Hallå och gott nytt år!

2014 har börjat bra, trampade igång det med en stilla promenad längs djurgårdskanalen den 1 januari och har sedan dess jobbat mig upp i något sorts tempo som rör sig mellan fulla ställ och total vila…

Jag vet inte hur det här ska sluta, det märks kanske av frekvensen på mina inlägg – jag har fått en ny tjänst på mitt jobb och den slukar en hel del fokus – och tid. Jag jobbar idag med HR-frågor på en av de större reklambyråerna i huvudstaden och utan att gå till överdrift så är det en del att göra… HR handlar ju om Human Resources – Humankapitalet – vilket på ren svenska är människorna – och det jag strävar efter är att säkerställa att människorna på mitt jobb blir sedda, hörda och växer i organisationen – att de mår bra!.. Eh, jag tror att jag kan slå fast att jag aldrig haft ett så intressant, utmanande,  spännande – och svårt – jobb tidigare. Men jag lär och utvecklas och det är som syre för mig…

Det är ju lite så med mig, att jag har lätt att gå in i nya saker, gå upp i aktiviteter och uppdrag och prestera. I prestationen glömmer jag bort vad som är viktigt och tappar taget om mig själv men nu har jag lagt ytterligare en dimension i mitt projekt med yogan – att inte göra det den här gången – att inte tappa taget, utan att vara närvarande och i kontakt med mig själv, i mitt jobb. Det är inte så enkelt men jag har mina verktyg som hjälper mig att leva i balans;

Meditation – inget får tillbaka mig till ‘neutral’ lika snabbt som den, gärna tillsammans med mudras – handpositioner – för att förstärka effekten. Det finns ett motstånd att ta sig dit och desto större det är, desto viktigare blir meditationen… ”You should sit in meditation for twenty minutes every day, unless you are too busy, then you should sit for an hour.” Sug på den…

Asanas och löpningen – dvs att träna kroppen är också viktiga delar, men jag är medveten om att de lätt kan bli flyktvägar om det är för mycket tryck eller motstånd. Då är det, som jag nämnt tidigare, mer givande att ta hand om de känslorna först innan man släpper på trycket genom träning (och då är glädjande nog oftast det värsta trycket redan borta…) Lycko- och måbra-hormonet endorfin som frisätts genom träning är förvisso härligt men har också den förrädiska effekten att det döljer det som ligger under ytan. När endorfinet går ner till normala nivåer igen är man tillbaka till där man började… Inte konstigt att folk blir träningsnarkomaner.

Med det sagt är att se och vara nära känslorna ett verktyg som jag också använder och i synnerhet att släppa taget om destruktiva känslor – att andas in, öppna upp och andas ut och släppa taget om allt som man inte vill gå och bära omkring på. Det blir tungt bagage efter ett tag…

Andningen är ju A och O och antagligen det viktigaste verktyget av alla – det är ju liksom alltid närvarande och inget man kan stänga av. Andningen säger ganska mycket om hur man mår i kropp och själ… Men det är också förhållandevis lätt att komma åt och göra något åt – med lite tid och övning blir det en naturlig del av livet att checka av andetaget och återställa det till ‘neutral’.

Jag gör andningsövningar – pranayamas – varje morgon och en personlig favorit är ‘Sitali’ som jag fick lära mig på ett retreat i höstas. Väldigt välgörande för fokus och klarhet.

Och så gick jag och köpte en bok till mig själv i julklapp – en bok som jag nu bär med mig som en snuttefilt – A year of living your yoga heter den.

Boktips!

Varje dag en ny övning för att leva livet med yogans alla verktyg – små, små saker som inspirerar och hjälper till att sätta intentioner för livet och hålla riktning och fokus i vardagen. Det är inte svårare än så – och inte lättare heller.

Namaste!