… Här ligger jag med nålar i axeln. Den är paj till följd av att jag testade i kick-boxning i höstas. Tänkte att det skulle ge med sig med lite vila och värme, men tyvärr, det blev bara värre under julledigheten.  Några reflektioner över detta från mitt horisontalläge…

Akupunktur är otroligt givande för mig. Känner många som inte förstår grejen med att få nålar instuckna i kroppen och just den lilla detaljen kanske inte är så kul om man är sprut- eller stickrädd. Men med fokus och andning kommer man långt… Känner också många som säger att det inte gett dem ett dugg. Så kan det absolut vara och det kan bero på att man inte hittat riktigt rätt – både vad gäller punkterna och akupunktör – eller gett behandlingen den tid som behövs. Det kan ju ta några gånger innan en inflammerad led blir frisk igen…

De facto har akupunkturen sitt ursprung i traditionell kinesisk medicin. Inom den skolan kallas människans livskraft för qi (det som inom yogatraditionen kallas prana). Vid sjukdom är qin störd och med akupunktur kan jämvikten och flödet av qin balanseras. Genom att sätta nålar på utvalda punkter på kroppen frisätts energi som påverkar obalansen i området. Behandlingen frisätter bl a hormonet endorfin som kopplas till smärtlindring och välmående och påverkar vidare kroppen till jämvikt, bl a påverkas lymf- och blodflöde, inre organ samt immunförsvaret. Akupunktur har även en tydlig lugnande verkan. (Fakta hämtad från Akupunkturförbundets hemsida.)

Den lugnande effekten kan jag intyga då jag fick akupunktur under min första förlossning för att få vila en stund. När barnmorskan kom med förslaget att jag skulle sätta mig bakåtlutad i sängen och slappna av bara stirrade jag på henne och sa nåt i stil med ”DET händer inte!” Trots denna skepsis fick hon dit mig på något sätt och placerade ut några nålar och – hokus pokus eller inte – jag satt i den där sacco-säcken i ett par timmar och slumrade t o m till (och bebisen kom till slut, men det är en annan historia).

Kan även intyga den läkande kraften då min andra axel, som haft exakt samma skada, läkte fint med 6 behandlingar tillsammans med lite ultraljudsbehandling.

Den fantastiska människan som fått jobba med de allra flesta av mina skador under åren är min sjukgymnast Annika. Jag har, tack och lov, inte behövt gå till henne på ett par år och när det nu var dags igen funderade jag på hur jag skulle tackla problemet. Var det t o m givande att söka mig någon annanstans? Efter diverse tankeövningar kom jag fram till att det inte var det. Så otroligt glad och tacksam över att jag kom fram till det beslutet. Här har jag ju en person som känner mig utan och innan och vet vad jag varit igenom och hur min kropp fungerar på olika behandlingar. Hon kunde ju snabbt besvara frågan om min nya skada var densamma som min tidigare och attackera problemet direkt. Så här är vi nu, med nålar i axeln…

En sak till bara, för alla er som undrar över det här med kick-boxning och hur jag hamnade där. Inga konstigheter egentligen: Det är flera tjejer på jobbet som kör den utmanande träningen och jag tänkte att jag skulle testa en ny sport. Jag behöver bli starkare, både mentalt och i coremusklerna… Dock måste jag nog revidera mitt beslut eftersom kick-boxningen har fått konsekvenser för mitt yogapraktiserande – nyckelövningen chaturanga/armhävningen som är essentiell i ashtangayogan är helt otänkbar i mitt tillstånd – och det känns helt värdelöst faktiskt. Mannen säger ”vad var det jag sa” men det hjälper ju föga. Det som hjälper är att vara precis här och nu och handla efter rådande omständigheter – abhyasa och vairagya – fokus och oreaktivitet, hela tiden. Mitt fokus just nu är att bli bra i axeln!

… Allt detta hann jag tänka idag, på den där behandlingsbänken. Sen, vidare till jobbet för en ny dag.