Arkiv

Monthly Archives: november 2012

… Man vill gärna skrida in i december med närvaro och medvetenhet. Låta känslan av glädje och frid från barnens första advents-konsert manifesteras varje dag under hela december månad…
A tjena. Här måste man ända säga att det finns en viss diskrepans mellan att vilja och hur det faktiskt tenderar att bli…

För är det inte så att man snarare ramlar in i december med visst motstånd och panik för att snubbla sig vidare genom allehanda glöggdoftande nedslag i denna hysteriska månad som till slut mynnar ut i en julafton, några eftersläntrare till lediga dagar och förhoppningsvis även mellandagar för att sedan låta spektaklet stegra igen med crescendo på nyårsafton.

Jag har en hatkärlek till perioden vi står inför, det blir lätt så när man är en överpresterare med enorma krav som utgångspunkt. I grunden är allt jag vill att fira en mysig jul med familjen. Så långt allt lugnt – men – samtidigt gillar jag att maxa julen, med mycket härligt, fint och gott omkring mig. Det är en svår balansgång. Och bekräftelse är som knark för en duktig flicka. Har man en gång fått höra att man gjort något bra så vill det mycket till för att man inte ska stå där och tärna och blanchera sellerin till den egentillverkade Waldorf-salladen klockan halvett natten till julafton.

Med åren har jag lärt mig att med planering och val kommer man långt; att utgå från vad man vill – och inte vill, en gedigen lista och att man hjälps åt och tar några dagar ledigt före jul. Jag gjorde det efter att jag dagen före julafton år 2001, höggravid och i miserabelt skick, stod och kanderade frukter sent på natten bara för att jag alltid gjort det och att det skulle vara så. Hybrisen viskade i mitt öra att alla skulle ju bli så besvikna om jag inte tog med mig den sockrade frukten till julbordet – OBS! som ögongodis, vi skulle inte ens äta den… Sedan dess har jag lärt mig ett och annat om prioriteringar, skillnaden på måste, behöva, vilja och lust och att lägga ambitionsnivån med emfas på de två sista orden och helt utesluta det första. Halleluja!

Kanderad frukt - fortfarande hett.

Kanderad frukt – alltid är det någon som går på det…

De senaste åren har vi haft magiska, fina och roliga julfiranden med våra familjer. Vi gillar konceptet jullunch för att sedan på kvällen bara kunna hänga hemma, mysa, leka med nya julklapparna och äta mängder med julgodis.

Men i år blir det jul på ett alldeles nytt och obeprövat sätt. Vi drar långt västerut några dagar före jul och kommer hem igen på nya året. Vi har planerat och längtat efter det här ett år och det ska bli så spännande!

Så nu fixar och donar jag lite i förskott bara…. Ska bara sätta kristyr på pepparkakshuset…

God och glad första advent!

godjul

En av uppsidorna i dessa julfesttider är att när mannen är borta får man bestämma alldeles själv vad man ska stoppa i sig till middag, utan att behöva ta hänsyn till vad resten av familjen gillar. Ikväll, när dessutom barnen är utlånade till farmor och farfar, passar jag på att äta den ljuvliga rätten Chèvre chaud, vilket kort och gott betyder varm chèvre.

chevrechaud

Å jag älskar chèvre och mögelostar som är lite lagom mögliga, typ Kvibille Gräddädel, men är tyvärr ensam om det i familjen så den här typen av ostar är en väldigt sällsynta ingrediens hemma hos oss. Vi hade ett snack med några kompisar om det, och vad man helst lagar när man är själv hemma. Förutom Chèvre chaud så ligger pasta med ost, broccoli och bacon-sås i topp men det äts tyvärr allt för sällan här hemma, och ännu mer sällan nu när jag inte äter så mycket bacon…

I alla fall. Chèvre chaud. Den enklaste och smarrigaste av rätter: En skiva rostat bröd (gärna på rågsurdeg från Ett bageri) med en tilltagen skiva chèvre på toppen. Drissla över olivolja och in i ugnen på 250° i 5-10 minuter. Under tiden tillagas en salladsbädd på det man gillar/har hemma. Just idag blev det salladsblad, avokado, gurka och tomat. På med de varma mackorna och ringla över den godaste balsamicon du har. Får du tag på en fikonbalsamico är tipset: köp. Annars kan man gå till ICA och köpa Zetas Balsamico Hallon. Funkar absolut lika bra.

Bon appétit!

För exakt fem år sen var jag en spillra av mig själv, ett offer i en tung och trång offerkofta och mitt allra sämsta jag. Det här var inget jag såg speciellt nyktert på då, utan det mesta gjordes utifrån slentrian och desperation. Jag slog och sparkade och spred missnöjet runt omkring mig, och i mig, men ofta med fel verktyg och vokabulär.

Viljan och önskan att räcka till för barn, man, föräldrar, vänner, arbetskamrater – allt och alla – överröstade känslan av misslyckande och istället börja skala ner och säga ifrån.

Upplevelsen var att jag gick från en krigszon till en annan och kände aldrig att jag kunde koppla av, koppla ner. Endast på jobbet var jag lugn. Där hade jag koll, manövrerade kunder och projekt hit och dit och visste exakt hur allting skulle vara. Fick uppskattning och bekräftelse och tog på mig ännu mer ansvar och jobb för att visa hur mycket jag kunde prestera och hur duktig jag var. Själva jobbet gjorde jag nattetid för dagarna gick åt att vara behjälplig och till hands för alla andra och deras frågor och agendor.

Jag var så slut i huvudet. Fick diagnosen utmattningsdepression men inte ens då tog jag tag i bitarna. För jag kraschade aldrig helt utan balanserade bara på gränsen till avgrunden.

Sprang hos husläkaren och företagsläkaren omvartannat. Var det inte en misstanke om förstadie tlll hjärtinfarkt så var det diskbråck. Hela kroppen skrek: JAG ORKAR INTE JAG VILL INTE JAG KAN INTE! Jag hörde nog men upplevde att jag satt fast och kunde inte ta mig ur stressens sönderslitande grepp.

Jag kunde inte ens ta upp en självhjälpsbok utan att börja grina. Jag minns att jag tänkte ”är det verkligen så här illa?” och ”hur ska jag ta mig härifrån?” Det var inga dåliga böcker, problemet var bara att sjumilaklivet till att må bättre var för långt och övermäktigt för att jag ens skulle orka börja gå.

Vid det här laget vet de flesta att det finns positiv/genererande stress och negativ stress. Den positiva får oss att vara på tå och hantera det vi står inför. Med för mycket och långvarig – negativ – stress bryts kroppen istället ner och man agerar sällan som den skarpaste kniven i lådan. Det logiska sinnet lägger ner och man springer på fel bollar och tar diverse irrationella beslut.

När man är där har man väldigt svårt att se klart på situationen och att ta fram konkreta och hållbara handlingsplaner. Man kämpar på och hoppas nånstans bara att det ska ordna sig… Eller så inser man att det kommer inte bara att ordna sig, isåfall är det jag som måste se tlll att det ordnar sig. Jag måste höja blicken, ta ut ny kurs och styra om det här ruskigt stora hangarfartyget som kallas livet, ta ansvar för mig själv och mitt liv – stå upp för mig själv för helvete!

Så hur tog jag mig därifrån? Grunden till det tror jag ligger i att jag alltid vetat att jag har kraften inom mig, jag har bara haft så svårt att lita på min inre röst och till slut slutat att lyssna på den och därmed tappat bort mig själv. Men det finns faktiskt några konkreta saker som jag tagit tag i och lagt lite tid och kraft vid. Med gott resultat måste jag säga för att lätta upp detta mörker.

Se situationen och ställ frågor till dig själv
Det här har jag fått lära mig på utbildningen jag går nu. Att det är lätt att hamna i ett tillstånd av polaritet där man går från det ena läget till det andra och tillbaka igen och ser till slut ingen väg ut ur geggamojan. Att öppna ögonen och börja ställa frågor är att medvetandegöra situationen och första steget att ta sig ur den. Så lyft blicken och se till att få perspektiv på tillvaron.

Prata med någon
Prata med någon du har förtroende för men inte för starka känslomässiga band till. En förälder eller en partner är vid det här laget så oroliga för dig och det är svårt att förhålla sig objektiv och klartänkt i det läget. Beroende på vad stressen i grunden handlar om kan det vara läge att ta hjälp av en klok vän, en chef, en mentor eller kanske en terapeut.

Skaffa intressen UTANFÖR jobbet
Om du känner dig som ett frågetecken eller helst svarar ”jobbet” på frågan om dina intressen är du förmodligen i riskzonen för utbrändhet. Visst, det är många fler parametrar som ska bedömas här men människan behöver koppla av från arbete för att fylla på och samla ny kraft. Här handlar det om att sysselsätta själen, att ge själen något den gillar och kan känna trygghet och glädje i så att sinnet och egot får mindre och mindre utrymme för att till slut hålla tyst, om inte alltid, så iallafall när du seglar, springer, yogar, knypplar, lagar mat, kramas… eller bara är i det tillstånd där själen lyfter.

Bryt ihop och kom igen
Om du är ledsen, frustrerad, ilsken eller trött, tillåt dig att vara i den känslan och uppleva den till 100% istället för att hoppa ur för att du blir rädd för att förlora kontrollen. Det är okej. När känslan klingar av, det tar faktiskt inte så lång tid, så öppnar sig ett utrymme för lugn och frid, och kanske till och med glädje. Det är när du trycker undan känslan det uppstår en blockering i kroppen och blockeringar läggs på spänningar och till slut är kroppen helt slut och då är min personliga erfarenhet att det tar ett tag att komma ur det där förlamande läget. Mig har det tagit fem år. Fyra år av nedbrytning och fem år av uppbyggnad – det är många dagar jag kunde gjort något roligare med.

Nu har jag valt att som min examensuppgift skriva en uppsats om ämnet kopplat till yogan och dess positiva inverkan på stress. Förhoppningsvis kan mitt arbete hjälpa någon som kravlar runt på botten av sig själv och bara vill hitta utrymme och börja leva – inte bara överleva.

Finns det liv finns det hopp.

… Natten kastade mig blixtsnabbt sex år tillbaka i tiden. Till tiden då vi hade två små barn och många och långa nätter fylldes av oro, febertoppar, glansiga trötta ögon och ibland när det var som värst även kruppanfall. Vi lärde oss då att ta lilla ungen i famn, svepa in oss båda i varma täcken och sätta oss med balkongdörren på glänt och låta sval nattluft lugna de stressade luftrören. Inatt var det dags igen, med ett något större barn, och medicinen fungerade fortfarande. Och där på morgonkvisten somnade alla till en stund igen… Alla söndagsaktiviteter inställda alltså.

lussekatter

Istället roade jag mig med att baka såna här bullar. Det är ju ändå snart första advent. Man borde baka saffranbullar oftare, de borde inte förpassas till denna sista månad på året. Eller kanske just därför, de lyser ju verkligen upp tillvaron – både i färg och form – gula, goa och glada bullar!

Sen tog jag en promenad i skymningen… Det blev ungefär samma runda som springturen igår, fast idag i betydligt lugnare tempo – vilket är en utmaning, därför att jag tycker att det tar så lång tid, lite långtråkigt faktiskt. Då, för länge sen, när jag gick för att bli frisk från mitt diskbråck, minns jag att jag tänkte att ”nästa år, då ska jag banne mig springa den här rundan!” Och det gör jag ju nu. Fast inte idag.

utsikt Djurgårdsbrunnsviken

När jag kom bort till Sjöhistoriska var det så här fint; alldeles spegelblankt vatten, tinnar och torn i gråblått dis och glimmande ljus som tändes ju mörkare det blev – storstaden när den är som allra bäst!

bovetegröt

Börjar lediga dagen på det här sättet; med bovetegröt, färskpressad apelsin och Drakens te – bättre kan det inte bli! Gröten pimpar jag med solrosfrön, linfrön och hackat fikon och låter dessutom en klick kokosolja smälta ner i den på slutet så står man sig ett tag. Äter den sedan med blåbär, hallon, havremjölk och kanel.

Kanel är en nyttig krydda – i rätt mängd. Innehåller hur mycket antioxidanter som helst, typ 250 000 orac/100 gram. Nu ska man ju inte hälla i sig 100 gram kanel bara sådär men att strö lite över gröten är inte bara jättegott utan hjälper även till att hålla blodsockret på en bra nivå. Och så doftar den så härligt. Kanel verkar vara djupt rotat i vårt doftminne, på det där härliga, mysiga sättet; äppelpaj, rabarbersoppa, risgrynsgröt och överhuvudtaget allt som har med julen att göra… Mmm.

Behöver den här superfrukosten för idag blir det först en joggingrunda på Djurgården och senare möjligen en annan sorts runda på IKEA och då behöver man all kraft man kan få, regnig lönelördag som det är.

… Och nej, tyvärr blev det ingen SHM-konsert igår. Istället hade jag en två timmars skrattfest med SVT Play. Dom där två alltså. Dom är för jäkla bra!

Grå november, mörkt när man går upp och mörkt klockan tre på eftermiddagen. Långa dagar på jobbet och ännu längre kvällar hemma med läxor, tvätt, mat, tv, tjat och prat och sen… TRÖTT.

Hur förhåller man sig till det? Vad är tricket för att hålla närvaron, kraften och glädjen inom sig?

Det är här Santoshan kommer in som ett litet lyckopiller i tillvaron. Santosha är en av fem riktlinjer inom Niyama som vägleder hur man ska behandla sig själv, som jag skrivit om här och är basically konsten att vara nöjd med det som är. Jag tycker att My Spirit Yogan uttrycker det så bra:

”Att acceptera det som är, acceptera de omständigheter som råder och göra det bästa av varje situation. Praktiserandet av tacksamhet och glädje; att behålla lugn i både framgång och misslyckande. Ett oreaktivt tillstånd av lugn där vi inte är beroende av yttre feed back eller bekräftelse för hur vi mår.”

Så enkelt på pappret… och faktiskt – så enkelt att praktisera. Känn lite tacksamhet och glädje över det du har och ju tuffare utgångsläge desto viktigare att uppleva tacksamhetskänslan. Med det lär man sig att uppskatta de små sakerna i livet och att vara glad över det mest basala, eller banala i tillvaron.

Igår t ex var väl inte den roligaste dagen på året, vädret var grååått, tuuungt på jobbet och lite allmänt seeegt sådär men inombords kände jag mig lugn och trygg och det var trots allt en bra dag.

Och varje dag avslutar jag med att knäppa händerna och inom djupet av mig själv tacka för det jag har; för att jag är frisk, för min familj, mina närmaste och att de mår bra, att vi bor i Sverige och inte behöver vara rädda när vi går och lägger oss om natten. Ja, ungefär så och det känns så bra att somna i den känslan.

Jag är övertygad. Santosha är så starkt!

Godnatt!

Torsdagskväll och Jathis yoga med mina fina ladies. Fick en rejäl dos inspiration och klarhet under passen förra helgen som jag valde att testa idag. Jag föredrar att pröva det nya INNAN jag ska kasta mig ut på riktigt. På riktigt betyder i det här fallet att det blir yoga i min egen regi någon gång nästa år. Ser så mycket fram emot det! Och då vill jag vara på det klara med hur saker och ting kan landa i olika människor och vad som kan komma tillbaka på mig.

Så. Nu är det kommunicerat och ”out there” att jag ska ha egna yogalektioner nästa år och därmed lite jobbigare att komma undan om jag försöker att ducka, backa eller avvika från fokus. Vik hädan motstånd!

Ikväll började jag passet med en intoningsövning. När vi möts kommer vi med olika förutsättningar, olika bagage, olika energier och energinivåer vilka sätter en prägel på gruppen. Att tona in är ett sätt att landa, att sätta en gemensam vibration och nivå att utgå ifrån. I My Spirit Yogan gör vi det med hjälp av ljud. Just ljuden är tongivande (!) för hela det systemet. Vi använder tonande och vibrationer för att komma närmare känslan vi upplever för stunden. Skitjobbigt i början, obeskrivligt skönt när man får kläm på det. Idag ser jag det som ett komplement de andra övningarna.

Den mest basala av alla intoningar är att tillsammans säga ordet Aum (om) tre gånger. Det räcker för att sätta en givande vibration inom oss och i vår omgivning. Idag testade jag en lite mer avancerad variant med att vi fokuserade på tre olika chakror – energicentrum – i vårt system; hjärtchakrat Anahata chakra, rotchakrat Mooladhara chakra och kronchakrat Sahasrara chakra. Till varje chakra finns ett ljud kopplat, eller mer en stavelse, som hjälper oss att nå och öppna upp området så att energierna kan strömma fritt genom ryggraden som är bäraren till alla chakror. För ovanstående chakror är ljuden just A,U och M – dvs Aum (om) när du binder samman alla ljuden. Det är otroligt fint att börja med den här övningen. Den sätter stämningen direkt.

En helt annan stämning, ton och vibration är det med säkerhet på Friends Arena ikväll när Swedish House Mafia regerar. Lever fortfarande på hoppet att jag faktiskt kommer att vara där imorgon kväll…

Nilla's Kitchen

mat som älskar dig tillbaka

Malin Berghagen

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Naturligt Snygg

Just another WordPress.com site

Beauty Comes Clean

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Att vara någons fru

... Eller går yoga att förena med vardagen?

lilla.u

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Maria Helander

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Malin på ön

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Yoga, mat och meningen med livet

... Eller går yoga att förena med vardagen?

YogaLiv

En blogg om yoga och livet

Peppen - en blogg om veganism, yoga och hållbar livsstil.

En blogg om hälsa, hållbar livsstil och allmän pepp!