Arkiv

Ryggraden

Ojojoj, det blev ett långt sommarlov. Långt, ledigt, soligt och härligt!

… Abrupt slut på terminen där i början på juli – avslutade jobbet, satte mailen på auto reply, tog mitt pick och pack och nymålade tånaglar och drog iväg på semester. Hade ju inte sett barnen på två hela veckor så det blev en snabb avfärd ner till västkusten där de – och solen – väntade.

Hade som ambition att ”det här sommarlovet då ska jag ta mina yogaövningar en nivå till”. Tanken var att jag skulle öva lite extra på huvud- och handstående. Det är alltid bra att se livet ur ett annat perspektiv. Universum hade dock lite andra planer för mig så andra kvällen på semestern gjorde jag illa ryggen. Illa.

Jag skulle ju bara dra upp en gammal bäddsoffa för att lägga ett av barnen där. Sömning och trött i hela kroppen drog jag helt fel och kände direkt att ”det här var inte bra” men rullade i säng för att några timmar senare, när jag skulle vrida på mig, inse att det var helt åt helvete dåligt – Kunde. Inte. Röra. Mig. Låg där och ångestsvettades och svor och försökte andas bort det onda. Det gick inte så till slut stapplade jag upp och tog en Ipren på ett medvetet, omedvetet sätt. Till saken hör att vi hade planerat ett besök till Liseberg med kompisar dagen efter. Biljetter var bokade, väskor packade så det var inte läge att backa ur.

Nåväl. Viljan och krigaren i mig tog kommandot och såg till att jag och barnen kom till Liseberg och hasade runt där i nöjesparken för att sedan åka vidare till våra kompisars sommarställe.

Där kom jag lite ifatt mig själv och kunde börja relatera till det som hänt. Kom fram till att man kan inte nog vara rädd om sin rygg, den är bokstavligen ryggraden till livet. Och det spelar ingen roll hur mycket man säger att man ska vara rädd om ryggen – det är praktiken som gäller och att man lyssnar inåt, på kropp och själ. Man kan väl säga att jag inte lyssnade så noga där i början på semestern och att det var auto piloten som styrde och ställde. Det slutar aldrig bra. Och det vet jag ju så därför lite extra frustration, skuld och ilska på bördan. Men det går att ta sig ur det där destruktiva läget…

Vaknade tidigt nästa morgon, till en alldeles strålande sommardag. Men än var det tyst och lugnt i huset så jag gick (stapplade) ner till bryggan vid den stilla sjön, satte mig med blicken ut mot vattnet och lät solen värma min rygg utifrån medan jag sakta, sakta med fullständig närvaro och djupa andetag gjorde mina Jatthis-yogaövningar som har som syfte att mjuka upp ryggraden och alla organen inifrån.

Det gjorde djävulskt ont men det kändes ändå så skönt, som att jag tog befälet igen och var nära mig själv i kropp, sinne och själ – yogaforreal helt enkelt. Det här var dag 4 av min semester.

Efter 21 dagar var jag hel igen. Det var en spännande process att följa. Det började med att jag försökte gå mig frisk, precis som jag gjorde när jag hade diskbråck för några år sedan. Efter ett par dagar sa benhinnorna ifrån och så var det slut med det på ett tag. Så jag yogade på, efter någon vecka började jag köra lite lätt pilates och sakta, sakta blev ryggen bättre. Vissa dagar kändes det det sämre och så vände det uppåt igen – två steg framåt och ett steg tillbaka. Till slut fann alla nervtrådar tillbaka till varandra och sitt rätta ställe, det klickade till och så var det bra igen.

Det mest intressanta att följa var mitt sinne och hur jag som trots allt är hyfsat anpassningsbar och introvert plötsligt fick steppa upp och hävda mig och min rygg – inte bära, inte vara till lags, inte kämpa – och bara vara. Det blev till slut tydligt för mig att det var det jag behövde den här sommaren – stillhet och att vara i nuet. Man får inte det man vill utan det man behöver. Och det kommer till en när man bäst behöver det. Och det kan ses som en fet käftsmäll där och då men när man tagit sig igenom det kan man lära sig något av det. Och förhoppningsvis under resan också – utveckling är allt!

Och hur ledsen jag än var där på natten när jag låg och svor och förbannade min dumhet så är jag 100 miljoner gånger gladare att min kropp har förmågan att läka ihop när den går sönder och att jag kan vara närvarande i hela processen. Kropp, sinne och själ i förening, det är yoga. Så tacksam att den finns i mitt liv.

Idag har jag haft yoga på jobbet igen – en riktigt fin stund med mina jobbkompisar! Nu är man igång igen!

Om shanti!

Eh… inte så värst medvetet men jag är iallafall medveten om det är så. Och att det är okej. Har slutat titta på klockan när jag är sen/har bråttom/är stressad. Vad ska det vara bra för liksom? Jag kommer inte fram snabbare och det blir inte bättre av att jag ser hur klockan tickar… Istället tar jag ett djupt andetag, och fortsätter att andas med magen… Och står för konsekvenserna av att jag möjligen är sen – ber om ursäkt, jobbar mer effektivt eller vad det nu handlar om. Det är inte konstigare än så och det är inte så farligt. Bara man är medveten om handling och konsekvens. Det. Är å andra sidan otroligt viktigt.

Iallafall.

Yogayama, på Jungfrugatan.

Yogayama, på Jungfrugatan.

I lördags gick jag med raska steg till Yogayama dit jag anmält mig till en föreläsning om formen medicinsk yoga och forskning på yoga vid stress, värk och sjukdom med Göran Boll på MediYoga. Eftersom jag är i uppstarten av mitt uppsatsarbete kom detta väldigt lägligt och jag bestämde mig, trots att tid är den största bristvaran för tillfället, för att lägga två timmar på detta. Det var det värt.

Just forskningen och dess resultat är jag mycket intresserad av, dels för att jag behöver de uppgifterna till mitt eget arbete och dels för att jag ofta träffar på människor som ifrågasätter yogans kraft. Personligen är jag redan fast och mänskligheten under 5000 år kan inte heller ha fel – yoga är ett kraftfull redskap för återhämtning, tillfrisknande och personlig utveckling. Många behöver se resultat svart på vitt för att tro på det och för dem finns det forskning som stöjder detta. Samtidigt vill jag framhålla att yoga är din alldeles egna upplevelse och det är svårt att övertyga någon annan om något som måste upplevas själv.

Föreläsningen började med praktik och Göran guidade oss genom ett av de passen som använts i flertalet studier – otroligt skönt och aktiverande. Bygger på inre fokus och andning kopplat till några få rörelser. Inte så mycket rörelse på ytan, desto mer inuti. Känner igen det mesta från den lugna jathisyogan som jag lärt mig genom min utbildning men sekvenserna och passet som helhet var nya för mig. Mycket inspirerande!

Kul att få vara med på en lektion i Yogayamas Teacher Training också. Det var en av de utbildningar jag valde mellan innan jag till slut bestämde mig för Livshälsas yogalärarutbildning. Fortfarande är jag sjukt nöjd över mitt val. Jag har fått ett helhetsperspektiv på yogan samtidigt som jag inte har dragit några slutsatser – det finns oändligt mycket mer att lära och jag ser verkligen fram emot att fördjupa mig i yogan.

Slutligen. En insikt, såhär två månader in i mitt bloggande: Den här bloggen lever på min närvaro, lust och glädje. Den dagen jag känner att den blir ett måste eller ett stressmoment lägger jag ner. Jag behöver inga fler måsten i mitt liv. Ibland kommer inspirationen och orden med lätthet, då skriver jag, och antecknar hej vilt. När det är tyst i skallen, får det vara tyst. Och, det är okej.

… Vad hittar man då på med en rygg som förvisso är hel men som gör ont, och har gjort det ett tag? Jag har lärt mig att leva med att min rygg meddelar sig i olika grad av smärta och när det är dags att ingripa på riktigt.

Det som jag behöver få bukt med nu är en molande värk och någon sorts nervpåverkan i nivå med L3-L5 av lumbalkotorna, ländryggen även kallad. Går hos en naprapat specialiserad på löpning därför att jag fick för mig att det hade något med min joggning att göra. Det var en ganska världsfrånvänd diagnos av mig eftersom det visade sig att det mesta har med yogan att göra. Missförstå mig rätt, yoga är bland det bästa man kan göra för ryggen, om man använder den på rätt sätt och utgår från sin egen kropps begränsningar och möjligheter. Mina begränsningar är att jag i grunden är överrörlig i lederna och har för lite kärnmuskulatur kring ryggraden som kan hjälpa till att säga stopp och sätta gränser när kroppen vill röra sig ut i ytterlägen. Det är där jag måste passa mig, ha full kroppskontroll och vara närvarande i rörelserna. Att känna in kroppen och veta skillnaden på utmaning och överprestation. Man lär sig efter ett tag skillnaden på smärta – och smärta. I vissa positioner är känslan givande och smärtan är som ett gummiband som leder någon vart i takt med andningen. Andra positioner gör bara ont, stumt ont som att något inte vill ge med sig och håller på att gå sönder. Då är det stopp! Så djupa vridningar av ryggraden och Utthita Trikonasana (en favorit) som jag fått modifiera för att den gör så ont är förbjudna tills vidare…

Ett halvår har han sagt, Naprapaten Joseph, så får vi se vad det ger. Och samtidigt – tadaa – ska det jobbas upp coremuskulatur kring ryggraden, och löpsteg.

Tre basövningar har jag fått utöver det pilatesprogram som jag kört under flera år för att stärka mage och rygg.

1. Plankan. Armbågarna ska vara i position rakt under axlarna och nacken i rak linje med ryggraden. Rumpa, lår och mage ordentligt spända hela tiden.

Plankan

2. Excentriska sit ups. Som en vanlig sit up men benen är ordentligt böjda, får ta spjärn med tårna. Armarna hålls i kors över bröstet eller på axlarna och jobba bara på nervägen, men då väääldigt långsamt och kontrollerat medan man också håller mag- och rotlås (knip alltså).

sit up

3. Stå på alla fyra. I grundpositionen hålls nacken i linje med ryggraden och magen avslappnad utan att svanka. Sedan spänner man magen ”drar åt bältet ordentligt” och håller samma position i ryggen som utgångsläget och håller ca 30 sek.

på alla fyra

Och så varvar jag övningarna 1, 2 och 3, beroende på tid, lust och ork.

Har aldrig brytt mig om mitt löpsteg utan joggar för att det är skönt och ger en enorm energikick och frihetskänsla. Fick dock några små tips av Joseph som jag tar med mig ut i spåret;

1. Håll överkroppen upprätt i rak linje från rot till topp. Tippa varken bakåt eller framåt.

2. Håll rot- och maglås, dvs knip och håll in magen.

3. Istället för att som jag, skjuta på med bakfoten så att löpsteget blir som skutt framåt, ska låret dras upp i riktning mot magen så att benen bildar en 4:a från sidan (den syns när man speglar sig). Då blir det en bättre utväxling på löpsteget. Det här sista var lite överkurs, och ganska så jobbigt om man ska springa några kilometer men jag har börjat med att träna på detta någon kilometer och sedan varva med min vanliga skuttlöpning.

löpstegsövning

Med lite god vilja kanske man kan se 4:an som jag gör med mina ben.

Det, var det.

Kära ryggrad,
jag är så otroligt glad och tacksam för att jag idag har fått veta att du faktiskt är hel! Jag tycker att du krånglat lite väl mycket den sista tiden så för ett par veckor sedan fick vi ju lägga oss i en såndär magnetröntgenapparat och jag låg så stilla, så stilla för att bilderna av dig skulle bli så bra och tydliga som möjligt – och de visade att det inte är något fel på dig. Du är väl inte helt utan anmärkningar men så ser det ofta ut vid din ålder (sorry!)

Vi har varit med om en hel del, du och jag. Historien känner vi båda – du har fått bära en hel del, inte bara kilon, och jag har inte sett, inte velat lyssna och säkert kört över dig alldeles för många gånger och för det är jag ledsen och vill be om förlåtelse. Men jag har också kämpat för dig när du varit riktigt dålig. När du gick alldeles sönder för några år sedan märkte jag att det enda som funkade var att gå, så det gjorde vi, varje morgon i ur och skur… Kommer du ihåg den där morgonen när jag hade råkat ställa klockan en timme för tidigt så att vi var ute och gick redan kl 5 på morgonen? Det kan man ju skratta åt idag men då var det allvar. Det fanns bara inte att du inte skulle bli hel och frisk igen, och det tog ett halvår, av tårar, jävlar anamma, svett, inköp av olika sulor och fula MBT-skor och en rejäl omställning av livet, och vi grejade det till slut! Det är en bra erfarenhet att bära med sig när det värker lite här och där.

Och inte något ont som inte har något gott med sig för sedan dess har jag lärt mig att lyssna inåt, lyssna på när du säger ifrån. Nu vet jag att du inte vill att jag vrider och pressar för mycket när vi yogar och att jag ska träna upp lite kärnmuskulatur så att du har något att stödja dig emot. Lugn, bara lugn, det är under uppbyggnad med plankor och inverterade sit ups och allt vad det heter.

Andnings- och meditationsövningarna kan vi väl fortsätta med? Jag vet att du gillar att vara helt stilla och känna de djupa andetagen som susar kring dig i lugn takt och väcker dig till liv.

Jag skulle vilja göra en deal med dig, att om jag lovar att lyssna och ta hand om dig så hjälper du mig och bär mig under resten av mitt liv. Är det okej?.. Bra, då säger vi det. Var rädd om dig nu!

Nilla's Kitchen

mat som älskar dig tillbaka

Malin Berghagen

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Naturligt Snygg

Just another WordPress.com site

Beauty Comes Clean

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Att vara någons fru

... Eller går yoga att förena med vardagen?

lilla.u

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Maria Helander

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Malin på ön

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Yoga, mat och meningen med livet

... Eller går yoga att förena med vardagen?

YogaLiv

En blogg om yoga och livet

Peppen - en blogg om veganism, yoga och hållbar livsstil.

En blogg om hälsa, hållbar livsstil och allmän pepp!