Arkiv

Andas

Ojojoj, det blev ett långt sommarlov. Långt, ledigt, soligt och härligt!

… Abrupt slut på terminen där i början på juli – avslutade jobbet, satte mailen på auto reply, tog mitt pick och pack och nymålade tånaglar och drog iväg på semester. Hade ju inte sett barnen på två hela veckor så det blev en snabb avfärd ner till västkusten där de – och solen – väntade.

Hade som ambition att ”det här sommarlovet då ska jag ta mina yogaövningar en nivå till”. Tanken var att jag skulle öva lite extra på huvud- och handstående. Det är alltid bra att se livet ur ett annat perspektiv. Universum hade dock lite andra planer för mig så andra kvällen på semestern gjorde jag illa ryggen. Illa.

Jag skulle ju bara dra upp en gammal bäddsoffa för att lägga ett av barnen där. Sömning och trött i hela kroppen drog jag helt fel och kände direkt att ”det här var inte bra” men rullade i säng för att några timmar senare, när jag skulle vrida på mig, inse att det var helt åt helvete dåligt – Kunde. Inte. Röra. Mig. Låg där och ångestsvettades och svor och försökte andas bort det onda. Det gick inte så till slut stapplade jag upp och tog en Ipren på ett medvetet, omedvetet sätt. Till saken hör att vi hade planerat ett besök till Liseberg med kompisar dagen efter. Biljetter var bokade, väskor packade så det var inte läge att backa ur.

Nåväl. Viljan och krigaren i mig tog kommandot och såg till att jag och barnen kom till Liseberg och hasade runt där i nöjesparken för att sedan åka vidare till våra kompisars sommarställe.

Där kom jag lite ifatt mig själv och kunde börja relatera till det som hänt. Kom fram till att man kan inte nog vara rädd om sin rygg, den är bokstavligen ryggraden till livet. Och det spelar ingen roll hur mycket man säger att man ska vara rädd om ryggen – det är praktiken som gäller och att man lyssnar inåt, på kropp och själ. Man kan väl säga att jag inte lyssnade så noga där i början på semestern och att det var auto piloten som styrde och ställde. Det slutar aldrig bra. Och det vet jag ju så därför lite extra frustration, skuld och ilska på bördan. Men det går att ta sig ur det där destruktiva läget…

Vaknade tidigt nästa morgon, till en alldeles strålande sommardag. Men än var det tyst och lugnt i huset så jag gick (stapplade) ner till bryggan vid den stilla sjön, satte mig med blicken ut mot vattnet och lät solen värma min rygg utifrån medan jag sakta, sakta med fullständig närvaro och djupa andetag gjorde mina Jatthis-yogaövningar som har som syfte att mjuka upp ryggraden och alla organen inifrån.

Det gjorde djävulskt ont men det kändes ändå så skönt, som att jag tog befälet igen och var nära mig själv i kropp, sinne och själ – yogaforreal helt enkelt. Det här var dag 4 av min semester.

Efter 21 dagar var jag hel igen. Det var en spännande process att följa. Det började med att jag försökte gå mig frisk, precis som jag gjorde när jag hade diskbråck för några år sedan. Efter ett par dagar sa benhinnorna ifrån och så var det slut med det på ett tag. Så jag yogade på, efter någon vecka började jag köra lite lätt pilates och sakta, sakta blev ryggen bättre. Vissa dagar kändes det det sämre och så vände det uppåt igen – två steg framåt och ett steg tillbaka. Till slut fann alla nervtrådar tillbaka till varandra och sitt rätta ställe, det klickade till och så var det bra igen.

Det mest intressanta att följa var mitt sinne och hur jag som trots allt är hyfsat anpassningsbar och introvert plötsligt fick steppa upp och hävda mig och min rygg – inte bära, inte vara till lags, inte kämpa – och bara vara. Det blev till slut tydligt för mig att det var det jag behövde den här sommaren – stillhet och att vara i nuet. Man får inte det man vill utan det man behöver. Och det kommer till en när man bäst behöver det. Och det kan ses som en fet käftsmäll där och då men när man tagit sig igenom det kan man lära sig något av det. Och förhoppningsvis under resan också – utveckling är allt!

Och hur ledsen jag än var där på natten när jag låg och svor och förbannade min dumhet så är jag 100 miljoner gånger gladare att min kropp har förmågan att läka ihop när den går sönder och att jag kan vara närvarande i hela processen. Kropp, sinne och själ i förening, det är yoga. Så tacksam att den finns i mitt liv.

Idag har jag haft yoga på jobbet igen – en riktigt fin stund med mina jobbkompisar! Nu är man igång igen!

Om shanti!

Lite i tidigaste laget att bada men jag var ute och paddlade kajak förra helgen och då blev det som det blev. Eller egentligen var det hela väldigt medvetet och genomtänkt. Det är bra på att öva att kantra med kajaken –  och att ta sig upp i den igen. Hade väldigt stor nytta av yogaandningen när jag låg där och plaskade och väntade på att bli hjälpt (det är liksom det övningen går ut på – att någon ska kantra och någon annan ska öva på att hjälpa den som hamnat i plurret). Det blir ju tvärstopp i hela systemet när vattnet är en sisådär 9 grader och andas man inte så kan man inte röra på sig eller få kraft att ta sig upp igen.

Hur hamnade jag där då?

Jag har paddlat flera gånger tidigare som en kul grej på sommaren i baddräkt och jag har nog aldrig riktigt reflekterat över att man kan kantra och måste ta sig upp igen.

Jag har varit sugen på att testa att paddla på riktigt och att lära mig mer. Hela jag mår så otroligt bra vid vatten och bara tanken på att ta sig fram i det elementet känns spännande och kul, avkopplande och utmanande – meditativt. Lite som att springa, fast på vattnet och med armarna… Ja, ni hajjar.

Att man sedan kan ta sig ut i skärgården och längre havsbandet och en vacker sommardag med alldeles blått, glittrande vatten glida fram i en fin liten vik där inte ens en segelbåt kommer in, det är en annan historia och något jag drömmer om…

Pling plong… Sen kom verkligheten ifatt mig och påminde mig om min familj, yogan som jag vill vara nära och utveckla, mitt jobb, vänner och familj och plötsligt fanns det inte så mycket tid kvar för den där paddlingen. Så där är det med mig. Vill mycket, testar och får kanske ta ett steg tillbaka. Och det är faktiskt inte så farligt. Det är värre att inte pröva alls. Så nu bidar jag min tid till nästa paddeltur, och kanske, kanske har det blivit lite varmare i vattnet då.

Kajakspecialistens brygga och kajaker. Rekommenderas om du vill lära dig paddal!

Kajakspecialistens brygga och kajaker. Rekommenderas om du vill lära dig paddla!

Ungefär i mitten av bilden var platsen för min kapsejsning.

Ungefär mitten av bilden var platsen för min kapsejsning.

Mackan efter årets första dopp är alltid den godaste. Det här var dessutom råg/tranbärsbröd med mandelsmör - mums!

Mackan efter årets första dopp är alltid den godaste. Det här var dessutom råg/tranbärsbröd med mandelsmör – mums!

Här springer jag vårruset om någon vecka - peppen!

Cyklade förbi denna lilla uppförsslänt på hemvägen… Här springer jag vårruset om någon vecka – peppen!

Vill du läsa mer om kajakpaddling, klicka här för att komma till Kajakspecialistens hemsida.

Trots min kärlek till yoga och asanas blir det ändå inte så att jag gör så mycket yogaövningar hemma, själv. Då lägger jag hellre den dyrbara tiden på morgonen till meditation som är så givande att börja dagen med.

Men den här veckan är en utmaning på alla plan så jag startade dagen med några solhälsningar och kände direkt att jag har svårt att andas och få luften att räcka till varje sekvens i rörelserna. Upplevde det redan på en lektion förra veckan och valde att inte lägga så mycket energi vid det då men det är helt klart något fuffens som jag inte är van vid. Det känns som mina andetag är grundare, att luften inte fyller lungorna till bredden – jag blir andfådd och vill andas genom munnen. Tankarna vandrar och jag undrar om det är pollen, allergi eller något annat i systemet? Stress? Frustration? Ilska? Sorg?

Vad det än är så är det okej att det är så just nu. Det tjänar ingenting till att lägga vikt vid det eller försöka trycka bort det. Vad som däremot är viktigt är att vara nära sig själv och uppleva känslorna som kommer. Glöm inte att andas, då kortsluts kroppen och systemet… Andas in… och andas ut, andas in – här – och andas ut – och nu…

Blir det för jobbigt finns alltid vilopositionen child pose – barnets position. Till den kan man alltid komma tillbaka, vila, för att finna sitt naturliga andetag.

Vaknade svintidigt av att mannen gick upp för att ta fakirflighten till Oslo. Kunde inte somna om utan låg och tänke en massa icke-genererande tankar på ett sätt som jag inte riktigt känner igen i mig själv för tillfället. Har under de senaste veckorna upplevt en ny sorts stabilitet som jag bara tackar och tar emot och är närvarande i, och det var ett tag sen huvudet hamnade i spinn och jag följde efter. Då funderade jag naturligtvis över det också och då är man igång… Svaret är dock att du inte kan lösa tankar med mera tankar. Det är helt värdelöst. Yoga är upphörandet av identifikation med sinnets skiftningar, dvs att INTE hänga med sinnet i alla dess vindlande krumbukter hit och dit. Annars antar du skiftningarnas form – och är därmed fast i snurren…

Tittade på energin som fanns i mig och tog några användbara verktyg till hjälp att lösa upp den och få den att lämna min kropp och mitt medvetande. Det är bättre att lyfta upp och titta på tankarna och känslorna innan man gör fysiska övningar annars är det lätt att man stänger av och blockerar det naturliga flödet.

Först därefter gick jag upp och gjorde några uppmjukande och fysiska rörelser, andningsövningar och avslutade med huvudstående – Sirsasana – kungen av alla asanas. Det har tagit ett tag att komma dit och fortfarande har jag svårt att stå utan en vägg bakom. Motståndet ligger snarare på en mental nivå än en fysisk, dvs kroppen kan, men mitt sinne säger att ”det är nog bra med lite stöd för det är ju faktiskt väldigt svårt att stå på huvudet Eva”. Tyvärr lyssnar jag lite för mycket på neggot inom mig här… Idag var det lite vingligt men jag stog nog i åtminstone 20 andetag vilket kändes okej. Tricket är faktiskt att stå på ett inte för mjukt underlag i denna övning, då blir det instabilt.

… Först efter det drog dagen igång med väckning av barn och de vanliga påklädnings- och frukostbestyren. Då är man glad att man redan har ett yogapass i systemet.

God morgon!

Tack och lov för torsdag.

Tack och lov för lunchyoga.

Tack och lov för mitt år med My Spirit Yogan och de verktyg jag fått med mig.

Tack och lov för tankar och känslor och min kunskap att kunna hantera dem.

Tack och lov för min kraft, min energi och allt det som är jag.

Tack och lov för här och nu.

Namaste!

Eh… inte så värst medvetet men jag är iallafall medveten om det är så. Och att det är okej. Har slutat titta på klockan när jag är sen/har bråttom/är stressad. Vad ska det vara bra för liksom? Jag kommer inte fram snabbare och det blir inte bättre av att jag ser hur klockan tickar… Istället tar jag ett djupt andetag, och fortsätter att andas med magen… Och står för konsekvenserna av att jag möjligen är sen – ber om ursäkt, jobbar mer effektivt eller vad det nu handlar om. Det är inte konstigare än så och det är inte så farligt. Bara man är medveten om handling och konsekvens. Det. Är å andra sidan otroligt viktigt.

Iallafall.

Yogayama, på Jungfrugatan.

Yogayama, på Jungfrugatan.

I lördags gick jag med raska steg till Yogayama dit jag anmält mig till en föreläsning om formen medicinsk yoga och forskning på yoga vid stress, värk och sjukdom med Göran Boll på MediYoga. Eftersom jag är i uppstarten av mitt uppsatsarbete kom detta väldigt lägligt och jag bestämde mig, trots att tid är den största bristvaran för tillfället, för att lägga två timmar på detta. Det var det värt.

Just forskningen och dess resultat är jag mycket intresserad av, dels för att jag behöver de uppgifterna till mitt eget arbete och dels för att jag ofta träffar på människor som ifrågasätter yogans kraft. Personligen är jag redan fast och mänskligheten under 5000 år kan inte heller ha fel – yoga är ett kraftfull redskap för återhämtning, tillfrisknande och personlig utveckling. Många behöver se resultat svart på vitt för att tro på det och för dem finns det forskning som stöjder detta. Samtidigt vill jag framhålla att yoga är din alldeles egna upplevelse och det är svårt att övertyga någon annan om något som måste upplevas själv.

Föreläsningen började med praktik och Göran guidade oss genom ett av de passen som använts i flertalet studier – otroligt skönt och aktiverande. Bygger på inre fokus och andning kopplat till några få rörelser. Inte så mycket rörelse på ytan, desto mer inuti. Känner igen det mesta från den lugna jathisyogan som jag lärt mig genom min utbildning men sekvenserna och passet som helhet var nya för mig. Mycket inspirerande!

Kul att få vara med på en lektion i Yogayamas Teacher Training också. Det var en av de utbildningar jag valde mellan innan jag till slut bestämde mig för Livshälsas yogalärarutbildning. Fortfarande är jag sjukt nöjd över mitt val. Jag har fått ett helhetsperspektiv på yogan samtidigt som jag inte har dragit några slutsatser – det finns oändligt mycket mer att lära och jag ser verkligen fram emot att fördjupa mig i yogan.

Slutligen. En insikt, såhär två månader in i mitt bloggande: Den här bloggen lever på min närvaro, lust och glädje. Den dagen jag känner att den blir ett måste eller ett stressmoment lägger jag ner. Jag behöver inga fler måsten i mitt liv. Ibland kommer inspirationen och orden med lätthet, då skriver jag, och antecknar hej vilt. När det är tyst i skallen, får det vara tyst. Och, det är okej.

aum-tecknet

Aum-tecknet är heligt och symboliserar den hinduistiska världssjälen eller universum.

Herregud vad skönt det var att vara tillbaka på mattan idag! Kroppen har skrikit efter att få röra på sig ett tag men sjukdom och ashtanga vinyasa yoga är en dålig kombo så jag har fått hejda mig. Idag var kropp och själ i balans och visade äntligen grönt ljus så det var bara att köra på.

Trots alla sjukdagar den senaste tiden kände jag mig lätt och stark i kroppen, den var med på alla övningar men visst, lite tröttare på slutet än vanligt. Tacksam över att se det och kunna anpassa mitt rörelsemönster utan frustration och forcering – att möta varje tanke som poppar upp i sinnet med ett ”det är okej” ger kroppen rätt signaler för att fortsätta göra sin grej utan negativ påverkan.

Så skönt att få sträcka ut muskler och leder, andas djupt in i kroppen och hitta nya motstånd att bryta igenom och känna värmen spridas i kropp och själ. Avslutande meditationen och vilan hjälper till att sprida all energi ut i varje fiber av kroppen så att det faktiskt känns som man går därifrån som en ny människa.

yogitoes skidless yogamatta

Jo, den är jadegrön!

Idag fick dessutom ett snyggt jadegrönt halkskydd följa med hem. Det är inte till badkaret utan används på hala yogamattor, lånade yogamattor och kan även användas som en reseyogamatta – så lämpligt, jag som snart ska ut och resa…

ashtanga serie 1

För ashtanga yogans hela serier behöver man lite mer tid på sig än ett lunchpass…

Om Shanti!

Nilla's Kitchen

mat som älskar dig tillbaka

Malin Berghagen

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Naturligt Snygg

Just another WordPress.com site

Beauty Comes Clean

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Att vara någons fru

... Eller går yoga att förena med vardagen?

lilla.u

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Maria Helander

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Malin på ön

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Yoga, mat och meningen med livet

... Eller går yoga att förena med vardagen?

YogaLiv

En blogg om yoga och livet

Peppen - en blogg om veganism, yoga och hållbar livsstil.

En blogg om hälsa, hållbar livsstil och allmän pepp!