Var sen till lunchyogan idag och hade inga större förväntningar på upplevelse. Visst, det är alltid skönt när man väl kommer dit men ofta kör man sitt pass från a till ö utan att ”det händer” något och utan någon djupare insikt.

Andra dagar säger det bara klick och man är på rätt frekvens, uppkopplad mot alltet och orden ”glöm det du kommer ifrån och dit du ska och landa bara här och nu” får en direkt innebörd. Andetaget visar vägen och hjälper mig in och vidare i rörelserna… Motstånd, andas, släpp taget, motstånd, andas, släpp taget…  Är fortfarande lika förundrad och tacksam när jag får uppleva sådana stunder, både när jag yogar och mediterar, att en ytterligare dimension öppnar sig och jag får ta del av det ljus och den energi och kraft som finns där och det bara flödar genom mig… Och när man är klar finns kvar en känsla av befrielse och enorm lätthet, som om kroppen kan bära mig igenom vad som helst. Namaste!

… Eller så var det bara en koffein-kick efter cappuccinon jag tog i förmiddags. Nej precis, jag dricker ju inte kaffe, men det är ju så gott att jag inte kan låta bli.