arkiv

Månadsarkiv: april 2013

Det här med morgontrafik är ju inte så festligt men är egentligen inget annat än en massa energi som färdas omkring och krockar här och där. Det handlar inte så mycket om dig som solitär utan allt och alla runt omkring och livet handlar mycket om hur man väljer att respondera på det. Retar du upp dig på ting som är små, så är du väl inte större än så, som någon klok man sagt.

Jag skulle vilja säga att det handlar om att använda sin urskiljningsförmåga och att samla kraften inåt när det behövs för att respondera och agera utåt när det verkligen behövs. Alla grejer däremellan skulle man kunna se som ofokuserat energispill. Vad blir till exempel bättre av att man gör ett ”fuck you”-tecken och burnar på i 110 knyck vid ett övergångsställe? Det enda det förmedlar är en massa negativ energi rakt ut i det blå som fäster på någon stackare som inget ont anande fångar upp energin och tar den med sig till jobbet och… ja, ni fattar.

Ur mitt perspektiv handlar det bara om medvetenhet, att ha koll på läget helt enkelt för att kunna ducka all den där hetsiga, osköna energin. Och vara jäkligt medveten om vad du sänder ut – bara den lilla detaljen…

Så vad gör jag när jag cyklar? Observerar motvinden – det är A L L T I D motvind på väg till jobbet. Och är det inte det kan ni tro att jag observerar det också. Med förundran. Jag tittar på folk – blir avundsjuk på alla som har en kaffe i handen, det ser så härligt, kontinentalt ut. Väjer för galna bilister, och cyklister i synnerhet. Upplever staden och människorna i morgonhetsen… och så njuter jag. Något så oerhört mycket. Älskar att cykla, sjunger ofta när jag cyklar och många insikter har kommit till mig på cykeln.

Idag sänder jag upp en önskan om lugna, djupa andetag på lunchyogan. Det skulle vara härligt om det funkar!

Trots min kärlek till yoga och asanas blir det ändå inte så att jag gör så mycket yogaövningar hemma, själv. Då lägger jag hellre den dyrbara tiden på morgonen till meditation som är så givande att börja dagen med.

Men den här veckan är en utmaning på alla plan så jag startade dagen med några solhälsningar och kände direkt att jag har svårt att andas och få luften att räcka till varje sekvens i rörelserna. Upplevde det redan på en lektion förra veckan och valde att inte lägga så mycket energi vid det då men det är helt klart något fuffens som jag inte är van vid. Det känns som mina andetag är grundare, att luften inte fyller lungorna till bredden – jag blir andfådd och vill andas genom munnen. Tankarna vandrar och jag undrar om det är pollen, allergi eller något annat i systemet? Stress? Frustration? Ilska? Sorg?

Vad det än är så är det okej att det är så just nu. Det tjänar ingenting till att lägga vikt vid det eller försöka trycka bort det. Vad som däremot är viktigt är att vara nära sig själv och uppleva känslorna som kommer. Glöm inte att andas, då kortsluts kroppen och systemet… Andas in… och andas ut, andas in – här – och andas ut – och nu…

Blir det för jobbigt finns alltid vilopositionen child pose – barnets position. Till den kan man alltid komma tillbaka, vila, för att finna sitt naturliga andetag.

Det finns inte ett dugg skånskt med den här rätten, det är mina barn som kallar den så därför att vi alltid äter den när vi är i Skåne. Och det gör vi därför att det är den perfekta middagsmaten när man är ledig och vill äta god mat, men inte stå i köket i flera timmar.

I lördags hade vi fullt upp hela dagen med tvättstugetvätt, vårstädning i kvarteret, ridning och ett hem som behövdes vändas rätt igen efter en vecka av total kollaps och slutligen kära vänner på middag och då fick det bli Skånelaxen.

Receptet har jag fått av min väninna Anette som kanske fått det av någon annan (så som det brukar vara med fantastiska bjudrätter)… Vem du än är som skapat receptet – stort tack!

Så här gör man (till fyra personer);

600 gr färsk lax
1 dl japansk soja
1 msk socker
1/2-1 tsk fisksås
2 tsk ingefära i fina strimlor
1 halv fint hackad röd chili
1 msk sesamfrön

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda ihop soja, socker, fisksås, ingefära och chili. Lägg laxen i en ugnsfast form och slå över marinaden/såsen och låt stå en liten stund. Strö över sesamfröna över laxen och baka den i ugnen i ca 20 minuter.

När laxen är klar lägger man över en kall sallad på en halv tärnad gurka, en halv kruka hackad färsk koriander och tre salladslökar som hackas på tvären, sådär lite tjusigt.

Till detta brukar jag servera ris och i lördags gjorde jag även en sallad på paprika i olika färger (använd ekologisk för guds skull!), hackad salladslök, två morötter i bitar, tre st Pak choy (asiatisk salladskål) i bitar och ca 1 dl hackade cashewnötter. Över detta universaldressingen på en pressad lime, en tsk Sambal oelek, två nypor salt och två msk sesamolja.

Det blev jättegott och smakade konstigt nog mer asiatiskt än skånskt.

Chokladkakan till efterrätt var varken skånsk eller asiatisk men väldigt god den med. Receptet på den kommer en annan gång. Hej!

Började söndagen med en cykeltur på Gärdet tillsammans med äldsta dottern. Härligt att cykla tillsammans i solen ner till Djurgårdskanalen där vi satt och tittade på änder och kanadagäss som våryra höll på att krocka med båtar och roddare – allt i en salig blandning och humoristiskt kommenterat av en djur- och naturkär 11-åring… Livet blir knappast bättre än så.

Här är hon - den skojfriska 11-åringen!

Här är hon – den skojfriska 11-åringen!

Så gårdagens springtur fick vänta till sena eftermiddagen och då hade vinden tilltagit och det var ganska jobbigt att springa. Efter några kilometer mötte jag vännen Åsa i motsatt riktning och fick till en bra high five. Kort därefter kom ett gäng japanska turister som också ville high fivea – en kort man fick upp en hand precis när jag sprang förbi och det var bara att smasha in den!

Sprang några ytterligare meter i Lill Jansskogen och fick ihop 8690 stycken metrar igår. Det vet jag därför att just igår tog jag med mig telefonen med Runkeeper för att se hur långt jag springer egentligen. Gillar inte känslan av att springa med telefonen och en massa teknik men supernöjd med resultatet. Har absolut ingen ambition eller vision med min löpning utan springer för att jag tycker att det är så skönt och avkopplande, och att närma sig milen känns helt otroligt och faktiskt inte så långt borta… Och kort därefter kom ett peppigt meddelande från Runkeeper:

runkeeper

Kul att det är fler som gläds över mina framgångar!

Så trött när jag vaknade imorse. Avslutade gårdagen med middag hemma hos Karin som jag gick yogalärarutbildningen tillsammans med – så mysigt att träffas och prata vidare, om allt.

När jag kom hem hade jag piggnat till så pass att jag satte på tv:n och blev sittande… Trots den sena timmen valde jag att sitta kvar och titta på dramat 4 månader, 3 veckor och 2 dagar, om illegal abort i Ceaucescus Rumänien. Tyngre och svartare än så blir det knappast och jag satt där och ångestsvettades över det filmens huvudpersoner upplever, i flera olika dimensioner. Helt överjävligt hur man som gravid tjej tvingades in i ett låst läge där döden var en av de möjliga utgångarna. Det värsta är att det inte är imperfekt utan i högsta grad presens för så många tjejer och kvinnor i världen. Bortsett från den enorma stress och ångest som detta måste innebära är det helt horribelt och jag blir förbannad över att tjejer måste utsätta sig för den risken som en sådan abort innebär. Det får bara inte existera!

….

Det där med att springa in helgen på fredagskvällen var ju inte så dumt så det fick bli en favorit i repris. Skickade iväg Mannen och ungar på fotboll och kalas och begav mig ut på en tur över Gärdet och längs Djurgårdskanalen… Glad och tacksam över att ha detta så nära inpå knuten! Att ha friska ben att springa med och frihet att röra mig hur och var jag vill.

Och även middagen blev en favorit i repris fast nu som hemköpt variant – Beirut Cafés vegetariska sallad med Mjaddarah med extra Labneh som är en tjock yoghurtsås och Hummus (kikärtsröra) som nog får betecknas som någon form av svensk husmanskost idag.

Nu får helgen börja!

Det har ju varit en del snack och skriverier om frysta bär den senaste veckan. I korthet handlar det om att Livsmedelsverket säger att man ska koka frysta bär en minut innan man äter dom för att undvika smittas av Hepatit A. Här kan du läsa deras rekommendation.

Det här föranledde en del tankeverksamhet och diskussioner här hemma då vi äter en hel del av den varan; både hallon, blåbär och jordgubbar.

Mannen menar att vi lugnt kan mumsa vidare eftersom vi ätit produkten i flera år och inte blivit sjuka. Dessutom har han en (rimlig) förklaring i att det är jordgubbar som borde vara mest utsatta då de växer på marken, kan vara jordiga och då behöver sköljas av med – smutsigt – vatten. Alltså, utesluter vi jordgubbarna är vi safe.

Min åsikt är att man medvetet inte kan peta i sig mat man kan bli sjuk av, även om risken är liten. Särskilt gäller detta barnen, det känns helt enkelt inte så fräscht att servera dem högriskmat.

Sedan skadar det inte med lite medvetenhet, åt båda hållen, i sådana här lägen. Man får helt enkelt överväga alternativen som finns – pros and cons.

Som ett litet exempel hur man lätt kan ryckas med i allmän skrämselpropaganda lyfter jag exemplet med massvaccineringen mot svininfluensan för några år sedan. Då, fanns det ju inte på världskartan att man inte skulle vaccinera sig (ja, Mannen gjorde visst motstånd då också). Idag vet vi hur det blev och jag ryser över hur jag kunde utsätta mina barn för risken att få Narkolepsi.

Jag tycker verkligen att sånt här är jättesvårt, för vad är rätt och vad är fel…

Med yogan har jag fått ett fantastiskt verktyg att lyfta frågan om energin känns känns lätt eller tung istället för bra/dåligt eller rätt/fel, för vem är det som bestämmer det?.. Det hjärnan/sinnet/egot gärna vill bestämma, kan energin istället visa riktning kring för att göra ett medvetet val. Ofta fattas ju beslut på grundval av fasta åsikter och slutsatser istället för att man utgår från sitt eget medvetande. Det är ofta enklare att följa någon annan istället för att fatta beslut själv. Men är det så smart?.. Och medvetet?..

Ställer man t ex frågan ”Är det okej att jag äter dom här blåbären?” medan man placerar uppmärksamheten en liten bit ovanför sig så visar riktningen – nedåt eller uppåt – vad som är mest givande. Ibland är det solklart och energin bara flyger uppåt men ibland är det svajigt och energin vill inte bestämma sig och flyger upp och ner.

Metoden kräver lite övning men är egentligen det enda du behöver för att fatta beslut. Och nu tänker kanske någon att det är väldigt enkelt att runda metoden och lura systemet. Absolut, men du kan inte lura dig själv.

… och hur blev det med de här bären nu då?

Jag gjorde ett medvetet val att kontakta leverantörerna av de bär vi oftast har hemma i frysen och fråga hur de ser på saken. Sagt och gjort.

Från Coop blev svaret ”hallå yxskaft” och de hänvisade direkt till Livsmedelsverket. Väldigt opersonligt och okänsligt. Från Axfood (Hemköp, Willys, Prisextra med flera) var de desto rakare och svarade uttryckligen ”På Axfood arbetar vi med certifierade leverantörer och vi känner oss trygga med att våra bär är säkra att äta.” Tack för det!

Så nu äter vi frysta bär från Axfood. Alla nöjda och glada. Slutet gott, allt gott.

Bra bär

Bra bär

Hallå, kräkisen är och hälsar på här hemma och efter två dagar med vab i sjukstugan var jag bara tvungen att gå ut och springa in fredagskvällen…

Aaah så skönt. Det ligger ett par backar precis i början av min vanliga runda och jag tokrusade uppför dem och fick igång ett ordentligt flås och sen sprang jag bara på i den mulna och fuktdisiga kvällen…

Så lätt att fastna i den där låga och deppiga energin när barnen är sjuka – ”man är aldrig friskare än sitt sjukaste barn” som jag brukar säga, men idag har jag tvingat mig att inte fastna i geggamojan.

Efter en snabb stretch var det dags att fylla på med energi och ikväll blev det mycket god energi – en av mina absoluta favoriter från det libanesiska köket – Mjaddarah som är en blandning av gröna linser, ris, lök och spännande kryddor. Jag vet, det låter ju inte så märkvärdigt men gå till Beirut Café och testa. OBS! Svårt beroendeframkallande. Eller laga själv enligt det här receptet.

Till detta en vit bönhummus med mycket citron och peperoncino, och över hela härligheten universaldressingen med extra mycket sambal idag. En riktig smakexplosion blev det – B O O M! Hoppas den skrämde alla baciller på flykten.

God helg önskar jag er!

Härom kvällen fann jag mig sittandes i en källarlokal på Gärdet för att lyssna på en äkta guru. Ananda Giri från Oneness University är i stan för att sprida sitt budskap. Ämnet för kvällen var Awareness is freedom.

Ananda Giri

Ananda Giri

Har inte haft så mycket kontakt med någon guru tidigare, varken som begrepp eller IRL. För oss, här på 2010-talet i Sverige, kanske det verkar lite konstigt och världsfrånvänt att lägga sitt liv i någon annans händer på det sättet. Men om man ser på gurun som en människa som med sin närvaro, sitt sätt att vara, stöttar dig att bli och vara den du är, då känns det plötsligt väldigt mycket lättare.

Ananda Giri menar att vi befinner oss i kamp med våra tankar, mellan vem man är och vem man vill eller borde vara och det leder till en utmattande konflikt inom oss. Vad vi gör är att ständigt granska det vi upplever. Är det här sanning? Hur sant? Är det här bra? Hur bra? Finns det något bättre?.. Vi ställer oss liksom vid sidan om oss själva och gör en bedömning av det vi upplever, jämför, dömer och kategoriserar in det under bra eller dåligt.

Konflikten leder till ständiga försök och ansträngningar för att byta ut de dåliga tankarna mot bra tankar och tvingar oss i en annan riktning än vårt naturliga flöde. Det kan ses som att vi för våld på oss själva.

Och varför denna ständiga kamp inom oss med jämförelse, dömande, avundsjuka och bitterhet? Varför är vi inte tillräckliga som vi är och varför denna strävan mot att bli något som vi inte är?

Är det verkligen nödvändigt att ändra på sinnets natur? Och går det ens att uppnå ett perfekt sinne, ett perfekt jag?

Ananda Giri ställer många frågor och ger inte så många svar. Han för en dialog med oss som sitter och lyssnar och får oss att gå inåt och hitta vårt eget svar inom oss själva.

För mig som funderat och jobbat med det här ett tag nu är svaret: medvetenhet och acceptans. För att komma vidare och utvecklas behöver vi öppna ögonen och bli medvetna om våra tankar och känslor. Acceptera dem och bemöta dem med ”Det är okej”. Släppa taget och gå vidare.

”Och varför är de okej?” frågade Ananda Giri mig.

”För att de är mina tankar och känslor” svarade jag.

Det här är MInanda. Med sin närvaro och sitt sätt att vara, har hon stöttat mig att bli och vara den jag är på riktigt. Min guru alltså!

Minanda Fritz

Minanda Fritz

Bilder lånade från livshalsa.se

Här kommer några fler insikter från min djupdykning i yogans värld:

1. Att se och observera är första steget till förändring.

2. Jag arbetar aktivt med fokus och oreaktivitet för uppnå jämvikt och balans i livet.

3. Jag ser mitt eget värde.

4. Jag har slutat anpassa mig och säger vad jag vill när det behövs.

5. Jag är inte så hård mot mig själv, slår inte på mig själv och dömer mig inte så hårt.

6. Jag är rak och tydlig och när jag uttrycker mina sanna behov leder det till resultat.

7. När jag upplever svåra känslor fullt ut och visar sårbarhet så kan stillastående energi frigöras.

8. Jag är inte längre ett med mitt jobb och har fått distans vilket leder till ny kunskap och utveckling.

9. Jag har hittat mig själv och min riktning.

10. Jag känner tacksamhet och glädje varje dag.

För arbetet som tagit mig hit vill jag rikta ödmjuk tacksamhet till mig själv, till den obändiga krigaren inom mig. Till hoppet, kraften och viljan som alltid funnits där och att jag gav mig själv möjlighet och utrymme till utveckling och energiförflyttning. Tack hela kroppen för att du hjälper mig, bär mig och för mig framåt.

Namaste!

En av de viktigaste insikterna och lärdomarna jag fått med mig från yogalärarutbildningen är att kropp och själ behöver vila, och ju hårdare man arbetar desto viktigare med avbrott för återhämtning. Och nu pratar jag inte om att somna i soffan framför tv:n för att man är så trött att man inte orkar ta sig till sängen utan innan dess, VÄLJA att koppla ner och av en stund. Jag pratar inte heller om att lägga in lugnare träningspass mellan perioder av intensiv träning, inte den sortens aktiva vila.

Under hela yogalärarutbildningen fick vi läxor som skulle hjälpa oss till utveckling på ett personligt plan. Det tar ca tre veckor för kroppen att lära in ett nytt beteende och någonstans måste man börja om man vill ha en förändring…

Min allra första läxa var att jag skulle lägga in en stunds vila varje dag. Först var jag helt oförstående (tänk fågelholk) – hur skulle det gå till med mitt schema?.. Vi lyckades ändå identifiera en liten slottid på 20 minuter mellan hemkomst och matlagning. Utmaning bara det, att låta ungarna sköta sig själva och gå och lägga sig istället för att börja skala potatis. Men även det en nyttig och frigörande insikt – att det som känns svårast och jobbigast att förändra förmodligen är detsamma som förtjänar en extra funderare om det är ett beteende som är genererande för kropp och själ att upprätthålla…

(Här vill jag flika in att jag är mycket medveten om begränsningarna i att vila när man har små barn och det var något som jag inte prioriterade själv. Även om man inte kan få till 20 minuter så kanske man kan gå undan och bara andas djupt genom kroppen en liten stund – 5-10 minuter kan göra underverk.)

Idag har jag kört ganska hårt och behövde verkligen de där 20 minutrarna för att skapa lite ny energi och räcka några timmar till.

Så när jag kom hem: Zzznark…

Fantastiskt skönt och den nya energin räckte till;

1. En stunds semi-kreativ middagsmatlagning med Pankopanerad lax och ris med en hint av limeblad.

Pankopanerad lax, färdig för stekpannan

Pankopanerad lax, färdig för stekpannan

Det japanska ströbrödet Panko sätter en helt ny dimension med härligt crunch till stekt eller friterad fisk (och grönsaker).

Torkade små limeblad

Torkade små limeblad

De här till utseendet intetsägande bladen ger fin doft och smak till basmati- eller jasminris. Helst vill jag koka riset med både limeblad OCH kokosmjölk men då strejkar barnen…

En fröjd för lax men ej för ögat

En fröjd för lax men ej för ögat

Sist men inte minst, den här godingen. Tveksam design men desto bättre innehåll. Förhöjer laxen väldigt många steg.

2. Att orka vänta till 22.15 och veckans avsnitt av Girls. Mitt nya måste i tv-tablån. Skrattar, ryser och grinar mig igenom serien. Väcker så mycket minnen från den galna, jobbiga, ångestladdade, men ändå helt underbara unga vuxen-perioden… Då man inte behövde vila. Ett. Endaste. Dugg.

Godnatt!

Nilla's Kitchen

Holistisk kostrådgivning, recept & hälsofilosofi

Malin Berghagen

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Naturligt Snygg

Just another WordPress.com site

Beauty Comes Clean

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Att vara någons fru

... Eller går yoga att förena med vardagen?

lilla.u

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Maria Helander

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Malin på ön

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Yoga, mat och meningen med livet

... Eller går yoga att förena med vardagen?

YogaLiv

En blogg om yoga och livet

Peppen - en blogg om veganism, yoga och hållbar livsstil.

En blogg om hälsa, hållbar livsstil och allmän pepp!