Archive

Mat

Sommarlovstider betyder sova-lite-längre-på-morgonen-tider, men inte för mamman som passar på att springa lite innan barnen ska vakna och iväg på diverse aktiviteter.

Denna underbara morgon var det fler än jag som var ute och sprang… Nere vid Djurgårdsbrunnskanalen var det packat som en vanlig söndag förmiddag och jag fick kolla klockan för att vara säker på att det inte var jag som hade försovit mig… Otroligt mycket folk!

Men det är ju nu det är som finast och i det här landet får man passa på om man vill njuta av ljuset och värmen och pass opp! Snart blommar linden i Valhallavägens allé och då gäller det att njuta lite extra så länge det varar.

Den här morgonen kände jag en svag hint av Jasmin (Schersmin?) i luften i ”Bennys backe” men jag var så fokuserad på att ta mig uppåt och framåt så hann inte riktigt ta in detta till fullo. Men snart har vi alltså en doftexplosion ute i naturen… B O O M!

Pinnade på i så pass bra fart att jag fick ett nytt meddelande från Runkeeper – bästa farthållningen ever. Det sägs att jag springer längre och snabbare än förra året vilket är glädjande.

Rakt fram...

Rakt fram…

Titta åt höger...

Titta åt höger…

... och titta lite närmare.

… och titta lite närmare.

Hemma igen gjorde jag en smoothie där jag krängde ner ett par teskedar av de här små rackarna.

smoothie_chia

Chiafrön heter dom och är verkligen ena små rackare, dels för att de är ÖVERALLT om man som vi, råkade förstöra pipen på paketet, och dels för att de måste vara den ultimata råvaran – fullproppade med bra fetter, protein, kostfiber och antioxidanter. Två teskedar räcker t ex för att täcka dagsbehovet av alfa-linolensyra och Omega 3!

Fröna dök upp på min radar för några år sedan när Maken läste om Tarahumaraindianderna i boken Born to Run. De sägs dricka öl och käka chiafrön och springer sedan i timmar – lever ett gott liv helt enkelt.

Nu ska jag läsa på lite mer om denna superfood, och framför allt plocka upp lite bra recept så får vi se vad det kan bli av det. Återkommer…

Ett litet frö med stor potential.

Ett litet frö med stor potential.

Och igår hörrni – då var jag och familjen på Grönan och jag passade på att åka ”världens högsta slänggunga”. Upplevelse? Ja. Hissnande? Ja. Utsikt? Ja. Blåsigt? Ja. Kul?.. Nä, inte så värst. Men Grönan med familjen, det är vansinnigt roligt!

Titta uppåt.

Titta uppåt.

gronan

Hallå, har firat ett kort men kärnfullt ”sommarlov” i Skåne över långhelgen.

Efter sommarfest med jobbet på fantastiskt fina Artipelag (utflyktsläge!) i onsdags ringde klockan okristligt tidigt i torsdags och fick upp allihopa, och vidare in i bilen med matsäck till familjen och hett grönt te till mamman så att hon iallafall höll sig vaken till Södertälje. Sen ba: Zzznark… till det vankades lunch i trakten av Ljungby (om man är ointresserad av en utläggning om skräpmat kan man sluta läsa här, och fortsätta ett stycke längre ner).

Det tycker jag är största utmaningen med att resa så långt, att man behöver äta och det som serveras längs vägarna (om man inte gör större avvikelser) är mest skräpmat. Snabbmatskedjor är en sak, där vet man vad man får, och för större delen av familjen är det okej, men jag mår direkt dåligt av sån mat och äter det inte längre och vill helst inte att barnen ska äta det heller – det är helt enkelt inte bra näring. Så vi stannade på… ett ställe med ännu sämre mat, något man skulle kunna tänka sig var en hotellrestaurang men som endast serverade mikrovärmd pyttipanna/hamburgare/köttbullar. Jag åt deras vitkålssallad och en smoothie. Så är det med medvetenhet, det färgar lätt av sig på andra områden i livet och till slut är det svårt att vända tillbaka till ett omedvetet liv. Nog om det.

"... vind och vidd och ett oändligt hem."

”… vind och vidd och ett oändligt hem.”

Länge sedan sist...

Länge sedan sist…

Till slut kom vi ner till vårt älskade hus… och en något rufsig tomt som nog har längtat efter oss. Det var bara att börja klippa och rensa. Rabarber höga som små hus fick huggas ner och sedan bjöds det rabarberpaj både i torsdags och fredags – man får passa på! Cajsa Wargen inom mig använde rågflingor och solrosfrön att fylla ut smulpajsdegen med och det blev faktiskt riktigt gott, så testa det!

Rabarbus Monstruösus.

Rabarbus Monstruösus.

Sedan blev det stranden för hela slanten. Och med sol, klarblå himmel och nästan alldeles vindstilla blev det en eftermiddag som lätt kan kvala in på listan över bästa-dagen-på-stranden-listan.

Inte för kallt för ett dopp.

Inte för kallt för ett dopp.

Och där på fredagskvällen kom bästa sommarkompisarna också och då blev det kramkalas och som sommarlov på riktigt med middag ute till sent på kvällen, men en sak var annorlunda mot kvällarna i juli  och augusti… Det var ju så ljust! Man ville aldrig gå in och lägga sig.

Och så hoppade vi lite mer studsmatta och rensade lite mer… och vände hem igen. Alldeles för kort, men snart är vi där igen… 4 veckors sommarlov!

Tjohoo!

Tjohoo!

Nu längtar jag lite fast jag vet att det är energispill…

”Nämen, vad är det hon säger?” tänker ni…

Jo, lite såhär tänker jag: All energi, all kraft som inte läggs på nuet, där du är just nu, kan ju sägas vara en form av energitapp och därmed bristande fokus. Jag säger inte att det är rätt eller fel utan uppmärksammar bara att det är så. Det låter ju vansinnigt urtråkigt att inte få längta – man måste få blicka framåt och längta och känna den spirande känslan av det som kommer – men det är bra att vara medveten om vad man håller på med. Alltid.

Peace and love.

Det finns inte ett dugg skånskt med den här rätten, det är mina barn som kallar den så därför att vi alltid äter den när vi är i Skåne. Och det gör vi därför att det är den perfekta middagsmaten när man är ledig och vill äta god mat, men inte stå i köket i flera timmar.

I lördags hade vi fullt upp hela dagen med tvättstugetvätt, vårstädning i kvarteret, ridning och ett hem som behövdes vändas rätt igen efter en vecka av total kollaps och slutligen kära vänner på middag och då fick det bli Skånelaxen.

Receptet har jag fått av min väninna Anette som kanske fått det av någon annan (så som det brukar vara med fantastiska bjudrätter)… Vem du än är som skapat receptet – stort tack!

Så här gör man (till fyra personer);

600 gr färsk lax
1 dl japansk soja
1 msk socker
1/2-1 tsk fisksås
2 tsk ingefära i fina strimlor
1 halv fint hackad röd chili
1 msk sesamfrön

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda ihop soja, socker, fisksås, ingefära och chili. Lägg laxen i en ugnsfast form och slå över marinaden/såsen och låt stå en liten stund. Strö över sesamfröna över laxen och baka den i ugnen i ca 20 minuter.

När laxen är klar lägger man över en kall sallad på en halv tärnad gurka, en halv kruka hackad färsk koriander och tre salladslökar som hackas på tvären, sådär lite tjusigt.

Till detta brukar jag servera ris och i lördags gjorde jag även en sallad på paprika i olika färger (använd ekologisk för guds skull!), hackad salladslök, två morötter i bitar, tre st Pak choy (asiatisk salladskål) i bitar och ca 1 dl hackade cashewnötter. Över detta universaldressingen på en pressad lime, en tsk Sambal oelek, två nypor salt och två msk sesamolja.

Det blev jättegott och smakade konstigt nog mer asiatiskt än skånskt.

Chokladkakan till efterrätt var varken skånsk eller asiatisk men väldigt god den med. Receptet på den kommer en annan gång. Hej!

Så trött när jag vaknade imorse. Avslutade gårdagen med middag hemma hos Karin som jag gick yogalärarutbildningen tillsammans med – så mysigt att träffas och prata vidare, om allt.

När jag kom hem hade jag piggnat till så pass att jag satte på tv:n och blev sittande… Trots den sena timmen valde jag att sitta kvar och titta på dramat 4 månader, 3 veckor och 2 dagar, om illegal abort i Ceaucescus Rumänien. Tyngre och svartare än så blir det knappast och jag satt där och ångestsvettades över det filmens huvudpersoner upplever, i flera olika dimensioner. Helt överjävligt hur man som gravid tjej tvingades in i ett låst läge där döden var en av de möjliga utgångarna. Det värsta är att det inte är imperfekt utan i högsta grad presens för så många tjejer och kvinnor i världen. Bortsett från den enorma stress och ångest som detta måste innebära är det helt horribelt och jag blir förbannad över att tjejer måste utsätta sig för den risken som en sådan abort innebär. Det får bara inte existera!

….

Det där med att springa in helgen på fredagskvällen var ju inte så dumt så det fick bli en favorit i repris. Skickade iväg Mannen och ungar på fotboll och kalas och begav mig ut på en tur över Gärdet och längs Djurgårdskanalen… Glad och tacksam över att ha detta så nära inpå knuten! Att ha friska ben att springa med och frihet att röra mig hur och var jag vill.

Och även middagen blev en favorit i repris fast nu som hemköpt variant – Beirut Cafés vegetariska sallad med Mjaddarah med extra Labneh som är en tjock yoghurtsås och Hummus (kikärtsröra) som nog får betecknas som någon form av svensk husmanskost idag.

Nu får helgen börja!

Det har ju varit en del snack och skriverier om frysta bär den senaste veckan. I korthet handlar det om att Livsmedelsverket säger att man ska koka frysta bär en minut innan man äter dom för att undvika smittas av Hepatit A. Här kan du läsa deras rekommendation.

Det här föranledde en del tankeverksamhet och diskussioner här hemma då vi äter en hel del av den varan; både hallon, blåbär och jordgubbar.

Mannen menar att vi lugnt kan mumsa vidare eftersom vi ätit produkten i flera år och inte blivit sjuka. Dessutom har han en (rimlig) förklaring i att det är jordgubbar som borde vara mest utsatta då de växer på marken, kan vara jordiga och då behöver sköljas av med – smutsigt – vatten. Alltså, utesluter vi jordgubbarna är vi safe.

Min åsikt är att man medvetet inte kan peta i sig mat man kan bli sjuk av, även om risken är liten. Särskilt gäller detta barnen, det känns helt enkelt inte så fräscht att servera dem högriskmat.

Sedan skadar det inte med lite medvetenhet, åt båda hållen, i sådana här lägen. Man får helt enkelt överväga alternativen som finns – pros and cons.

Som ett litet exempel hur man lätt kan ryckas med i allmän skrämselpropaganda lyfter jag exemplet med massvaccineringen mot svininfluensan för några år sedan. Då, fanns det ju inte på världskartan att man inte skulle vaccinera sig (ja, Mannen gjorde visst motstånd då också). Idag vet vi hur det blev och jag ryser över hur jag kunde utsätta mina barn för risken att få Narkolepsi.

Jag tycker verkligen att sånt här är jättesvårt, för vad är rätt och vad är fel…

Med yogan har jag fått ett fantastiskt verktyg att lyfta frågan om energin känns känns lätt eller tung istället för bra/dåligt eller rätt/fel, för vem är det som bestämmer det?.. Det hjärnan/sinnet/egot gärna vill bestämma, kan energin istället visa riktning kring för att göra ett medvetet val. Ofta fattas ju beslut på grundval av fasta åsikter och slutsatser istället för att man utgår från sitt eget medvetande. Det är ofta enklare att följa någon annan istället för att fatta beslut själv. Men är det så smart?.. Och medvetet?..

Ställer man t ex frågan ”Är det okej att jag äter dom här blåbären?” medan man placerar uppmärksamheten en liten bit ovanför sig så visar riktningen – nedåt eller uppåt – vad som är mest givande. Ibland är det solklart och energin bara flyger uppåt men ibland är det svajigt och energin vill inte bestämma sig och flyger upp och ner.

Metoden kräver lite övning men är egentligen det enda du behöver för att fatta beslut. Och nu tänker kanske någon att det är väldigt enkelt att runda metoden och lura systemet. Absolut, men du kan inte lura dig själv.

… och hur blev det med de här bären nu då?

Jag gjorde ett medvetet val att kontakta leverantörerna av de bär vi oftast har hemma i frysen och fråga hur de ser på saken. Sagt och gjort.

Från Coop blev svaret ”hallå yxskaft” och de hänvisade direkt till Livsmedelsverket. Väldigt opersonligt och okänsligt. Från Axfood (Hemköp, Willys, Prisextra med flera) var de desto rakare och svarade uttryckligen ”På Axfood arbetar vi med certifierade leverantörer och vi känner oss trygga med att våra bär är säkra att äta.” Tack för det!

Så nu äter vi frysta bär från Axfood. Alla nöjda och glada. Slutet gott, allt gott.

Bra bär

Bra bär

Hallå, kräkisen är och hälsar på här hemma och efter två dagar med vab i sjukstugan var jag bara tvungen att gå ut och springa in fredagskvällen…

Aaah så skönt. Det ligger ett par backar precis i början av min vanliga runda och jag tokrusade uppför dem och fick igång ett ordentligt flås och sen sprang jag bara på i den mulna och fuktdisiga kvällen…

Så lätt att fastna i den där låga och deppiga energin när barnen är sjuka – ”man är aldrig friskare än sitt sjukaste barn” som jag brukar säga, men idag har jag tvingat mig att inte fastna i geggamojan.

Efter en snabb stretch var det dags att fylla på med energi och ikväll blev det mycket god energi – en av mina absoluta favoriter från det libanesiska köket – Mjaddarah som är en blandning av gröna linser, ris, lök och spännande kryddor. Jag vet, det låter ju inte så märkvärdigt men gå till Beirut Café och testa. OBS! Svårt beroendeframkallande. Eller laga själv enligt det här receptet.

Till detta en vit bönhummus med mycket citron och peperoncino, och över hela härligheten universaldressingen med extra mycket sambal idag. En riktig smakexplosion blev det – B O O M! Hoppas den skrämde alla baciller på flykten.

God helg önskar jag er!

En av de viktigaste insikterna och lärdomarna jag fått med mig från yogalärarutbildningen är att kropp och själ behöver vila, och ju hårdare man arbetar desto viktigare med avbrott för återhämtning. Och nu pratar jag inte om att somna i soffan framför tv:n för att man är så trött att man inte orkar ta sig till sängen utan innan dess, VÄLJA att koppla ner och av en stund. Jag pratar inte heller om att lägga in lugnare träningspass mellan perioder av intensiv träning, inte den sortens aktiva vila.

Under hela yogalärarutbildningen fick vi läxor som skulle hjälpa oss till utveckling på ett personligt plan. Det tar ca tre veckor för kroppen att lära in ett nytt beteende och någonstans måste man börja om man vill ha en förändring…

Min allra första läxa var att jag skulle lägga in en stunds vila varje dag. Först var jag helt oförstående (tänk fågelholk) – hur skulle det gå till med mitt schema?.. Vi lyckades ändå identifiera en liten slottid på 20 minuter mellan hemkomst och matlagning. Utmaning bara det, att låta ungarna sköta sig själva och gå och lägga sig istället för att börja skala potatis. Men även det en nyttig och frigörande insikt – att det som känns svårast och jobbigast att förändra förmodligen är detsamma som förtjänar en extra funderare om det är ett beteende som är genererande för kropp och själ att upprätthålla…

(Här vill jag flika in att jag är mycket medveten om begränsningarna i att vila när man har små barn och det var något som jag inte prioriterade själv. Även om man inte kan få till 20 minuter så kanske man kan gå undan och bara andas djupt genom kroppen en liten stund – 5-10 minuter kan göra underverk.)

Idag har jag kört ganska hårt och behövde verkligen de där 20 minutrarna för att skapa lite ny energi och räcka några timmar till.

Så när jag kom hem: Zzznark…

Fantastiskt skönt och den nya energin räckte till;

1. En stunds semi-kreativ middagsmatlagning med Pankopanerad lax och ris med en hint av limeblad.

Pankopanerad lax, färdig för stekpannan

Pankopanerad lax, färdig för stekpannan

Det japanska ströbrödet Panko sätter en helt ny dimension med härligt crunch till stekt eller friterad fisk (och grönsaker).

Torkade små limeblad

Torkade små limeblad

De här till utseendet intetsägande bladen ger fin doft och smak till basmati- eller jasminris. Helst vill jag koka riset med både limeblad OCH kokosmjölk men då strejkar barnen…

En fröjd för lax men ej för ögat

En fröjd för lax men ej för ögat

Sist men inte minst, den här godingen. Tveksam design men desto bättre innehåll. Förhöjer laxen väldigt många steg.

2. Att orka vänta till 22.15 och veckans avsnitt av Girls. Mitt nya måste i tv-tablån. Skrattar, ryser och grinar mig igenom serien. Väcker så mycket minnen från den galna, jobbiga, ångestladdade, men ändå helt underbara unga vuxen-perioden… Då man inte behövde vila. Ett. Endaste. Dugg.

Godnatt!

Nilla's Kitchen

mat som älskar dig tillbaka

Malin Berghagen

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Marian Papp - Evidensbaserad dynamisk/funktionell yogaträning

Funktionell yogaträning/yogaträning som medicin

Naturligt Snygg

Just another WordPress.com site

Beauty Comes Clean

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Att vara någons fru

... Eller går yoga att förena med vardagen?

lilla.u

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Maria Helander

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Malin på ön

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Yoga, mat och meningen med livet

... Eller går yoga att förena med vardagen?

YogaLiv

En blogg om yoga och livet

Peppen - en blogg om veganism, yoga och hållbar livsstil.

En blogg om hälsa, hållbar livsstil och allmän pepp!