Samma, samma fast olika

Så trött när jag vaknade imorse. Avslutade gårdagen med middag hemma hos Karin som jag gick yogalärarutbildningen tillsammans med – så mysigt att träffas och prata vidare, om allt.

När jag kom hem hade jag piggnat till så pass att jag satte på tv:n och blev sittande… Trots den sena timmen valde jag att sitta kvar och titta på dramat 4 månader, 3 veckor och 2 dagar, om illegal abort i Ceaucescus Rumänien. Tyngre och svartare än så blir det knappast och jag satt där och ångestsvettades över det filmens huvudpersoner upplever, i flera olika dimensioner. Helt överjävligt hur man som gravid tjej tvingades in i ett låst läge där döden var en av de möjliga utgångarna. Det värsta är att det inte är imperfekt utan i högsta grad presens för så många tjejer och kvinnor i världen. Bortsett från den enorma stress och ångest som detta måste innebära är det helt horribelt och jag blir förbannad över att tjejer måste utsätta sig för den risken som en sådan abort innebär. Det får bara inte existera!

….

Det där med att springa in helgen på fredagskvällen var ju inte så dumt så det fick bli en favorit i repris. Skickade iväg Mannen och ungar på fotboll och kalas och begav mig ut på en tur över Gärdet och längs Djurgårdskanalen… Glad och tacksam över att ha detta så nära inpå knuten! Att ha friska ben att springa med och frihet att röra mig hur och var jag vill.

Och även middagen blev en favorit i repris fast nu som hemköpt variant – Beirut Cafés vegetariska sallad med Mjaddarah med extra Labneh som är en tjock yoghurtsås och Hummus (kikärtsröra) som nog får betecknas som någon form av svensk husmanskost idag.

Nu får helgen börja!