Paddla kajak

Lite i tidigaste laget att bada men jag var ute och paddlade kajak förra helgen och då blev det som det blev. Eller egentligen var det hela väldigt medvetet och genomtänkt. Det är bra på att öva att kantra med kajaken – och att ta sig upp i den igen. Hade väldigt stor nytta av yogaandningen när jag låg där och plaskade och väntade på att bli hjälpt (det är liksom det övningen går ut på – att någon ska kantra och någon annan ska öva på att hjälpa den som hamnat i plurret). Det blir ju tvärstopp i hela systemet när vattnet är en sisådär 9 grader och andas man inte så kan man inte röra på sig eller få kraft att ta sig upp igen.

Hur hamnade jag där då?

Jag har paddlat flera gånger tidigare som en kul grej på sommaren i baddräkt och jag har nog aldrig riktigt reflekterat över att man kan kantra och måste ta sig upp igen.

Jag har varit sugen på att testa att paddla på riktigt och att lära mig mer. Hela jag mår så otroligt bra vid vatten och bara tanken på att ta sig fram i det elementet känns spännande och kul, avkopplande och utmanande – meditativt. Lite som att springa, fast på vattnet och med armarna… Ja, ni hajjar.

Att man sedan kan ta sig ut i skärgården och längre havsbandet och en vacker sommardag med alldeles blått, glittrande vatten glida fram i en fin liten vik där inte ens en segelbåt kommer in, det är en annan historia och något jag drömmer om…

Pling plong… Sen kom verkligheten ifatt mig och påminde mig om min familj, yogan som jag vill vara nära och utveckla, mitt jobb, vänner och familj och plötsligt fanns det inte så mycket tid kvar för den där paddlingen. Så där är det med mig. Vill mycket, testar och får kanske ta ett steg tillbaka. Och det är faktiskt inte så farligt. Det är värre att inte pröva alls. Så nu bidar jag min tid till nästa paddeltur, och kanske, kanske har det blivit lite varmare i vattnet då.