Arkiv

Familjeliv

matrummet

Vet ni vad det är för ovanligt med den här bilden?..

Det är vårt matrum en vardagsmorgon klockan halvåtta. Vanligtvis sitter här en massa människor (nåja, två vuxna och två barn) och stökar och bökar på morgnarna men förra veckan blev det sommarlov på riktigt för barnen som fick åka till farmor och farfar och Maken följde med några dagar. Och då blev det tyst här hemma. Ovanligt tyst och tomt.

Tanken att ha fyra hela dagar för sig själv svindlar. Oändliga oceaner av egen tid. Det är lyxigt, på gränsen till förbjudet.

Det har funnits en tanke på att komma ifatt är hemma, men vad är det – ”ifatt”? Det är en rest ifrån mitt förra liv när man skulle bli klar med allt; springa, springa och springa och hinna, hinna och hinna. Nu får det vara som det är. Jag hinner tids nog…

Men en sak hade jag bestämt mig för att göra och det var att rensa gamla pappershögar för det ligger så enormt mycket tung och stillastående energi där. Så därför fick de flytta fram på matrumsbordet för att påminna mig lite om verkligheten och inte tappa greppet helt.

Det blev fyra bra dagar.

Förvisso fullt med jobb på dagarna men kvällarna tillbringades i soffan med middag och film och en massa glass. Morgnarna med yoga eller jogg, men utan planering och logistik. En mysig kväll tillsammans med en kompis och en hel lördag på stan. Strosade runt, kollade i affärer, hamnade på Konst och Folk på söder där de har så fina saker. Köpte en tavla till Maken i födelsedagspresent och ”fick” en tavla till mig (är man medlem så får man ett grafiskt blad på köpet så att säga – det känns ju praktiskt taget som man får en tavla alldeles gratis!)

En alldeles egen himmel till mig

En alldeles egen himmel till mig

Och en fågel till Maken

Och en fågel till Maken

Nya kuddar till gamla trädgårdsstolar

Nya kuddar till gamla trädgårdsstolar

Och årets sommarklänning till mig.

Och årets sommarklänning till mig.

Och idag vände vi blad på kalendern och vad hittade vi där: En alldeles tom månad! Inte en enda grej inbokad – man bara skakar på huvudet och fattar knappt att det är sant.

juli

Förresten, det där jag skrev om längtan för ett par veckor sedan här, det gäller inte nu. Inte när det kommer till barnen som är bortresta – då är längtan en del av dealen och bara att acceptera.

Saknar dem och deras mjuka kinder och trassliga hår – tjafs och tjat, inte så mycket – men skrattet, fnittret, pratet som bubblar och aldrig tar slut, tyngden av dem i mitt knä med huvudet mot mitt bröst och att vara nära när man vill.

… För 43 år sedan föddes jag. Lagom till solens första strålar och i oändlig kärlek och förväntan har det berättats.

Fyrtiotre – fyra, trea – smaka på den… Siffrorna säger dock något helt annat (typ inget…) än känslan i mig…

Är så jublande glad att jag lever, att just jag av alla väntande själar fick förmånen att komma ner på jorden och leva mitt liv här. Och det är just det jag gör nu, lever mitt liv, helt och fullt och ut i varje cell.

I ärlighetens namn kan man väl säga att det inte alltid varit så men det är också lite av tjusningen med det – att få upptäcka att livet inte behöver vara så tungt och svårt. Att det blir vad man gör det till. Och att ju mer man känner och ju mer man ger, desto mer får man tillbaka. Det är helt otroligt!

Och idag passar jag på att fira livet lite extra, det är ju ändå födelsedag! Vaknade 05.21 pip och fick lite skönsång och fina presenter innan jag smög iväg på ett yogapass – jojo, så kan man göra! Firar vidare med att jobba, och kommer att avsluta på restaurang med Maken. Det blir fest!

Tack, tack och tack för min dag!

sommarblommor

Sommarlovstider betyder sova-lite-längre-på-morgonen-tider, men inte för mamman som passar på att springa lite innan barnen ska vakna och iväg på diverse aktiviteter.

Denna underbara morgon var det fler än jag som var ute och sprang… Nere vid Djurgårdsbrunnskanalen var det packat som en vanlig söndag förmiddag och jag fick kolla klockan för att vara säker på att det inte var jag som hade försovit mig… Otroligt mycket folk!

Men det är ju nu det är som finast och i det här landet får man passa på om man vill njuta av ljuset och värmen och pass opp! Snart blommar linden i Valhallavägens allé och då gäller det att njuta lite extra så länge det varar.

Den här morgonen kände jag en svag hint av Jasmin (Schersmin?) i luften i ”Bennys backe” men jag var så fokuserad på att ta mig uppåt och framåt så hann inte riktigt ta in detta till fullo. Men snart har vi alltså en doftexplosion ute i naturen… B O O M!

Pinnade på i så pass bra fart att jag fick ett nytt meddelande från Runkeeper – bästa farthållningen ever. Det sägs att jag springer längre och snabbare än förra året vilket är glädjande.

Rakt fram...

Rakt fram…

Titta åt höger...

Titta åt höger…

... och titta lite närmare.

… och titta lite närmare.

Hemma igen gjorde jag en smoothie där jag krängde ner ett par teskedar av de här små rackarna.

smoothie_chia

Chiafrön heter dom och är verkligen ena små rackare, dels för att de är ÖVERALLT om man som vi, råkade förstöra pipen på paketet, och dels för att de måste vara den ultimata råvaran – fullproppade med bra fetter, protein, kostfiber och antioxidanter. Två teskedar räcker t ex för att täcka dagsbehovet av alfa-linolensyra och Omega 3!

Fröna dök upp på min radar för några år sedan när Maken läste om Tarahumaraindianderna i boken Born to Run. De sägs dricka öl och käka chiafrön och springer sedan i timmar – lever ett gott liv helt enkelt.

Nu ska jag läsa på lite mer om denna superfood, och framför allt plocka upp lite bra recept så får vi se vad det kan bli av det. Återkommer…

Ett litet frö med stor potential.

Ett litet frö med stor potential.

Och igår hörrni – då var jag och familjen på Grönan och jag passade på att åka ”världens högsta slänggunga”. Upplevelse? Ja. Hissnande? Ja. Utsikt? Ja. Blåsigt? Ja. Kul?.. Nä, inte så värst. Men Grönan med familjen, det är vansinnigt roligt!

Titta uppåt.

Titta uppåt.

gronan

Hallå, har firat ett kort men kärnfullt ”sommarlov” i Skåne över långhelgen.

Efter sommarfest med jobbet på fantastiskt fina Artipelag (utflyktsläge!) i onsdags ringde klockan okristligt tidigt i torsdags och fick upp allihopa, och vidare in i bilen med matsäck till familjen och hett grönt te till mamman så att hon iallafall höll sig vaken till Södertälje. Sen ba: Zzznark… till det vankades lunch i trakten av Ljungby (om man är ointresserad av en utläggning om skräpmat kan man sluta läsa här, och fortsätta ett stycke längre ner).

Det tycker jag är största utmaningen med att resa så långt, att man behöver äta och det som serveras längs vägarna (om man inte gör större avvikelser) är mest skräpmat. Snabbmatskedjor är en sak, där vet man vad man får, och för större delen av familjen är det okej, men jag mår direkt dåligt av sån mat och äter det inte längre och vill helst inte att barnen ska äta det heller – det är helt enkelt inte bra näring. Så vi stannade på… ett ställe med ännu sämre mat, något man skulle kunna tänka sig var en hotellrestaurang men som endast serverade mikrovärmd pyttipanna/hamburgare/köttbullar. Jag åt deras vitkålssallad och en smoothie. Så är det med medvetenhet, det färgar lätt av sig på andra områden i livet och till slut är det svårt att vända tillbaka till ett omedvetet liv. Nog om det.

"... vind och vidd och ett oändligt hem."

”… vind och vidd och ett oändligt hem.”

Länge sedan sist...

Länge sedan sist…

Till slut kom vi ner till vårt älskade hus… och en något rufsig tomt som nog har längtat efter oss. Det var bara att börja klippa och rensa. Rabarber höga som små hus fick huggas ner och sedan bjöds det rabarberpaj både i torsdags och fredags – man får passa på! Cajsa Wargen inom mig använde rågflingor och solrosfrön att fylla ut smulpajsdegen med och det blev faktiskt riktigt gott, så testa det!

Rabarbus Monstruösus.

Rabarbus Monstruösus.

Sedan blev det stranden för hela slanten. Och med sol, klarblå himmel och nästan alldeles vindstilla blev det en eftermiddag som lätt kan kvala in på listan över bästa-dagen-på-stranden-listan.

Inte för kallt för ett dopp.

Inte för kallt för ett dopp.

Och där på fredagskvällen kom bästa sommarkompisarna också och då blev det kramkalas och som sommarlov på riktigt med middag ute till sent på kvällen, men en sak var annorlunda mot kvällarna i juli  och augusti… Det var ju så ljust! Man ville aldrig gå in och lägga sig.

Och så hoppade vi lite mer studsmatta och rensade lite mer… och vände hem igen. Alldeles för kort, men snart är vi där igen… 4 veckors sommarlov!

Tjohoo!

Tjohoo!

Nu längtar jag lite fast jag vet att det är energispill…

”Nämen, vad är det hon säger?” tänker ni…

Jo, lite såhär tänker jag: All energi, all kraft som inte läggs på nuet, där du är just nu, kan ju sägas vara en form av energitapp och därmed bristande fokus. Jag säger inte att det är rätt eller fel utan uppmärksammar bara att det är så. Det låter ju vansinnigt urtråkigt att inte få längta – man måste få blicka framåt och längta och känna den spirande känslan av det som kommer – men det är bra att vara medveten om vad man håller på med. Alltid.

Peace and love.

… Ett tag sen sist. Det är åtminstone jag lite ledsen för, men ingen idé att gå ner sig i den energin. Nu är jag ju här igen och hur blir det bättre än så?!

Ljuva, fina, härliga, sköna, gröna maj kom – och gick, alldeles precis enligt plan, och som det brukar vara. Det är ändå inte riktigt klokt hur mycket som ska få plats under denna, 31 dagar korta, månad.

Men nu säger vi hejdå till 1 majfirande, deklarationsångest, dansshower, sånguppträdanden, fotbollsträningar, handbollsträningar, balkongfix, avslutningsfester, försommarfester, födelsedagsfiranden, alla andra kalas, vårrus, vårbazaarer, utflykter med otaliga lunchmatsäckar (vad gjorde man utan pannkakan?..) picknickar, grillmiddagar, jobbstök inför sommaren och planering inför långa sommarlovet som börjar snart…

Att hålla sin intention, riktning och fokus mitt i allt detta vardagliga – det är den verkliga utmaningen, inte det andra joxet. Nu snackar vi yogaforreal – for real.

Det blir alltmer tydligt och klart för mig att yoga handlar om närvaro och medvetenhet – inåt och utåt. Att ständigt ha hörlurarna på och skygglapparna av för att kunna vara sann mot sig själv. Och det behöver inte vara så komplicerat. Känns det bra så är det bra. Känns det splittrat och oroligt så är det förmodligen något man behöver titta lite närmare på. Och säg för sjutton inte att det är ”jo, men det är okej” när det inte känns så därinne, det är definitivt inte yoga.

Den bästa förklaringen av yoga är att kropp, tanke och själ ska vara samlade i en och samma riktning. Det omvända är att du upplever något och känner en sak, tänker något annat och handlar utifrån en annan känsla eller tanke. Då blir det per automatik väldigt splittrat och jobbigt.

Med en klar intention, riktning och fokus rubbas inte världen när det blåser – eller stormar – där utanför, eller som i det här fallet, när allt landar på to do-listan precis samtidigt.

För mig ligger nycklarna till balans mer på ett mentalt plan än fysiskt. Att gå och träna kroppen och göra asanas kan vem som helst göra och med ett oändligt tidsfönster är det lätt – eller iallafall enklare – att vara i fas och hinna med sig själv. Tricket blir att behålla lugnet genom tjattret som ständigt pågår runt omkring en – häpp!

NU hoppar vi iallafall vidare in i juni som brukar lugna ner sig lite där efter skolavslutningen… Vi får se hur det blir med det!

Vi hörs igen – snart – hej!

Det här trädet har jag funderat mycket över under maj - varför väljer det att bara ha blad på hälften av grenarna?..

Det här trädet har jag funderat mycket över under maj – varför väljer det att bara ha blad på hälften av grenarna?..

Den här bilden tar jag med mig från maj - från en av alla morgonjoggingturer - helt fantastiskt att springa i den energin!

Och den här bilden tar jag med mig från maj – från en av alla morgonjoggingturer – helt fantastiskt att springa i den energin!

PS. Nu finns jag på Instagram också – yogaforreal är namnet även där.

Började söndagen med en cykeltur på Gärdet tillsammans med äldsta dottern. Härligt att cykla tillsammans i solen ner till Djurgårdskanalen där vi satt och tittade på änder och kanadagäss som våryra höll på att krocka med båtar och roddare – allt i en salig blandning och humoristiskt kommenterat av en djur- och naturkär 11-åring… Livet blir knappast bättre än så.

Här är hon - den skojfriska 11-åringen!

Här är hon – den skojfriska 11-åringen!

Så gårdagens springtur fick vänta till sena eftermiddagen och då hade vinden tilltagit och det var ganska jobbigt att springa. Efter några kilometer mötte jag vännen Åsa i motsatt riktning och fick till en bra high five. Kort därefter kom ett gäng japanska turister som också ville high fivea – en kort man fick upp en hand precis när jag sprang förbi och det var bara att smasha in den!

Sprang några ytterligare meter i Lill Jansskogen och fick ihop 8690 stycken metrar igår. Det vet jag därför att just igår tog jag med mig telefonen med Runkeeper för att se hur långt jag springer egentligen. Gillar inte känslan av att springa med telefonen och en massa teknik men supernöjd med resultatet. Har absolut ingen ambition eller vision med min löpning utan springer för att jag tycker att det är så skönt och avkopplande, och att närma sig milen känns helt otroligt och faktiskt inte så långt borta… Och kort därefter kom ett peppigt meddelande från Runkeeper:

runkeeper

Kul att det är fler som gläds över mina framgångar!

Hallå, kräkisen är och hälsar på här hemma och efter två dagar med vab i sjukstugan var jag bara tvungen att gå ut och springa in fredagskvällen…

Aaah så skönt. Det ligger ett par backar precis i början av min vanliga runda och jag tokrusade uppför dem och fick igång ett ordentligt flås och sen sprang jag bara på i den mulna och fuktdisiga kvällen…

Så lätt att fastna i den där låga och deppiga energin när barnen är sjuka – ”man är aldrig friskare än sitt sjukaste barn” som jag brukar säga, men idag har jag tvingat mig att inte fastna i geggamojan.

Efter en snabb stretch var det dags att fylla på med energi och ikväll blev det mycket god energi – en av mina absoluta favoriter från det libanesiska köket – Mjaddarah som är en blandning av gröna linser, ris, lök och spännande kryddor. Jag vet, det låter ju inte så märkvärdigt men gå till Beirut Café och testa. OBS! Svårt beroendeframkallande. Eller laga själv enligt det här receptet.

Till detta en vit bönhummus med mycket citron och peperoncino, och över hela härligheten universaldressingen med extra mycket sambal idag. En riktig smakexplosion blev det – B O O M! Hoppas den skrämde alla baciller på flykten.

God helg önskar jag er!

Nilla's Kitchen

mat som älskar dig tillbaka

Malin Berghagen

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Naturligt Snygg

Just another WordPress.com site

Beauty Comes Clean

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Att vara någons fru

... Eller går yoga att förena med vardagen?

lilla.u

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Maria Helander

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Malin på ön

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Yoga, mat och meningen med livet

... Eller går yoga att förena med vardagen?

YogaLiv

En blogg om yoga och livet

Peppen - en blogg om veganism, yoga och hållbar livsstil.

En blogg om hälsa, hållbar livsstil och allmän pepp!