På hemmaplan

Behöver bara närma mig Norrtull så känner jag av storstadens energier som flödar kring mig, på gott och ont. ”Borta bra men hemma bäst” har det alltid hetat hos oss så länge vi inte hade vårt hus i Skåne, men ja vet inte nu ja… Vill gärna dra ut på dagarna därnere så långt det är möjligt och försöker knäcka iden som skulle göra det möjligt för oss att bosätta sig där för gott. Mm, tål att tänkas på…

Jaja, tillbaka på hemmaplan modell ljusare med det envisa viruset från före påsk bortmotat så kallar gruset och träden på Djurgården. Trodde inte jag skulle uppleva det men varken jogg eller yoga har lockat den senaste veckan så jag har verkligen legat lågt – bokstavligen – mest i en soffa med en fleecefilt över mig.

Skönt att jogga den 70 mil långa bilfärden ur kroppen och hälsa på ett lite vårigare Stockholm än när vi sågs sist, vinka hejdå till vinterdävna tankar och fylla på med ny livsenergi!

En nyhet var att jag fick sällskap av mannen i några kilometer och för mig som aldrig springer med någon annan var detta en helt ny erfarenhet. Så ovan vid detta så vi sprang bredvid varandra utan att snacka, det går bara inte. Trots allt mysigt att springa tillsammans, och en ny dimension i vår relation skulle man nästan kunna säga.