Archive

Asanas

Hallå och gott nytt år!

2014 har börjat bra, trampade igång det med en stilla promenad längs djurgårdskanalen den 1 januari och har sedan dess jobbat mig upp i något sorts tempo som rör sig mellan fulla ställ och total vila…

Jag vet inte hur det här ska sluta, det märks kanske av frekvensen på mina inlägg – jag har fått en ny tjänst på mitt jobb och den slukar en hel del fokus – och tid. Jag jobbar idag med HR-frågor på en av de större reklambyråerna i huvudstaden och utan att gå till överdrift så är det en del att göra… HR handlar ju om Human Resources – Humankapitalet – vilket på ren svenska är människorna – och det jag strävar efter är att säkerställa att människorna på mitt jobb blir sedda, hörda och växer i organisationen – att de mår bra!.. Eh, jag tror att jag kan slå fast att jag aldrig haft ett så intressant, utmanande,  spännande – och svårt – jobb tidigare. Men jag lär och utvecklas och det är som syre för mig…

Det är ju lite så med mig, att jag har lätt att gå in i nya saker, gå upp i aktiviteter och uppdrag och prestera. I prestationen glömmer jag bort vad som är viktigt och tappar taget om mig själv men nu har jag lagt ytterligare en dimension i mitt projekt med yogan – att inte göra det den här gången – att inte tappa taget, utan att vara närvarande och i kontakt med mig själv, i mitt jobb. Det är inte så enkelt men jag har mina verktyg som hjälper mig att leva i balans;

Meditation – inget får tillbaka mig till ‘neutral’ lika snabbt som den, gärna tillsammans med mudras – handpositioner – för att förstärka effekten. Det finns ett motstånd att ta sig dit och desto större det är, desto viktigare blir meditationen… ”You should sit in meditation for twenty minutes every day, unless you are too busy, then you should sit for an hour.” Sug på den…

Asanas och löpningen – dvs att träna kroppen är också viktiga delar, men jag är medveten om att de lätt kan bli flyktvägar om det är för mycket tryck eller motstånd. Då är det, som jag nämnt tidigare, mer givande att ta hand om de känslorna först innan man släpper på trycket genom träning (och då är glädjande nog oftast det värsta trycket redan borta…) Lycko- och måbra-hormonet endorfin som frisätts genom träning är förvisso härligt men har också den förrädiska effekten att det döljer det som ligger under ytan. När endorfinet går ner till normala nivåer igen är man tillbaka till där man började… Inte konstigt att folk blir träningsnarkomaner.

Med det sagt är att se och vara nära känslorna ett verktyg som jag också använder och i synnerhet att släppa taget om destruktiva känslor – att andas in, öppna upp och andas ut och släppa taget om allt som man inte vill gå och bära omkring på. Det blir tungt bagage efter ett tag…

Andningen är ju A och O och antagligen det viktigaste verktyget av alla – det är ju liksom alltid närvarande och inget man kan stänga av. Andningen säger ganska mycket om hur man mår i kropp och själ… Men det är också förhållandevis lätt att komma åt och göra något åt – med lite tid och övning blir det en naturlig del av livet att checka av andetaget och återställa det till ‘neutral’.

Jag gör andningsövningar – pranayamas – varje morgon och en personlig favorit är ‘Sitali’ som jag fick lära mig på ett retreat i höstas. Väldigt välgörande för fokus och klarhet.

Och så gick jag och köpte en bok till mig själv i julklapp – en bok som jag nu bär med mig som en snuttefilt – A year of living your yoga heter den.

Boktips!

Boktips!

Varje dag en ny övning för att leva livet med yogans alla verktyg – små, små saker som inspirerar och hjälper till att sätta intentioner för livet och hålla riktning och fokus i vardagen. Det är inte svårare än så – och inte lättare heller.

Namaste!

Hallå! Under den här senaste radiotystnaden har yogaforreal-bloggen firat ett år – yttre fanfarer, hyllningar och grattis kanske det inte var så gott om men den inre glädjen och stoltheten över mitt projekt känner inga gränser – inte över bloggen som sådan utan att jag faktiskt lever med mitt projekt dagligen – att i varje tanke och handling försöka att vara så närvarande och nära mig själv som möjligt och låta yogan få vara med i hela mitt liv, inte bara när jag är på mattan – yoga for real alltså.

Jag tror faktiskt, om jag ska vara ärlig, att det är skälet att mina inlägg blivit färre och färre. Bloggen har varit ett verktyg att vara nära mig själv, att dokumentera det som händer och därigenom verifiera att det faktiskt händer. Och ju mer självklart det blir att leva på det här sättet desto mindre behöver jag provtrycka mina tankar och handlingar med ord. Den inre dialogen pågår förstås ständigt (och jag har också lärt mig att få tyst på den om den blir för högljudd och tröttsam – tack och lov).

Jag brukar säga att den slående skillnaden är att jag inte känner oro längre, alltså den där molande, gnagande och förlamande oron som man till slut inte riktigt vet var den kommer ifrån eller kan sätta fingret på vad det handlar om – eller handlade om från början. Om man är uppmärksam på sig själv vet man exakt när oron, eller orsaken till den, sätter sig i systemet, det känns magen eller bröstet, och så fort det känns något där tar jag tag i det, tittar lite närmare på det och responderar på det. Ingen anledning att låta det ligga kvar och värka, låta snöbollen bli till ett isberg. Eller så finns det en anledning men då vill jag vara medveten om den för att hela tiden kunna mäta om det är värt det – är storleken på snöbollen hanterbar?.. Ärlighet är ju inte alltid enkelt och ibland kanske man måste vänta lite med att respondera pga yttre omständigheter eller någon annan människa. Javisst, allt kretsar kring dig men vi lever också tillsammans och behöver ta hänsyn till de som finns runt omkring oss.

Hade någon sagt till mig för 10 år sedan att yoga handlar om medvetenhet hade jag inte fattat ett dyft. Då var yoga likamed att göra lite rörelser på en matta… Idag så oändligt mycket mer – det är allt, hela mitt liv. Okej, jag kanske fortfarande inte fattar ett dyft, det sägs att man kan inte kan se det man är, så fort det känns klart antar man direkt en ny form, men kunskapen jag fått har öppnat vägar, nya tankar, nyfikenhet och utveckling och det är en spännande resa att få vara med om som människa. Svårt – ja, men roligare än att inte göra nåt alls och se livet gå förbi… Eller som en klok sägning jag snappade upp på Insta härom dagen:

I´m not telling you it is going to be easy, i´m telling you it´s going to be worth it.

Så det är inom mig jag ser och upplever de stora förändringarna, gott så, men lite har i alla fall hänt på det yttre planet… Jag står numera i Shirsasana (huvudstående) utan stöd mot vägg!

Y som i Yoga.

Y som i Yoga.

Jag har fått lära mig att alltför fixerade synpunkter och slutsatser stänger av istället för att bidra till utveckling. Men om man ändå ska försöka dra någon liten slutsats av mina aktiviteter första helgen i juni de senaste två åren så kan man konstatera att mycket har handlat om asanas – att studera dem, att praktisera dem och att komma djupare i dem.

Asanas är en av Ashtanga yogans totalt åtta delar för självrealisering och kan översättas till ställning eller position av den fysiska kroppen. Här i väst blir ofta asanas förknippat och synonymt med Yoga, när det i grunden är en liten del av hela verktygslådan för att leva ett liv i samklang med sig själv – kropp, tanke och själ i förening. Här kan du läsa mer om hela det fantastiska system som Ashtanga yogan är.

Vi kan göra en och samma övning med prestationskrav, jämförelse och stress… eller med medvetenhet, närvaro och andning för att verkligen möta kroppen och oss själva på djupet. Varje asana har en specifik funktion och att göra asanas påverkar människan på flera olika nivåer; man får en stark och smidig kropp, energiflödet påverkas positivt, dels genom att blockerad energi frigörs och dels genom att energiflödet balanseras. Dessutom vittnar många om det lugn man får med yogan – man kopplar ner sinnet och landar i kroppen.

Första helgen i juni förra året var jag på undersköna, frigörande Leva-gården i Älvdalen som en del i yogalärarutbildningen. Tio timmars asanas på två dygn hann vi med den helgen. Helt galet när man tänker på det, men hur tungt och jobbigt det än känns från start kommer man ändå in i ett flow som tar en vidare i serien, andningen hjälper en in i positionen… och vidare i nästa… och till slut ligger man där i Savasana, alldeles vibrerande av energi och samtidigt helt avslappnad (att vi dessutom fick förmånen att utöva denna yoga i ett uppvärmt båthus precis vid vattnet förhöjde naturligtvis upplevelsen ännu mer).

Soluppgång på Levagården.

Soluppgång på Levagården.

I söndags var jag på en work shop med Jörgen Christiansson som är på Yogayama den här veckan. Jörgen är en av få certifierade lärare från Sri K. Pattabhi Jois Ashtanga Yoga Institute i Mysore i Indien och den enda i Sverige. Nu har han valt att bo och utöva sin yoga i LA (konstigt, förstår det inte…) och det är med ödmjukhet, tacksamhet och glädje man tar del av hans kunskap och budskap när han är hemma i Sverige för att undervisa en vecka.

Ämnet var Energy, Alignment and Breath och hur man kan använda andetaget, energin och kraften i sitt inre för att komma längre och framåt i utövandet av asanas. Målet är att utövandet ska ske med all den kraft som krävs men samtidigt endast med den kraft som behövs – att lära sig hitta den balansen mellan styrka och lätthet – sthira sukham på sanskrit.

Vi körde de inledande övningarna i första serien och det var verkligen häftigt hur upplevelsen och känslan ändrades och intensifierades med den totala fokuseringen på de aktiva kroppsdelarna, lederna och musklerna. För att kunna hitta balansen mellan styrka och lätthet i de olika positionerna fick vi en övning att skicka upp till sinnet som tyckte att de här övningarna var riktigt jobbiga och pockade på uppmärksamhet hela tiden – ”hur skulle man göra om man blev ombedd att stå i positionen i 5 minuter? En timme? Eller en hel dag?” Då börjar man snabbt scanna kroppen för att använda kraften där den behövs och stänga ner de delar som inte behövs, och det där går ner på mikronivå, ner i varje cell för att kunna optimera insatsen. Jag vet, det där sista låter inte så yoga men ibland kan det vara givande att testa ytterligheterna för att veta att man faktiskt kan nå dit, att kroppen klarar av det och med den erfarenheten följer utveckling (och lite träningsvärk).

Jörgen avslutade sin work shop med orden som blir en insikt, att det är ingen konst att hitta lugn och frid i sin yogautövning om man väljer att vara helt själv i sin yogabubbla… Den verkliga konsten är det ständiga praktiserandet i den kontext du lever och verkar i, t ex med familj, jobb, vänner. När han sa de orden rörde sig något djupt inne i bröstet, det fladdrade till och tårarna steg i ögonen – han träffade ju precis i det som är min ständiga utmaning, min skuld, min ångest och min rädsla: hur mycket yoga klarar mitt liv av? Den balansgång jag går där är inte helt enkel och kräver en del av mina närmaste också. Jag hanterar det genom att försöka vara fullständigt ärlig, och genom att balansera mellan yoganycklarna Abhyasa – konstant praktiserande och Vairagya – att släppa taget.

Jörgen kör Mysore klass på Yogayama imorgon kl 8 och på fredag från kl 6.30. Oavsett om man är nybörjare eller avancerad i sin yogautövning är detta en fantastisk möjlighet!

Trots min kärlek till yoga och asanas blir det ändå inte så att jag gör så mycket yogaövningar hemma, själv. Då lägger jag hellre den dyrbara tiden på morgonen till meditation som är så givande att börja dagen med.

Men den här veckan är en utmaning på alla plan så jag startade dagen med några solhälsningar och kände direkt att jag har svårt att andas och få luften att räcka till varje sekvens i rörelserna. Upplevde det redan på en lektion förra veckan och valde att inte lägga så mycket energi vid det då men det är helt klart något fuffens som jag inte är van vid. Det känns som mina andetag är grundare, att luften inte fyller lungorna till bredden – jag blir andfådd och vill andas genom munnen. Tankarna vandrar och jag undrar om det är pollen, allergi eller något annat i systemet? Stress? Frustration? Ilska? Sorg?

Vad det än är så är det okej att det är så just nu. Det tjänar ingenting till att lägga vikt vid det eller försöka trycka bort det. Vad som däremot är viktigt är att vara nära sig själv och uppleva känslorna som kommer. Glöm inte att andas, då kortsluts kroppen och systemet… Andas in… och andas ut, andas in – här – och andas ut – och nu…

Blir det för jobbigt finns alltid vilopositionen child pose – barnets position. Till den kan man alltid komma tillbaka, vila, för att finna sitt naturliga andetag.

Vaknade svintidigt av att mannen gick upp för att ta fakirflighten till Oslo. Kunde inte somna om utan låg och tänke en massa icke-genererande tankar på ett sätt som jag inte riktigt känner igen i mig själv för tillfället. Har under de senaste veckorna upplevt en ny sorts stabilitet som jag bara tackar och tar emot och är närvarande i, och det var ett tag sen huvudet hamnade i spinn och jag följde efter. Då funderade jag naturligtvis över det också och då är man igång… Svaret är dock att du inte kan lösa tankar med mera tankar. Det är helt värdelöst. Yoga är upphörandet av identifikation med sinnets skiftningar, dvs att INTE hänga med sinnet i alla dess vindlande krumbukter hit och dit. Annars antar du skiftningarnas form – och är därmed fast i snurren…

Tittade på energin som fanns i mig och tog några användbara verktyg till hjälp att lösa upp den och få den att lämna min kropp och mitt medvetande. Det är bättre att lyfta upp och titta på tankarna och känslorna innan man gör fysiska övningar annars är det lätt att man stänger av och blockerar det naturliga flödet.

Först därefter gick jag upp och gjorde några uppmjukande och fysiska rörelser, andningsövningar och avslutade med huvudstående – Sirsasana – kungen av alla asanas. Det har tagit ett tag att komma dit och fortfarande har jag svårt att stå utan en vägg bakom. Motståndet ligger snarare på en mental nivå än en fysisk, dvs kroppen kan, men mitt sinne säger att ”det är nog bra med lite stöd för det är ju faktiskt väldigt svårt att stå på huvudet Eva”. Tyvärr lyssnar jag lite för mycket på neggot inom mig här… Idag var det lite vingligt men jag stog nog i åtminstone 20 andetag vilket kändes okej. Tricket är faktiskt att stå på ett inte för mjukt underlag i denna övning, då blir det instabilt.

… Först efter det drog dagen igång med väckning av barn och de vanliga påklädnings- och frukostbestyren. Då är man glad att man redan har ett yogapass i systemet.

God morgon!

När jag berättar för vänner och bekanta att jag går en yogalärarutbildning inom Ashtanga Yoga-traditionen så är en vanlig reaktion: ojojoj, skaderisken är stor och att de känner flera som fått sluta med yoga för att de fått ont i kroppen istället för det motsatta. Det är naturligtvis jättetråkigt och tyvärr lätt hänt om man forcerar kroppen utan att lyssna på den, vilken kroppsutövning eller träningsform det än gäller. Man vill gärna tro att just yogaövningar – asanas – är tricket för en frisk och stark kropp och själ därför att de ger snabba resultat, såväl på kroppslig som själslig närvaro. Det stämmer väl in på mig och hur jag praktiserat yoga – tidigare. Det ska vara enkelt och gå snabbt och gärna ge en snabb lösning på ett problem, t ex stress, oro och rastlöshet. Dock är det en sanning med modifikation därför att endast fysisk prestation kan bryta ner kroppen på sikt. Därför är det glädjande att det finns fler delar än asanas i yogan att ta till sig och utveckla sig med.

En viktig insikt för mig under året har varit att se Ashtanga yogan ur dess holistiska perspektiv – ett system där flera olika delar hänger samman och hur hela det systemet kan påverka människan och alla olika kroppar vi är involverade i, inte bara den fysiska. Syftet med yoga är att skapa balans i kroppens olika energisystem för att uppnå fysisk och psykisk (andlig/själslig) hälsa. Utöver fysiska kroppen har vi andekroppen, känslokroppen, tankekroppen och kausalkroppen som i förening (jug=yoga) leder till inre frid.

I västvärlden är Ashtanga yoga synonymt med asanas, när asanas i själva verket endast är ett av stegen i Ashtanga/Astanga/Asta Anga Yoga – den åttalemmade yogan. De åtta benen är;

Yama – regler för hur man ska förhålla sig till sin omvärld
Niyama – riktlinjer för hur man ska behandla sig själv
Asanas – kroppsövningar
Pranayama – andningsövningar
Pratyahara – kontroll av sinnena
Dharana – koncentration, förmågan att styra och fokusera medvetandet
Dyana – meditation, utveckla ett samspel med det vi försöker förstå
Samadhi – total upplösning, en sammansmältning med alltet – Oneness

Vi plockar gärna de delar ur Ashtanga yogan som vi har kunskap om, som vi gillar eller som vi har lättast att applicera på våra liv och lämnar de andra svårare eller mer tidskrävande benen bakom oss. Vi har i många fall en pragmatisk och praktisk syn på livet och söker inte efter det som ger djupare mening och ger oss kanske inte tid och kraft att fundera på det som ligger bortanför det alldeles uppenbara. Ju enklare kontext och mindre att klura på desto lättare är det att vi tar det synliga eller uttalade för isolerad sanning och inte söker oss vidare till ökat vetande.

Det är jag den första att skriva under på, även om jag numera strävar i den motsatta riktningen. En insikt är att det tar tid och är inte lätt att vara människa (absolut inte menat på ett negativt sätt). Det tar tid att leva i nuet och vara närvarande i det man ser och upplever – och det man vill se och uppleva framåt, det man drömmer om och visualiserar framför sig. Jag upplever det som att det samhälle och form som jag lever och verkar i inte lirar med yogans syn på tillvaron och människan. Så är det då i mig eller i min omgivning som jag ska söka förståelse och förändring?

Jag vill leva med yogan och göra den till en del av mig och hela min sfär. Därav detta projekt – yoga for real, eller hur jag försöker se och omfamna mitt liv och min vardag utifrån ett yogiskt perspektiv. Ibland lyckas det och ibland får man jobba vidare. Som sagt – det är okej.

Klart är att det inte finns någon quick fix för livet. Livet är ett ständigt sökande och upplevande – liksom yogan. Väljer man genvägen och endast praktiserar en form av yogans oändliga möjligheter tar den av kroppen istället för att ge och tillföra ny energi.

Känner du att du fastnat? Börja med att ställa frågor. En enda fråga kan hjälpa oss att öppna ögonen på oss själva för att ta oss ur ett destruktivt livsmönster: What else is possible?

fotbadHär sitter jag och plaskar med fötterna… Vattnet ser lite skumt ut men det är bara blomblad som flyter omkring. De gör sig säkert bättre i en emaljerad badbalja utomhus på förstutrappan en sommardag… men nu är det som det är och man kan ju blunda och drömma sig bort…

undervattensbild

Ooops! Och det hade kunnat sluta olyckligt för här kommer bildbeviset från när kameratelefonen föll i badkaret. Plums sa det, men den överlevde! Kul ändå att den passade på att knäppa en bild under den sekunden den låg därnere.

Tänkte iallafall att jag skulle skämma bort dom här lirarna efter att de varit instängda bakom strumpor och kängor en tid nu. Eftersom jag håller på med barfotaaktiviteter så är det lite trevligt att göra det då och då, inte bara för min egen skull. För jättemånga år sedan hade jag problem med mina fötter men efter att ha skämt bort dem med sulor, formgjutna inlägg och MBT-skor i ett par år så blev de glada igen.

Man ska vara snäll mot sina fötter (liksom hela sin kropp såklart). De ska bära runt på oss hela livet. Det är lätt att trampa på i gamla hjulspår tills något går fel och det gör ont, då blir det plötsligt smärtsamt påtagligt hur viktiga de små tossarna är. Själv fick jag problem med s k hälsporre när jag var gravid för ett 10-tal år sedan. Jag blev tyngre och tyngre och mina fötter liksom pressades ut. Det låter ju helt otroligt, men jag gick från en 39:a till en 40:a i samband med graviditeterna så det är ändå en rimlig förklaring. Jag fick också höra att det finns ett enzym som bryter ner fettet i trampdynorna och på det sättet blir de plattare och därmed mer känsliga.

Sedan dess har jag slutat med att gå i Converse och andra helt platta skor dag ut och dag in, de mår helt enkelt inte bra av det. Jag växlar mellan höga och låga klackar, går helst i Birkenstock hemma och pysslar om dem med fotbad då och då, smörjer in dom varje dag (jo minsann!)

Lilla Bruket badsalt och fotskrubb

Idag använder jag dom här fina och härliga produkterna från Lilla Bruket – badsaltet med blomblad luktar helt fantastiskt (vet inte vad det är med Geranium men den doften är alldeles beroendeframkallande). Den handgjorda tvålen med inbyggd pimpsten aktiverar och skrubbar liv i trötta fötter. Efter badet smörjer jag in dem med den favoritfotkrämen, som jag skrivit om här.

Sedan måste man ju säga att yogan är bästa gymnastiken och styrketräningen för fötterna. Positionerna har inverkan på olika organ och kroppsdelar och i stort sett alla asanas är fötterna med på något sätt – energin ska ju gå från topp till tå. När man står på fötterna ska alla fyra hörn vara aktiverade – stortå, lilltå och hälens båda hörn och man kan tänka sig att kraften kommer ända nerifrån fötterna och jorden de står på. Balansövningarna bygger upp ytterligare styrka och uthållighet i fötterna. Den här är perfekt för syftet.

På tal om det. Från och med nu är det bara yoga som gäller, hela helgen. Imorgon kl 9 kör vi igång och på söndag kl 18 är det slut för den här helgen. Så jag checkar ut härifrån ett tag nu. Hej så länge!

Fötter på Sandhammaren

Aldrig är mina fötter så glada som på sommaren, nakna på en sandstrand.

Nilla's Kitchen

mat som älskar dig tillbaka

Malin Berghagen

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Marian Papp - Evidensbaserad dynamisk/funktionell yogaträning

Funktionell yogaträning/yogaträning som medicin

Naturligt Snygg

Just another WordPress.com site

Beauty Comes Clean

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Att vara någons fru

... Eller går yoga att förena med vardagen?

lilla.u

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Maria Helander

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Malin på ön

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Yoga, mat och meningen med livet

... Eller går yoga att förena med vardagen?

YogaLiv

En blogg om yoga och livet

Peppen - en blogg om veganism, yoga och hållbar livsstil.

En blogg om hälsa, hållbar livsstil och allmän pepp!