arkiv

Yogafilosofi

Hallå, har firat ett kort men kärnfullt ”sommarlov” i Skåne över långhelgen.

Efter sommarfest med jobbet på fantastiskt fina Artipelag (utflyktsläge!) i onsdags ringde klockan okristligt tidigt i torsdags och fick upp allihopa, och vidare in i bilen med matsäck till familjen och hett grönt te till mamman så att hon iallafall höll sig vaken till Södertälje. Sen ba: Zzznark… till det vankades lunch i trakten av Ljungby (om man är ointresserad av en utläggning om skräpmat kan man sluta läsa här, och fortsätta ett stycke längre ner).

Det tycker jag är största utmaningen med att resa så långt, att man behöver äta och det som serveras längs vägarna (om man inte gör större avvikelser) är mest skräpmat. Snabbmatskedjor är en sak, där vet man vad man får, och för större delen av familjen är det okej, men jag mår direkt dåligt av sån mat och äter det inte längre och vill helst inte att barnen ska äta det heller – det är helt enkelt inte bra näring. Så vi stannade på… ett ställe med ännu sämre mat, något man skulle kunna tänka sig var en hotellrestaurang men som endast serverade mikrovärmd pyttipanna/hamburgare/köttbullar. Jag åt deras vitkålssallad och en smoothie. Så är det med medvetenhet, det färgar lätt av sig på andra områden i livet och till slut är det svårt att vända tillbaka till ett omedvetet liv. Nog om det.

"... vind och vidd och ett oändligt hem."

”… vind och vidd och ett oändligt hem.”

Länge sedan sist...

Länge sedan sist…

Till slut kom vi ner till vårt älskade hus… och en något rufsig tomt som nog har längtat efter oss. Det var bara att börja klippa och rensa. Rabarber höga som små hus fick huggas ner och sedan bjöds det rabarberpaj både i torsdags och fredags – man får passa på! Cajsa Wargen inom mig använde rågflingor och solrosfrön att fylla ut smulpajsdegen med och det blev faktiskt riktigt gott, så testa det!

Rabarbus Monstruösus.

Rabarbus Monstruösus.

Sedan blev det stranden för hela slanten. Och med sol, klarblå himmel och nästan alldeles vindstilla blev det en eftermiddag som lätt kan kvala in på listan över bästa-dagen-på-stranden-listan.

Inte för kallt för ett dopp.

Inte för kallt för ett dopp.

Och där på fredagskvällen kom bästa sommarkompisarna också och då blev det kramkalas och som sommarlov på riktigt med middag ute till sent på kvällen, men en sak var annorlunda mot kvällarna i juli  och augusti… Det var ju så ljust! Man ville aldrig gå in och lägga sig.

Och så hoppade vi lite mer studsmatta och rensade lite mer… och vände hem igen. Alldeles för kort, men snart är vi där igen… 4 veckors sommarlov!

Tjohoo!

Tjohoo!

Nu längtar jag lite fast jag vet att det är energispill…

”Nämen, vad är det hon säger?” tänker ni…

Jo, lite såhär tänker jag: All energi, all kraft som inte läggs på nuet, där du är just nu, kan ju sägas vara en form av energitapp och därmed bristande fokus. Jag säger inte att det är rätt eller fel utan uppmärksammar bara att det är så. Det låter ju vansinnigt urtråkigt att inte få längta – man måste få blicka framåt och längta och känna den spirande känslan av det som kommer – men det är bra att vara medveten om vad man håller på med. Alltid.

Peace and love.

Jag har fått lära mig att alltför fixerade synpunkter och slutsatser stänger av istället för att bidra till utveckling. Men om man ändå ska försöka dra någon liten slutsats av mina aktiviteter första helgen i juni de senaste två åren så kan man konstatera att mycket har handlat om asanas – att studera dem, att praktisera dem och att komma djupare i dem.

Asanas är en av Ashtanga yogans totalt åtta delar för självrealisering och kan översättas till ställning eller position av den fysiska kroppen. Här i väst blir ofta asanas förknippat och synonymt med Yoga, när det i grunden är en liten del av hela verktygslådan för att leva ett liv i samklang med sig själv – kropp, tanke och själ i förening. Här kan du läsa mer om hela det fantastiska system som Ashtanga yogan är.

Vi kan göra en och samma övning med prestationskrav, jämförelse och stress… eller med medvetenhet, närvaro och andning för att verkligen möta kroppen och oss själva på djupet. Varje asana har en specifik funktion och att göra asanas påverkar människan på flera olika nivåer; man får en stark och smidig kropp, energiflödet påverkas positivt, dels genom att blockerad energi frigörs och dels genom att energiflödet balanseras. Dessutom vittnar många om det lugn man får med yogan – man kopplar ner sinnet och landar i kroppen.

Första helgen i juni förra året var jag på undersköna, frigörande Leva-gården i Älvdalen som en del i yogalärarutbildningen. Tio timmars asanas på två dygn hann vi med den helgen. Helt galet när man tänker på det, men hur tungt och jobbigt det än känns från start kommer man ändå in i ett flow som tar en vidare i serien, andningen hjälper en in i positionen… och vidare i nästa… och till slut ligger man där i Savasana, alldeles vibrerande av energi och samtidigt helt avslappnad (att vi dessutom fick förmånen att utöva denna yoga i ett uppvärmt båthus precis vid vattnet förhöjde naturligtvis upplevelsen ännu mer).

Soluppgång på Levagården.

Soluppgång på Levagården.

I söndags var jag på en work shop med Jörgen Christiansson som är på Yogayama den här veckan. Jörgen är en av få certifierade lärare från Sri K. Pattabhi Jois Ashtanga Yoga Institute i Mysore i Indien och den enda i Sverige. Nu har han valt att bo och utöva sin yoga i LA (konstigt, förstår det inte…) och det är med ödmjukhet, tacksamhet och glädje man tar del av hans kunskap och budskap när han är hemma i Sverige för att undervisa en vecka.

Ämnet var Energy, Alignment and Breath och hur man kan använda andetaget, energin och kraften i sitt inre för att komma längre och framåt i utövandet av asanas. Målet är att utövandet ska ske med all den kraft som krävs men samtidigt endast med den kraft som behövs – att lära sig hitta den balansen mellan styrka och lätthet – sthira sukham på sanskrit.

Vi körde de inledande övningarna i första serien och det var verkligen häftigt hur upplevelsen och känslan ändrades och intensifierades med den totala fokuseringen på de aktiva kroppsdelarna, lederna och musklerna. För att kunna hitta balansen mellan styrka och lätthet i de olika positionerna fick vi en övning att skicka upp till sinnet som tyckte att de här övningarna var riktigt jobbiga och pockade på uppmärksamhet hela tiden – ”hur skulle man göra om man blev ombedd att stå i positionen i 5 minuter? En timme? Eller en hel dag?” Då börjar man snabbt scanna kroppen för att använda kraften där den behövs och stänga ner de delar som inte behövs, och det där går ner på mikronivå, ner i varje cell för att kunna optimera insatsen. Jag vet, det där sista låter inte så yoga men ibland kan det vara givande att testa ytterligheterna för att veta att man faktiskt kan nå dit, att kroppen klarar av det och med den erfarenheten följer utveckling (och lite träningsvärk).

Jörgen avslutade sin work shop med orden som blir en insikt, att det är ingen konst att hitta lugn och frid i sin yogautövning om man väljer att vara helt själv i sin yogabubbla… Den verkliga konsten är det ständiga praktiserandet i den kontext du lever och verkar i, t ex med familj, jobb, vänner. När han sa de orden rörde sig något djupt inne i bröstet, det fladdrade till och tårarna steg i ögonen – han träffade ju precis i det som är min ständiga utmaning, min skuld, min ångest och min rädsla: hur mycket yoga klarar mitt liv av? Den balansgång jag går där är inte helt enkel och kräver en del av mina närmaste också. Jag hanterar det genom att försöka vara fullständigt ärlig, och genom att balansera mellan yoganycklarna Abhyasa – konstant praktiserande och Vairagya – att släppa taget.

Jörgen kör Mysore klass på Yogayama imorgon kl 8 och på fredag från kl 6.30. Oavsett om man är nybörjare eller avancerad i sin yogautövning är detta en fantastisk möjlighet!

Det här med morgontrafik är ju inte så festligt men är egentligen inget annat än en massa energi som färdas omkring och krockar här och där. Det handlar inte så mycket om dig som solitär utan allt och alla runt omkring och livet handlar mycket om hur man väljer att respondera på det. Retar du upp dig på ting som är små, så är du väl inte större än så, som någon klok man sagt.

Jag skulle vilja säga att det handlar om att använda sin urskiljningsförmåga och att samla kraften inåt när det behövs för att respondera och agera utåt när det verkligen behövs. Alla grejer däremellan skulle man kunna se som ofokuserat energispill. Vad blir till exempel bättre av att man gör ett ”fuck you”-tecken och burnar på i 110 knyck vid ett övergångsställe? Det enda det förmedlar är en massa negativ energi rakt ut i det blå som fäster på någon stackare som inget ont anande fångar upp energin och tar den med sig till jobbet och… ja, ni fattar.

Ur mitt perspektiv handlar det bara om medvetenhet, att ha koll på läget helt enkelt för att kunna ducka all den där hetsiga, osköna energin. Och vara jäkligt medveten om vad du sänder ut – bara den lilla detaljen…

Så vad gör jag när jag cyklar? Observerar motvinden – det är A L L T I D motvind på väg till jobbet. Och är det inte det kan ni tro att jag observerar det också. Med förundran. Jag tittar på folk – blir avundsjuk på alla som har en kaffe i handen, det ser så härligt, kontinentalt ut. Väjer för galna bilister, och cyklister i synnerhet. Upplever staden och människorna i morgonhetsen… och så njuter jag. Något så oerhört mycket. Älskar att cykla, sjunger ofta när jag cyklar och många insikter har kommit till mig på cykeln.

Idag sänder jag upp en önskan om lugna, djupa andetag på lunchyogan. Det skulle vara härligt om det funkar!

Det har ju varit en del snack och skriverier om frysta bär den senaste veckan. I korthet handlar det om att Livsmedelsverket säger att man ska koka frysta bär en minut innan man äter dom för att undvika smittas av Hepatit A. Här kan du läsa deras rekommendation.

Det här föranledde en del tankeverksamhet och diskussioner här hemma då vi äter en hel del av den varan; både hallon, blåbär och jordgubbar.

Mannen menar att vi lugnt kan mumsa vidare eftersom vi ätit produkten i flera år och inte blivit sjuka. Dessutom har han en (rimlig) förklaring i att det är jordgubbar som borde vara mest utsatta då de växer på marken, kan vara jordiga och då behöver sköljas av med – smutsigt – vatten. Alltså, utesluter vi jordgubbarna är vi safe.

Min åsikt är att man medvetet inte kan peta i sig mat man kan bli sjuk av, även om risken är liten. Särskilt gäller detta barnen, det känns helt enkelt inte så fräscht att servera dem högriskmat.

Sedan skadar det inte med lite medvetenhet, åt båda hållen, i sådana här lägen. Man får helt enkelt överväga alternativen som finns – pros and cons.

Som ett litet exempel hur man lätt kan ryckas med i allmän skrämselpropaganda lyfter jag exemplet med massvaccineringen mot svininfluensan för några år sedan. Då, fanns det ju inte på världskartan att man inte skulle vaccinera sig (ja, Mannen gjorde visst motstånd då också). Idag vet vi hur det blev och jag ryser över hur jag kunde utsätta mina barn för risken att få Narkolepsi.

Jag tycker verkligen att sånt här är jättesvårt, för vad är rätt och vad är fel…

Med yogan har jag fått ett fantastiskt verktyg att lyfta frågan om energin känns känns lätt eller tung istället för bra/dåligt eller rätt/fel, för vem är det som bestämmer det?.. Det hjärnan/sinnet/egot gärna vill bestämma, kan energin istället visa riktning kring för att göra ett medvetet val. Ofta fattas ju beslut på grundval av fasta åsikter och slutsatser istället för att man utgår från sitt eget medvetande. Det är ofta enklare att följa någon annan istället för att fatta beslut själv. Men är det så smart?.. Och medvetet?..

Ställer man t ex frågan ”Är det okej att jag äter dom här blåbären?” medan man placerar uppmärksamheten en liten bit ovanför sig så visar riktningen – nedåt eller uppåt – vad som är mest givande. Ibland är det solklart och energin bara flyger uppåt men ibland är det svajigt och energin vill inte bestämma sig och flyger upp och ner.

Metoden kräver lite övning men är egentligen det enda du behöver för att fatta beslut. Och nu tänker kanske någon att det är väldigt enkelt att runda metoden och lura systemet. Absolut, men du kan inte lura dig själv.

… och hur blev det med de här bären nu då?

Jag gjorde ett medvetet val att kontakta leverantörerna av de bär vi oftast har hemma i frysen och fråga hur de ser på saken. Sagt och gjort.

Från Coop blev svaret ”hallå yxskaft” och de hänvisade direkt till Livsmedelsverket. Väldigt opersonligt och okänsligt. Från Axfood (Hemköp, Willys, Prisextra med flera) var de desto rakare och svarade uttryckligen ”På Axfood arbetar vi med certifierade leverantörer och vi känner oss trygga med att våra bär är säkra att äta.” Tack för det!

Så nu äter vi frysta bär från Axfood. Alla nöjda och glada. Slutet gott, allt gott.

Bra bär

Bra bär

Här kommer några fler insikter från min djupdykning i yogans värld:

1. Att se och observera är första steget till förändring.

2. Jag arbetar aktivt med fokus och oreaktivitet för uppnå jämvikt och balans i livet.

3. Jag ser mitt eget värde.

4. Jag har slutat anpassa mig och säger vad jag vill när det behövs.

5. Jag är inte så hård mot mig själv, slår inte på mig själv och dömer mig inte så hårt.

6. Jag är rak och tydlig och när jag uttrycker mina sanna behov leder det till resultat.

7. När jag upplever svåra känslor fullt ut och visar sårbarhet så kan stillastående energi frigöras.

8. Jag är inte längre ett med mitt jobb och har fått distans vilket leder till ny kunskap och utveckling.

9. Jag har hittat mig själv och min riktning.

10. Jag känner tacksamhet och glädje varje dag.

För arbetet som tagit mig hit vill jag rikta ödmjuk tacksamhet till mig själv, till den obändiga krigaren inom mig. Till hoppet, kraften och viljan som alltid funnits där och att jag gav mig själv möjlighet och utrymme till utveckling och energiförflyttning. Tack hela kroppen för att du hjälper mig, bär mig och för mig framåt.

Namaste!

Cyklade iväg till Yogayama i det ymniga snöfallet i morse och körde ett obalanserat, men inte ofokuserat yogapass. Kändes nästan som jag hade slut på balans i kroppen efter min halkiga springtur igår och ramlade omkring på mattan idag. Trots detta kändes det som jag tog mig vidare i vissa asanas och axeln känns starkare och starkare. Nu kör jag chaturanga dandasana (på svenska, en rak planka där man långsamt sänker sig mot golvet) på fötterna igen och är så glad att axeln inte bråkar.

Gillar verkligen att köra yoga dagen efter löpning och för mig kompletterar de aktiviteterna varandra. Vill inte vara utan någon av dem! Det löpningen drar ihop tänjer yogan ut igen men i båda är fokus och närvaro helt essentiellt för att det ska vara givande och ge något i längden.

Fick med mig ny visdom från yogan som jag kontemplerat på under dagen: The harder you´re on something, the faster you´ll wear it out och det rimmar lite med det som jag skrivit om här, att samma yoga som kan läka människan kan också skada om den utförs utan medvetenhet och balans.

Och med det mina vänner säger jag godnatt och tack för idag!

Äntligen, jag är i mål nu! Fick diplom och min yogalärarexamen förra veckan och jag är så sprudlande glad och otroligt stolt och – ärligt talat – ganska slut. Och det är okej att det är så.

Det har varit galet de sista månaderna, och i synnerhet sedan mitten av februari då jag tog ett beslut och satte en intention att ”nu måste uppsatsen bli klar”. Det krävdes lite fokus – abhyasa och vairagya har varit ständiga följeslagare och blivit mina närmaste vänner under den här resan. De har så att säga hjälpt mig att sortera i inboxen och hålla fast vid mitt beslut.

Och så visade sig uppsatsskrivandet vara lite som livet självt; en jädra massa motstånd och ilska från början, se mönster och göra nödvändiga val utifrån det. Bland annat har ju vi människor en benägenhet att hoppa ur medvetandet om det blir lite för jobbigt eller svårt att vara här och nu. Man vill hellre umgås med sinnet och dras med på dess snirkliga vägar. Eller, vill man verkligen det?..

Jag är numera helt kristallklar över att mina flyktvägar stavas; träning, iPhonen, bloggen, Facebook (ja, hela internetet faktiskt om jag ska vara ärlig) fika, kylskåpet, gårdagens DN – alltså helt omedvetna handlingar som sker när jag inte orkar vara medveten. Så där behövde jag göra en liten utrensning och kaffet och bloggen fick ryka för att jag skulle kunna hålla riktningen – och tidplanen. ”Det låter ju fullkomligt urtrist” säger ni, men för mig var även detta en del i min process, att se hur jag funkar och verkligen göra de här viktiga valen och möjligen offra något för att få något annat. Tiden är ju vad den är och den har inte räckt till för allt.

Men där i slutet av februari uppenbarade sig äntligen lite ”fri” tid i form av ett väldigt lägligt sportlov. Jag satt inne och skrev några timmar varje dag och fick äntligen uppleva flow – flöde, euforisk glädje och enorm energi när det lossnade.

Sen var det ju naturligtvis så att universum utsatte mig för en del prövningar under arbetets gång… Och vad universum än kommit dragande med har jag sett det, upplevt det och släppt taget om det – för att kunna gå vidare.

Och nu skulle man ju vilja presentera någon sorts enkel universallösning på problemet med att allt fler går runt och är tokstressade och inte vet hur de ska hantera det eller sig själva. Och det är precis vad jag tänker göra: Pröva yoga! Om den inre, själsliga biten känns för utmanande från start, pröva någon form av avslappnande yoga eller mer fysisk dynamisk om du vill röra på dig. Efter några gånger kan det hända att du känner dig lugnare, att andetaget når djupare i lungorna och du känner något som pirrar i kroppen igen – halleluja, det är energi, helt magiskt! Och energi föder mer energi. Väldigt många upptäcker den fysiska delen av yogan för att sedan lockas in till sitt inre och det är då resan verkligen börjar.

Jag ser yogan som en form av personlig utveckling – bokstavligen, i sin renaste form. Det handlar om att veckla ut sig, alla lager som lagts på under livet, för att komma nära sitt inre.

Och genom att skriva om stress har jag fått perspektiv, ställt mig lite vid sidan om och kollat på vad det faktiskt är. Det är en jättebra metod när man är livrädd för något. Jag känner ingen rädsla eller oro längre, jag går inte runt och oroar mig för det som ska komma för jag vet att jag nu har kunskapen och kraften inom mig att hantera det – när det kommer. Men ”man kan inte gå på sin egen begravning två gånger” som mannen uttrycker det. Det är så otroligt, onödigt energispill.

Så vad hon än gjorde, min yogalärare på den där första lektionen för drygt ett år sedan, så väckte hon livsgnistan – My Spirit – till liv igen. Gav mig redskap att känna lust och glädje, att livet är så oändligt mycket mer än ångest och stress. Sådde ett tankefrö att jag är så mycket mer än min kropp och att själen behöver employas. Mmm, det tål att tänkas på… ”Employa själen” – vad betyder det? För mig betyder det att med en intention, riktning och fokus kan själen koppla av. Sinnet ges mindre och mindre plats och möjlighet att störa och blanda sig i. Och ju klarare fokus desto större kraft att hålla sinnet borta.

Så det har jag pysslat med det senaste året och jag är så nöjd över att jag bestämde mig för något och genomförde det. Att jag överlistat stressymtomen i mig och lärt mig vad som triggar dem och hur jag ska handskas med dem när de visar sig på nytt. För det råder det ingen tvekan om ATT de kommer att göra. Jag har inte ändrat på så mycket i mitt liv, bara förhållningssättet är annorlunda. Men har jag klarat av det här, då klarar jag banne mig vad som helst! Så känns det.

… Och nu kanske ni funderar på var del 2 av den här stress-följetongen tog vägen (del 1 kan man läsa här.) Den kommer, den är ju liksom bryggan från början till slutet. Ja, jag har nått ett mål men det här slutet är ett tecken på att något annat kan börja…

diplom

Om shanti!

Efter en galen vecka har jag landat hemma. Har sprungit som ett skållat troll den senaste veckan, dock med full koll på bitarna. Vilket gör att jag blir trött och behöver vila… Vilken tur att det är helg idag! Med halva familjen på weekendresa och Alva hos en kompis uppenbarade sig plötsligt det jag behöver som mest nu… S P A C E! Herregud vad det är skönt att vara alldeles själv ibland. Inget värderande, dömande eller jämförande i den känslan, bara helt underbart att bara… vara.

Stack ut och sprang på eftermiddagen. Trots mulet väder och moddigt underlag var det skönt att springa omkring ute på Djurgården. På väg hemåt dök en tanke upp att det kanske var den här dagen jag skulle lägga på en liten bit på min vanliga löprunda. Trots mitt motstånd till löpbandet har det ändå hjälpt mig att få upp lite tempo i löpningen och det börjar kännas intressant att lägga på någon liten kilometer på utepassen. Tanken följdes av den här spännande inre dialogen som jag vill dela med er som ett litet exempel på vad vi har att deala med i oss själva;

Känslan: ”Om jag skulle ta och springa in i Lill-Jansskogen på väg hem?..”
Egot: ”… Lill-Jansskogen? Me… men det blir ju jättelångt. Tänk om du inte orkar springa hela vägen?”
Kroppen: ”Jo men jag känner mig stark och vill springa lite längre idag.”
Egot: ”Men du springer alltid den här rundan. Du vet ingenting om det som kommer sen.”
Känslan: ”Jo men det är ju så härligt att springa i Lill-Jansskogen och jag vill göra det idag.”

Då får Egot spelet och börjar verkligen att lägga sig i och fixa och dona…

Egot: ”O-o-okej men då kanske du ska stanna och gå en stund nu så att du verkligen orkar att springa den extra biten sen.”
Kroppen: ”Jag behöver inte stanna. Det känns bra. Jag springer på…”

När vi nådde Valhallavägens allé var det fullkomligt inferno inom mig: En som säger ”spring” och en som säger ”stopp”. Gas och broms, gas och broms… Och så där höll det på men jag lyssnade ändå mest på känslan och sprang vidare och så fort jag tagit ett par steg på extrarundan så händer något märkligt. Egot tystnar och ett lugn lägger sig i kroppen medan jag lunkar vidare. När jag når den hägrande Lill-Jansskogen är det bara jag i spåret, små små snöflingor faller mot kinden och bara så vackert och härligt…

Hörni, det finns såna oändliga möjligheter utanför oss som vi inte når på grund av oss själva, våra tankar, en stor Stopp-skylt och ett grundmurat motstånd; jag kan inte, jag orkar inte, jag vill inte, det går inte. Med frågor kan man bryta negativa tankar och kanske till slut övervinna motståndet och… det var inte så farligt och – det gick visst!

——————-

Igår var det någon som frågade mig hur mycket jag hinner yoga… Jag svarade ”Så ofta som jag kan men inte så ofta som jag vill”. Det där svaret kontemplerade jag på lite senare… Det är precis så det är och jag ser det utan att bli frustrerad. Vad skulle det tjäna till? Jag strävar efter att leva i balansen mellan att ha full fokus på det som är viktigt och att inte reagera på omständigheterna och släppa taget om det som är oviktigt. Inom yogan kallas de nycklarna Abhyasa och Vairagya – konstant utövande och fokus ställt mot oreativitet och att släppa taget. Aldrig har de varit så aktiva i mig som nu – i strävan mot det ständiga praktiserandet av yoga.

Namaste!

axel

… Här ligger jag med nålar i axeln. Den är paj till följd av att jag testade i kick-boxning i höstas. Tänkte att det skulle ge med sig med lite vila och värme, men tyvärr, det blev bara värre under julledigheten.  Några reflektioner över detta från mitt horisontalläge…

Akupunktur är otroligt givande för mig. Känner många som inte förstår grejen med att få nålar instuckna i kroppen och just den lilla detaljen kanske inte är så kul om man är sprut- eller stickrädd. Men med fokus och andning kommer man långt… Känner också många som säger att det inte gett dem ett dugg. Så kan det absolut vara och det kan bero på att man inte hittat riktigt rätt – både vad gäller punkterna och akupunktör – eller gett behandlingen den tid som behövs. Det kan ju ta några gånger innan en inflammerad led blir frisk igen…

De facto har akupunkturen sitt ursprung i traditionell kinesisk medicin. Inom den skolan kallas människans livskraft för qi (det som inom yogatraditionen kallas prana). Vid sjukdom är qin störd och med akupunktur kan jämvikten och flödet av qin balanseras. Genom att sätta nålar på utvalda punkter på kroppen frisätts energi som påverkar obalansen i området. Behandlingen frisätter bl a hormonet endorfin som kopplas till smärtlindring och välmående och påverkar vidare kroppen till jämvikt, bl a påverkas lymf- och blodflöde, inre organ samt immunförsvaret. Akupunktur har även en tydlig lugnande verkan. (Fakta hämtad från Akupunkturförbundets hemsida.)

Den lugnande effekten kan jag intyga då jag fick akupunktur under min första förlossning för att få vila en stund. När barnmorskan kom med förslaget att jag skulle sätta mig bakåtlutad i sängen och slappna av bara stirrade jag på henne och sa nåt i stil med ”DET händer inte!” Trots denna skepsis fick hon dit mig på något sätt och placerade ut några nålar och – hokus pokus eller inte – jag satt i den där sacco-säcken i ett par timmar och slumrade t o m till (och bebisen kom till slut, men det är en annan historia).

Kan även intyga den läkande kraften då min andra axel, som haft exakt samma skada, läkte fint med 6 behandlingar tillsammans med lite ultraljudsbehandling.

Den fantastiska människan som fått jobba med de allra flesta av mina skador under åren är min sjukgymnast Annika. Jag har, tack och lov, inte behövt gå till henne på ett par år och när det nu var dags igen funderade jag på hur jag skulle tackla problemet. Var det t o m givande att söka mig någon annanstans? Efter diverse tankeövningar kom jag fram till att det inte var det. Så otroligt glad och tacksam över att jag kom fram till det beslutet. Här har jag ju en person som känner mig utan och innan och vet vad jag varit igenom och hur min kropp fungerar på olika behandlingar. Hon kunde ju snabbt besvara frågan om min nya skada var densamma som min tidigare och attackera problemet direkt. Så här är vi nu, med nålar i axeln…

En sak till bara, för alla er som undrar över det här med kick-boxning och hur jag hamnade där. Inga konstigheter egentligen: Det är flera tjejer på jobbet som kör den utmanande träningen och jag tänkte att jag skulle testa en ny sport. Jag behöver bli starkare, både mentalt och i coremusklerna… Dock måste jag nog revidera mitt beslut eftersom kick-boxningen har fått konsekvenser för mitt yogapraktiserande – nyckelövningen chaturanga/armhävningen som är essentiell i ashtangayogan är helt otänkbar i mitt tillstånd – och det känns helt värdelöst faktiskt. Mannen säger ”vad var det jag sa” men det hjälper ju föga. Det som hjälper är att vara precis här och nu och handla efter rådande omständigheter – abhyasa och vairagya – fokus och oreaktivitet, hela tiden. Mitt fokus just nu är att bli bra i axeln!

… Allt detta hann jag tänka idag, på den där behandlingsbänken. Sen, vidare till jobbet för en ny dag.

I en vecka har jag nu varit i en svacka, en downer helt enkelt. Känner mig tung, ofokuserad, ostrukturerad, energilös och den grå sörjan stiger kring anklarna…

Och ju mer man brottas i den, desto värre blir det. Visst, det är mycket nu, galet mycket, och det är lätt att skylla allt på yttre omständigheter – ”julen” hette den visst – skaka på sig, fixa och dona för att det inte ska kännas jobbigt och gå vidare i livet men jag har kommit lite längre än så och vet bättre. T ex att det går inte att lösa tankar med flera tankar. Det är egots sätt att vilja reda ut situationen för att få kontroll över den.

Istället kan man välja att titta på vad som är vad och handla utifrån det. Vad är tankar och vad är känslor? Tankar är ofta sprungna ur det allestädes närvarande sinnet – eller egot. Egot vill ständigt lägga sig i vad du tänker och vad du ser; resonera, förklara, jämföra, värdera, döma. Istället för att gå den dödsdömda vägen kan tankar alltid bemötas med ”Det är okej” som jag skrivit om här. Låt det vara som det är. Det signalerar att hela du är okej snarare än att en del är bra och en del är dålig, något är rätt och något annat är fel.

Känslor är något annat och bemöts genom att se dem och uppleva dem till 100% för att kunna gå vidare. Eftersom det är lätt att plocka på sig andra människors känslor är det alltid bra att fråga sig vems de är – är det här min egen känslovibration eller är det någon annans oro, rädsla, ilska eller sorg jag bär omkring på? Onödig extra-börda liksom.

Är det min känsla, är det bara uppleva, uppleva och uppleva som gäller, med medvetenhet och närvaro. Tillåt dig att bara vara där. Att känna är helt okej och inte farligt. Och det går över.

Är det inte min egen känsla så kan man rensa och kommendera den negativa energin ut från sitt system. Ställ frågan: vem tillhör den här känslan? Frågan klipper det ändlösa ältandet och genom att se kan man förändra situationen.

Energi följer tanken och jag skapa mitt liv genom att byta ut icke-genererande tankar till skapande tankar, t ex börja med att vända på frågan: ”men vad är det för fel?” till ”how does it get any better than this?”

inspirillablog.wordpress.com/

Holistisk kostrådgivning, recept & hälsofilosofi

Malin Berghagen

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Naturligt Snygg

Just another WordPress.com site

Beauty Comes Clean

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Att vara någons fru

... Eller går yoga att förena med vardagen?

lilla.u

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Maria Helander

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Malin på ön

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Yoga, mat och meningen med livet

... Eller går yoga att förena med vardagen?

YogaLiv

En blogg om yoga och livet

Peppen - en blogg om veganism, yoga och hållbar livsstil.

En blogg om hälsa, hållbar livsstil och allmän pepp!