En sommardag

… För 43 år sedan föddes jag. Lagom till solens första strålar och i oändlig kärlek och förväntan har det berättats.

Fyrtiotre – fyra, trea – smaka på den… Siffrorna säger dock något helt annat (typ inget…) än känslan i mig…

Är så jublande glad att jag lever, att just jag av alla väntande själar fick förmånen att komma ner på jorden och leva mitt liv här. Och det är just det jag gör nu, lever mitt liv, helt och fullt och ut i varje cell.

I ärlighetens namn kan man väl säga att det inte alltid varit så men det är också lite av tjusningen med det – att få upptäcka att livet inte behöver vara så tungt och svårt. Att det blir vad man gör det till. Och att ju mer man känner och ju mer man ger, desto mer får man tillbaka. Det är helt otroligt!

Och idag passar jag på att fira livet lite extra, det är ju ändå födelsedag! Vaknade 05.21 pip och fick lite skönsång och fina presenter innan jag smög iväg på ett yogapass – jojo, så kan man göra! Firar vidare med att jobba, och kommer att avsluta på restaurang med Maken. Det blir fest!

Tack, tack och tack för min dag!