arkiv

Etikettarkiv: prestationsprinsessa

För exakt fem år sen var jag en spillra av mig själv, ett offer i en tung och trång offerkofta och mitt allra sämsta jag. Det här var inget jag såg speciellt nyktert på då, utan det mesta gjordes utifrån slentrian och desperation. Jag slog och sparkade och spred missnöjet runt omkring mig, och i mig, men ofta med fel verktyg och vokabulär.

Viljan och önskan att räcka till för barn, man, föräldrar, vänner, arbetskamrater – allt och alla – överröstade känslan av misslyckande och istället börja skala ner och säga ifrån.

Upplevelsen var att jag gick från en krigszon till en annan och kände aldrig att jag kunde koppla av, koppla ner. Endast på jobbet var jag lugn. Där hade jag koll, manövrerade kunder och projekt hit och dit och visste exakt hur allting skulle vara. Fick uppskattning och bekräftelse och tog på mig ännu mer ansvar och jobb för att visa hur mycket jag kunde prestera och hur duktig jag var. Själva jobbet gjorde jag nattetid för dagarna gick åt att vara behjälplig och till hands för alla andra och deras frågor och agendor.

Jag var så slut i huvudet. Fick diagnosen utmattningsdepression men inte ens då tog jag tag i bitarna. För jag kraschade aldrig helt utan balanserade bara på gränsen till avgrunden.

Sprang hos husläkaren och företagsläkaren omvartannat. Var det inte en misstanke om förstadie tlll hjärtinfarkt så var det diskbråck. Hela kroppen skrek: JAG ORKAR INTE JAG VILL INTE JAG KAN INTE! Jag hörde nog men upplevde att jag satt fast och kunde inte ta mig ur stressens sönderslitande grepp.

Jag kunde inte ens ta upp en självhjälpsbok utan att börja grina. Jag minns att jag tänkte ”är det verkligen så här illa?” och ”hur ska jag ta mig härifrån?” Det var inga dåliga böcker, problemet var bara att sjumilaklivet till att må bättre var för långt och övermäktigt för att jag ens skulle orka börja gå.

Vid det här laget vet de flesta att det finns positiv/genererande stress och negativ stress. Den positiva får oss att vara på tå och hantera det vi står inför. Med för mycket och långvarig – negativ – stress bryts kroppen istället ner och man agerar sällan som den skarpaste kniven i lådan. Det logiska sinnet lägger ner och man springer på fel bollar och tar diverse irrationella beslut.

När man är där har man väldigt svårt att se klart på situationen och att ta fram konkreta och hållbara handlingsplaner. Man kämpar på och hoppas nånstans bara att det ska ordna sig… Eller så inser man att det kommer inte bara att ordna sig, isåfall är det jag som måste se tlll att det ordnar sig. Jag måste höja blicken, ta ut ny kurs och styra om det här ruskigt stora hangarfartyget som kallas livet, ta ansvar för mig själv och mitt liv – stå upp för mig själv för helvete!

Så hur tog jag mig därifrån? Grunden till det tror jag ligger i att jag alltid vetat att jag har kraften inom mig, jag har bara haft så svårt att lita på min inre röst och till slut slutat att lyssna på den och därmed tappat bort mig själv. Men det finns faktiskt några konkreta saker som jag tagit tag i och lagt lite tid och kraft vid. Med gott resultat måste jag säga för att lätta upp detta mörker.

Se situationen och ställ frågor till dig själv
Det här har jag fått lära mig på utbildningen jag går nu. Att det är lätt att hamna i ett tillstånd av polaritet där man går från det ena läget till det andra och tillbaka igen och ser till slut ingen väg ut ur geggamojan. Att öppna ögonen och börja ställa frågor är att medvetandegöra situationen och första steget att ta sig ur den. Så lyft blicken och se till att få perspektiv på tillvaron.

Prata med någon
Prata med någon du har förtroende för men inte för starka känslomässiga band till. En förälder eller en partner är vid det här laget så oroliga för dig och det är svårt att förhålla sig objektiv och klartänkt i det läget. Beroende på vad stressen i grunden handlar om kan det vara läge att ta hjälp av en klok vän, en chef, en mentor eller kanske en terapeut.

Skaffa intressen UTANFÖR jobbet
Om du känner dig som ett frågetecken eller helst svarar ”jobbet” på frågan om dina intressen är du förmodligen i riskzonen för utbrändhet. Visst, det är många fler parametrar som ska bedömas här men människan behöver koppla av från arbete för att fylla på och samla ny kraft. Här handlar det om att sysselsätta själen, att ge själen något den gillar och kan känna trygghet och glädje i så att sinnet och egot får mindre och mindre utrymme för att till slut hålla tyst, om inte alltid, så iallafall när du seglar, springer, yogar, knypplar, lagar mat, kramas… eller bara är i det tillstånd där själen lyfter.

Bryt ihop och kom igen
Om du är ledsen, frustrerad, ilsken eller trött, tillåt dig att vara i den känslan och uppleva den till 100% istället för att hoppa ur för att du blir rädd för att förlora kontrollen. Det är okej. När känslan klingar av, det tar faktiskt inte så lång tid, så öppnar sig ett utrymme för lugn och frid, och kanske till och med glädje. Det är när du trycker undan känslan det uppstår en blockering i kroppen och blockeringar läggs på spänningar och till slut är kroppen helt slut och då är min personliga erfarenhet att det tar ett tag att komma ur det där förlamande läget. Mig har det tagit fem år. Fyra år av nedbrytning och fem år av uppbyggnad – det är många dagar jag kunde gjort något roligare med.

Nu har jag valt att som min examensuppgift skriva en uppsats om ämnet kopplat till yogan och dess positiva inverkan på stress. Förhoppningsvis kan mitt arbete hjälpa någon som kravlar runt på botten av sig själv och bara vill hitta utrymme och börja leva – inte bara överleva.

Finns det liv finns det hopp.

Vaknade upp till denna grå novembersöndag – men inte vilken söndag som helst utan Fars söndag.

Minneslund Skogskyrkogården

Igår var jag på Skogskyrkogården och tände ett ljus för min pappa som inte finns mer, iallafall inte i denna andevärld.

Han var inte speciellt närvarande i mitt liv, min far. Med en skilsmässa mellan honom och min mamma tidigt 70-tal följde en plikttrogen far-dotter-relation som utvecklades till en icke existerande vuxen-tonåring-relation. Sedan blev jag också vuxen och fick svårare och svårare att sanktionera hans plats i mitt liv. När jag precis fått mitt första barn blev han allvarligt sjuk och ett år senare gick han bort. Då kom verkligheten ifatt mig och jag började jag fundera på vem jag var och hur det kunnat vara om jag hade haft en närvarande pappa i mitt liv.

Jag är förmodligen inte det enda skilsmässobarnet från 70-talet med en hopplöst tafatt 40-talistpappa, frånvarande i såväl yttre som inre liv. Det finns många historier som vittnar om detsamma: en pappa som är helt oförmögen till känslor och handling och ett barn som bara vill bli bekräftat. Och ju större ansträngning desto hårdare fall.

Där fanns absolut en mamma, men en mamma kan aldrig ta en pappas plats och resultatet blev en duktig flicka som bara kunnat existera i ett tillstånd av aktivitet, prestation och sökande efter bekräftelse. Från det vakuumet har jag har fått jobba hårt för att hitta mig själv och min egen väg och sätt att bekräfta mig själv. My Spirit Yogan och min yogalärare Minanda har hjälpt mig oerhört mycket på vägen och jag har genom djupa meditationer och processer kunnat se – och släppa taget om känslor som i grunden är kopplade till min barndom och förlusten av min pappa.

Jag har valt att säga adjö och släppa taget om tyngande känslor och kvar finns bara essensen – att han är min pappa. Det går liksom inte att bortse ifrån. Jag valde honom i min skapelseprocess och han är, och kommer alltid att vara, en del av mig och mitt allra innersta jag. Jag har förlåtit honom hans brister och bett honom förlåta mig för det jag gjorde honom och med det följde ett lugn och frid inom mig.

Jag gick igenom den frigörelseprocessen på en retreat i somras och efter meditationen låg jag ner i gräset och tittade upp i himlen och på molnens psykedeliska rörelsemönster. Plötsligt öppnades de vita molnkuddarna och ett stort hjärta uppenbarades på himlen och jag kände kärlek strömma emot mig. Jag började skratta och fick därmed beviset på att när man upplever en känsla totalt i 100% närvaro släpper den och omvandlas till glädje – Everything totally experienced converts into joy.

Det här låter kanske konstigt och lite luddigt men det är faktiskt så: Vi går runt i tillvaron och försöker undvika jobbiga känslor. Känner vi något så stänger vi gärna av för att hindra frustration och smärta. Det i sin tur leder till en massa undertryckta känslor och blockeringar. När man tar itu med dem och upplever dem helt och fullt släpper de taget om kroppen och lämnar utrymme för frid och glädje. Det är naturligtvis så att undertryckta känslor ligger i lager och där man hittar en finns det oftast mer att hämta… Men det man en gång släppt kommer inte tillbaka. Tack och lov!

En fantastiskt och djupt rörande bok om en liten flicka och hennes dubbelbottnade relation till sin pappa är Åsa Lindeborgs Mig äger ingen. Så mycket kärlek och så mycket smärta.

Till mina barn var jag picky och valde den mest fantastiska pappan och honom har vi firat ordentligt idag, med allt från hjärtformade pärlplattor till teckningar med glada fiskar och slutligen en brakmiddag med rådjur, rösti och bearnaise. Det var ett gott slut på den här helgen.

sås kött och potatis

inspirillablog.wordpress.com/

Holistisk kostrådgivning, recept & hälsofilosofi

Malin Berghagen

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Naturligt Snygg

Just another WordPress.com site

Beauty Comes Clean

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Att vara någons fru

... Eller går yoga att förena med vardagen?

lilla.u

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Maria Helander

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Malin på ön

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Yoga, mat och meningen med livet

... Eller går yoga att förena med vardagen?

YogaLiv

En blogg om yoga och livet

Peppen - en blogg om veganism, yoga och hållbar livsstil.

En blogg om hälsa, hållbar livsstil och allmän pepp!