Jag har fått lära mig att alltför fixerade synpunkter och slutsatser stänger av istället för att bidra till utveckling. Men om man ändå ska försöka dra någon liten slutsats av mina aktiviteter första helgen i juni de senaste två åren så kan man konstatera att mycket har handlat om asanas – att studera dem, att praktisera dem och att komma djupare i dem.

Asanas är en av Ashtanga yogans totalt åtta delar för självrealisering och kan översättas till ställning eller position av den fysiska kroppen. Här i väst blir ofta asanas förknippat och synonymt med Yoga, när det i grunden är en liten del av hela verktygslådan för att leva ett liv i samklang med sig själv – kropp, tanke och själ i förening. Här kan du läsa mer om hela det fantastiska system som Ashtanga yogan är.

Vi kan göra en och samma övning med prestationskrav, jämförelse och stress… eller med medvetenhet, närvaro och andning för att verkligen möta kroppen och oss själva på djupet. Varje asana har en specifik funktion och att göra asanas påverkar människan på flera olika nivåer; man får en stark och smidig kropp, energiflödet påverkas positivt, dels genom att blockerad energi frigörs och dels genom att energiflödet balanseras. Dessutom vittnar många om det lugn man får med yogan – man kopplar ner sinnet och landar i kroppen.

Första helgen i juni förra året var jag på undersköna, frigörande Leva-gården i Älvdalen som en del i yogalärarutbildningen. Tio timmars asanas på två dygn hann vi med den helgen. Helt galet när man tänker på det, men hur tungt och jobbigt det än känns från start kommer man ändå in i ett flow som tar en vidare i serien, andningen hjälper en in i positionen… och vidare i nästa… och till slut ligger man där i Savasana, alldeles vibrerande av energi och samtidigt helt avslappnad (att vi dessutom fick förmånen att utöva denna yoga i ett uppvärmt båthus precis vid vattnet förhöjde naturligtvis upplevelsen ännu mer).

Soluppgång på Levagården.

I söndags var jag på en work shop med Jörgen Christiansson som är på Yogayama den här veckan. Jörgen är en av få certifierade lärare från Sri K. Pattabhi Jois Ashtanga Yoga Institute i Mysore i Indien och den enda i Sverige. Nu har han valt att bo och utöva sin yoga i LA (konstigt, förstår det inte…) och det är med ödmjukhet, tacksamhet och glädje man tar del av hans kunskap och budskap när han är hemma i Sverige för att undervisa en vecka.

Ämnet var Energy, Alignment and Breath och hur man kan använda andetaget, energin och kraften i sitt inre för att komma längre och framåt i utövandet av asanas. Målet är att utövandet ska ske med all den kraft som krävs men samtidigt endast med den kraft som behövs – att lära sig hitta den balansen mellan styrka och lätthet – sthira sukham på sanskrit.

Vi körde de inledande övningarna i första serien och det var verkligen häftigt hur upplevelsen och känslan ändrades och intensifierades med den totala fokuseringen på de aktiva kroppsdelarna, lederna och musklerna. För att kunna hitta balansen mellan styrka och lätthet i de olika positionerna fick vi en övning att skicka upp till sinnet som tyckte att de här övningarna var riktigt jobbiga och pockade på uppmärksamhet hela tiden – ”hur skulle man göra om man blev ombedd att stå i positionen i 5 minuter? En timme? Eller en hel dag?” Då börjar man snabbt scanna kroppen för att använda kraften där den behövs och stänga ner de delar som inte behövs, och det där går ner på mikronivå, ner i varje cell för att kunna optimera insatsen. Jag vet, det där sista låter inte så yoga men ibland kan det vara givande att testa ytterligheterna för att veta att man faktiskt kan nå dit, att kroppen klarar av det och med den erfarenheten följer utveckling (och lite träningsvärk).

Jörgen avslutade sin work shop med orden som blir en insikt, att det är ingen konst att hitta lugn och frid i sin yogautövning om man väljer att vara helt själv i sin yogabubbla… Den verkliga konsten är det ständiga praktiserandet i den kontext du lever och verkar i, t ex med familj, jobb, vänner. När han sa de orden rörde sig något djupt inne i bröstet, det fladdrade till och tårarna steg i ögonen – han träffade ju precis i det som är min ständiga utmaning, min skuld, min ångest och min rädsla: hur mycket yoga klarar mitt liv av? Den balansgång jag går där är inte helt enkel och kräver en del av mina närmaste också. Jag hanterar det genom att försöka vara fullständigt ärlig, och genom att balansera mellan yoganycklarna Abhyasa – konstant praktiserande och Vairagya – att släppa taget.

Jörgen kör Mysore klass på Yogayama imorgon kl 8 och på fredag från kl 6.30. Oavsett om man är nybörjare eller avancerad i sin yogautövning är detta en fantastisk möjlighet!