Igår hade mannen och jag helkväll på stan med bio och middag – Yeay och peppen! Dock svårt att välja biofilm just nu tycker jag, fanns inte mycket på repertoaren som lockade – varför är det så, mitt i vad som måste vara någon sorts högsäsong?..  Palmefilmen kändes lite tung på fredagskvällen och den franska En oväntad vänskap kändes lite väl förutsägbar och – har man inte sett den förr liksom? Men – det blev det franska lyckopillret och den var härlig, rolig och befriande – i all sin enkelhet. Litet stråk av mörker och allvar i botten men bra förtäckt med ljus och smittande värme. Den är      s a s ”based on a true story” och jag gillar att man i slutet fick se ett klipp på de verkliga personerna. Det lägger ytterligare en dimension till storyn. På samma sätt hade de gjort i filmen The Fighter som gick för något år sedan. Klart sevärd, den med, men i en annan liga.

Sen var vi jättehungriga och ville gå och käka på favoriten Nybrogatan 38 men där var det knökfullt. Kände inte för alternativet Stolen utan kom på att vi kunde cykla till kvarterskrogen Proviant på Sturegatan. Där är det alltid trevligt, superb service och urgod mat. Så även den här kvällen. Jag åt asiatisk-inspirerad salmalax, en hälleflundra så god, så god med jordärtskockspuré och trattisar och avslutade med någon sorts chokladvariation med körsbär. Ja, sedan var jag mätt.

Försökte mig på första avsnittet av Homeland på SVT Play när jag kom hem, men det gick inte trots att jag väntat så länge på säsong 2 av denna mäktiga, hjärtklappningstriggande tv-serie… Zzznark.