Dagens drama

Idag blev det brandevakuering på jobbet, inte övning utan på riktigt. Intressant hur man fungerar i det läget (särskilt när man har en liten tendens till brandfobi) Larmet går – första tanken: är det brandövning? – nästa reflex: leta brandsäkerhetsansvarige Christer för att kolla hans reaktion – Christer inte på plats – tittar ut genom fönstret – jag ser rök – hör mina kollegor säga att det är snörök – vi sitter högst upp i huset – I don´t think so – och jag tänker inte ta några risker – med full närvaro tar jag min telefon, handväska och jacka och går mot trappan – då börjar det gå upp för folk att det inte är en övning och alla tar sig ut precis som vi lärt oss att man ska göra…

Så står vi därute på gatan och då är det verkligen fullt pådrag med brandkår, ambulans och poliser och avstängd gata. Inte så att vi ser lågor, men lite brandrök känner man faktiskt. Jag ringer mannen och berättar att jag är ute om det skulle vara så att det kommer ut på nyhetssidorna. Lite surrealistiskt allting faktiskt.

Lite senare fick vi veta att det brann en våning under markplan och att branden släcktes snabbt. En person rökskadades men ingen större fara får man hoppas.

Hade tänkt yoga på lunchen men yogagrejerna blev kvar inne på kontoret. Lät inte det stoppa mig så jag knatade till Åhléns Odenplan och shoppade ett par brallor och en top och sedan vidare till yogan – perfekt! Sprang i morse och det är ju inte alltid man kan lyxa till det med både jogg och yoga på en och samma dag så jag njöt verkligen av att sträcka ut musklerna och få lite lugn och närvaro i kropp och själ – särskilt efter den dramatiska förmiddagen.

Dagens bästa – alla kategorier – var ändå ungarnas dansavslutning. Om det är något jag gillar, nästan mer än att utöva själv, så är det att se mina barn i rörelse och glädje och att se dem utvecklas i sina intressen. Dessutom. Jag Ä L S K A R att dansa och i slutet fick alla mammor och pappor också vara med i det obligatoriska dansbattlet… Alva kollade in mina moves och sa att det var okej ”du får vara med mamma”. Respekt.