arkiv

Etikettarkiv: fokus

Vaknade tidigt imorse, alldeles för tidigt. Ett öppet fönster knarrade obetänksamt till på helt fel höjd i min känsliga sömnkurva, och så var det kört.

Kommenderade nattens energier ur kroppen, en efter en, och försökte somna om… Kanske slumrade jag in en liten stund innan det bleka och klara morgonljuset påkallade min uppmärksamhet igen.

Ingen lätt energi som får upp mig ur sängen utan det är med viljekraft och fokus jag går upp… Jag har en tid att passa och behöver mina timmar för förberedelse innan dess. Så trött och låg, och ärligt talat gräsligt frustrerad på att inte kunna vara i min alldeles egen energi och riktning utan dras med i gud och hela världens olika impulser och riktningar just nu – vad är det som händer?

Ger katten mat, dricker mitt citronvatten, fyller en tvättmaskin, drar igång mixern till min lilagröna morgonsmoothie, och en efter en börjar familjen titta ut ur sina krypin. Håller om, kramar och pussar god morgon men håller en medvetet låg profil för att inte gå igång för mycket på någon annans frekvens. Känner mig instabil och bräcklig, som om något kommer att ge vika eller brista vid minsta motstånd.

Bäddar in mig själv i många lager mjuka kläder från topp till tå, slänger den cylinderformade väskan över axeln och går ut genom dörren. Där inne sitter hela min familj och äter frukost men jag väljer att lämna dem och göra något annat – för mig själv. Denna ständiga slitning…

Cyklar sakta i den iskalla vinden och försöker att vara medveten om varenda meter men idag är det svårt, ett jäkla kackel inombords…

… Inne är det varmt och tryggt och Billie Hollidays röst möter mig med lite vemod, mycket känsla och någonstans även trygghet och tröst – det är okej, det kommer att bli bra.

I rummet är det varmt, stilla och alla yttre lager av kläder åker av igen. Känner mig lite rädd och osäker när jag ställer mig på mattan. Så många gånger jag gjort det här men man vet aldrig vad som väntar eller hur det kommer att kännas… Försöker skaka det ur kroppen med några tafatta små rörelser innan jag vaknar till av kommandot ”Samasthiti” och där börjar vi dagens yogalektion… min kropp, mina tankar och min själ – jag. Jobbar mig metodiskt framåt – med intention, riktning, fokus tar jag mig igenom asana för asana, motstånd för motstånd. Låter den djupa och jämna andningen flöda genom kroppen och vara min vägvisare, här och nu.

Efter en dryg timme är vi klara och jag låter den nya spirande livsenergin förflytta sig ut i varje cell av min kropp samtidigt som jag släpper taget om allt och låter den sjunka ner mot golvet. Jag fylls av en sådan kraft, tacksamhet och nåd för att få uppleva detta. Att min kropp har det i sig. Att den kan hitta hit när den är som mest vilse – tack, tack och tack.

Ute på gatan igen, i verkligheten, går det upp för mig vad min kropp försökte få fram genom energibruset imorse. Det var som om hela mitt inre skrek: se mig, hör mig, var med mig! Och jag gjorde det. Precis enligt min intention och som jag föresatt mig tog jag mig till mattan och gav mig själv lite uppmärksamhet, närvaro, space och kärlek.

Så vad är det som får mig att göra detta, igen och igen och igen?..

Därför att jag var skör och nu är jag stark.

Därför att jag var tyngd och nu är jag lätt.

Därför att jag var kall och nu är jag varm.

Därför att jag var spänd och nu är jag mjuk.

Därför att jag var grå och nu är jag rosig.

Därför att jag var rastlös och nu är jag lugn.

Därför att jag var splittrad och nu är jag hel.

Därför att där det ekade ihåligt är det nu till bredden påfyllt.

Därför yogar jag. Bara därför.

Äntligen, jag är i mål nu! Fick diplom och min yogalärarexamen förra veckan och jag är så sprudlande glad och otroligt stolt och – ärligt talat – ganska slut. Och det är okej att det är så.

Det har varit galet de sista månaderna, och i synnerhet sedan mitten av februari då jag tog ett beslut och satte en intention att ”nu måste uppsatsen bli klar”. Det krävdes lite fokus – abhyasa och vairagya har varit ständiga följeslagare och blivit mina närmaste vänner under den här resan. De har så att säga hjälpt mig att sortera i inboxen och hålla fast vid mitt beslut.

Och så visade sig uppsatsskrivandet vara lite som livet självt; en jädra massa motstånd och ilska från början, se mönster och göra nödvändiga val utifrån det. Bland annat har ju vi människor en benägenhet att hoppa ur medvetandet om det blir lite för jobbigt eller svårt att vara här och nu. Man vill hellre umgås med sinnet och dras med på dess snirkliga vägar. Eller, vill man verkligen det?..

Jag är numera helt kristallklar över att mina flyktvägar stavas; träning, iPhonen, bloggen, Facebook (ja, hela internetet faktiskt om jag ska vara ärlig) fika, kylskåpet, gårdagens DN – alltså helt omedvetna handlingar som sker när jag inte orkar vara medveten. Så där behövde jag göra en liten utrensning och kaffet och bloggen fick ryka för att jag skulle kunna hålla riktningen – och tidplanen. ”Det låter ju fullkomligt urtrist” säger ni, men för mig var även detta en del i min process, att se hur jag funkar och verkligen göra de här viktiga valen och möjligen offra något för att få något annat. Tiden är ju vad den är och den har inte räckt till för allt.

Men där i slutet av februari uppenbarade sig äntligen lite ”fri” tid i form av ett väldigt lägligt sportlov. Jag satt inne och skrev några timmar varje dag och fick äntligen uppleva flow – flöde, euforisk glädje och enorm energi när det lossnade.

Sen var det ju naturligtvis så att universum utsatte mig för en del prövningar under arbetets gång… Och vad universum än kommit dragande med har jag sett det, upplevt det och släppt taget om det – för att kunna gå vidare.

Och nu skulle man ju vilja presentera någon sorts enkel universallösning på problemet med att allt fler går runt och är tokstressade och inte vet hur de ska hantera det eller sig själva. Och det är precis vad jag tänker göra: Pröva yoga! Om den inre, själsliga biten känns för utmanande från start, pröva någon form av avslappnande yoga eller mer fysisk dynamisk om du vill röra på dig. Efter några gånger kan det hända att du känner dig lugnare, att andetaget når djupare i lungorna och du känner något som pirrar i kroppen igen – halleluja, det är energi, helt magiskt! Och energi föder mer energi. Väldigt många upptäcker den fysiska delen av yogan för att sedan lockas in till sitt inre och det är då resan verkligen börjar.

Jag ser yogan som en form av personlig utveckling – bokstavligen, i sin renaste form. Det handlar om att veckla ut sig, alla lager som lagts på under livet, för att komma nära sitt inre.

Och genom att skriva om stress har jag fått perspektiv, ställt mig lite vid sidan om och kollat på vad det faktiskt är. Det är en jättebra metod när man är livrädd för något. Jag känner ingen rädsla eller oro längre, jag går inte runt och oroar mig för det som ska komma för jag vet att jag nu har kunskapen och kraften inom mig att hantera det – när det kommer. Men ”man kan inte gå på sin egen begravning två gånger” som mannen uttrycker det. Det är så otroligt, onödigt energispill.

Så vad hon än gjorde, min yogalärare på den där första lektionen för drygt ett år sedan, så väckte hon livsgnistan – My Spirit – till liv igen. Gav mig redskap att känna lust och glädje, att livet är så oändligt mycket mer än ångest och stress. Sådde ett tankefrö att jag är så mycket mer än min kropp och att själen behöver employas. Mmm, det tål att tänkas på… ”Employa själen” – vad betyder det? För mig betyder det att med en intention, riktning och fokus kan själen koppla av. Sinnet ges mindre och mindre plats och möjlighet att störa och blanda sig i. Och ju klarare fokus desto större kraft att hålla sinnet borta.

Så det har jag pysslat med det senaste året och jag är så nöjd över att jag bestämde mig för något och genomförde det. Att jag överlistat stressymtomen i mig och lärt mig vad som triggar dem och hur jag ska handskas med dem när de visar sig på nytt. För det råder det ingen tvekan om ATT de kommer att göra. Jag har inte ändrat på så mycket i mitt liv, bara förhållningssättet är annorlunda. Men har jag klarat av det här, då klarar jag banne mig vad som helst! Så känns det.

… Och nu kanske ni funderar på var del 2 av den här stress-följetongen tog vägen (del 1 kan man läsa här.) Den kommer, den är ju liksom bryggan från början till slutet. Ja, jag har nått ett mål men det här slutet är ett tecken på att något annat kan börja…

diplom

Om shanti!

Jag erkänner, just nu är det mycket yoga i mitt liv. Jag utövar yoga, tänker yoga, lever yoga, läser och lär mig ännu mer yoga och äter yoga. Suger i mig allt jag ser och funderar mycket på det jag ser. För ett tag sedan hade DN ett uppslag om yoga som handlade om yogalegendaren Eddie Sterns besök i Stockholm i början av september.

eddie stern, vad betyder yogaNy bekantskap för mig men har varit med länge och verkar röra sig med en del it-människor ”over there”, typ Madonna och Gwyneth. Hur som. Eddie vill egentligen inte svara på så många frågor därför att inom yogafilosofin handlar det mycket om att ställa frågorna – och söka svaren inom sig själv. Men på frågan hur man kan komma igång och yoga svarar han att man ska hitta en lärare som kan lära ut de viktigaste grundstenarna; andning, rörelse och fokus. Håller helt med. Andningen är ankaret ur vilket du hämtar kraft och kan vila fokus. Vill du komma ner på jorden och bli ditt mest knivskarpa jag ska du börja med att andas – in och ut, längre och  djupare tills de fyller mage och hela bröstkorgen, från revben till axlar. Inandningen aktiverar systemet och utandningen lugnar ner så ju längre utandning desto lugnare blir du.

I slutet på artikeln hade olika människor fått besvara frågan om vad yoga betyder för dem. Det fick naturligtvis även min yogahjärna att gå igång…

Lite såhär tänker jag: För mig är yoga livet. Den öppnar upp och hjälper mig att se, uppleva och känna det som pågår i och utanför mig. Att omhänderta det som behöver omhändertas och släppa det som inte är signifikant för mig. Den har en helande kraft och hjälper mig att få tillgång till hela mig och använda hela min potential. Med yogan blir livet lite krispigare, lite mer och lite ovanför den jämngrå massan.

Ja, ungefär så.

Nilla's Kitchen

Holistisk kostrådgivning, recept & hälsofilosofi

Malin Berghagen

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Naturligt Snygg

Just another WordPress.com site

Beauty Comes Clean

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Att vara någons fru

... Eller går yoga att förena med vardagen?

lilla.u

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Maria Helander

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Malin på ön

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Yoga, mat och meningen med livet

... Eller går yoga att förena med vardagen?

YogaLiv

En blogg om yoga och livet

Peppen - en blogg om veganism, yoga och hållbar livsstil.

En blogg om hälsa, hållbar livsstil och allmän pepp!