arkiv

Etikettarkiv: sinnet

Äntligen, jag är i mål nu! Fick diplom och min yogalärarexamen förra veckan och jag är så sprudlande glad och otroligt stolt och – ärligt talat – ganska slut. Och det är okej att det är så.

Det har varit galet de sista månaderna, och i synnerhet sedan mitten av februari då jag tog ett beslut och satte en intention att ”nu måste uppsatsen bli klar”. Det krävdes lite fokus – abhyasa och vairagya har varit ständiga följeslagare och blivit mina närmaste vänner under den här resan. De har så att säga hjälpt mig att sortera i inboxen och hålla fast vid mitt beslut.

Och så visade sig uppsatsskrivandet vara lite som livet självt; en jädra massa motstånd och ilska från början, se mönster och göra nödvändiga val utifrån det. Bland annat har ju vi människor en benägenhet att hoppa ur medvetandet om det blir lite för jobbigt eller svårt att vara här och nu. Man vill hellre umgås med sinnet och dras med på dess snirkliga vägar. Eller, vill man verkligen det?..

Jag är numera helt kristallklar över att mina flyktvägar stavas; träning, iPhonen, bloggen, Facebook (ja, hela internetet faktiskt om jag ska vara ärlig) fika, kylskåpet, gårdagens DN – alltså helt omedvetna handlingar som sker när jag inte orkar vara medveten. Så där behövde jag göra en liten utrensning och kaffet och bloggen fick ryka för att jag skulle kunna hålla riktningen – och tidplanen. ”Det låter ju fullkomligt urtrist” säger ni, men för mig var även detta en del i min process, att se hur jag funkar och verkligen göra de här viktiga valen och möjligen offra något för att få något annat. Tiden är ju vad den är och den har inte räckt till för allt.

Men där i slutet av februari uppenbarade sig äntligen lite ”fri” tid i form av ett väldigt lägligt sportlov. Jag satt inne och skrev några timmar varje dag och fick äntligen uppleva flow – flöde, euforisk glädje och enorm energi när det lossnade.

Sen var det ju naturligtvis så att universum utsatte mig för en del prövningar under arbetets gång… Och vad universum än kommit dragande med har jag sett det, upplevt det och släppt taget om det – för att kunna gå vidare.

Och nu skulle man ju vilja presentera någon sorts enkel universallösning på problemet med att allt fler går runt och är tokstressade och inte vet hur de ska hantera det eller sig själva. Och det är precis vad jag tänker göra: Pröva yoga! Om den inre, själsliga biten känns för utmanande från start, pröva någon form av avslappnande yoga eller mer fysisk dynamisk om du vill röra på dig. Efter några gånger kan det hända att du känner dig lugnare, att andetaget når djupare i lungorna och du känner något som pirrar i kroppen igen – halleluja, det är energi, helt magiskt! Och energi föder mer energi. Väldigt många upptäcker den fysiska delen av yogan för att sedan lockas in till sitt inre och det är då resan verkligen börjar.

Jag ser yogan som en form av personlig utveckling – bokstavligen, i sin renaste form. Det handlar om att veckla ut sig, alla lager som lagts på under livet, för att komma nära sitt inre.

Och genom att skriva om stress har jag fått perspektiv, ställt mig lite vid sidan om och kollat på vad det faktiskt är. Det är en jättebra metod när man är livrädd för något. Jag känner ingen rädsla eller oro längre, jag går inte runt och oroar mig för det som ska komma för jag vet att jag nu har kunskapen och kraften inom mig att hantera det – när det kommer. Men ”man kan inte gå på sin egen begravning två gånger” som mannen uttrycker det. Det är så otroligt, onödigt energispill.

Så vad hon än gjorde, min yogalärare på den där första lektionen för drygt ett år sedan, så väckte hon livsgnistan – My Spirit – till liv igen. Gav mig redskap att känna lust och glädje, att livet är så oändligt mycket mer än ångest och stress. Sådde ett tankefrö att jag är så mycket mer än min kropp och att själen behöver employas. Mmm, det tål att tänkas på… ”Employa själen” – vad betyder det? För mig betyder det att med en intention, riktning och fokus kan själen koppla av. Sinnet ges mindre och mindre plats och möjlighet att störa och blanda sig i. Och ju klarare fokus desto större kraft att hålla sinnet borta.

Så det har jag pysslat med det senaste året och jag är så nöjd över att jag bestämde mig för något och genomförde det. Att jag överlistat stressymtomen i mig och lärt mig vad som triggar dem och hur jag ska handskas med dem när de visar sig på nytt. För det råder det ingen tvekan om ATT de kommer att göra. Jag har inte ändrat på så mycket i mitt liv, bara förhållningssättet är annorlunda. Men har jag klarat av det här, då klarar jag banne mig vad som helst! Så känns det.

… Och nu kanske ni funderar på var del 2 av den här stress-följetongen tog vägen (del 1 kan man läsa här.) Den kommer, den är ju liksom bryggan från början till slutet. Ja, jag har nått ett mål men det här slutet är ett tecken på att något annat kan börja…

diplom

Om shanti!

Vaknade svintidigt av att mannen gick upp för att ta fakirflighten till Oslo. Kunde inte somna om utan låg och tänke en massa icke-genererande tankar på ett sätt som jag inte riktigt känner igen i mig själv för tillfället. Har under de senaste veckorna upplevt en ny sorts stabilitet som jag bara tackar och tar emot och är närvarande i, och det var ett tag sen huvudet hamnade i spinn och jag följde efter. Då funderade jag naturligtvis över det också och då är man igång… Svaret är dock att du inte kan lösa tankar med mera tankar. Det är helt värdelöst. Yoga är upphörandet av identifikation med sinnets skiftningar, dvs att INTE hänga med sinnet i alla dess vindlande krumbukter hit och dit. Annars antar du skiftningarnas form – och är därmed fast i snurren…

Tittade på energin som fanns i mig och tog några användbara verktyg till hjälp att lösa upp den och få den att lämna min kropp och mitt medvetande. Det är bättre att lyfta upp och titta på tankarna och känslorna innan man gör fysiska övningar annars är det lätt att man stänger av och blockerar det naturliga flödet.

Först därefter gick jag upp och gjorde några uppmjukande och fysiska rörelser, andningsövningar och avslutade med huvudstående – Sirsasana – kungen av alla asanas. Det har tagit ett tag att komma dit och fortfarande har jag svårt att stå utan en vägg bakom. Motståndet ligger snarare på en mental nivå än en fysisk, dvs kroppen kan, men mitt sinne säger att ”det är nog bra med lite stöd för det är ju faktiskt väldigt svårt att stå på huvudet Eva”. Tyvärr lyssnar jag lite för mycket på neggot inom mig här… Idag var det lite vingligt men jag stog nog i åtminstone 20 andetag vilket kändes okej. Tricket är faktiskt att stå på ett inte för mjukt underlag i denna övning, då blir det instabilt.

… Först efter det drog dagen igång med väckning av barn och de vanliga påklädnings- och frukostbestyren. Då är man glad att man redan har ett yogapass i systemet.

God morgon!

Hur ofta ser eller upplever du något som du reflekterar över och värderar den tanken eller känslan som bra eller dålig, rätt eller fel? Mig händer det hela tiden.

I den verklighet vi lever värderar vi gärna våra tankar och känslor och sätter namn på dem; vissa är bra och vissa är inte bra. De som inte är bra försöker vi komma undan eller göra oss av med – istället för att bemöta alla med ”det är okej”.

Om vi någonstans utgår från att alla våra tankar och känslor är okej och om vi bemöter alla våra tankar och känslor med ”det är okej” når vi en helhet i oss själva. Det är när vi delar upp våra tankar och känslor i två kolumner – ”okej” eller ”inte okej” vi blir ett tvådelat hus och förvirringen uppstår. Strävan är naturligtvis att vara ett helt tempel. Eller säg så här; frustrationen och stressen kommer av att du försöker att undvika eller fixa och dona med det som inte känns bra, det är kroppens reaktion på en negativ känsla.

Sinnet håller fast vid att ständigt se, döma och jämföra och det är ingen idé att försöka besegra sinnet. Det är liksom en match du inte kan vinna och du kommer att bli totalt utmattad, till ingen nytta. Varför inte pröva på att låta det vara som det är? Likt en flod full med skräp som du bara låter flyta förbi…

När vi kan se sinnet som något som finns utanför oss som bara fortsätter och fortsätter ger det oss en frihet att kunna leva i närvaro och se detta istället för att kämpa emot eller rätta in sig i något som i grunden inte är jag.

… jag hatar mörkret – det är okej; jag gillar att tända ljus – det är okej; jag ser ut som ett spöke – det är okej; jag sätter på lite rött läppstift – det är okej; å, jag har fått en finne på hakan – det är okej; satan vilken dålig hårdag – det är okej; men kan han inte torka av diskbänken ordentligt – det är okej; jag hinner inte äta frukost – det är okej; shit, jag har glömt att sätta på vinterdäcken – det är okej; jag tar cykeln – det är okej; rött ljus… det är okej; min mamma är sjuk – det är okej, eller det är ju egentligen inte alls okej men det är okej att jag känner att det inte är okej.

Den känslan av lugn, befrielse och lätthet som kommer med ”det är okej” är svår att beskriva. Den måste upplevas. Vad ska till för att du ska göra det?

Nilla's Kitchen

Holistisk kostrådgivning, recept & hälsofilosofi

Malin Berghagen

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Naturligt Snygg

Just another WordPress.com site

Beauty Comes Clean

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Att vara någons fru

... Eller går yoga att förena med vardagen?

lilla.u

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Maria Helander

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Malin på ön

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Yoga, mat och meningen med livet

... Eller går yoga att förena med vardagen?

YogaLiv

En blogg om yoga och livet

Peppen - en blogg om veganism, yoga och hållbar livsstil.

En blogg om hälsa, hållbar livsstil och allmän pepp!