Vi bor grannar med mina svärföräldrar. Det var inte meningen att det skulle bli så men vi hamnade i samma bostadsområde, portarna brevid varandra, precis som ett modernt bondesamhälle. Känns otroligt tryggt och lättsamt att ha dem nära, för att inte tala om hur skönt det är att de finns där för våra barn. De börjar ju bli så stora nu så att de har en alldeles egen lina till sina farföräldrar och jag kan tänka mig att det måste vara hur mysigt som helst när ens barnbarn ringer och frågar om de får komma upp och bara hänga en stund.

Kommer ihåg en senhöst för 6 år sedan när det helt plötsligt blev snöstorm i oktober – kommer ni ihåg?.. De som bodde i Nacka/Värmdö-området kunde inte ta sig hem och ja, det var typ katastrofläge. Själv gick jag hem från jobbet på Stureplan (bussarna gjorde det inte) till svärföräldrarna för att hämta barnen. Alva var liten och ville absolut inte sätta på sig overallen och jag kunde för en gångs skull säga att – nej, det behöver du inte heller, och så gick vi hem, tog max 10 sekunder.

Idag tar vi den där 10-sekunderspromenaden igen, åt andra hållet, för att vara med och fira min kära svärmor på hennes födelsedag. Hipp hipp hurra för Monika!