Krya på mig!

Orkar inte ens beröra det faktum (fast nu gör jag det ändå…) att jag åkt på ytterligare ett virus, eller vad det nu är för något. Huvudet känns flera storlekar för litet och dunkar på ett riktigt otrevligt sätt och jag snorar och hostar – igen. Så otroligt trist och med den skiten i kroppen blir det varken speciellt mycket jogg, rehab eller yoga gjort vilket gör kropp och själ ännu skörare och ledsnare. Men det är bara att tålmodigt värka ut det – igen… Tänker att det är min utmaning just nu, att låta allt ha sin tid, att vara närvarande utan att reagera och kontrollera – vairagya kallas det på yogaspråk.

… Och så tänker jag på hur viktigt det är att få vara frisk och stark och hur glad och tacksam jag är att jag är det och att min familj är det. Vad är då lite snuva?..

Med mannen på fotboll och barnen hos sin farmor och farfar bjuder jag mig själv på det enklaste enkla i middagsväg – knäckemacka med mosad avokado och Trocomare, därtill ett glas färskpressad apelsinjuice med en hint av citron och såklart en kopp Drakens för de extra antioxidanternas skull. Sänder en bön upp till universum om att jag gärna vill bli frisk nu, tack.

Och det är fler som hoppas… Idag kom Monika förbi med de här vackra rosorna och med all den positiva energin de sänder ut bara måste jag bli frisk!