Back in the saddle!

Tillbaka i sadeln – bokstavligen. För på mitt jobb har jag en sån här ergonomisk pall med sadelsits. Med den jobbar man med sin naturliga svank och magstöd för den har inget ryggstöd som man kan sitta och vila mot. Bra när man kommer ihåg att att hålla sina coremuskler. Inte lika bra när man säckar ihop och hänger som en ostkrok över skrivbordet… Hur som helst. Den har fått följa med mig på vägen sedan jag hade mitt diskbråck – min kära lilla ponny.

Kul att vara tillbaka på jobbet – igen. Många möten, intensiv och skön fredagsstämning. Avslutade med ett riktigt kul och peppigt fredagsmöte – både grät (!) och skrattade. Mina kollegor alltså. Dom är så fantastiskt begåvade!

Nu hemma och fredagskväll. Två fjärdedelar av familjen kollar X Factor och käkar popcorn, en fjärdedel jobbar och jag ska ta itu med mina yogaläxor. Nästa helg är det näst sista lektionstillfället på utbildningen. Bortsett från det faktum att året har flugit förbi snabbare än man kan säga y-o-g-a-l-ä-r-a-r-u-t-b-i-l-d-n-i-n-g så är det en hel del kvar innan jag har diplomet i min hand. Så från och med nu och en vecka framåt är det fullt fokus på boken Fältet.

Den har legat på mitt nattduksbord ett tag och nu ska det läsas och skrivas sammanfattningar av tre kapitel. Trots att den är otroligt intressant och upplysande så ska texten in i tanke och medvetande och processas runt ett tag innan den ska ut igen på papper med mina ord, så det gäller att ha huvudet på skaft (oerhört tacksam att den är nyutgiven på svenska så jag slipper läsa den engelska utgåvan).

Boken presenterar forskarna som, i många fall mot sitt bästa, drivit tesen att vi ingår i ett system, en ordning, som är större än oss själva – det enorma energifält som förenar allt i universum. Samtida vetenskaplig forskning visar dock på att vi har tillgång till denna livskraft om vi väljer att se och är närvarande.

Den gör det obegripliga mer begripligt och jag är djupt imponerad över författarinnan Lynne McTaggart som sammanställt det komplexa materialet.

Detta är varken lättläst eller lättsmält mina vänner, det är mycket att ta in och begrunda. Måste erkänna att det är en av de få vetenskapliga texter jag läst och den väcker  något därinne… Känslan när man upplever att man är något på spåret men så slinker svaret undan precis innan man fått fatt på det…

Men, jag har ju hela helgen på mig… Apropå detta – en klassiker!