… Man vill gärna skrida in i december med närvaro och medvetenhet. Låta känslan av glädje och frid från barnens första advents-konsert manifesteras varje dag under hela december månad…
A tjena. Här måste man ända säga att det finns en viss diskrepans mellan att vilja och hur det faktiskt tenderar att bli…

För är det inte så att man snarare ramlar in i december med visst motstånd och panik för att snubbla sig vidare genom allehanda glöggdoftande nedslag i denna hysteriska månad som till slut mynnar ut i en julafton, några eftersläntrare till lediga dagar och förhoppningsvis även mellandagar för att sedan låta spektaklet stegra igen med crescendo på nyårsafton.

Jag har en hatkärlek till perioden vi står inför, det blir lätt så när man är en överpresterare med enorma krav som utgångspunkt. I grunden är allt jag vill att fira en mysig jul med familjen. Så långt allt lugnt – men – samtidigt gillar jag att maxa julen, med mycket härligt, fint och gott omkring mig. Det är en svår balansgång. Och bekräftelse är som knark för en duktig flicka. Har man en gång fått höra att man gjort något bra så vill det mycket till för att man inte ska stå där och tärna och blanchera sellerin till den egentillverkade Waldorf-salladen klockan halvett natten till julafton.

Med åren har jag lärt mig att med planering och val kommer man långt; att utgå från vad man vill – och inte vill, en gedigen lista och att man hjälps åt och tar några dagar ledigt före jul. Jag gjorde det efter att jag dagen före julafton år 2001, höggravid och i miserabelt skick, stod och kanderade frukter sent på natten bara för att jag alltid gjort det och att det skulle vara så. Hybrisen viskade i mitt öra att alla skulle ju bli så besvikna om jag inte tog med mig den sockrade frukten till julbordet – OBS! som ögongodis, vi skulle inte ens äta den… Sedan dess har jag lärt mig ett och annat om prioriteringar, skillnaden på måste, behöva, vilja och lust och att lägga ambitionsnivån med emfas på de två sista orden och helt utesluta det första. Halleluja!

Kanderad frukt – alltid är det någon som går på det…

De senaste åren har vi haft magiska, fina och roliga julfiranden med våra familjer. Vi gillar konceptet jullunch för att sedan på kvällen bara kunna hänga hemma, mysa, leka med nya julklapparna och äta mängder med julgodis.

Men i år blir det jul på ett alldeles nytt och obeprövat sätt. Vi drar långt västerut några dagar före jul och kommer hem igen på nya året. Vi har planerat och längtat efter det här ett år och det ska bli så spännande!

Så nu fixar och donar jag lite i förskott bara…. Ska bara sätta kristyr på pepparkakshuset…

God och glad första advent!