I tisdags var det terminsavslutning för mitt projekt Yoga på jobbet. En morgon i veckan har jag dragit mina arbetskamrater från sängen till mattan och vidare in i sig själva. Vi har andats, kört jatthisövningar och lite asanas, men fokus har legat på att hålla medvetenheten här och nu, att finna lugnet i sig själv och balansera kropp, själ och tanke.

Reklambranschen är stressig och ofta pressad och det är lätt att dras med i den energin. Man behöver en ventil, någonstans eller någonting som hjälper en att stanna på jorden och i sig själv. Mitt val landade, som ni vet, på yogan.

Att få yoga i ett glashus med blå himmel, lummig grönska och ljuset så nära inpå är så lyxigt och härligt. Och ger ett enormt inflöde av välgörande energi. Länge, länge funderade jag på var vi kunde hålla hus. Vi har otroligt trångt på jobbet och det finns inga mötesrum som passar för yoga. Blev hänvisad ner till ett utrymme i källaren men det kändes bara för tungt och trist så jag funderade lite till… och POFF! en dag så kom det bara till mig: Klart vi ska yoga i köket på morgonen! Så mellan 6.30 och 8.00 har vi yogat och sedan ätit frulle tillsammans. Hur blir det bättre än så?

Och allt eftersom veckorna har gått har jag fått bekräftelse på att yogakonceptet funkar även här. Folk upplever att de är piggare, lugnare och lite mjukare i kroppen. Jag blir så glad när jag får höra sånt! Och även de som yogat tidigare och håller på med Ashtanga yoga upplever att det är skönt att köra en lugnare form av yoga ibland där fokus ligger på andning och att väcka kroppen till liv.

Och jag själv har lärt mig jättemycket på att hålla klasser – lär mig mycket om mig själv och hur människan fungerar. I yogan är ju den ständiga övningen – practicen – allt och varje gång ser man nya saker, kommer lite längre in i sig själv.

Men nu tar vi alltså sommarlov ett tag och så får vi se vad som händer i augusti – nya tider och nya projekt…

Härligaste yogashalan i stan.

Härligaste yogashalan i stan.

”Practice yoga, and all is coming” Sri K. Pattabhi Jois

matrummet

Vet ni vad det är för ovanligt med den här bilden?..

Det är vårt matrum en vardagsmorgon klockan halvåtta. Vanligtvis sitter här en massa människor (nåja, två vuxna och två barn) och stökar och bökar på morgnarna men förra veckan blev det sommarlov på riktigt för barnen som fick åka till farmor och farfar och Maken följde med några dagar. Och då blev det tyst här hemma. Ovanligt tyst och tomt.

Tanken att ha fyra hela dagar för sig själv svindlar. Oändliga oceaner av egen tid. Det är lyxigt, på gränsen till förbjudet.

Det har funnits en tanke på att komma ifatt är hemma, men vad är det – ”ifatt”? Det är en rest ifrån mitt förra liv när man skulle bli klar med allt; springa, springa och springa och hinna, hinna och hinna. Nu får det vara som det är. Jag hinner tids nog…

Men en sak hade jag bestämt mig för att göra och det var att rensa gamla pappershögar för det ligger så enormt mycket tung och stillastående energi där. Så därför fick de flytta fram på matrumsbordet för att påminna mig lite om verkligheten och inte tappa greppet helt.

Det blev fyra bra dagar.

Förvisso fullt med jobb på dagarna men kvällarna tillbringades i soffan med middag och film och en massa glass. Morgnarna med yoga eller jogg, men utan planering och logistik. En mysig kväll tillsammans med en kompis och en hel lördag på stan. Strosade runt, kollade i affärer, hamnade på Konst och Folk på söder där de har så fina saker. Köpte en tavla till Maken i födelsedagspresent och ”fick” en tavla till mig (är man medlem så får man ett grafiskt blad på köpet så att säga – det känns ju praktiskt taget som man får en tavla alldeles gratis!)

En alldeles egen himmel till mig

En alldeles egen himmel till mig

Och en fågel till Maken

Och en fågel till Maken

Nya kuddar till gamla trädgårdsstolar

Nya kuddar till gamla trädgårdsstolar

Och årets sommarklänning till mig.

Och årets sommarklänning till mig.

Och idag vände vi blad på kalendern och vad hittade vi där: En alldeles tom månad! Inte en enda grej inbokad – man bara skakar på huvudet och fattar knappt att det är sant.

juli

Förresten, det där jag skrev om längtan för ett par veckor sedan här, det gäller inte nu. Inte när det kommer till barnen som är bortresta – då är längtan en del av dealen och bara att acceptera.

Saknar dem och deras mjuka kinder och trassliga hår – tjafs och tjat, inte så mycket – men skrattet, fnittret, pratet som bubblar och aldrig tar slut, tyngden av dem i mitt knä med huvudet mot mitt bröst och att vara nära när man vill.

”När kråkan satte sig på en gren i pilen utanför mitt fönster när gryningen kom så hade den bestämt sig för att väcka mig. Den kraxade någon minut och jag väcktes ur min sömn. Kråkan flög iväg mot nya mål och nya människor att väcka. Människor liksom jag ställt fönstret på glänt för att få in lite svalkande nattluft.

Låg och funderade ett tag. Konstigt vad snabbt hjärnan släpper på alla tankar när logistiken tar sommarlov. Det är som den vill visa att den faktiskt fungerar alldeles utmärkt bakom alla hämt- och lämningstider, aktivitets- och middagsplaner och smutsiga små fötter som ska duschas och tänder som ska borstas. Så efter ett tag bestämde jag mig. Idag skulle jag vara Mamma Mu om nu Kråkan bestämt sig för att väcka mig. En Mamma Mu som ser världen med nyfikenhet och förundran – och barnslig glädje.  Och en Mamma Mu somnar inte om. En Mamma Mu gör något bra av de förutsättningar hon ställs inför. Förutsättningen var: Klockan är 06.00 och jag ska tvätta håret idag… Jaha, men då är det lika bra att gå ut och springa en stund innan dess.

I Valhallavägens allé blommar linden och solen mötte mig med sina första strålar. Då log jag brett – vilken härlig morgon och jag är mitt i den.

Joggade ut på Gärdet, på grusvägen vid Källhagen satt små sparvar och letade efter mat. Först trodde jag det var möss, men de hade vingar och det har ju inte möss. Uppe vid den rosa Borgen stod några bilar i karavan och i vägrenen stod några tält i vilka det hade börjat röra sig. När jag sprang förbi kunde jag se att några låg och sov i bilarna, mycket bohemiskt och lättsamt alltihop. Bilarna var märkta med loggan för ”National Geographic” och något som jag inte sett tidigare: ”Atlas for Men”… Tänk här åker en karavan runt och gör en atlas bara för män. Undrar vad de hittade på Gärdet att sätta på mans-kartan? Förmodligen Kaknästornet som en gigantisk fallos-symbol. Vid Filmhuset körde en traktor och klippte gräset. Det var något surrealistiskt över alltihop.

… Nu börjar förundran och nyfikenheten över dagen tryta. Det är dags att gå hem. Känslan som emellertid väcktes för en stund sedan är att livet – mitt i allt att vara förundrad och tacksam över – är plågsamt grymt och orättvist. Fick av en vän veta att min tidigare arbetskamrat Annika – en härlig människa, kvinna och mamma mitt i livet – gick bort i midsommarhelgen.

Gryningens tankeövningar fick därmed ett svar: Sluta aldrig drömma och förvalta livets möjligheter på bästa sätt.”

Texten här ovan är tre år gammal, men budskapet lika centralt än idag och minnet av Annika, det lever kvar i mig för alltid.

… För 43 år sedan föddes jag. Lagom till solens första strålar och i oändlig kärlek och förväntan har det berättats.

Fyrtiotre – fyra, trea – smaka på den… Siffrorna säger dock något helt annat (typ inget…) än känslan i mig…

Är så jublande glad att jag lever, att just jag av alla väntande själar fick förmånen att komma ner på jorden och leva mitt liv här. Och det är just det jag gör nu, lever mitt liv, helt och fullt och ut i varje cell.

I ärlighetens namn kan man väl säga att det inte alltid varit så men det är också lite av tjusningen med det – att få upptäcka att livet inte behöver vara så tungt och svårt. Att det blir vad man gör det till. Och att ju mer man känner och ju mer man ger, desto mer får man tillbaka. Det är helt otroligt!

Och idag passar jag på att fira livet lite extra, det är ju ändå födelsedag! Vaknade 05.21 pip och fick lite skönsång och fina presenter innan jag smög iväg på ett yogapass – jojo, så kan man göra! Firar vidare med att jobba, och kommer att avsluta på restaurang med Maken. Det blir fest!

Tack, tack och tack för min dag!

sommarblommor

”… about being bendy. It´s about showing up to your mat consistently not knowing what is going to happen and being ok with that. It´s about rehabilitating yourself and not believing the ‘experts’ when they say you are too injured or too old. It´s about believing that you can do anything even if it´s the most scariest impossible thing you could ever dream of. it´s about uncovering who you really are. It´s about being kind to yourself so that you can then be kind to others. Yoga is about discovering that most of the crazy thoughts in your head are not true. It´s about being healthy without pushing yourself to your limit. it´s about slowing down to get strong. It´s about breathing and moving and smiling on the inside. It´s the hardest thing I have ever done, but also the best.”

Dessa kloka ord fick jag till mig i söndags morse och eftersom söndag är lika med yogadag tog jag med mig dem till mattan och lät de sjunka in riktigt ordentligt…

Upplevde ett mäktigt flow – en sån energi, en sån kraft och en sån enorm glädje – ja, jag skrattade för mig själv där på mattan. För det är ju så sant, så sant – det är det svåraste jag gjort men också det allra bästa. Tack, tack och tack!

Namaste!

Sommarlovstider betyder sova-lite-längre-på-morgonen-tider, men inte för mamman som passar på att springa lite innan barnen ska vakna och iväg på diverse aktiviteter.

Denna underbara morgon var det fler än jag som var ute och sprang… Nere vid Djurgårdsbrunnskanalen var det packat som en vanlig söndag förmiddag och jag fick kolla klockan för att vara säker på att det inte var jag som hade försovit mig… Otroligt mycket folk!

Men det är ju nu det är som finast och i det här landet får man passa på om man vill njuta av ljuset och värmen och pass opp! Snart blommar linden i Valhallavägens allé och då gäller det att njuta lite extra så länge det varar.

Den här morgonen kände jag en svag hint av Jasmin (Schersmin?) i luften i ”Bennys backe” men jag var så fokuserad på att ta mig uppåt och framåt så hann inte riktigt ta in detta till fullo. Men snart har vi alltså en doftexplosion ute i naturen… B O O M!

Pinnade på i så pass bra fart att jag fick ett nytt meddelande från Runkeeper – bästa farthållningen ever. Det sägs att jag springer längre och snabbare än förra året vilket är glädjande.

Rakt fram...

Rakt fram…

Titta åt höger...

Titta åt höger…

... och titta lite närmare.

… och titta lite närmare.

Hemma igen gjorde jag en smoothie där jag krängde ner ett par teskedar av de här små rackarna.

smoothie_chia

Chiafrön heter dom och är verkligen ena små rackare, dels för att de är ÖVERALLT om man som vi, råkade förstöra pipen på paketet, och dels för att de måste vara den ultimata råvaran – fullproppade med bra fetter, protein, kostfiber och antioxidanter. Två teskedar räcker t ex för att täcka dagsbehovet av alfa-linolensyra och Omega 3!

Fröna dök upp på min radar för några år sedan när Maken läste om Tarahumaraindianderna i boken Born to Run. De sägs dricka öl och käka chiafrön och springer sedan i timmar – lever ett gott liv helt enkelt.

Nu ska jag läsa på lite mer om denna superfood, och framför allt plocka upp lite bra recept så får vi se vad det kan bli av det. Återkommer…

Ett litet frö med stor potential.

Ett litet frö med stor potential.

Och igår hörrni – då var jag och familjen på Grönan och jag passade på att åka ”världens högsta slänggunga”. Upplevelse? Ja. Hissnande? Ja. Utsikt? Ja. Blåsigt? Ja. Kul?.. Nä, inte så värst. Men Grönan med familjen, det är vansinnigt roligt!

Titta uppåt.

Titta uppåt.

gronan

Hallå, har firat ett kort men kärnfullt ”sommarlov” i Skåne över långhelgen.

Efter sommarfest med jobbet på fantastiskt fina Artipelag (utflyktsläge!) i onsdags ringde klockan okristligt tidigt i torsdags och fick upp allihopa, och vidare in i bilen med matsäck till familjen och hett grönt te till mamman så att hon iallafall höll sig vaken till Södertälje. Sen ba: Zzznark… till det vankades lunch i trakten av Ljungby (om man är ointresserad av en utläggning om skräpmat kan man sluta läsa här, och fortsätta ett stycke längre ner).

Det tycker jag är största utmaningen med att resa så långt, att man behöver äta och det som serveras längs vägarna (om man inte gör större avvikelser) är mest skräpmat. Snabbmatskedjor är en sak, där vet man vad man får, och för större delen av familjen är det okej, men jag mår direkt dåligt av sån mat och äter det inte längre och vill helst inte att barnen ska äta det heller – det är helt enkelt inte bra näring. Så vi stannade på… ett ställe med ännu sämre mat, något man skulle kunna tänka sig var en hotellrestaurang men som endast serverade mikrovärmd pyttipanna/hamburgare/köttbullar. Jag åt deras vitkålssallad och en smoothie. Så är det med medvetenhet, det färgar lätt av sig på andra områden i livet och till slut är det svårt att vända tillbaka till ett omedvetet liv. Nog om det.

"... vind och vidd och ett oändligt hem."

”… vind och vidd och ett oändligt hem.”

Länge sedan sist...

Länge sedan sist…

Till slut kom vi ner till vårt älskade hus… och en något rufsig tomt som nog har längtat efter oss. Det var bara att börja klippa och rensa. Rabarber höga som små hus fick huggas ner och sedan bjöds det rabarberpaj både i torsdags och fredags – man får passa på! Cajsa Wargen inom mig använde rågflingor och solrosfrön att fylla ut smulpajsdegen med och det blev faktiskt riktigt gott, så testa det!

Rabarbus Monstruösus.

Rabarbus Monstruösus.

Sedan blev det stranden för hela slanten. Och med sol, klarblå himmel och nästan alldeles vindstilla blev det en eftermiddag som lätt kan kvala in på listan över bästa-dagen-på-stranden-listan.

Inte för kallt för ett dopp.

Inte för kallt för ett dopp.

Och där på fredagskvällen kom bästa sommarkompisarna också och då blev det kramkalas och som sommarlov på riktigt med middag ute till sent på kvällen, men en sak var annorlunda mot kvällarna i juli  och augusti… Det var ju så ljust! Man ville aldrig gå in och lägga sig.

Och så hoppade vi lite mer studsmatta och rensade lite mer… och vände hem igen. Alldeles för kort, men snart är vi där igen… 4 veckors sommarlov!

Tjohoo!

Tjohoo!

Nu längtar jag lite fast jag vet att det är energispill…

”Nämen, vad är det hon säger?” tänker ni…

Jo, lite såhär tänker jag: All energi, all kraft som inte läggs på nuet, där du är just nu, kan ju sägas vara en form av energitapp och därmed bristande fokus. Jag säger inte att det är rätt eller fel utan uppmärksammar bara att det är så. Det låter ju vansinnigt urtråkigt att inte få längta – man måste få blicka framåt och längta och känna den spirande känslan av det som kommer – men det är bra att vara medveten om vad man håller på med. Alltid.

Peace and love.

Nilla's Kitchen

mat som älskar dig tillbaka

Malin Berghagen

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Naturligt Snygg

Just another WordPress.com site

Beauty Comes Clean

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Att vara någons fru

... Eller går yoga att förena med vardagen?

lilla.u

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Maria Helander

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Malin på ön

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Yoga, mat och meningen med livet

... Eller går yoga att förena med vardagen?

YogaLiv

En blogg om yoga och livet

Peppen - en blogg om veganism, yoga och hållbar livsstil.

En blogg om hälsa, hållbar livsstil och allmän pepp!