… För 43 år sedan föddes jag. Lagom till solens första strålar och i oändlig kärlek och förväntan har det berättats.

Fyrtiotre – fyra, trea – smaka på den… Siffrorna säger dock något helt annat (typ inget…) än känslan i mig…

Är så jublande glad att jag lever, att just jag av alla väntande själar fick förmånen att komma ner på jorden och leva mitt liv här. Och det är just det jag gör nu, lever mitt liv, helt och fullt och ut i varje cell.

I ärlighetens namn kan man väl säga att det inte alltid varit så men det är också lite av tjusningen med det – att få upptäcka att livet inte behöver vara så tungt och svårt. Att det blir vad man gör det till. Och att ju mer man känner och ju mer man ger, desto mer får man tillbaka. Det är helt otroligt!

Och idag passar jag på att fira livet lite extra, det är ju ändå födelsedag! Vaknade 05.21 pip och fick lite skönsång och fina presenter innan jag smög iväg på ett yogapass – jojo, så kan man göra! Firar vidare med att jobba, och kommer att avsluta på restaurang med Maken. Det blir fest!

Tack, tack och tack för min dag!

sommarblommor

”… about being bendy. It´s about showing up to your mat consistently not knowing what is going to happen and being ok with that. It´s about rehabilitating yourself and not believing the ‘experts’ when they say you are too injured or too old. It´s about believing that you can do anything even if it´s the most scariest impossible thing you could ever dream of. it´s about uncovering who you really are. It´s about being kind to yourself so that you can then be kind to others. Yoga is about discovering that most of the crazy thoughts in your head are not true. It´s about being healthy without pushing yourself to your limit. it´s about slowing down to get strong. It´s about breathing and moving and smiling on the inside. It´s the hardest thing I have ever done, but also the best.”

Dessa kloka ord fick jag till mig i söndags morse och eftersom söndag är lika med yogadag tog jag med mig dem till mattan och lät de sjunka in riktigt ordentligt…

Upplevde ett mäktigt flow – en sån energi, en sån kraft och en sån enorm glädje – ja, jag skrattade för mig själv där på mattan. För det är ju så sant, så sant – det är det svåraste jag gjort men också det allra bästa. Tack, tack och tack!

Namaste!

Sommarlovstider betyder sova-lite-längre-på-morgonen-tider, men inte för mamman som passar på att springa lite innan barnen ska vakna och iväg på diverse aktiviteter.

Denna underbara morgon var det fler än jag som var ute och sprang… Nere vid Djurgårdsbrunnskanalen var det packat som en vanlig söndag förmiddag och jag fick kolla klockan för att vara säker på att det inte var jag som hade försovit mig… Otroligt mycket folk!

Men det är ju nu det är som finast och i det här landet får man passa på om man vill njuta av ljuset och värmen och pass opp! Snart blommar linden i Valhallavägens allé och då gäller det att njuta lite extra så länge det varar.

Den här morgonen kände jag en svag hint av Jasmin (Schersmin?) i luften i ”Bennys backe” men jag var så fokuserad på att ta mig uppåt och framåt så hann inte riktigt ta in detta till fullo. Men snart har vi alltså en doftexplosion ute i naturen… B O O M!

Pinnade på i så pass bra fart att jag fick ett nytt meddelande från Runkeeper – bästa farthållningen ever. Det sägs att jag springer längre och snabbare än förra året vilket är glädjande.

Rakt fram...

Rakt fram…

Titta åt höger...

Titta åt höger…

... och titta lite närmare.

… och titta lite närmare.

Hemma igen gjorde jag en smoothie där jag krängde ner ett par teskedar av de här små rackarna.

smoothie_chia

Chiafrön heter dom och är verkligen ena små rackare, dels för att de är ÖVERALLT om man som vi, råkade förstöra pipen på paketet, och dels för att de måste vara den ultimata råvaran – fullproppade med bra fetter, protein, kostfiber och antioxidanter. Två teskedar räcker t ex för att täcka dagsbehovet av alfa-linolensyra och Omega 3!

Fröna dök upp på min radar för några år sedan när Maken läste om Tarahumaraindianderna i boken Born to Run. De sägs dricka öl och käka chiafrön och springer sedan i timmar – lever ett gott liv helt enkelt.

Nu ska jag läsa på lite mer om denna superfood, och framför allt plocka upp lite bra recept så får vi se vad det kan bli av det. Återkommer…

Ett litet frö med stor potential.

Ett litet frö med stor potential.

Och igår hörrni – då var jag och familjen på Grönan och jag passade på att åka ”världens högsta slänggunga”. Upplevelse? Ja. Hissnande? Ja. Utsikt? Ja. Blåsigt? Ja. Kul?.. Nä, inte så värst. Men Grönan med familjen, det är vansinnigt roligt!

Titta uppåt.

Titta uppåt.

gronan

Hallå, har firat ett kort men kärnfullt ”sommarlov” i Skåne över långhelgen.

Efter sommarfest med jobbet på fantastiskt fina Artipelag (utflyktsläge!) i onsdags ringde klockan okristligt tidigt i torsdags och fick upp allihopa, och vidare in i bilen med matsäck till familjen och hett grönt te till mamman så att hon iallafall höll sig vaken till Södertälje. Sen ba: Zzznark… till det vankades lunch i trakten av Ljungby (om man är ointresserad av en utläggning om skräpmat kan man sluta läsa här, och fortsätta ett stycke längre ner).

Det tycker jag är största utmaningen med att resa så långt, att man behöver äta och det som serveras längs vägarna (om man inte gör större avvikelser) är mest skräpmat. Snabbmatskedjor är en sak, där vet man vad man får, och för större delen av familjen är det okej, men jag mår direkt dåligt av sån mat och äter det inte längre och vill helst inte att barnen ska äta det heller – det är helt enkelt inte bra näring. Så vi stannade på… ett ställe med ännu sämre mat, något man skulle kunna tänka sig var en hotellrestaurang men som endast serverade mikrovärmd pyttipanna/hamburgare/köttbullar. Jag åt deras vitkålssallad och en smoothie. Så är det med medvetenhet, det färgar lätt av sig på andra områden i livet och till slut är det svårt att vända tillbaka till ett omedvetet liv. Nog om det.

"... vind och vidd och ett oändligt hem."

”… vind och vidd och ett oändligt hem.”

Länge sedan sist...

Länge sedan sist…

Till slut kom vi ner till vårt älskade hus… och en något rufsig tomt som nog har längtat efter oss. Det var bara att börja klippa och rensa. Rabarber höga som små hus fick huggas ner och sedan bjöds det rabarberpaj både i torsdags och fredags – man får passa på! Cajsa Wargen inom mig använde rågflingor och solrosfrön att fylla ut smulpajsdegen med och det blev faktiskt riktigt gott, så testa det!

Rabarbus Monstruösus.

Rabarbus Monstruösus.

Sedan blev det stranden för hela slanten. Och med sol, klarblå himmel och nästan alldeles vindstilla blev det en eftermiddag som lätt kan kvala in på listan över bästa-dagen-på-stranden-listan.

Inte för kallt för ett dopp.

Inte för kallt för ett dopp.

Och där på fredagskvällen kom bästa sommarkompisarna också och då blev det kramkalas och som sommarlov på riktigt med middag ute till sent på kvällen, men en sak var annorlunda mot kvällarna i juli  och augusti… Det var ju så ljust! Man ville aldrig gå in och lägga sig.

Och så hoppade vi lite mer studsmatta och rensade lite mer… och vände hem igen. Alldeles för kort, men snart är vi där igen… 4 veckors sommarlov!

Tjohoo!

Tjohoo!

Nu längtar jag lite fast jag vet att det är energispill…

”Nämen, vad är det hon säger?” tänker ni…

Jo, lite såhär tänker jag: All energi, all kraft som inte läggs på nuet, där du är just nu, kan ju sägas vara en form av energitapp och därmed bristande fokus. Jag säger inte att det är rätt eller fel utan uppmärksammar bara att det är så. Det låter ju vansinnigt urtråkigt att inte få längta – man måste få blicka framåt och längta och känna den spirande känslan av det som kommer – men det är bra att vara medveten om vad man håller på med. Alltid.

Peace and love.

Jag har fått lära mig att alltför fixerade synpunkter och slutsatser stänger av istället för att bidra till utveckling. Men om man ändå ska försöka dra någon liten slutsats av mina aktiviteter första helgen i juni de senaste två åren så kan man konstatera att mycket har handlat om asanas – att studera dem, att praktisera dem och att komma djupare i dem.

Asanas är en av Ashtanga yogans totalt åtta delar för självrealisering och kan översättas till ställning eller position av den fysiska kroppen. Här i väst blir ofta asanas förknippat och synonymt med Yoga, när det i grunden är en liten del av hela verktygslådan för att leva ett liv i samklang med sig själv – kropp, tanke och själ i förening. Här kan du läsa mer om hela det fantastiska system som Ashtanga yogan är.

Vi kan göra en och samma övning med prestationskrav, jämförelse och stress… eller med medvetenhet, närvaro och andning för att verkligen möta kroppen och oss själva på djupet. Varje asana har en specifik funktion och att göra asanas påverkar människan på flera olika nivåer; man får en stark och smidig kropp, energiflödet påverkas positivt, dels genom att blockerad energi frigörs och dels genom att energiflödet balanseras. Dessutom vittnar många om det lugn man får med yogan – man kopplar ner sinnet och landar i kroppen.

Första helgen i juni förra året var jag på undersköna, frigörande Leva-gården i Älvdalen som en del i yogalärarutbildningen. Tio timmars asanas på två dygn hann vi med den helgen. Helt galet när man tänker på det, men hur tungt och jobbigt det än känns från start kommer man ändå in i ett flow som tar en vidare i serien, andningen hjälper en in i positionen… och vidare i nästa… och till slut ligger man där i Savasana, alldeles vibrerande av energi och samtidigt helt avslappnad (att vi dessutom fick förmånen att utöva denna yoga i ett uppvärmt båthus precis vid vattnet förhöjde naturligtvis upplevelsen ännu mer).

Soluppgång på Levagården.

Soluppgång på Levagården.

I söndags var jag på en work shop med Jörgen Christiansson som är på Yogayama den här veckan. Jörgen är en av få certifierade lärare från Sri K. Pattabhi Jois Ashtanga Yoga Institute i Mysore i Indien och den enda i Sverige. Nu har han valt att bo och utöva sin yoga i LA (konstigt, förstår det inte…) och det är med ödmjukhet, tacksamhet och glädje man tar del av hans kunskap och budskap när han är hemma i Sverige för att undervisa en vecka.

Ämnet var Energy, Alignment and Breath och hur man kan använda andetaget, energin och kraften i sitt inre för att komma längre och framåt i utövandet av asanas. Målet är att utövandet ska ske med all den kraft som krävs men samtidigt endast med den kraft som behövs – att lära sig hitta den balansen mellan styrka och lätthet – sthira sukham på sanskrit.

Vi körde de inledande övningarna i första serien och det var verkligen häftigt hur upplevelsen och känslan ändrades och intensifierades med den totala fokuseringen på de aktiva kroppsdelarna, lederna och musklerna. För att kunna hitta balansen mellan styrka och lätthet i de olika positionerna fick vi en övning att skicka upp till sinnet som tyckte att de här övningarna var riktigt jobbiga och pockade på uppmärksamhet hela tiden – ”hur skulle man göra om man blev ombedd att stå i positionen i 5 minuter? En timme? Eller en hel dag?” Då börjar man snabbt scanna kroppen för att använda kraften där den behövs och stänga ner de delar som inte behövs, och det där går ner på mikronivå, ner i varje cell för att kunna optimera insatsen. Jag vet, det där sista låter inte så yoga men ibland kan det vara givande att testa ytterligheterna för att veta att man faktiskt kan nå dit, att kroppen klarar av det och med den erfarenheten följer utveckling (och lite träningsvärk).

Jörgen avslutade sin work shop med orden som blir en insikt, att det är ingen konst att hitta lugn och frid i sin yogautövning om man väljer att vara helt själv i sin yogabubbla… Den verkliga konsten är det ständiga praktiserandet i den kontext du lever och verkar i, t ex med familj, jobb, vänner. När han sa de orden rörde sig något djupt inne i bröstet, det fladdrade till och tårarna steg i ögonen – han träffade ju precis i det som är min ständiga utmaning, min skuld, min ångest och min rädsla: hur mycket yoga klarar mitt liv av? Den balansgång jag går där är inte helt enkel och kräver en del av mina närmaste också. Jag hanterar det genom att försöka vara fullständigt ärlig, och genom att balansera mellan yoganycklarna Abhyasa – konstant praktiserande och Vairagya – att släppa taget.

Jörgen kör Mysore klass på Yogayama imorgon kl 8 och på fredag från kl 6.30. Oavsett om man är nybörjare eller avancerad i sin yogautövning är detta en fantastisk möjlighet!

Det ska sägas från början i detta inlägg: Detta är ingen löparblogg, är inte tänkt som en sådan och kommer inte att bli. Det finns andra som gör det så mycket bättre än jag, t ex den här fenomenala människan – min kompis Tove. Hon springer Stockholm Marathon idag och oj vad det ska hejas och tjoas när hon flyger fram genom stan!

Ändock. Jag gillar att jogga, det ligger en sån enorm frihet och endorfinfrigörelse i den sysselsättningen och man mår helt enkelt lite bättre när man sprungit en bit. Tänker på en gammal reklamkampanj från Adidas som gick typ såhär; ”jag gillar kakor, därför springer jag” eller ”jag har problem, därför springer jag – ifrån dom”.

En annan dag ska jag skriva lite om den andra aspekten av att springa – att man ska vara rädd om sin prana/livsenergi – men idag får ni följa med på min tur…

valhallavagen

… som börjar här! Fantastisk start på morgonjoggen; grusväg, allé omgärdad av träd i varierad skrud beroende på årstid och ett lite lagom sus från bilarna som kör på Valhallavägen, trots den tidiga timmen. Är det sommar doftar det helt ljuvligt från de blommande lindarna. Måste upplevas!

valhallavagen_2

Här börjar man förnimma det som komma skall; solen, ljuset och friheten av att ha hela öppna Gärdet framför sig. Dessutom till en doft av nybakat från Valhallabageriet.

gardet_vag
Japp, nu kör vi!
buskage

Här har jag fått lätta på trycket en gång för länge sedan. I ett akut läge steppade jag faktiskt rakt ut i bushen och utförde mina behov. Finns säkert på bildupptagning eftersom en stor och viktig ambassad ligger nästgårds. Förmodligen satte de morgonkaffet i vrångstrupen därinne, stackarna…

grusvag

På den här raksträckan brukar jag pinna på i ett bra tempo. Med solen i ansiktet tänker jag att den ska bränna mitt träelement lite lagom så att det håller sig på en bra nivå (eld förgör trä). Ibland har någon hunnit före mig (!?) och klippt gräset, då doftar det varm sommar och blir ännu lite härligare. Tempoökningen avslutas med en lätt lutning uppför när man springer förbi Tekniska, därefter blir tempot lite lugnare, ett tag.

falungongplats

Inte förrän Falun Gong-arna står här i sina svettvänliga dräkter, mitt i solen, inte förrän då är det riktig sommar. Så det är inte riktigt sommar än…

dunge

Sen springer jag igenom den här dungen bara för att det är så härligt att springa bland träden.

backe

Sen blir det nedförsbacke, den enda. Jag gillar uppförsbackar mycket mer än nedförsbackar. Vet att man ska släppa på och bara låta benen gå och liksom ramla på nedåt men jag håller emot, måste vara kontrollbehovet inom mig.

allen_hemat

Efter ett tag väntar allén tillbaka hemåt igen. Ungefär här brukar jag möta ännu en morgonpigg löpare, med en härligt originell löpstil; flaxande och samtidigt älgande och med något jagat i blicken. Han springer snabbt och bakom honom ligger alltid en air av mjukmedel… En fräsch kille helt enkelt.

stadion

Framme! Tillbaka där vi började – 6 nätta kilometer, varannan eller var tredje dag… Okej då, 7 km kanske det också blir ibland.

Sen jag började fila på det här inlägget har jag börjat springa andra vägar också – kors och tvärs och hit och dit – och lägga på någon kilometer då och då, när kroppen vill ha det så. Mycket sällan får telefonen/kameran följa med av skälen ni ser ovanför – svårt att fokusera både på spring och bildupptagning och det får bli som det blir.

… Ett tag sen sist. Det är åtminstone jag lite ledsen för, men ingen idé att gå ner sig i den energin. Nu är jag ju här igen och hur blir det bättre än så?!

Ljuva, fina, härliga, sköna, gröna maj kom – och gick, alldeles precis enligt plan, och som det brukar vara. Det är ändå inte riktigt klokt hur mycket som ska få plats under denna, 31 dagar korta, månad.

Men nu säger vi hejdå till 1 majfirande, deklarationsångest, dansshower, sånguppträdanden, fotbollsträningar, handbollsträningar, balkongfix, avslutningsfester, försommarfester, födelsedagsfiranden, alla andra kalas, vårrus, vårbazaarer, utflykter med otaliga lunchmatsäckar (vad gjorde man utan pannkakan?..) picknickar, grillmiddagar, jobbstök inför sommaren och planering inför långa sommarlovet som börjar snart…

Att hålla sin intention, riktning och fokus mitt i allt detta vardagliga – det är den verkliga utmaningen, inte det andra joxet. Nu snackar vi yogaforreal – for real.

Det blir alltmer tydligt och klart för mig att yoga handlar om närvaro och medvetenhet – inåt och utåt. Att ständigt ha hörlurarna på och skygglapparna av för att kunna vara sann mot sig själv. Och det behöver inte vara så komplicerat. Känns det bra så är det bra. Känns det splittrat och oroligt så är det förmodligen något man behöver titta lite närmare på. Och säg för sjutton inte att det är ”jo, men det är okej” när det inte känns så därinne, det är definitivt inte yoga.

Den bästa förklaringen av yoga är att kropp, tanke och själ ska vara samlade i en och samma riktning. Det omvända är att du upplever något och känner en sak, tänker något annat och handlar utifrån en annan känsla eller tanke. Då blir det per automatik väldigt splittrat och jobbigt.

Med en klar intention, riktning och fokus rubbas inte världen när det blåser – eller stormar – där utanför, eller som i det här fallet, när allt landar på to do-listan precis samtidigt.

För mig ligger nycklarna till balans mer på ett mentalt plan än fysiskt. Att gå och träna kroppen och göra asanas kan vem som helst göra och med ett oändligt tidsfönster är det lätt – eller iallafall enklare – att vara i fas och hinna med sig själv. Tricket blir att behålla lugnet genom tjattret som ständigt pågår runt omkring en – häpp!

NU hoppar vi iallafall vidare in i juni som brukar lugna ner sig lite där efter skolavslutningen… Vi får se hur det blir med det!

Vi hörs igen – snart – hej!

Det här trädet har jag funderat mycket över under maj - varför väljer det att bara ha blad på hälften av grenarna?..

Det här trädet har jag funderat mycket över under maj – varför väljer det att bara ha blad på hälften av grenarna?..

Den här bilden tar jag med mig från maj - från en av alla morgonjoggingturer - helt fantastiskt att springa i den energin!

Och den här bilden tar jag med mig från maj – från en av alla morgonjoggingturer – helt fantastiskt att springa i den energin!

PS. Nu finns jag på Instagram också – yogaforreal är namnet även där.

Lite i tidigaste laget att bada men jag var ute och paddlade kajak förra helgen och då blev det som det blev. Eller egentligen var det hela väldigt medvetet och genomtänkt. Det är bra på att öva att kantra med kajaken –  och att ta sig upp i den igen. Hade väldigt stor nytta av yogaandningen när jag låg där och plaskade och väntade på att bli hjälpt (det är liksom det övningen går ut på – att någon ska kantra och någon annan ska öva på att hjälpa den som hamnat i plurret). Det blir ju tvärstopp i hela systemet när vattnet är en sisådär 9 grader och andas man inte så kan man inte röra på sig eller få kraft att ta sig upp igen.

Hur hamnade jag där då?

Jag har paddlat flera gånger tidigare som en kul grej på sommaren i baddräkt och jag har nog aldrig riktigt reflekterat över att man kan kantra och måste ta sig upp igen.

Jag har varit sugen på att testa att paddla på riktigt och att lära mig mer. Hela jag mår så otroligt bra vid vatten och bara tanken på att ta sig fram i det elementet känns spännande och kul, avkopplande och utmanande – meditativt. Lite som att springa, fast på vattnet och med armarna… Ja, ni hajjar.

Att man sedan kan ta sig ut i skärgården och längre havsbandet och en vacker sommardag med alldeles blått, glittrande vatten glida fram i en fin liten vik där inte ens en segelbåt kommer in, det är en annan historia och något jag drömmer om…

Pling plong… Sen kom verkligheten ifatt mig och påminde mig om min familj, yogan som jag vill vara nära och utveckla, mitt jobb, vänner och familj och plötsligt fanns det inte så mycket tid kvar för den där paddlingen. Så där är det med mig. Vill mycket, testar och får kanske ta ett steg tillbaka. Och det är faktiskt inte så farligt. Det är värre att inte pröva alls. Så nu bidar jag min tid till nästa paddeltur, och kanske, kanske har det blivit lite varmare i vattnet då.

Kajakspecialistens brygga och kajaker. Rekommenderas om du vill lära dig paddal!

Kajakspecialistens brygga och kajaker. Rekommenderas om du vill lära dig paddla!

Ungefär i mitten av bilden var platsen för min kapsejsning.

Ungefär mitten av bilden var platsen för min kapsejsning.

Mackan efter årets första dopp är alltid den godaste. Det här var dessutom råg/tranbärsbröd med mandelsmör - mums!

Mackan efter årets första dopp är alltid den godaste. Det här var dessutom råg/tranbärsbröd med mandelsmör – mums!

Här springer jag vårruset om någon vecka - peppen!

Cyklade förbi denna lilla uppförsslänt på hemvägen… Här springer jag vårruset om någon vecka – peppen!

Vill du läsa mer om kajakpaddling, klicka här för att komma till Kajakspecialistens hemsida.

Det här med morgontrafik är ju inte så festligt men är egentligen inget annat än en massa energi som färdas omkring och krockar här och där. Det handlar inte så mycket om dig som solitär utan allt och alla runt omkring och livet handlar mycket om hur man väljer att respondera på det. Retar du upp dig på ting som är små, så är du väl inte större än så, som någon klok man sagt.

Jag skulle vilja säga att det handlar om att använda sin urskiljningsförmåga och att samla kraften inåt när det behövs för att respondera och agera utåt när det verkligen behövs. Alla grejer däremellan skulle man kunna se som ofokuserat energispill. Vad blir till exempel bättre av att man gör ett ”fuck you”-tecken och burnar på i 110 knyck vid ett övergångsställe? Det enda det förmedlar är en massa negativ energi rakt ut i det blå som fäster på någon stackare som inget ont anande fångar upp energin och tar den med sig till jobbet och… ja, ni fattar.

Ur mitt perspektiv handlar det bara om medvetenhet, att ha koll på läget helt enkelt för att kunna ducka all den där hetsiga, osköna energin. Och vara jäkligt medveten om vad du sänder ut – bara den lilla detaljen…

Så vad gör jag när jag cyklar? Observerar motvinden – det är A L L T I D motvind på väg till jobbet. Och är det inte det kan ni tro att jag observerar det också. Med förundran. Jag tittar på folk – blir avundsjuk på alla som har en kaffe i handen, det ser så härligt, kontinentalt ut. Väjer för galna bilister, och cyklister i synnerhet. Upplever staden och människorna i morgonhetsen… och så njuter jag. Något så oerhört mycket. Älskar att cykla, sjunger ofta när jag cyklar och många insikter har kommit till mig på cykeln.

Idag sänder jag upp en önskan om lugna, djupa andetag på lunchyogan. Det skulle vara härligt om det funkar!

Trots min kärlek till yoga och asanas blir det ändå inte så att jag gör så mycket yogaövningar hemma, själv. Då lägger jag hellre den dyrbara tiden på morgonen till meditation som är så givande att börja dagen med.

Men den här veckan är en utmaning på alla plan så jag startade dagen med några solhälsningar och kände direkt att jag har svårt att andas och få luften att räcka till varje sekvens i rörelserna. Upplevde det redan på en lektion förra veckan och valde att inte lägga så mycket energi vid det då men det är helt klart något fuffens som jag inte är van vid. Det känns som mina andetag är grundare, att luften inte fyller lungorna till bredden – jag blir andfådd och vill andas genom munnen. Tankarna vandrar och jag undrar om det är pollen, allergi eller något annat i systemet? Stress? Frustration? Ilska? Sorg?

Vad det än är så är det okej att det är så just nu. Det tjänar ingenting till att lägga vikt vid det eller försöka trycka bort det. Vad som däremot är viktigt är att vara nära sig själv och uppleva känslorna som kommer. Glöm inte att andas, då kortsluts kroppen och systemet… Andas in… och andas ut, andas in – här – och andas ut – och nu…

Blir det för jobbigt finns alltid vilopositionen child pose – barnets position. Till den kan man alltid komma tillbaka, vila, för att finna sitt naturliga andetag.

inspirillablog.wordpress.com/

Holistisk kostrådgivning, recept & hälsofilosofi

Malin Berghagen

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Naturligt Snygg

Just another WordPress.com site

Beauty Comes Clean

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Att vara någons fru

... Eller går yoga att förena med vardagen?

lilla.u

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Maria Helander

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Malin på ön

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Yoga, mat och meningen med livet

... Eller går yoga att förena med vardagen?

YogaLiv

En blogg om yoga och livet

Peppen - en blogg om veganism, yoga och hållbar livsstil.

En blogg om hälsa, hållbar livsstil och allmän pepp!