Det är långt till Skåne. Relativt sett jättelångt. Men det stoppade oss inte från att köpa ett hus där för ett par år sedan. Vi hade hyrt hus i trakten i 10 år och var trötta på att kajka runt på våra alldeles för dyrbara semesterdagar, trötta på transferdagar, på att packa upp, packa ner, packa in och packa ut, fylla kylskåp, tömma kylskåp och städastädastäda – roligare saker kan man ha sina lediga dagar till. Så vi sänkte blicken och började studera Till salu-skyltarna som står längs vägarna i Skåne och hittade till nya platser som vi aldrig hade varit på tidigare. Och plötsligt dök det upp, vårt hus, ute på den österlenska slätten. Vi slog till och köpte en alldeles egen liten plätt av jorden och det har vi inte ångrat. Det är såå värt! Mamman är glad, pappan är glad och barnen är glada för de fick en studsmatta och sommarkompisar. Och det är till och med mysigt att packa in hela familjen i bilen med kaffe och smörgåsar och kunna dra iväg när vi vill. Att aldrig behöva dividera med mammor, pappor, systrar och bröder och fan och hans moster om semesterscheman. Bara det ordet är ju motsägelsefullt – semesterschema. Men vi köpte ett hus som är stort nog att rymma flera än oss så det är bara komma och hälsa på! Om nu inte avståndet avskräcker, för det är verkligen väldigt långt till Skåne.
Familjeliv
Tillfälligt avbrott
Vi har haft värsta sjukstugan här hemma de senaste dagarna. Världens tjotablängare och jag däckade i onsdags kväll och har typ inte kunnat röra mig sedan dess; ont i kroppen, dödstrött, snuva och hosta.
Vi blev erbjudna vaccin mot influensan på jobbet och jag tackade nej mot bakgrunden att min kropp är frisk och stark så nog ska den palla en släng av influensan. Det är t o m bra för den att kämpa sig till lite nya antikroppar då och då. Så tänker jag. Och där fick jag! Inte för att jag vet om det här var ”The Big One”, och inte för att jag gillar att vara sjuk (avskyr det) men nåt virusaktigt är det iallafall som fått mig på fall.
Intressant ändå, och vad tacksam jag är, över vad jag lärt mig, och tagit till mig, under yogalärarutbildningen; Lyssna på din kropp. Slå inte bort signaler utan gå på det du känner. Min historia är att jag INTE lyssnat på mig själv, jag har helt enkelt kört över kropp och känsla och låtit sinnet och egot bestämma; ”nej men jag kan inte vara sjuk”, ”nej men här kan jag ju inte ligga”, ”kom igen nu!”, ”ryck upp dig!”, ”borde inte du jobba/ta hand om barn/städa/fixa/dona” osv.
Har inte varit sjuk på ganska länge och handlade nu tvärt emot ovanstående och har legat i sängen i två dagar, ätit vitaminer och druckit Neem – ayurvedans svar på penicillinet. Men inte en enda Alvedon, inte en enda!
Idag vaknade jag och ville liksom, både bokstavligt och bildligt talat, slänga av mig det tunga, syrefattiga sjuktäcket så jag började med att bädda rent, duscha och tvätta håret (där försvann ungefär ett ton sjukdom), drack smoothie på mango och ananas. Hade liksom en känsla av att vilja ta hand om mig och boosta kropp och sinne med bra grejer.
Lunch blev omelett med spenat o chili och sedan hamnade jag i soffan med den andra sjuklingen och kollade film under eftermiddagen, en av tidernas bästa: Wall-e. Älskar allt med den filmen; känslan, budskapet, tonen – den är så fin!
Har nu avrundat dagen med att krascha i vardagsrummet med hela härliga familjen och kollat Så mycket bättre. Tjejerna gillade Darin och jag tyckte att Miss Li var bäst idag. Jaa, det är faktiskt så mycket bättre nu än igår och förhoppningsvis ännu lite bättre imorgon – Så God Natt!.. Och glöm nu inte att ställa tillbaka klockan!
Vilken soppa!
När man som jag har en bytta med den finaste hemgjorda kycklingbuljongen i kylen (från hönskoket härom kvällen) måste man bara göra den här jättegoda soppa som jag satt ihop receptet till. T o m barnen gillar den och det, mina vänner, är inget annat än ett mirakel!
Lins- och potatissoppa med kycklingbiffar, för typ 4 pers + en lunchlåda
2 msk kokosolja
4 salladslökar
5 medelstora potatisar
1,5 liter kycklingbuljong
2 dl röda linser
1 påse (ca 65 g) babyspenat
½ tsk curry
Chiliflakes
1-2 vitlöksklyftor
1 msk riven ingefära
Saften från ½-1 hel pressad citron
Salt, peppar
Kycklingbiffar
400 g kycklingfärs
1 dl grädde
Chiliflakes
Cest från ½ lime
Salt, peppar
Börja med att röra ihop kycklingfärsen med grädde och kryddor och ställ den åt sidan så länge.
Hacka löken. Jag brukar skära den lite på snedden för det blir snyggast och man äter med ögat också! Skär potatisen i lagom stora bitar (ska koka klart på 10-15 min), skölj linserna i vatten.
Fräs löken i kokosoljan med chiliflakes, lägg i potatisen och dofta över curryn, låt fräsa någon minut. Häll på buljongen och låt koka upp, i med linserna och riven vitlök (jag river den på finaste sidan på rivjärnet därför att jag tycker att det blir godare än om man pressar den) och koka försiktigt i 10 min, skumma om det behövs.
Under tiden steker du kycklingbiffarna i kokosolja på medelvärme så att de får lite färg och blir genomstekta, ungefär 3-4 min på varje sida. När soppan kokat klart smakar du av med ingefära, citronsaft, salt och peppar. Min familj älskar citron, men det är ju en smaksak…
Det sista du gör är att stoppa i en näve med bladspenat. Efter det ska soppan serveras direkt så att spenaten inte tappar sin fina klargröna färg – såhär ska den se ut!
Mise en place
… Fantastiskt va!? Allt på sin plats, uppmätt och klart precis som det ska vara när man lagar mat. Förberett in till minsta detalj för att undvika stress och press. Det här är makens upplägg och så ser det inte riktigt ut när jag lagar mat. Kan man säga… På sin höjd ett recept som jag följer någorlunda, men lägger min egen känsla och smak till.
Igår gjorde jag en variant på Per Morbergs Coq au vin, men istället för champinjoner hade jag trattisar och smakade av med lite extra fond för jag tyckte att såsen blev för rödvinsskarp och den skulle ätas av ungar med ännu petigare smaksinne än jag.
Den här strukturen imponerar dock och brukar på något sätt göra mindre avtryck i köket, till stor glädje för den som ska stå för disken.
Vad det här ska bli?.. En klassisker – höns med curry, nom nom. En riktigt god söndagskväll önskar jag er också!
Rosa paket med mycket kärlek
Yes! Igår kom ett efterlängtat brev hem med posten. Prassliga rosa små paket med de finaste armband som jag klickat hem från littleujewelbox… The Pink Bracelet med pärlor av rosenkvarts som sägs ha egenskapen att den hjälper oss att ge kärlek till oss själva, öppnar upp våra hjärtan, lär oss bli mer förlåtande och främjar harmoni och balans. Perfekt!
Nu skulle man ju naturligtvis vilja riva upp paketen och visa armbanden också, men det vore synd för de är inte till mig…
Det finns två personer i min närhet som är mig oändligt kära och behöver få ett varsitt av dessa armband. De behöver all kärlek, omtanke och pepp de kan få för dagar som kommer och dagar som passerat.
Fantastiska och begåvade Ulrika som ligger bakom sajten little u (och bloggen lilla u) designar och tillverkar varje smycke för hand! Hon donerar i sann Rosa bandet-anda 10 kr till Cancerfonden för varje amband som beställs under oktober så passa på om du har någon som också behöver lite extra hjärtan. Bara gör´t!
Som på den gamla goda tiden
Vi bor grannar med mina svärföräldrar. Det var inte meningen att det skulle bli så men vi hamnade i samma bostadsområde, portarna brevid varandra, precis som ett modernt bondesamhälle. Känns otroligt tryggt och lättsamt att ha dem nära, för att inte tala om hur skönt det är att de finns där för våra barn. De börjar ju bli så stora nu så att de har en alldeles egen lina till sina farföräldrar och jag kan tänka mig att det måste vara hur mysigt som helst när ens barnbarn ringer och frågar om de får komma upp och bara hänga en stund.
Kommer ihåg en senhöst för 6 år sedan när det helt plötsligt blev snöstorm i oktober – kommer ni ihåg?.. De som bodde i Nacka/Värmdö-området kunde inte ta sig hem och ja, det var typ katastrofläge. Själv gick jag hem från jobbet på Stureplan (bussarna gjorde det inte) till svärföräldrarna för att hämta barnen. Alva var liten och ville absolut inte sätta på sig overallen och jag kunde för en gångs skull säga att – nej, det behöver du inte heller, och så gick vi hem, tog max 10 sekunder.
Idag tar vi den där 10-sekunderspromenaden igen, åt andra hållet, för att vara med och fira min kära svärmor på hennes födelsedag. Hipp hipp hurra för Monika!
Inte utan min drake!
Jag dricker väldigt mycket te, och ännu mer de perioder jag inte dricker kaffe. Väljer grönt te och örtteer och allra helst Drakens te som är ett grönt ekologiskt odlat och varsamt hanterat örtte som innehåller mineraler, vitaminer och antioxidanter. Mineraler och vitaminer är näring för kroppen och för varje kopp får man bl a i sig en dos av kalcium, kalium, magnesium och järn. Rena rama näringsdrycken alltså! Räds icke hösmaken du förmodligen upplever som nybörjardrickare – det är en vanesak.
Här är ett par smådrakar som jag heller inte klarar mig utan i livet. Mina gulliga dinosar.





