arkiv

My Spirit Yoga

Hallå, har firat ett kort men kärnfullt ”sommarlov” i Skåne över långhelgen.

Efter sommarfest med jobbet på fantastiskt fina Artipelag (utflyktsläge!) i onsdags ringde klockan okristligt tidigt i torsdags och fick upp allihopa, och vidare in i bilen med matsäck till familjen och hett grönt te till mamman så att hon iallafall höll sig vaken till Södertälje. Sen ba: Zzznark… till det vankades lunch i trakten av Ljungby (om man är ointresserad av en utläggning om skräpmat kan man sluta läsa här, och fortsätta ett stycke längre ner).

Det tycker jag är största utmaningen med att resa så långt, att man behöver äta och det som serveras längs vägarna (om man inte gör större avvikelser) är mest skräpmat. Snabbmatskedjor är en sak, där vet man vad man får, och för större delen av familjen är det okej, men jag mår direkt dåligt av sån mat och äter det inte längre och vill helst inte att barnen ska äta det heller – det är helt enkelt inte bra näring. Så vi stannade på… ett ställe med ännu sämre mat, något man skulle kunna tänka sig var en hotellrestaurang men som endast serverade mikrovärmd pyttipanna/hamburgare/köttbullar. Jag åt deras vitkålssallad och en smoothie. Så är det med medvetenhet, det färgar lätt av sig på andra områden i livet och till slut är det svårt att vända tillbaka till ett omedvetet liv. Nog om det.

"... vind och vidd och ett oändligt hem."

”… vind och vidd och ett oändligt hem.”

Länge sedan sist...

Länge sedan sist…

Till slut kom vi ner till vårt älskade hus… och en något rufsig tomt som nog har längtat efter oss. Det var bara att börja klippa och rensa. Rabarber höga som små hus fick huggas ner och sedan bjöds det rabarberpaj både i torsdags och fredags – man får passa på! Cajsa Wargen inom mig använde rågflingor och solrosfrön att fylla ut smulpajsdegen med och det blev faktiskt riktigt gott, så testa det!

Rabarbus Monstruösus.

Rabarbus Monstruösus.

Sedan blev det stranden för hela slanten. Och med sol, klarblå himmel och nästan alldeles vindstilla blev det en eftermiddag som lätt kan kvala in på listan över bästa-dagen-på-stranden-listan.

Inte för kallt för ett dopp.

Inte för kallt för ett dopp.

Och där på fredagskvällen kom bästa sommarkompisarna också och då blev det kramkalas och som sommarlov på riktigt med middag ute till sent på kvällen, men en sak var annorlunda mot kvällarna i juli  och augusti… Det var ju så ljust! Man ville aldrig gå in och lägga sig.

Och så hoppade vi lite mer studsmatta och rensade lite mer… och vände hem igen. Alldeles för kort, men snart är vi där igen… 4 veckors sommarlov!

Tjohoo!

Tjohoo!

Nu längtar jag lite fast jag vet att det är energispill…

”Nämen, vad är det hon säger?” tänker ni…

Jo, lite såhär tänker jag: All energi, all kraft som inte läggs på nuet, där du är just nu, kan ju sägas vara en form av energitapp och därmed bristande fokus. Jag säger inte att det är rätt eller fel utan uppmärksammar bara att det är så. Det låter ju vansinnigt urtråkigt att inte få längta – man måste få blicka framåt och längta och känna den spirande känslan av det som kommer – men det är bra att vara medveten om vad man håller på med. Alltid.

Peace and love.

Jag har fått lära mig att alltför fixerade synpunkter och slutsatser stänger av istället för att bidra till utveckling. Men om man ändå ska försöka dra någon liten slutsats av mina aktiviteter första helgen i juni de senaste två åren så kan man konstatera att mycket har handlat om asanas – att studera dem, att praktisera dem och att komma djupare i dem.

Asanas är en av Ashtanga yogans totalt åtta delar för självrealisering och kan översättas till ställning eller position av den fysiska kroppen. Här i väst blir ofta asanas förknippat och synonymt med Yoga, när det i grunden är en liten del av hela verktygslådan för att leva ett liv i samklang med sig själv – kropp, tanke och själ i förening. Här kan du läsa mer om hela det fantastiska system som Ashtanga yogan är.

Vi kan göra en och samma övning med prestationskrav, jämförelse och stress… eller med medvetenhet, närvaro och andning för att verkligen möta kroppen och oss själva på djupet. Varje asana har en specifik funktion och att göra asanas påverkar människan på flera olika nivåer; man får en stark och smidig kropp, energiflödet påverkas positivt, dels genom att blockerad energi frigörs och dels genom att energiflödet balanseras. Dessutom vittnar många om det lugn man får med yogan – man kopplar ner sinnet och landar i kroppen.

Första helgen i juni förra året var jag på undersköna, frigörande Leva-gården i Älvdalen som en del i yogalärarutbildningen. Tio timmars asanas på två dygn hann vi med den helgen. Helt galet när man tänker på det, men hur tungt och jobbigt det än känns från start kommer man ändå in i ett flow som tar en vidare i serien, andningen hjälper en in i positionen… och vidare i nästa… och till slut ligger man där i Savasana, alldeles vibrerande av energi och samtidigt helt avslappnad (att vi dessutom fick förmånen att utöva denna yoga i ett uppvärmt båthus precis vid vattnet förhöjde naturligtvis upplevelsen ännu mer).

Soluppgång på Levagården.

Soluppgång på Levagården.

I söndags var jag på en work shop med Jörgen Christiansson som är på Yogayama den här veckan. Jörgen är en av få certifierade lärare från Sri K. Pattabhi Jois Ashtanga Yoga Institute i Mysore i Indien och den enda i Sverige. Nu har han valt att bo och utöva sin yoga i LA (konstigt, förstår det inte…) och det är med ödmjukhet, tacksamhet och glädje man tar del av hans kunskap och budskap när han är hemma i Sverige för att undervisa en vecka.

Ämnet var Energy, Alignment and Breath och hur man kan använda andetaget, energin och kraften i sitt inre för att komma längre och framåt i utövandet av asanas. Målet är att utövandet ska ske med all den kraft som krävs men samtidigt endast med den kraft som behövs – att lära sig hitta den balansen mellan styrka och lätthet – sthira sukham på sanskrit.

Vi körde de inledande övningarna i första serien och det var verkligen häftigt hur upplevelsen och känslan ändrades och intensifierades med den totala fokuseringen på de aktiva kroppsdelarna, lederna och musklerna. För att kunna hitta balansen mellan styrka och lätthet i de olika positionerna fick vi en övning att skicka upp till sinnet som tyckte att de här övningarna var riktigt jobbiga och pockade på uppmärksamhet hela tiden – ”hur skulle man göra om man blev ombedd att stå i positionen i 5 minuter? En timme? Eller en hel dag?” Då börjar man snabbt scanna kroppen för att använda kraften där den behövs och stänga ner de delar som inte behövs, och det där går ner på mikronivå, ner i varje cell för att kunna optimera insatsen. Jag vet, det där sista låter inte så yoga men ibland kan det vara givande att testa ytterligheterna för att veta att man faktiskt kan nå dit, att kroppen klarar av det och med den erfarenheten följer utveckling (och lite träningsvärk).

Jörgen avslutade sin work shop med orden som blir en insikt, att det är ingen konst att hitta lugn och frid i sin yogautövning om man väljer att vara helt själv i sin yogabubbla… Den verkliga konsten är det ständiga praktiserandet i den kontext du lever och verkar i, t ex med familj, jobb, vänner. När han sa de orden rörde sig något djupt inne i bröstet, det fladdrade till och tårarna steg i ögonen – han träffade ju precis i det som är min ständiga utmaning, min skuld, min ångest och min rädsla: hur mycket yoga klarar mitt liv av? Den balansgång jag går där är inte helt enkel och kräver en del av mina närmaste också. Jag hanterar det genom att försöka vara fullständigt ärlig, och genom att balansera mellan yoganycklarna Abhyasa – konstant praktiserande och Vairagya – att släppa taget.

Jörgen kör Mysore klass på Yogayama imorgon kl 8 och på fredag från kl 6.30. Oavsett om man är nybörjare eller avancerad i sin yogautövning är detta en fantastisk möjlighet!

… Ett tag sen sist. Det är åtminstone jag lite ledsen för, men ingen idé att gå ner sig i den energin. Nu är jag ju här igen och hur blir det bättre än så?!

Ljuva, fina, härliga, sköna, gröna maj kom – och gick, alldeles precis enligt plan, och som det brukar vara. Det är ändå inte riktigt klokt hur mycket som ska få plats under denna, 31 dagar korta, månad.

Men nu säger vi hejdå till 1 majfirande, deklarationsångest, dansshower, sånguppträdanden, fotbollsträningar, handbollsträningar, balkongfix, avslutningsfester, försommarfester, födelsedagsfiranden, alla andra kalas, vårrus, vårbazaarer, utflykter med otaliga lunchmatsäckar (vad gjorde man utan pannkakan?..) picknickar, grillmiddagar, jobbstök inför sommaren och planering inför långa sommarlovet som börjar snart…

Att hålla sin intention, riktning och fokus mitt i allt detta vardagliga – det är den verkliga utmaningen, inte det andra joxet. Nu snackar vi yogaforreal – for real.

Det blir alltmer tydligt och klart för mig att yoga handlar om närvaro och medvetenhet – inåt och utåt. Att ständigt ha hörlurarna på och skygglapparna av för att kunna vara sann mot sig själv. Och det behöver inte vara så komplicerat. Känns det bra så är det bra. Känns det splittrat och oroligt så är det förmodligen något man behöver titta lite närmare på. Och säg för sjutton inte att det är ”jo, men det är okej” när det inte känns så därinne, det är definitivt inte yoga.

Den bästa förklaringen av yoga är att kropp, tanke och själ ska vara samlade i en och samma riktning. Det omvända är att du upplever något och känner en sak, tänker något annat och handlar utifrån en annan känsla eller tanke. Då blir det per automatik väldigt splittrat och jobbigt.

Med en klar intention, riktning och fokus rubbas inte världen när det blåser – eller stormar – där utanför, eller som i det här fallet, när allt landar på to do-listan precis samtidigt.

För mig ligger nycklarna till balans mer på ett mentalt plan än fysiskt. Att gå och träna kroppen och göra asanas kan vem som helst göra och med ett oändligt tidsfönster är det lätt – eller iallafall enklare – att vara i fas och hinna med sig själv. Tricket blir att behålla lugnet genom tjattret som ständigt pågår runt omkring en – häpp!

NU hoppar vi iallafall vidare in i juni som brukar lugna ner sig lite där efter skolavslutningen… Vi får se hur det blir med det!

Vi hörs igen – snart – hej!

Det här trädet har jag funderat mycket över under maj - varför väljer det att bara ha blad på hälften av grenarna?..

Det här trädet har jag funderat mycket över under maj – varför väljer det att bara ha blad på hälften av grenarna?..

Den här bilden tar jag med mig från maj - från en av alla morgonjoggingturer - helt fantastiskt att springa i den energin!

Och den här bilden tar jag med mig från maj – från en av alla morgonjoggingturer – helt fantastiskt att springa i den energin!

PS. Nu finns jag på Instagram också – yogaforreal är namnet även där.

Det här med morgontrafik är ju inte så festligt men är egentligen inget annat än en massa energi som färdas omkring och krockar här och där. Det handlar inte så mycket om dig som solitär utan allt och alla runt omkring och livet handlar mycket om hur man väljer att respondera på det. Retar du upp dig på ting som är små, så är du väl inte större än så, som någon klok man sagt.

Jag skulle vilja säga att det handlar om att använda sin urskiljningsförmåga och att samla kraften inåt när det behövs för att respondera och agera utåt när det verkligen behövs. Alla grejer däremellan skulle man kunna se som ofokuserat energispill. Vad blir till exempel bättre av att man gör ett ”fuck you”-tecken och burnar på i 110 knyck vid ett övergångsställe? Det enda det förmedlar är en massa negativ energi rakt ut i det blå som fäster på någon stackare som inget ont anande fångar upp energin och tar den med sig till jobbet och… ja, ni fattar.

Ur mitt perspektiv handlar det bara om medvetenhet, att ha koll på läget helt enkelt för att kunna ducka all den där hetsiga, osköna energin. Och vara jäkligt medveten om vad du sänder ut – bara den lilla detaljen…

Så vad gör jag när jag cyklar? Observerar motvinden – det är A L L T I D motvind på väg till jobbet. Och är det inte det kan ni tro att jag observerar det också. Med förundran. Jag tittar på folk – blir avundsjuk på alla som har en kaffe i handen, det ser så härligt, kontinentalt ut. Väjer för galna bilister, och cyklister i synnerhet. Upplever staden och människorna i morgonhetsen… och så njuter jag. Något så oerhört mycket. Älskar att cykla, sjunger ofta när jag cyklar och många insikter har kommit till mig på cykeln.

Idag sänder jag upp en önskan om lugna, djupa andetag på lunchyogan. Det skulle vara härligt om det funkar!

Trots min kärlek till yoga och asanas blir det ändå inte så att jag gör så mycket yogaövningar hemma, själv. Då lägger jag hellre den dyrbara tiden på morgonen till meditation som är så givande att börja dagen med.

Men den här veckan är en utmaning på alla plan så jag startade dagen med några solhälsningar och kände direkt att jag har svårt att andas och få luften att räcka till varje sekvens i rörelserna. Upplevde det redan på en lektion förra veckan och valde att inte lägga så mycket energi vid det då men det är helt klart något fuffens som jag inte är van vid. Det känns som mina andetag är grundare, att luften inte fyller lungorna till bredden – jag blir andfådd och vill andas genom munnen. Tankarna vandrar och jag undrar om det är pollen, allergi eller något annat i systemet? Stress? Frustration? Ilska? Sorg?

Vad det än är så är det okej att det är så just nu. Det tjänar ingenting till att lägga vikt vid det eller försöka trycka bort det. Vad som däremot är viktigt är att vara nära sig själv och uppleva känslorna som kommer. Glöm inte att andas, då kortsluts kroppen och systemet… Andas in… och andas ut, andas in – här – och andas ut – och nu…

Blir det för jobbigt finns alltid vilopositionen child pose – barnets position. Till den kan man alltid komma tillbaka, vila, för att finna sitt naturliga andetag.

Det har ju varit en del snack och skriverier om frysta bär den senaste veckan. I korthet handlar det om att Livsmedelsverket säger att man ska koka frysta bär en minut innan man äter dom för att undvika smittas av Hepatit A. Här kan du läsa deras rekommendation.

Det här föranledde en del tankeverksamhet och diskussioner här hemma då vi äter en hel del av den varan; både hallon, blåbär och jordgubbar.

Mannen menar att vi lugnt kan mumsa vidare eftersom vi ätit produkten i flera år och inte blivit sjuka. Dessutom har han en (rimlig) förklaring i att det är jordgubbar som borde vara mest utsatta då de växer på marken, kan vara jordiga och då behöver sköljas av med – smutsigt – vatten. Alltså, utesluter vi jordgubbarna är vi safe.

Min åsikt är att man medvetet inte kan peta i sig mat man kan bli sjuk av, även om risken är liten. Särskilt gäller detta barnen, det känns helt enkelt inte så fräscht att servera dem högriskmat.

Sedan skadar det inte med lite medvetenhet, åt båda hållen, i sådana här lägen. Man får helt enkelt överväga alternativen som finns – pros and cons.

Som ett litet exempel hur man lätt kan ryckas med i allmän skrämselpropaganda lyfter jag exemplet med massvaccineringen mot svininfluensan för några år sedan. Då, fanns det ju inte på världskartan att man inte skulle vaccinera sig (ja, Mannen gjorde visst motstånd då också). Idag vet vi hur det blev och jag ryser över hur jag kunde utsätta mina barn för risken att få Narkolepsi.

Jag tycker verkligen att sånt här är jättesvårt, för vad är rätt och vad är fel…

Med yogan har jag fått ett fantastiskt verktyg att lyfta frågan om energin känns känns lätt eller tung istället för bra/dåligt eller rätt/fel, för vem är det som bestämmer det?.. Det hjärnan/sinnet/egot gärna vill bestämma, kan energin istället visa riktning kring för att göra ett medvetet val. Ofta fattas ju beslut på grundval av fasta åsikter och slutsatser istället för att man utgår från sitt eget medvetande. Det är ofta enklare att följa någon annan istället för att fatta beslut själv. Men är det så smart?.. Och medvetet?..

Ställer man t ex frågan ”Är det okej att jag äter dom här blåbären?” medan man placerar uppmärksamheten en liten bit ovanför sig så visar riktningen – nedåt eller uppåt – vad som är mest givande. Ibland är det solklart och energin bara flyger uppåt men ibland är det svajigt och energin vill inte bestämma sig och flyger upp och ner.

Metoden kräver lite övning men är egentligen det enda du behöver för att fatta beslut. Och nu tänker kanske någon att det är väldigt enkelt att runda metoden och lura systemet. Absolut, men du kan inte lura dig själv.

… och hur blev det med de här bären nu då?

Jag gjorde ett medvetet val att kontakta leverantörerna av de bär vi oftast har hemma i frysen och fråga hur de ser på saken. Sagt och gjort.

Från Coop blev svaret ”hallå yxskaft” och de hänvisade direkt till Livsmedelsverket. Väldigt opersonligt och okänsligt. Från Axfood (Hemköp, Willys, Prisextra med flera) var de desto rakare och svarade uttryckligen ”På Axfood arbetar vi med certifierade leverantörer och vi känner oss trygga med att våra bär är säkra att äta.” Tack för det!

Så nu äter vi frysta bär från Axfood. Alla nöjda och glada. Slutet gott, allt gott.

Bra bär

Bra bär

Härom kvällen fann jag mig sittandes i en källarlokal på Gärdet för att lyssna på en äkta guru. Ananda Giri från Oneness University är i stan för att sprida sitt budskap. Ämnet för kvällen var Awareness is freedom.

Ananda Giri

Ananda Giri

Har inte haft så mycket kontakt med någon guru tidigare, varken som begrepp eller IRL. För oss, här på 2010-talet i Sverige, kanske det verkar lite konstigt och världsfrånvänt att lägga sitt liv i någon annans händer på det sättet. Men om man ser på gurun som en människa som med sin närvaro, sitt sätt att vara, stöttar dig att bli och vara den du är, då känns det plötsligt väldigt mycket lättare.

Ananda Giri menar att vi befinner oss i kamp med våra tankar, mellan vem man är och vem man vill eller borde vara och det leder till en utmattande konflikt inom oss. Vad vi gör är att ständigt granska det vi upplever. Är det här sanning? Hur sant? Är det här bra? Hur bra? Finns det något bättre?.. Vi ställer oss liksom vid sidan om oss själva och gör en bedömning av det vi upplever, jämför, dömer och kategoriserar in det under bra eller dåligt.

Konflikten leder till ständiga försök och ansträngningar för att byta ut de dåliga tankarna mot bra tankar och tvingar oss i en annan riktning än vårt naturliga flöde. Det kan ses som att vi för våld på oss själva.

Och varför denna ständiga kamp inom oss med jämförelse, dömande, avundsjuka och bitterhet? Varför är vi inte tillräckliga som vi är och varför denna strävan mot att bli något som vi inte är?

Är det verkligen nödvändigt att ändra på sinnets natur? Och går det ens att uppnå ett perfekt sinne, ett perfekt jag?

Ananda Giri ställer många frågor och ger inte så många svar. Han för en dialog med oss som sitter och lyssnar och får oss att gå inåt och hitta vårt eget svar inom oss själva.

För mig som funderat och jobbat med det här ett tag nu är svaret: medvetenhet och acceptans. För att komma vidare och utvecklas behöver vi öppna ögonen och bli medvetna om våra tankar och känslor. Acceptera dem och bemöta dem med ”Det är okej”. Släppa taget och gå vidare.

”Och varför är de okej?” frågade Ananda Giri mig.

”För att de är mina tankar och känslor” svarade jag.

Det här är MInanda. Med sin närvaro och sitt sätt att vara, har hon stöttat mig att bli och vara den jag är på riktigt. Min guru alltså!

Minanda Fritz

Minanda Fritz

Bilder lånade från livshalsa.se

inspirillablog.wordpress.com/

Holistisk kostrådgivning, recept & hälsofilosofi

Malin Berghagen

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Naturligt Snygg

Just another WordPress.com site

Beauty Comes Clean

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Att vara någons fru

... Eller går yoga att förena med vardagen?

lilla.u

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Maria Helander

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Malin på ön

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Yoga, mat och meningen med livet

... Eller går yoga att förena med vardagen?

YogaLiv

En blogg om yoga och livet

Peppen - en blogg om veganism, yoga och hållbar livsstil.

En blogg om hälsa, hållbar livsstil och allmän pepp!