arkiv

My Spirit Yoga

Det här med morgontrafik är ju inte så festligt men är egentligen inget annat än en massa energi som färdas omkring och krockar här och där. Det handlar inte så mycket om dig som solitär utan allt och alla runt omkring och livet handlar mycket om hur man väljer att respondera på det. Retar du upp dig på ting som är små, så är du väl inte större än så, som någon klok man sagt.

Jag skulle vilja säga att det handlar om att använda sin urskiljningsförmåga och att samla kraften inåt när det behövs för att respondera och agera utåt när det verkligen behövs. Alla grejer däremellan skulle man kunna se som ofokuserat energispill. Vad blir till exempel bättre av att man gör ett ”fuck you”-tecken och burnar på i 110 knyck vid ett övergångsställe? Det enda det förmedlar är en massa negativ energi rakt ut i det blå som fäster på någon stackare som inget ont anande fångar upp energin och tar den med sig till jobbet och… ja, ni fattar.

Ur mitt perspektiv handlar det bara om medvetenhet, att ha koll på läget helt enkelt för att kunna ducka all den där hetsiga, osköna energin. Och vara jäkligt medveten om vad du sänder ut – bara den lilla detaljen…

Så vad gör jag när jag cyklar? Observerar motvinden – det är A L L T I D motvind på väg till jobbet. Och är det inte det kan ni tro att jag observerar det också. Med förundran. Jag tittar på folk – blir avundsjuk på alla som har en kaffe i handen, det ser så härligt, kontinentalt ut. Väjer för galna bilister, och cyklister i synnerhet. Upplever staden och människorna i morgonhetsen… och så njuter jag. Något så oerhört mycket. Älskar att cykla, sjunger ofta när jag cyklar och många insikter har kommit till mig på cykeln.

Idag sänder jag upp en önskan om lugna, djupa andetag på lunchyogan. Det skulle vara härligt om det funkar!

Trots min kärlek till yoga och asanas blir det ändå inte så att jag gör så mycket yogaövningar hemma, själv. Då lägger jag hellre den dyrbara tiden på morgonen till meditation som är så givande att börja dagen med.

Men den här veckan är en utmaning på alla plan så jag startade dagen med några solhälsningar och kände direkt att jag har svårt att andas och få luften att räcka till varje sekvens i rörelserna. Upplevde det redan på en lektion förra veckan och valde att inte lägga så mycket energi vid det då men det är helt klart något fuffens som jag inte är van vid. Det känns som mina andetag är grundare, att luften inte fyller lungorna till bredden – jag blir andfådd och vill andas genom munnen. Tankarna vandrar och jag undrar om det är pollen, allergi eller något annat i systemet? Stress? Frustration? Ilska? Sorg?

Vad det än är så är det okej att det är så just nu. Det tjänar ingenting till att lägga vikt vid det eller försöka trycka bort det. Vad som däremot är viktigt är att vara nära sig själv och uppleva känslorna som kommer. Glöm inte att andas, då kortsluts kroppen och systemet… Andas in… och andas ut, andas in – här – och andas ut – och nu…

Blir det för jobbigt finns alltid vilopositionen child pose – barnets position. Till den kan man alltid komma tillbaka, vila, för att finna sitt naturliga andetag.

Det har ju varit en del snack och skriverier om frysta bär den senaste veckan. I korthet handlar det om att Livsmedelsverket säger att man ska koka frysta bär en minut innan man äter dom för att undvika smittas av Hepatit A. Här kan du läsa deras rekommendation.

Det här föranledde en del tankeverksamhet och diskussioner här hemma då vi äter en hel del av den varan; både hallon, blåbär och jordgubbar.

Mannen menar att vi lugnt kan mumsa vidare eftersom vi ätit produkten i flera år och inte blivit sjuka. Dessutom har han en (rimlig) förklaring i att det är jordgubbar som borde vara mest utsatta då de växer på marken, kan vara jordiga och då behöver sköljas av med – smutsigt – vatten. Alltså, utesluter vi jordgubbarna är vi safe.

Min åsikt är att man medvetet inte kan peta i sig mat man kan bli sjuk av, även om risken är liten. Särskilt gäller detta barnen, det känns helt enkelt inte så fräscht att servera dem högriskmat.

Sedan skadar det inte med lite medvetenhet, åt båda hållen, i sådana här lägen. Man får helt enkelt överväga alternativen som finns – pros and cons.

Som ett litet exempel hur man lätt kan ryckas med i allmän skrämselpropaganda lyfter jag exemplet med massvaccineringen mot svininfluensan för några år sedan. Då, fanns det ju inte på världskartan att man inte skulle vaccinera sig (ja, Mannen gjorde visst motstånd då också). Idag vet vi hur det blev och jag ryser över hur jag kunde utsätta mina barn för risken att få Narkolepsi.

Jag tycker verkligen att sånt här är jättesvårt, för vad är rätt och vad är fel…

Med yogan har jag fått ett fantastiskt verktyg att lyfta frågan om energin känns känns lätt eller tung istället för bra/dåligt eller rätt/fel, för vem är det som bestämmer det?.. Det hjärnan/sinnet/egot gärna vill bestämma, kan energin istället visa riktning kring för att göra ett medvetet val. Ofta fattas ju beslut på grundval av fasta åsikter och slutsatser istället för att man utgår från sitt eget medvetande. Det är ofta enklare att följa någon annan istället för att fatta beslut själv. Men är det så smart?.. Och medvetet?..

Ställer man t ex frågan ”Är det okej att jag äter dom här blåbären?” medan man placerar uppmärksamheten en liten bit ovanför sig så visar riktningen – nedåt eller uppåt – vad som är mest givande. Ibland är det solklart och energin bara flyger uppåt men ibland är det svajigt och energin vill inte bestämma sig och flyger upp och ner.

Metoden kräver lite övning men är egentligen det enda du behöver för att fatta beslut. Och nu tänker kanske någon att det är väldigt enkelt att runda metoden och lura systemet. Absolut, men du kan inte lura dig själv.

… och hur blev det med de här bären nu då?

Jag gjorde ett medvetet val att kontakta leverantörerna av de bär vi oftast har hemma i frysen och fråga hur de ser på saken. Sagt och gjort.

Från Coop blev svaret ”hallå yxskaft” och de hänvisade direkt till Livsmedelsverket. Väldigt opersonligt och okänsligt. Från Axfood (Hemköp, Willys, Prisextra med flera) var de desto rakare och svarade uttryckligen ”På Axfood arbetar vi med certifierade leverantörer och vi känner oss trygga med att våra bär är säkra att äta.” Tack för det!

Så nu äter vi frysta bär från Axfood. Alla nöjda och glada. Slutet gott, allt gott.

Bra bär

Bra bär

Härom kvällen fann jag mig sittandes i en källarlokal på Gärdet för att lyssna på en äkta guru. Ananda Giri från Oneness University är i stan för att sprida sitt budskap. Ämnet för kvällen var Awareness is freedom.

Ananda Giri

Ananda Giri

Har inte haft så mycket kontakt med någon guru tidigare, varken som begrepp eller IRL. För oss, här på 2010-talet i Sverige, kanske det verkar lite konstigt och världsfrånvänt att lägga sitt liv i någon annans händer på det sättet. Men om man ser på gurun som en människa som med sin närvaro, sitt sätt att vara, stöttar dig att bli och vara den du är, då känns det plötsligt väldigt mycket lättare.

Ananda Giri menar att vi befinner oss i kamp med våra tankar, mellan vem man är och vem man vill eller borde vara och det leder till en utmattande konflikt inom oss. Vad vi gör är att ständigt granska det vi upplever. Är det här sanning? Hur sant? Är det här bra? Hur bra? Finns det något bättre?.. Vi ställer oss liksom vid sidan om oss själva och gör en bedömning av det vi upplever, jämför, dömer och kategoriserar in det under bra eller dåligt.

Konflikten leder till ständiga försök och ansträngningar för att byta ut de dåliga tankarna mot bra tankar och tvingar oss i en annan riktning än vårt naturliga flöde. Det kan ses som att vi för våld på oss själva.

Och varför denna ständiga kamp inom oss med jämförelse, dömande, avundsjuka och bitterhet? Varför är vi inte tillräckliga som vi är och varför denna strävan mot att bli något som vi inte är?

Är det verkligen nödvändigt att ändra på sinnets natur? Och går det ens att uppnå ett perfekt sinne, ett perfekt jag?

Ananda Giri ställer många frågor och ger inte så många svar. Han för en dialog med oss som sitter och lyssnar och får oss att gå inåt och hitta vårt eget svar inom oss själva.

För mig som funderat och jobbat med det här ett tag nu är svaret: medvetenhet och acceptans. För att komma vidare och utvecklas behöver vi öppna ögonen och bli medvetna om våra tankar och känslor. Acceptera dem och bemöta dem med ”Det är okej”. Släppa taget och gå vidare.

”Och varför är de okej?” frågade Ananda Giri mig.

”För att de är mina tankar och känslor” svarade jag.

Det här är MInanda. Med sin närvaro och sitt sätt att vara, har hon stöttat mig att bli och vara den jag är på riktigt. Min guru alltså!

Minanda Fritz

Minanda Fritz

Bilder lånade från livshalsa.se

Här kommer några fler insikter från min djupdykning i yogans värld:

1. Att se och observera är första steget till förändring.

2. Jag arbetar aktivt med fokus och oreaktivitet för uppnå jämvikt och balans i livet.

3. Jag ser mitt eget värde.

4. Jag har slutat anpassa mig och säger vad jag vill när det behövs.

5. Jag är inte så hård mot mig själv, slår inte på mig själv och dömer mig inte så hårt.

6. Jag är rak och tydlig och när jag uttrycker mina sanna behov leder det till resultat.

7. När jag upplever svåra känslor fullt ut och visar sårbarhet så kan stillastående energi frigöras.

8. Jag är inte längre ett med mitt jobb och har fått distans vilket leder till ny kunskap och utveckling.

9. Jag har hittat mig själv och min riktning.

10. Jag känner tacksamhet och glädje varje dag.

För arbetet som tagit mig hit vill jag rikta ödmjuk tacksamhet till mig själv, till den obändiga krigaren inom mig. Till hoppet, kraften och viljan som alltid funnits där och att jag gav mig själv möjlighet och utrymme till utveckling och energiförflyttning. Tack hela kroppen för att du hjälper mig, bär mig och för mig framåt.

Namaste!

En av de viktigaste insikterna och lärdomarna jag fått med mig från yogalärarutbildningen är att kropp och själ behöver vila, och ju hårdare man arbetar desto viktigare med avbrott för återhämtning. Och nu pratar jag inte om att somna i soffan framför tv:n för att man är så trött att man inte orkar ta sig till sängen utan innan dess, VÄLJA att koppla ner och av en stund. Jag pratar inte heller om att lägga in lugnare träningspass mellan perioder av intensiv träning, inte den sortens aktiva vila.

Under hela yogalärarutbildningen fick vi läxor som skulle hjälpa oss till utveckling på ett personligt plan. Det tar ca tre veckor för kroppen att lära in ett nytt beteende och någonstans måste man börja om man vill ha en förändring…

Min allra första läxa var att jag skulle lägga in en stunds vila varje dag. Först var jag helt oförstående (tänk fågelholk) – hur skulle det gå till med mitt schema?.. Vi lyckades ändå identifiera en liten slottid på 20 minuter mellan hemkomst och matlagning. Utmaning bara det, att låta ungarna sköta sig själva och gå och lägga sig istället för att börja skala potatis. Men även det en nyttig och frigörande insikt – att det som känns svårast och jobbigast att förändra förmodligen är detsamma som förtjänar en extra funderare om det är ett beteende som är genererande för kropp och själ att upprätthålla…

(Här vill jag flika in att jag är mycket medveten om begränsningarna i att vila när man har små barn och det var något som jag inte prioriterade själv. Även om man inte kan få till 20 minuter så kanske man kan gå undan och bara andas djupt genom kroppen en liten stund – 5-10 minuter kan göra underverk.)

Idag har jag kört ganska hårt och behövde verkligen de där 20 minutrarna för att skapa lite ny energi och räcka några timmar till.

Så när jag kom hem: Zzznark…

Fantastiskt skönt och den nya energin räckte till;

1. En stunds semi-kreativ middagsmatlagning med Pankopanerad lax och ris med en hint av limeblad.

Pankopanerad lax, färdig för stekpannan

Pankopanerad lax, färdig för stekpannan

Det japanska ströbrödet Panko sätter en helt ny dimension med härligt crunch till stekt eller friterad fisk (och grönsaker).

Torkade små limeblad

Torkade små limeblad

De här till utseendet intetsägande bladen ger fin doft och smak till basmati- eller jasminris. Helst vill jag koka riset med både limeblad OCH kokosmjölk men då strejkar barnen…

En fröjd för lax men ej för ögat

En fröjd för lax men ej för ögat

Sist men inte minst, den här godingen. Tveksam design men desto bättre innehåll. Förhöjer laxen väldigt många steg.

2. Att orka vänta till 22.15 och veckans avsnitt av Girls. Mitt nya måste i tv-tablån. Skrattar, ryser och grinar mig igenom serien. Väcker så mycket minnen från den galna, jobbiga, ångestladdade, men ändå helt underbara unga vuxen-perioden… Då man inte behövde vila. Ett. Endaste. Dugg.

Godnatt!

Äntligen, jag är i mål nu! Fick diplom och min yogalärarexamen förra veckan och jag är så sprudlande glad och otroligt stolt och – ärligt talat – ganska slut. Och det är okej att det är så.

Det har varit galet de sista månaderna, och i synnerhet sedan mitten av februari då jag tog ett beslut och satte en intention att ”nu måste uppsatsen bli klar”. Det krävdes lite fokus – abhyasa och vairagya har varit ständiga följeslagare och blivit mina närmaste vänner under den här resan. De har så att säga hjälpt mig att sortera i inboxen och hålla fast vid mitt beslut.

Och så visade sig uppsatsskrivandet vara lite som livet självt; en jädra massa motstånd och ilska från början, se mönster och göra nödvändiga val utifrån det. Bland annat har ju vi människor en benägenhet att hoppa ur medvetandet om det blir lite för jobbigt eller svårt att vara här och nu. Man vill hellre umgås med sinnet och dras med på dess snirkliga vägar. Eller, vill man verkligen det?..

Jag är numera helt kristallklar över att mina flyktvägar stavas; träning, iPhonen, bloggen, Facebook (ja, hela internetet faktiskt om jag ska vara ärlig) fika, kylskåpet, gårdagens DN – alltså helt omedvetna handlingar som sker när jag inte orkar vara medveten. Så där behövde jag göra en liten utrensning och kaffet och bloggen fick ryka för att jag skulle kunna hålla riktningen – och tidplanen. ”Det låter ju fullkomligt urtrist” säger ni, men för mig var även detta en del i min process, att se hur jag funkar och verkligen göra de här viktiga valen och möjligen offra något för att få något annat. Tiden är ju vad den är och den har inte räckt till för allt.

Men där i slutet av februari uppenbarade sig äntligen lite ”fri” tid i form av ett väldigt lägligt sportlov. Jag satt inne och skrev några timmar varje dag och fick äntligen uppleva flow – flöde, euforisk glädje och enorm energi när det lossnade.

Sen var det ju naturligtvis så att universum utsatte mig för en del prövningar under arbetets gång… Och vad universum än kommit dragande med har jag sett det, upplevt det och släppt taget om det – för att kunna gå vidare.

Och nu skulle man ju vilja presentera någon sorts enkel universallösning på problemet med att allt fler går runt och är tokstressade och inte vet hur de ska hantera det eller sig själva. Och det är precis vad jag tänker göra: Pröva yoga! Om den inre, själsliga biten känns för utmanande från start, pröva någon form av avslappnande yoga eller mer fysisk dynamisk om du vill röra på dig. Efter några gånger kan det hända att du känner dig lugnare, att andetaget når djupare i lungorna och du känner något som pirrar i kroppen igen – halleluja, det är energi, helt magiskt! Och energi föder mer energi. Väldigt många upptäcker den fysiska delen av yogan för att sedan lockas in till sitt inre och det är då resan verkligen börjar.

Jag ser yogan som en form av personlig utveckling – bokstavligen, i sin renaste form. Det handlar om att veckla ut sig, alla lager som lagts på under livet, för att komma nära sitt inre.

Och genom att skriva om stress har jag fått perspektiv, ställt mig lite vid sidan om och kollat på vad det faktiskt är. Det är en jättebra metod när man är livrädd för något. Jag känner ingen rädsla eller oro längre, jag går inte runt och oroar mig för det som ska komma för jag vet att jag nu har kunskapen och kraften inom mig att hantera det – när det kommer. Men ”man kan inte gå på sin egen begravning två gånger” som mannen uttrycker det. Det är så otroligt, onödigt energispill.

Så vad hon än gjorde, min yogalärare på den där första lektionen för drygt ett år sedan, så väckte hon livsgnistan – My Spirit – till liv igen. Gav mig redskap att känna lust och glädje, att livet är så oändligt mycket mer än ångest och stress. Sådde ett tankefrö att jag är så mycket mer än min kropp och att själen behöver employas. Mmm, det tål att tänkas på… ”Employa själen” – vad betyder det? För mig betyder det att med en intention, riktning och fokus kan själen koppla av. Sinnet ges mindre och mindre plats och möjlighet att störa och blanda sig i. Och ju klarare fokus desto större kraft att hålla sinnet borta.

Så det har jag pysslat med det senaste året och jag är så nöjd över att jag bestämde mig för något och genomförde det. Att jag överlistat stressymtomen i mig och lärt mig vad som triggar dem och hur jag ska handskas med dem när de visar sig på nytt. För det råder det ingen tvekan om ATT de kommer att göra. Jag har inte ändrat på så mycket i mitt liv, bara förhållningssättet är annorlunda. Men har jag klarat av det här, då klarar jag banne mig vad som helst! Så känns det.

… Och nu kanske ni funderar på var del 2 av den här stress-följetongen tog vägen (del 1 kan man läsa här.) Den kommer, den är ju liksom bryggan från början till slutet. Ja, jag har nått ett mål men det här slutet är ett tecken på att något annat kan börja…

diplom

Om shanti!

ph

Ha! Här är beviset på att min fysiska kropp hänger med i utvecklingen mot mitt bästa jag… Mitt ph-värde är nu uppe och nosar på det ultimata värdet för kroppen: 7,432.

När jag började yogalärarutbildningen för precis ett år sedan låg värdet på den sura, gul-gröna delen av skalan, vilket betyder att fysiska kroppen (såväl som den själsliga sidan) är i obalans. Med ett alltför lågt värde, dvs surt värde, en längre tid ökar också risken för sjukdomar och skador. Alltför mycket syra i kroppen skapar obalans vilket kan leda till att syra lagras i bindväv och leder. Förvisso mätte jag inte värdet för sex år sedan men säkerligen var det lägre då och min kropp visade ju tydligt att den inte mådde något vidare.

Under året som gått har jag ätit BasBalans, ett basbalanserande tillskott, varje morgon, därtill skurit ner på kött som är syra-skapande och ätit en herrans massa frukt och grönt som skapar basiska reaktioner i kroppen. Eftersom stress, ilska och ångest anses syrahöjande är utmaningen att vara nära tanke och känsla och undvika nedåtgående tankespiraler. Det jobbar jag med hela tiden. Och idag har jag alltså fått ett kvitto på att det fungerar – så glad!

Ajöss...

Ajöss…

 

Jo men faktiskt är det lite ljusare när jag går till jobbet på morgnarna, fågelkvitter i luften och det är ett väldigt drippedropp från taken så man får saxa sig fram på trottoarerna… Igår tror jag att det var någon som försökte säga mig något för inte mindre än två gånger höll jag på att få en fet, blöt snöhög i huvudet. En landade till och med fint på min sko… typ ”VAKNA UPP NU EVA!”

Idag kändes det som låg-energi-läget från de senaste dagarna har släppt taget om mig. Konstigt, det hade jag aldrig kunnat tro igår kväll. Avslutade nämligen dagen med att rensa en gammal låda som stått på mammas vind i sisådär 20 år. I den låg det bland annat brev och post från människor som inte finns längre – pappa, farmor och farfar… Sånt kan man inte spara på – är det inte givande, ska det ut (Feng Shui)! Så jag rensade bland grejerna på direkten. Men usch vad det sätter sig på en; lukten av gammalt papper, gammal vind, tuuung energi (hittade bland annat ett häfte med dikter från fyran. Alla klasskompisar hade skrivit om våren, spring i benen, maskrosor som kommer upp ur jorden osv. Jag hade skrivit en dikt om ”Gråten”…) Lägger inte så mycket värderingar i det men lite tungt kändes det. Så innan jag gick och la mig för att sova fick jag rensa bort lite skit i mitt eget system, och tydligen gick det bra för jag sov gott hela natten och idag kändes lite lättare, öppnare och friare.

Började dagen med en kick-off med jobbet. Mycket bra och peppigt sades där, bland annat: ”Vi lägger en jävla massa energi på omöjligheter när vi kan lägga en jävla massa energi på möjligheter.”… Va? Var det inte det jag sa härom dagen, fast i något mildare ordalag – släpp taget om motstånden och lev livet fullt ut. Vad väntar du på?

Efter en galen vecka har jag landat hemma. Har sprungit som ett skållat troll den senaste veckan, dock med full koll på bitarna. Vilket gör att jag blir trött och behöver vila… Vilken tur att det är helg idag! Med halva familjen på weekendresa och Alva hos en kompis uppenbarade sig plötsligt det jag behöver som mest nu… S P A C E! Herregud vad det är skönt att vara alldeles själv ibland. Inget värderande, dömande eller jämförande i den känslan, bara helt underbart att bara… vara.

Stack ut och sprang på eftermiddagen. Trots mulet väder och moddigt underlag var det skönt att springa omkring ute på Djurgården. På väg hemåt dök en tanke upp att det kanske var den här dagen jag skulle lägga på en liten bit på min vanliga löprunda. Trots mitt motstånd till löpbandet har det ändå hjälpt mig att få upp lite tempo i löpningen och det börjar kännas intressant att lägga på någon liten kilometer på utepassen. Tanken följdes av den här spännande inre dialogen som jag vill dela med er som ett litet exempel på vad vi har att deala med i oss själva;

Känslan: ”Om jag skulle ta och springa in i Lill-Jansskogen på väg hem?..”
Egot: ”… Lill-Jansskogen? Me… men det blir ju jättelångt. Tänk om du inte orkar springa hela vägen?”
Kroppen: ”Jo men jag känner mig stark och vill springa lite längre idag.”
Egot: ”Men du springer alltid den här rundan. Du vet ingenting om det som kommer sen.”
Känslan: ”Jo men det är ju så härligt att springa i Lill-Jansskogen och jag vill göra det idag.”

Då får Egot spelet och börjar verkligen att lägga sig i och fixa och dona…

Egot: ”O-o-okej men då kanske du ska stanna och gå en stund nu så att du verkligen orkar att springa den extra biten sen.”
Kroppen: ”Jag behöver inte stanna. Det känns bra. Jag springer på…”

När vi nådde Valhallavägens allé var det fullkomligt inferno inom mig: En som säger ”spring” och en som säger ”stopp”. Gas och broms, gas och broms… Och så där höll det på men jag lyssnade ändå mest på känslan och sprang vidare och så fort jag tagit ett par steg på extrarundan så händer något märkligt. Egot tystnar och ett lugn lägger sig i kroppen medan jag lunkar vidare. När jag når den hägrande Lill-Jansskogen är det bara jag i spåret, små små snöflingor faller mot kinden och bara så vackert och härligt…

Hörni, det finns såna oändliga möjligheter utanför oss som vi inte når på grund av oss själva, våra tankar, en stor Stopp-skylt och ett grundmurat motstånd; jag kan inte, jag orkar inte, jag vill inte, det går inte. Med frågor kan man bryta negativa tankar och kanske till slut övervinna motståndet och… det var inte så farligt och – det gick visst!

——————-

Igår var det någon som frågade mig hur mycket jag hinner yoga… Jag svarade ”Så ofta som jag kan men inte så ofta som jag vill”. Det där svaret kontemplerade jag på lite senare… Det är precis så det är och jag ser det utan att bli frustrerad. Vad skulle det tjäna till? Jag strävar efter att leva i balansen mellan att ha full fokus på det som är viktigt och att inte reagera på omständigheterna och släppa taget om det som är oviktigt. Inom yogan kallas de nycklarna Abhyasa och Vairagya – konstant utövande och fokus ställt mot oreativitet och att släppa taget. Aldrig har de varit så aktiva i mig som nu – i strävan mot det ständiga praktiserandet av yoga.

Namaste!

inspirillablog.wordpress.com/

Holistisk kostrådgivning, recept & hälsofilosofi

Malin Berghagen

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Naturligt Snygg

Just another WordPress.com site

Beauty Comes Clean

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Att vara någons fru

... Eller går yoga att förena med vardagen?

lilla.u

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Maria Helander

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Malin på ön

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Yoga, mat och meningen med livet

... Eller går yoga att förena med vardagen?

YogaLiv

En blogg om yoga och livet

Peppen - en blogg om veganism, yoga och hållbar livsstil.

En blogg om hälsa, hållbar livsstil och allmän pepp!