arkiv

Hälsa

Idag började jag morgonen med en smoothie, det brukar jag göra på vardagarna men idag testade jag en ny variant: banan, äpple, en näve spenatblad, hallon, pressad apelsin – blodvarianten och vanlig – en rejäl bit ingefära, en matsked psylliumfröskal och ett par teskedar Mighty Greens… Alltså den såg ju inte så god ut, faktiskt precis tvärtom (jag brukar oftast ha i blåbär i mina smoothies men de var slut i frysen, och blåbär har, förutom att de är nyttiga, den egenskapen att färgen täcker över och döljer det mesta) så det blev ingen bild på den.

superhalsa

Istället en bild på en fin och färgglad bok som jag plockar mycket gott och nyttigt ur. Så här står det t ex om favoriten spenat:

Spenaten är mest känd för sitt höga järninnehåll men till skillnad mot kött är dess järn svåråtkomligt för kroppen. Ät den tillsammans med c-vitamin så får kroppen hjälp att ta upp den (kom ihåg skolans klassiker blodpudding med apelsinjuice). Järn är viktigt för blodet och gör att det kan transportera syre till kroppens celler så att de kan producera energi. Spenat är laddad med andra viktiga näringsämnen som kalcium, magnesium samt betakaroten, grönsaksformen av A-vitamin och en viktig antioxidant. De gröna bladen är klorofyll, ett ämne som tillsammans med fibrerna fungerar som kraftfull reningsmekanism.

Spenat = superfood!

Mitt i spenaten

Mitt i spenaten.

axel

… Här ligger jag med nålar i axeln. Den är paj till följd av att jag testade i kick-boxning i höstas. Tänkte att det skulle ge med sig med lite vila och värme, men tyvärr, det blev bara värre under julledigheten.  Några reflektioner över detta från mitt horisontalläge…

Akupunktur är otroligt givande för mig. Känner många som inte förstår grejen med att få nålar instuckna i kroppen och just den lilla detaljen kanske inte är så kul om man är sprut- eller stickrädd. Men med fokus och andning kommer man långt… Känner också många som säger att det inte gett dem ett dugg. Så kan det absolut vara och det kan bero på att man inte hittat riktigt rätt – både vad gäller punkterna och akupunktör – eller gett behandlingen den tid som behövs. Det kan ju ta några gånger innan en inflammerad led blir frisk igen…

De facto har akupunkturen sitt ursprung i traditionell kinesisk medicin. Inom den skolan kallas människans livskraft för qi (det som inom yogatraditionen kallas prana). Vid sjukdom är qin störd och med akupunktur kan jämvikten och flödet av qin balanseras. Genom att sätta nålar på utvalda punkter på kroppen frisätts energi som påverkar obalansen i området. Behandlingen frisätter bl a hormonet endorfin som kopplas till smärtlindring och välmående och påverkar vidare kroppen till jämvikt, bl a påverkas lymf- och blodflöde, inre organ samt immunförsvaret. Akupunktur har även en tydlig lugnande verkan. (Fakta hämtad från Akupunkturförbundets hemsida.)

Den lugnande effekten kan jag intyga då jag fick akupunktur under min första förlossning för att få vila en stund. När barnmorskan kom med förslaget att jag skulle sätta mig bakåtlutad i sängen och slappna av bara stirrade jag på henne och sa nåt i stil med ”DET händer inte!” Trots denna skepsis fick hon dit mig på något sätt och placerade ut några nålar och – hokus pokus eller inte – jag satt i den där sacco-säcken i ett par timmar och slumrade t o m till (och bebisen kom till slut, men det är en annan historia).

Kan även intyga den läkande kraften då min andra axel, som haft exakt samma skada, läkte fint med 6 behandlingar tillsammans med lite ultraljudsbehandling.

Den fantastiska människan som fått jobba med de allra flesta av mina skador under åren är min sjukgymnast Annika. Jag har, tack och lov, inte behövt gå till henne på ett par år och när det nu var dags igen funderade jag på hur jag skulle tackla problemet. Var det t o m givande att söka mig någon annanstans? Efter diverse tankeövningar kom jag fram till att det inte var det. Så otroligt glad och tacksam över att jag kom fram till det beslutet. Här har jag ju en person som känner mig utan och innan och vet vad jag varit igenom och hur min kropp fungerar på olika behandlingar. Hon kunde ju snabbt besvara frågan om min nya skada var densamma som min tidigare och attackera problemet direkt. Så här är vi nu, med nålar i axeln…

En sak till bara, för alla er som undrar över det här med kick-boxning och hur jag hamnade där. Inga konstigheter egentligen: Det är flera tjejer på jobbet som kör den utmanande träningen och jag tänkte att jag skulle testa en ny sport. Jag behöver bli starkare, både mentalt och i coremusklerna… Dock måste jag nog revidera mitt beslut eftersom kick-boxningen har fått konsekvenser för mitt yogapraktiserande – nyckelövningen chaturanga/armhävningen som är essentiell i ashtangayogan är helt otänkbar i mitt tillstånd – och det känns helt värdelöst faktiskt. Mannen säger ”vad var det jag sa” men det hjälper ju föga. Det som hjälper är att vara precis här och nu och handla efter rådande omständigheter – abhyasa och vairagya – fokus och oreaktivitet, hela tiden. Mitt fokus just nu är att bli bra i axeln!

… Allt detta hann jag tänka idag, på den där behandlingsbänken. Sen, vidare till jobbet för en ny dag.

Den här helgen startade i ottan med huvudvärk. Tyvärr självförvållad pga alkoholintag på jobbets julfest igår. Insikten är definitivt att yoga och alkohol inte funkar så bra ihop. Man blir helt enkelt jäkligt svag och snurrig i huvudet och jag klarar inte av att yoga – eller leva – i det skicket. Jag blir en sämre kopia av mig själv.

Mina dryckesvanor har liksom mycket annat i mitt liv ändrats under det senaste året. Med ökad närvaro och medvetenhet synliggörs beteenden som i det nya ljuset inte känns så fräscha längre. Som det här med att slentriandricka alkohol. Missförstå mig rätt. Jag njuter verkligen av att dricka ett glas vin till god mat, men det sker numera av rätt skäl och inte bara för att det är fredag, arbetsveckan är slut och det ska belönas på olika sätt. Men ja, igår var det FEST och ett jädra hallaballo med mina roliga, fina och helt galna arbetskamrater. Sent blev det och jag får helt enkelt skylla mig själv idag.

Som så mycket annat den här decembermånaden gör vi allt lite tidigare än vanligt och idag var det dags för Lucia-konsert i Oscarskyrkan. Äldsta tjejen sjunger i kör och man får vara glad så länge det varar… Så många fina konserter och föreställningar vi fått vara med på! Luciakonserten slår dock allt. Den är så stämningsfull och vacker. Kyrkorummet har en fyllande funktion för mig. Jag känner mig hel när jag är där. Det är euforisk glädje och samtidigt ett lugn, en trygghet att falla tillbaka till. Det har inte med min religiositet att göra utan mer än känsla av att till bredden fyllas av lugn och frid. Och att i den känslan få uppleva obeskrivligt vacker sång, det är så starkt. Jag är så oändligt tacksam över att få uppleva det.

Eh… inte så värst medvetet men jag är iallafall medveten om det är så. Och att det är okej. Har slutat titta på klockan när jag är sen/har bråttom/är stressad. Vad ska det vara bra för liksom? Jag kommer inte fram snabbare och det blir inte bättre av att jag ser hur klockan tickar… Istället tar jag ett djupt andetag, och fortsätter att andas med magen… Och står för konsekvenserna av att jag möjligen är sen – ber om ursäkt, jobbar mer effektivt eller vad det nu handlar om. Det är inte konstigare än så och det är inte så farligt. Bara man är medveten om handling och konsekvens. Det. Är å andra sidan otroligt viktigt.

Iallafall.

Yogayama, på Jungfrugatan.

Yogayama, på Jungfrugatan.

I lördags gick jag med raska steg till Yogayama dit jag anmält mig till en föreläsning om formen medicinsk yoga och forskning på yoga vid stress, värk och sjukdom med Göran Boll på MediYoga. Eftersom jag är i uppstarten av mitt uppsatsarbete kom detta väldigt lägligt och jag bestämde mig, trots att tid är den största bristvaran för tillfället, för att lägga två timmar på detta. Det var det värt.

Just forskningen och dess resultat är jag mycket intresserad av, dels för att jag behöver de uppgifterna till mitt eget arbete och dels för att jag ofta träffar på människor som ifrågasätter yogans kraft. Personligen är jag redan fast och mänskligheten under 5000 år kan inte heller ha fel – yoga är ett kraftfull redskap för återhämtning, tillfrisknande och personlig utveckling. Många behöver se resultat svart på vitt för att tro på det och för dem finns det forskning som stöjder detta. Samtidigt vill jag framhålla att yoga är din alldeles egna upplevelse och det är svårt att övertyga någon annan om något som måste upplevas själv.

Föreläsningen började med praktik och Göran guidade oss genom ett av de passen som använts i flertalet studier – otroligt skönt och aktiverande. Bygger på inre fokus och andning kopplat till några få rörelser. Inte så mycket rörelse på ytan, desto mer inuti. Känner igen det mesta från den lugna jathisyogan som jag lärt mig genom min utbildning men sekvenserna och passet som helhet var nya för mig. Mycket inspirerande!

Kul att få vara med på en lektion i Yogayamas Teacher Training också. Det var en av de utbildningar jag valde mellan innan jag till slut bestämde mig för Livshälsas yogalärarutbildning. Fortfarande är jag sjukt nöjd över mitt val. Jag har fått ett helhetsperspektiv på yogan samtidigt som jag inte har dragit några slutsatser – det finns oändligt mycket mer att lära och jag ser verkligen fram emot att fördjupa mig i yogan.

Slutligen. En insikt, såhär två månader in i mitt bloggande: Den här bloggen lever på min närvaro, lust och glädje. Den dagen jag känner att den blir ett måste eller ett stressmoment lägger jag ner. Jag behöver inga fler måsten i mitt liv. Ibland kommer inspirationen och orden med lätthet, då skriver jag, och antecknar hej vilt. När det är tyst i skallen, får det vara tyst. Och, det är okej.

För exakt fem år sen var jag en spillra av mig själv, ett offer i en tung och trång offerkofta och mitt allra sämsta jag. Det här var inget jag såg speciellt nyktert på då, utan det mesta gjordes utifrån slentrian och desperation. Jag slog och sparkade och spred missnöjet runt omkring mig, och i mig, men ofta med fel verktyg och vokabulär.

Viljan och önskan att räcka till för barn, man, föräldrar, vänner, arbetskamrater – allt och alla – överröstade känslan av misslyckande och istället börja skala ner och säga ifrån.

Upplevelsen var att jag gick från en krigszon till en annan och kände aldrig att jag kunde koppla av, koppla ner. Endast på jobbet var jag lugn. Där hade jag koll, manövrerade kunder och projekt hit och dit och visste exakt hur allting skulle vara. Fick uppskattning och bekräftelse och tog på mig ännu mer ansvar och jobb för att visa hur mycket jag kunde prestera och hur duktig jag var. Själva jobbet gjorde jag nattetid för dagarna gick åt att vara behjälplig och till hands för alla andra och deras frågor och agendor.

Jag var så slut i huvudet. Fick diagnosen utmattningsdepression men inte ens då tog jag tag i bitarna. För jag kraschade aldrig helt utan balanserade bara på gränsen till avgrunden.

Sprang hos husläkaren och företagsläkaren omvartannat. Var det inte en misstanke om förstadie tlll hjärtinfarkt så var det diskbråck. Hela kroppen skrek: JAG ORKAR INTE JAG VILL INTE JAG KAN INTE! Jag hörde nog men upplevde att jag satt fast och kunde inte ta mig ur stressens sönderslitande grepp.

Jag kunde inte ens ta upp en självhjälpsbok utan att börja grina. Jag minns att jag tänkte ”är det verkligen så här illa?” och ”hur ska jag ta mig härifrån?” Det var inga dåliga böcker, problemet var bara att sjumilaklivet till att må bättre var för långt och övermäktigt för att jag ens skulle orka börja gå.

Vid det här laget vet de flesta att det finns positiv/genererande stress och negativ stress. Den positiva får oss att vara på tå och hantera det vi står inför. Med för mycket och långvarig – negativ – stress bryts kroppen istället ner och man agerar sällan som den skarpaste kniven i lådan. Det logiska sinnet lägger ner och man springer på fel bollar och tar diverse irrationella beslut.

När man är där har man väldigt svårt att se klart på situationen och att ta fram konkreta och hållbara handlingsplaner. Man kämpar på och hoppas nånstans bara att det ska ordna sig… Eller så inser man att det kommer inte bara att ordna sig, isåfall är det jag som måste se tlll att det ordnar sig. Jag måste höja blicken, ta ut ny kurs och styra om det här ruskigt stora hangarfartyget som kallas livet, ta ansvar för mig själv och mitt liv – stå upp för mig själv för helvete!

Så hur tog jag mig därifrån? Grunden till det tror jag ligger i att jag alltid vetat att jag har kraften inom mig, jag har bara haft så svårt att lita på min inre röst och till slut slutat att lyssna på den och därmed tappat bort mig själv. Men det finns faktiskt några konkreta saker som jag tagit tag i och lagt lite tid och kraft vid. Med gott resultat måste jag säga för att lätta upp detta mörker.

Se situationen och ställ frågor till dig själv
Det här har jag fått lära mig på utbildningen jag går nu. Att det är lätt att hamna i ett tillstånd av polaritet där man går från det ena läget till det andra och tillbaka igen och ser till slut ingen väg ut ur geggamojan. Att öppna ögonen och börja ställa frågor är att medvetandegöra situationen och första steget att ta sig ur den. Så lyft blicken och se till att få perspektiv på tillvaron.

Prata med någon
Prata med någon du har förtroende för men inte för starka känslomässiga band till. En förälder eller en partner är vid det här laget så oroliga för dig och det är svårt att förhålla sig objektiv och klartänkt i det läget. Beroende på vad stressen i grunden handlar om kan det vara läge att ta hjälp av en klok vän, en chef, en mentor eller kanske en terapeut.

Skaffa intressen UTANFÖR jobbet
Om du känner dig som ett frågetecken eller helst svarar ”jobbet” på frågan om dina intressen är du förmodligen i riskzonen för utbrändhet. Visst, det är många fler parametrar som ska bedömas här men människan behöver koppla av från arbete för att fylla på och samla ny kraft. Här handlar det om att sysselsätta själen, att ge själen något den gillar och kan känna trygghet och glädje i så att sinnet och egot får mindre och mindre utrymme för att till slut hålla tyst, om inte alltid, så iallafall när du seglar, springer, yogar, knypplar, lagar mat, kramas… eller bara är i det tillstånd där själen lyfter.

Bryt ihop och kom igen
Om du är ledsen, frustrerad, ilsken eller trött, tillåt dig att vara i den känslan och uppleva den till 100% istället för att hoppa ur för att du blir rädd för att förlora kontrollen. Det är okej. När känslan klingar av, det tar faktiskt inte så lång tid, så öppnar sig ett utrymme för lugn och frid, och kanske till och med glädje. Det är när du trycker undan känslan det uppstår en blockering i kroppen och blockeringar läggs på spänningar och till slut är kroppen helt slut och då är min personliga erfarenhet att det tar ett tag att komma ur det där förlamande läget. Mig har det tagit fem år. Fyra år av nedbrytning och fem år av uppbyggnad – det är många dagar jag kunde gjort något roligare med.

Nu har jag valt att som min examensuppgift skriva en uppsats om ämnet kopplat till yogan och dess positiva inverkan på stress. Förhoppningsvis kan mitt arbete hjälpa någon som kravlar runt på botten av sig själv och bara vill hitta utrymme och börja leva – inte bara överleva.

Finns det liv finns det hopp.

fotbadHär sitter jag och plaskar med fötterna… Vattnet ser lite skumt ut men det är bara blomblad som flyter omkring. De gör sig säkert bättre i en emaljerad badbalja utomhus på förstutrappan en sommardag… men nu är det som det är och man kan ju blunda och drömma sig bort…

undervattensbild

Ooops! Och det hade kunnat sluta olyckligt för här kommer bildbeviset från när kameratelefonen föll i badkaret. Plums sa det, men den överlevde! Kul ändå att den passade på att knäppa en bild under den sekunden den låg därnere.

Tänkte iallafall att jag skulle skämma bort dom här lirarna efter att de varit instängda bakom strumpor och kängor en tid nu. Eftersom jag håller på med barfotaaktiviteter så är det lite trevligt att göra det då och då, inte bara för min egen skull. För jättemånga år sedan hade jag problem med mina fötter men efter att ha skämt bort dem med sulor, formgjutna inlägg och MBT-skor i ett par år så blev de glada igen.

Man ska vara snäll mot sina fötter (liksom hela sin kropp såklart). De ska bära runt på oss hela livet. Det är lätt att trampa på i gamla hjulspår tills något går fel och det gör ont, då blir det plötsligt smärtsamt påtagligt hur viktiga de små tossarna är. Själv fick jag problem med s k hälsporre när jag var gravid för ett 10-tal år sedan. Jag blev tyngre och tyngre och mina fötter liksom pressades ut. Det låter ju helt otroligt, men jag gick från en 39:a till en 40:a i samband med graviditeterna så det är ändå en rimlig förklaring. Jag fick också höra att det finns ett enzym som bryter ner fettet i trampdynorna och på det sättet blir de plattare och därmed mer känsliga.

Sedan dess har jag slutat med att gå i Converse och andra helt platta skor dag ut och dag in, de mår helt enkelt inte bra av det. Jag växlar mellan höga och låga klackar, går helst i Birkenstock hemma och pysslar om dem med fotbad då och då, smörjer in dom varje dag (jo minsann!)

Lilla Bruket badsalt och fotskrubb

Idag använder jag dom här fina och härliga produkterna från Lilla Bruket – badsaltet med blomblad luktar helt fantastiskt (vet inte vad det är med Geranium men den doften är alldeles beroendeframkallande). Den handgjorda tvålen med inbyggd pimpsten aktiverar och skrubbar liv i trötta fötter. Efter badet smörjer jag in dem med den favoritfotkrämen, som jag skrivit om här.

Sedan måste man ju säga att yogan är bästa gymnastiken och styrketräningen för fötterna. Positionerna har inverkan på olika organ och kroppsdelar och i stort sett alla asanas är fötterna med på något sätt – energin ska ju gå från topp till tå. När man står på fötterna ska alla fyra hörn vara aktiverade – stortå, lilltå och hälens båda hörn och man kan tänka sig att kraften kommer ända nerifrån fötterna och jorden de står på. Balansövningarna bygger upp ytterligare styrka och uthållighet i fötterna. Den här är perfekt för syftet.

På tal om det. Från och med nu är det bara yoga som gäller, hela helgen. Imorgon kl 9 kör vi igång och på söndag kl 18 är det slut för den här helgen. Så jag checkar ut härifrån ett tag nu. Hej så länge!

Fötter på Sandhammaren

Aldrig är mina fötter så glada som på sommaren, nakna på en sandstrand.

Orkar inte ens beröra det faktum (fast nu gör jag det ändå…) att jag åkt på ytterligare ett virus, eller vad det nu är för något. Huvudet känns flera storlekar för litet och dunkar på ett riktigt otrevligt sätt och jag snorar och hostar – igen. Så otroligt trist och med den skiten i kroppen blir det varken speciellt mycket jogg, rehab eller yoga gjort vilket gör kropp och själ ännu skörare och ledsnare. Men det är bara att tålmodigt värka ut det – igen… Tänker att det är min utmaning just nu, att låta allt ha sin tid, att vara närvarande utan att reagera och kontrollera – vairagya kallas det på yogaspråk.

… Och så tänker jag på hur viktigt det är att få vara frisk och stark och hur glad och tacksam jag är att jag är det och att min familj är det. Vad är då lite snuva?..

Med mannen på fotboll och barnen hos sin farmor och farfar bjuder jag mig själv på det enklaste enkla i middagsväg – knäckemacka med mosad avokado och Trocomare, därtill ett glas färskpressad apelsinjuice med en hint av citron och såklart en kopp Drakens för de extra antioxidanternas skull. Sänder en bön upp till universum om att jag gärna vill bli frisk nu, tack.

avokado juice drakens

Och det är fler som hoppas… Idag kom Monika förbi med de här vackra rosorna och med all den positiva energin de sänder ut bara måste jag bli frisk!

rosor

… Vad hittar man då på med en rygg som förvisso är hel men som gör ont, och har gjort det ett tag? Jag har lärt mig att leva med att min rygg meddelar sig i olika grad av smärta och när det är dags att ingripa på riktigt.

Det som jag behöver få bukt med nu är en molande värk och någon sorts nervpåverkan i nivå med L3-L5 av lumbalkotorna, ländryggen även kallad. Går hos en naprapat specialiserad på löpning därför att jag fick för mig att det hade något med min joggning att göra. Det var en ganska världsfrånvänd diagnos av mig eftersom det visade sig att det mesta har med yogan att göra. Missförstå mig rätt, yoga är bland det bästa man kan göra för ryggen, om man använder den på rätt sätt och utgår från sin egen kropps begränsningar och möjligheter. Mina begränsningar är att jag i grunden är överrörlig i lederna och har för lite kärnmuskulatur kring ryggraden som kan hjälpa till att säga stopp och sätta gränser när kroppen vill röra sig ut i ytterlägen. Det är där jag måste passa mig, ha full kroppskontroll och vara närvarande i rörelserna. Att känna in kroppen och veta skillnaden på utmaning och överprestation. Man lär sig efter ett tag skillnaden på smärta – och smärta. I vissa positioner är känslan givande och smärtan är som ett gummiband som leder någon vart i takt med andningen. Andra positioner gör bara ont, stumt ont som att något inte vill ge med sig och håller på att gå sönder. Då är det stopp! Så djupa vridningar av ryggraden och Utthita Trikonasana (en favorit) som jag fått modifiera för att den gör så ont är förbjudna tills vidare…

Ett halvår har han sagt, Naprapaten Joseph, så får vi se vad det ger. Och samtidigt – tadaa – ska det jobbas upp coremuskulatur kring ryggraden, och löpsteg.

Tre basövningar har jag fått utöver det pilatesprogram som jag kört under flera år för att stärka mage och rygg.

1. Plankan. Armbågarna ska vara i position rakt under axlarna och nacken i rak linje med ryggraden. Rumpa, lår och mage ordentligt spända hela tiden.

Plankan

2. Excentriska sit ups. Som en vanlig sit up men benen är ordentligt böjda, får ta spjärn med tårna. Armarna hålls i kors över bröstet eller på axlarna och jobba bara på nervägen, men då väääldigt långsamt och kontrollerat medan man också håller mag- och rotlås (knip alltså).

sit up

3. Stå på alla fyra. I grundpositionen hålls nacken i linje med ryggraden och magen avslappnad utan att svanka. Sedan spänner man magen ”drar åt bältet ordentligt” och håller samma position i ryggen som utgångsläget och håller ca 30 sek.

på alla fyra

Och så varvar jag övningarna 1, 2 och 3, beroende på tid, lust och ork.

Har aldrig brytt mig om mitt löpsteg utan joggar för att det är skönt och ger en enorm energikick och frihetskänsla. Fick dock några små tips av Joseph som jag tar med mig ut i spåret;

1. Håll överkroppen upprätt i rak linje från rot till topp. Tippa varken bakåt eller framåt.

2. Håll rot- och maglås, dvs knip och håll in magen.

3. Istället för att som jag, skjuta på med bakfoten så att löpsteget blir som skutt framåt, ska låret dras upp i riktning mot magen så att benen bildar en 4:a från sidan (den syns när man speglar sig). Då blir det en bättre utväxling på löpsteget. Det här sista var lite överkurs, och ganska så jobbigt om man ska springa några kilometer men jag har börjat med att träna på detta någon kilometer och sedan varva med min vanliga skuttlöpning.

löpstegsövning

Med lite god vilja kanske man kan se 4:an som jag gör med mina ben.

Det, var det.

Kära ryggrad,
jag är så otroligt glad och tacksam för att jag idag har fått veta att du faktiskt är hel! Jag tycker att du krånglat lite väl mycket den sista tiden så för ett par veckor sedan fick vi ju lägga oss i en såndär magnetröntgenapparat och jag låg så stilla, så stilla för att bilderna av dig skulle bli så bra och tydliga som möjligt – och de visade att det inte är något fel på dig. Du är väl inte helt utan anmärkningar men så ser det ofta ut vid din ålder (sorry!)

Vi har varit med om en hel del, du och jag. Historien känner vi båda – du har fått bära en hel del, inte bara kilon, och jag har inte sett, inte velat lyssna och säkert kört över dig alldeles för många gånger och för det är jag ledsen och vill be om förlåtelse. Men jag har också kämpat för dig när du varit riktigt dålig. När du gick alldeles sönder för några år sedan märkte jag att det enda som funkade var att gå, så det gjorde vi, varje morgon i ur och skur… Kommer du ihåg den där morgonen när jag hade råkat ställa klockan en timme för tidigt så att vi var ute och gick redan kl 5 på morgonen? Det kan man ju skratta åt idag men då var det allvar. Det fanns bara inte att du inte skulle bli hel och frisk igen, och det tog ett halvår, av tårar, jävlar anamma, svett, inköp av olika sulor och fula MBT-skor och en rejäl omställning av livet, och vi grejade det till slut! Det är en bra erfarenhet att bära med sig när det värker lite här och där.

Och inte något ont som inte har något gott med sig för sedan dess har jag lärt mig att lyssna inåt, lyssna på när du säger ifrån. Nu vet jag att du inte vill att jag vrider och pressar för mycket när vi yogar och att jag ska träna upp lite kärnmuskulatur så att du har något att stödja dig emot. Lugn, bara lugn, det är under uppbyggnad med plankor och inverterade sit ups och allt vad det heter.

Andnings- och meditationsövningarna kan vi väl fortsätta med? Jag vet att du gillar att vara helt stilla och känna de djupa andetagen som susar kring dig i lugn takt och väcker dig till liv.

Jag skulle vilja göra en deal med dig, att om jag lovar att lyssna och ta hand om dig så hjälper du mig och bär mig under resten av mitt liv. Är det okej?.. Bra, då säger vi det. Var rädd om dig nu!

Det blev nyttig lunch idag – hälsoshopping. Knatade iväg till St Eriks Hälsokost för att fylla på förråden. Det är inte klokt vad mycket härligt det finns att stoppa i sig och smörja på sig som gör att man mår lite bättre.

St Eriks är min nya hälsokostfavorit (dessutom nära jobbet) – stort sortiment, bra priser och damen i butiken är gullig och serviceminded… Det här fick följa med mig hem idag – en blandning av nya favoriter och gamla trotjänare;

hälsokost, holistic, kokosolja, chlorella, D-vitamin, Weleda, body lotion, drakens te

1. Holistic Aloe Vera juice. Började hutta detta livgivande elixir förra hösten då jag ville få bukt med mina eksem. Fick tipset att inte bara smörja på utsidan utan även jobba med att rensa och balansera insidan också. Det finns olika rön om Aloe Verans hälsoeffekter och jag kan bara utgå från mig själv: Eksemen blev bättre. Dessutom blev magen lugnare, tungan blev rosa och fin OCH jag har inte varit sjuk på ett år, inte ens krasslig. Det är för bra för att vara sant. Nej, det är sant!

2. Holistic kokosolja. Universalprodukt. Kan användas till matlagning eller att smörja på kroppen eller i håret (!) Jag använder den inte i håret, det skulle se alldeles förfärligt ut (man behöver nog en ansenlig mängd hår för att ro hem detta tänker jag). Så. Än så länge använder jag den till stekning, eller att boosta upp maten med extra näring när man ska stå sig ett tag, t ex soppor eller i gröt. Kokosoljans hälsoegenskaper är många och dess sammansättning av fettsyror håller vid upphettning till skillnad från t ex olivolja där fettsyrorna förändras vid stark värme. OBS! Ska inte förväxlas med den silvriga klossen i kyldisken som den äldre generationen använder till julens ischoklad. Det är inte ett alternativ.

3. Aloe Vera body lotion från Weleda. En av få body lotions som är lätt att smörja på, inte blir kladdig, inte orsakar kli, luktar gott, men inte för mycket och som gör huden mjuk och len. Dock har jag bara testat den sommartid. Inom kort kommer det att visa sig om den håller måttet även vintertid. Återkommer…

4. Drakens te. Alltid. Läs mer här.

5. Green&Black’s Organic Dark Chocolate. Mörk choklad med bitar av karamelliserad ingefära. Lördagsgodis. Eller lunch om man är på det humöret.

6. Monki Mandelsmör. Som jordnötssmör, fast gjort på mandlar. Ett mycket bra alternativ till smör om man inte gillar pålägg. Och godare.

7. Holistic Chlorella. Superfood på riktigt. De små gröna (Chlorella betyder liten grön) pillrena är gjorda av en sötvattenalg som innehåller mest klorofyll av alla växter i världen. Klorofyll är växternas motsvarighet till vårt blod och hjälper till med syretransport och produktion av röda blodkroppar. Den innehåller även proteiner och enzymer och rensar kroppen på olika gifter. Mycket bra i det där lilla pillret alltså…

8. Kneipp Foot Repair. En riktigt bra fotkräm som man kan använda varje dag; lätt att smörja, kladdar inte och doftar gott. Svår att få tag på tyvärr…

9. Holistic D-vitamin. Behöver bara påminna mig om den bedrövliga sommaren för att bunkra upp extra D-vitamin som kommer att behövas för att fixa årstiden vi nu går in i… Vi behöver lagra på oss
D-vitamin under sommarhalvåret för att boosta immunförsvaret. Jag åt D-vitamin hela förra vintern och har som sagt inte varit sjuk på hela långa året. Dessutom visar studier goda effekter på eksem. Det räcker för att jag ska testa. Här kan du läsa mer om varför vi bör äta extra D-vitamin.

Jag vill att ni noterar siffrorna i bilden här ovanför lite extra. Förvisso helt enkla, svarta siffror i typon Helvetica. Men. Är helt novis på programvaran Photoshop och detta har jag fått till idag. Otroligt nöjd.

Nilla's Kitchen

Holistisk kostrådgivning, recept & hälsofilosofi

Malin Berghagen

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Naturligt Snygg

Just another WordPress.com site

Beauty Comes Clean

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Att vara någons fru

... Eller går yoga att förena med vardagen?

lilla.u

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Maria Helander

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Malin på ön

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Yoga, mat och meningen med livet

... Eller går yoga att förena med vardagen?

YogaLiv

En blogg om yoga och livet

Peppen - en blogg om veganism, yoga och hållbar livsstil.

En blogg om hälsa, hållbar livsstil och allmän pepp!