arkiv

Hälsa

Så trött när jag vaknade imorse. Avslutade gårdagen med middag hemma hos Karin som jag gick yogalärarutbildningen tillsammans med – så mysigt att träffas och prata vidare, om allt.

När jag kom hem hade jag piggnat till så pass att jag satte på tv:n och blev sittande… Trots den sena timmen valde jag att sitta kvar och titta på dramat 4 månader, 3 veckor och 2 dagar, om illegal abort i Ceaucescus Rumänien. Tyngre och svartare än så blir det knappast och jag satt där och ångestsvettades över det filmens huvudpersoner upplever, i flera olika dimensioner. Helt överjävligt hur man som gravid tjej tvingades in i ett låst läge där döden var en av de möjliga utgångarna. Det värsta är att det inte är imperfekt utan i högsta grad presens för så många tjejer och kvinnor i världen. Bortsett från den enorma stress och ångest som detta måste innebära är det helt horribelt och jag blir förbannad över att tjejer måste utsätta sig för den risken som en sådan abort innebär. Det får bara inte existera!

….

Det där med att springa in helgen på fredagskvällen var ju inte så dumt så det fick bli en favorit i repris. Skickade iväg Mannen och ungar på fotboll och kalas och begav mig ut på en tur över Gärdet och längs Djurgårdskanalen… Glad och tacksam över att ha detta så nära inpå knuten! Att ha friska ben att springa med och frihet att röra mig hur och var jag vill.

Och även middagen blev en favorit i repris fast nu som hemköpt variant – Beirut Cafés vegetariska sallad med Mjaddarah med extra Labneh som är en tjock yoghurtsås och Hummus (kikärtsröra) som nog får betecknas som någon form av svensk husmanskost idag.

Nu får helgen börja!

Såhär efter påsk, när en och annan chokladbit slunkit ner helt omedvetet, brukar jag känna att det är dags att sluta äta godis – för gott.

Till skillnad från de flesta föregående år tänkte jag ägna den tanken lite medvetenhet och göra något bra av den. Att säga att jag ska sluta äta godis (punkt) är för definitivt och tungt så jag testar en ny grej – att ta det dag för dag, en godisfri dag i taget, och att manifestera mitt beslut genom att skriva om det här och göra det synligt. Det kan ju inte skada tänker jag.

Så från och med nu och ett tag framåt testar jag det här med att inte äta godis. Och om den gyllene regeln för beteendeförändringar gäller även här så borde det ha hänt något i mitt system om 21 dagar… Men jag tar en dag i sänder.

Så:

Sötsug vik hädan, karaktär träd fram!

Nej tack!

Nej tack!

ph

Ha! Här är beviset på att min fysiska kropp hänger med i utvecklingen mot mitt bästa jag… Mitt ph-värde är nu uppe och nosar på det ultimata värdet för kroppen: 7,432.

När jag började yogalärarutbildningen för precis ett år sedan låg värdet på den sura, gul-gröna delen av skalan, vilket betyder att fysiska kroppen (såväl som den själsliga sidan) är i obalans. Med ett alltför lågt värde, dvs surt värde, en längre tid ökar också risken för sjukdomar och skador. Alltför mycket syra i kroppen skapar obalans vilket kan leda till att syra lagras i bindväv och leder. Förvisso mätte jag inte värdet för sex år sedan men säkerligen var det lägre då och min kropp visade ju tydligt att den inte mådde något vidare.

Under året som gått har jag ätit BasBalans, ett basbalanserande tillskott, varje morgon, därtill skurit ner på kött som är syra-skapande och ätit en herrans massa frukt och grönt som skapar basiska reaktioner i kroppen. Eftersom stress, ilska och ångest anses syrahöjande är utmaningen att vara nära tanke och känsla och undvika nedåtgående tankespiraler. Det jobbar jag med hela tiden. Och idag har jag alltså fått ett kvitto på att det fungerar – så glad!

Ajöss...

Ajöss…

 

Idag började jag morgonen med en smoothie, det brukar jag göra på vardagarna men idag testade jag en ny variant: banan, äpple, en näve spenatblad, hallon, pressad apelsin – blodvarianten och vanlig – en rejäl bit ingefära, en matsked psylliumfröskal och ett par teskedar Mighty Greens… Alltså den såg ju inte så god ut, faktiskt precis tvärtom (jag brukar oftast ha i blåbär i mina smoothies men de var slut i frysen, och blåbär har, förutom att de är nyttiga, den egenskapen att färgen täcker över och döljer det mesta) så det blev ingen bild på den.

superhalsa

Istället en bild på en fin och färgglad bok som jag plockar mycket gott och nyttigt ur. Så här står det t ex om favoriten spenat:

Spenaten är mest känd för sitt höga järninnehåll men till skillnad mot kött är dess järn svåråtkomligt för kroppen. Ät den tillsammans med c-vitamin så får kroppen hjälp att ta upp den (kom ihåg skolans klassiker blodpudding med apelsinjuice). Järn är viktigt för blodet och gör att det kan transportera syre till kroppens celler så att de kan producera energi. Spenat är laddad med andra viktiga näringsämnen som kalcium, magnesium samt betakaroten, grönsaksformen av A-vitamin och en viktig antioxidant. De gröna bladen är klorofyll, ett ämne som tillsammans med fibrerna fungerar som kraftfull reningsmekanism.

Spenat = superfood!

Mitt i spenaten

Mitt i spenaten.

axel

… Här ligger jag med nålar i axeln. Den är paj till följd av att jag testade i kick-boxning i höstas. Tänkte att det skulle ge med sig med lite vila och värme, men tyvärr, det blev bara värre under julledigheten.  Några reflektioner över detta från mitt horisontalläge…

Akupunktur är otroligt givande för mig. Känner många som inte förstår grejen med att få nålar instuckna i kroppen och just den lilla detaljen kanske inte är så kul om man är sprut- eller stickrädd. Men med fokus och andning kommer man långt… Känner också många som säger att det inte gett dem ett dugg. Så kan det absolut vara och det kan bero på att man inte hittat riktigt rätt – både vad gäller punkterna och akupunktör – eller gett behandlingen den tid som behövs. Det kan ju ta några gånger innan en inflammerad led blir frisk igen…

De facto har akupunkturen sitt ursprung i traditionell kinesisk medicin. Inom den skolan kallas människans livskraft för qi (det som inom yogatraditionen kallas prana). Vid sjukdom är qin störd och med akupunktur kan jämvikten och flödet av qin balanseras. Genom att sätta nålar på utvalda punkter på kroppen frisätts energi som påverkar obalansen i området. Behandlingen frisätter bl a hormonet endorfin som kopplas till smärtlindring och välmående och påverkar vidare kroppen till jämvikt, bl a påverkas lymf- och blodflöde, inre organ samt immunförsvaret. Akupunktur har även en tydlig lugnande verkan. (Fakta hämtad från Akupunkturförbundets hemsida.)

Den lugnande effekten kan jag intyga då jag fick akupunktur under min första förlossning för att få vila en stund. När barnmorskan kom med förslaget att jag skulle sätta mig bakåtlutad i sängen och slappna av bara stirrade jag på henne och sa nåt i stil med ”DET händer inte!” Trots denna skepsis fick hon dit mig på något sätt och placerade ut några nålar och – hokus pokus eller inte – jag satt i den där sacco-säcken i ett par timmar och slumrade t o m till (och bebisen kom till slut, men det är en annan historia).

Kan även intyga den läkande kraften då min andra axel, som haft exakt samma skada, läkte fint med 6 behandlingar tillsammans med lite ultraljudsbehandling.

Den fantastiska människan som fått jobba med de allra flesta av mina skador under åren är min sjukgymnast Annika. Jag har, tack och lov, inte behövt gå till henne på ett par år och när det nu var dags igen funderade jag på hur jag skulle tackla problemet. Var det t o m givande att söka mig någon annanstans? Efter diverse tankeövningar kom jag fram till att det inte var det. Så otroligt glad och tacksam över att jag kom fram till det beslutet. Här har jag ju en person som känner mig utan och innan och vet vad jag varit igenom och hur min kropp fungerar på olika behandlingar. Hon kunde ju snabbt besvara frågan om min nya skada var densamma som min tidigare och attackera problemet direkt. Så här är vi nu, med nålar i axeln…

En sak till bara, för alla er som undrar över det här med kick-boxning och hur jag hamnade där. Inga konstigheter egentligen: Det är flera tjejer på jobbet som kör den utmanande träningen och jag tänkte att jag skulle testa en ny sport. Jag behöver bli starkare, både mentalt och i coremusklerna… Dock måste jag nog revidera mitt beslut eftersom kick-boxningen har fått konsekvenser för mitt yogapraktiserande – nyckelövningen chaturanga/armhävningen som är essentiell i ashtangayogan är helt otänkbar i mitt tillstånd – och det känns helt värdelöst faktiskt. Mannen säger ”vad var det jag sa” men det hjälper ju föga. Det som hjälper är att vara precis här och nu och handla efter rådande omständigheter – abhyasa och vairagya – fokus och oreaktivitet, hela tiden. Mitt fokus just nu är att bli bra i axeln!

… Allt detta hann jag tänka idag, på den där behandlingsbänken. Sen, vidare till jobbet för en ny dag.

Den här helgen startade i ottan med huvudvärk. Tyvärr självförvållad pga alkoholintag på jobbets julfest igår. Insikten är definitivt att yoga och alkohol inte funkar så bra ihop. Man blir helt enkelt jäkligt svag och snurrig i huvudet och jag klarar inte av att yoga – eller leva – i det skicket. Jag blir en sämre kopia av mig själv.

Mina dryckesvanor har liksom mycket annat i mitt liv ändrats under det senaste året. Med ökad närvaro och medvetenhet synliggörs beteenden som i det nya ljuset inte känns så fräscha längre. Som det här med att slentriandricka alkohol. Missförstå mig rätt. Jag njuter verkligen av att dricka ett glas vin till god mat, men det sker numera av rätt skäl och inte bara för att det är fredag, arbetsveckan är slut och det ska belönas på olika sätt. Men ja, igår var det FEST och ett jädra hallaballo med mina roliga, fina och helt galna arbetskamrater. Sent blev det och jag får helt enkelt skylla mig själv idag.

Som så mycket annat den här decembermånaden gör vi allt lite tidigare än vanligt och idag var det dags för Lucia-konsert i Oscarskyrkan. Äldsta tjejen sjunger i kör och man får vara glad så länge det varar… Så många fina konserter och föreställningar vi fått vara med på! Luciakonserten slår dock allt. Den är så stämningsfull och vacker. Kyrkorummet har en fyllande funktion för mig. Jag känner mig hel när jag är där. Det är euforisk glädje och samtidigt ett lugn, en trygghet att falla tillbaka till. Det har inte med min religiositet att göra utan mer än känsla av att till bredden fyllas av lugn och frid. Och att i den känslan få uppleva obeskrivligt vacker sång, det är så starkt. Jag är så oändligt tacksam över att få uppleva det.

Eh… inte så värst medvetet men jag är iallafall medveten om det är så. Och att det är okej. Har slutat titta på klockan när jag är sen/har bråttom/är stressad. Vad ska det vara bra för liksom? Jag kommer inte fram snabbare och det blir inte bättre av att jag ser hur klockan tickar… Istället tar jag ett djupt andetag, och fortsätter att andas med magen… Och står för konsekvenserna av att jag möjligen är sen – ber om ursäkt, jobbar mer effektivt eller vad det nu handlar om. Det är inte konstigare än så och det är inte så farligt. Bara man är medveten om handling och konsekvens. Det. Är å andra sidan otroligt viktigt.

Iallafall.

Yogayama, på Jungfrugatan.

Yogayama, på Jungfrugatan.

I lördags gick jag med raska steg till Yogayama dit jag anmält mig till en föreläsning om formen medicinsk yoga och forskning på yoga vid stress, värk och sjukdom med Göran Boll på MediYoga. Eftersom jag är i uppstarten av mitt uppsatsarbete kom detta väldigt lägligt och jag bestämde mig, trots att tid är den största bristvaran för tillfället, för att lägga två timmar på detta. Det var det värt.

Just forskningen och dess resultat är jag mycket intresserad av, dels för att jag behöver de uppgifterna till mitt eget arbete och dels för att jag ofta träffar på människor som ifrågasätter yogans kraft. Personligen är jag redan fast och mänskligheten under 5000 år kan inte heller ha fel – yoga är ett kraftfull redskap för återhämtning, tillfrisknande och personlig utveckling. Många behöver se resultat svart på vitt för att tro på det och för dem finns det forskning som stöjder detta. Samtidigt vill jag framhålla att yoga är din alldeles egna upplevelse och det är svårt att övertyga någon annan om något som måste upplevas själv.

Föreläsningen började med praktik och Göran guidade oss genom ett av de passen som använts i flertalet studier – otroligt skönt och aktiverande. Bygger på inre fokus och andning kopplat till några få rörelser. Inte så mycket rörelse på ytan, desto mer inuti. Känner igen det mesta från den lugna jathisyogan som jag lärt mig genom min utbildning men sekvenserna och passet som helhet var nya för mig. Mycket inspirerande!

Kul att få vara med på en lektion i Yogayamas Teacher Training också. Det var en av de utbildningar jag valde mellan innan jag till slut bestämde mig för Livshälsas yogalärarutbildning. Fortfarande är jag sjukt nöjd över mitt val. Jag har fått ett helhetsperspektiv på yogan samtidigt som jag inte har dragit några slutsatser – det finns oändligt mycket mer att lära och jag ser verkligen fram emot att fördjupa mig i yogan.

Slutligen. En insikt, såhär två månader in i mitt bloggande: Den här bloggen lever på min närvaro, lust och glädje. Den dagen jag känner att den blir ett måste eller ett stressmoment lägger jag ner. Jag behöver inga fler måsten i mitt liv. Ibland kommer inspirationen och orden med lätthet, då skriver jag, och antecknar hej vilt. När det är tyst i skallen, får det vara tyst. Och, det är okej.

Nilla's Kitchen

mat som älskar dig tillbaka

Malin Berghagen

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Naturligt Snygg

Just another WordPress.com site

Beauty Comes Clean

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Att vara någons fru

... Eller går yoga att förena med vardagen?

lilla.u

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Maria Helander

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Malin på ön

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Yoga, mat och meningen med livet

... Eller går yoga att förena med vardagen?

YogaLiv

En blogg om yoga och livet

Peppen - en blogg om veganism, yoga och hållbar livsstil.

En blogg om hälsa, hållbar livsstil och allmän pepp!