arkiv

Månadsarkiv: november 2012

Första gången jag träffade Theresia Dibinger och Jenny Kärner var på min tidigare arbetsplats Sundløf Organic Skin Care, stockholms första butik inriktad endast på ekologiska skönhetsprodukter. Min tid på Sundløf är värt ett eget inlägg, likaså ekologisk hudvård, så nu ska det enbart handla om entreprenörsandan inom denna bransch med fokus på Theresia och Jenny som är två otroligt smarta och drivna tjejer, med troligtvis några fler timmar på dygnet än en vanlig människa…

Den där dagen för drygt tre år sedan spatserade de rakt in i butiken, berättade att de höll på att ta fram en serie ekologiska hudvårdsprodukter och frågade om de fick lansera den i vår butik. Jättekul tyckte vi och fick vara med i slutfasen av produktutveckling, tester och förpackningsdesign av deras fina ekolyxmärke Luxsit. En hel serie väldoftande och sköna produkter som de lade ner hela sin själ i – åkte till södra Sverige och letade upp den bästa rapsoljan, nosade sig fram till de mest fantastiska eteriska oljor från jordens alla hörn, sökte och fann de coolaste förpackningarna och leverantören av den mest invecklade etikettmaskinen till de svarta flaskorna.

Det här var 2009 och sedan dess har det hänt en del… Luxsit finns nu inte bara på Sundløf och inte bara i Sverige utan skeppas nu ut i Europa. De har även utökat serien med flera nya produkter och nu senast schampo och balsam (yeay!). Fortfarande är favoriten Enrich-serien och i synnerhet Enrich Body Lotion som är superskön nu under den kalla och torra årstiden när huden känns som fnöske.

Jenny och Theresia har också (!) hunnit utveckla en ny serie hudvårdsprodukter med intentionen – riktigt bra hudvård till bra pris i en butik nära dig. Märket heter Salviderm Naturligtvis och produkterna finns t ex i större ICA-butiker.

Salviderm Naturligtvis Sockerskrubb

Den här sockerskrubben från Salviderm Naturligtvis är min nya favorit i duschen. Luktar så tokgott att man vill äta upp den, eller åtminstone använda den varje dag, men då skulle man väl snart inte ha något skinn kvar för det är som sagt en skrubb med riv i. ”Vad ska man med en sån till?” undrar ni. ”Jo, den peelar bort döda hudceller och ger huden fin lyster” svarar jag, som den krämnörd jag är.

Men hallå! Jag har precis fått veta att Salviderm Naturligtvis har vunnit priset för årets ekoserie i Tara Beauty Awards 2012 (hade ingen aning om det när jag började skriva inlägget – lovar!) Helt otroligt! Å vad Jenny och Theresia är värda det priset – Stort grattis tjejer!

Hur ofta ser eller upplever du något som du reflekterar över och värderar den tanken eller känslan som bra eller dålig, rätt eller fel? Mig händer det hela tiden.

I den verklighet vi lever värderar vi gärna våra tankar och känslor och sätter namn på dem; vissa är bra och vissa är inte bra. De som inte är bra försöker vi komma undan eller göra oss av med – istället för att bemöta alla med ”det är okej”.

Om vi någonstans utgår från att alla våra tankar och känslor är okej och om vi bemöter alla våra tankar och känslor med ”det är okej” når vi en helhet i oss själva. Det är när vi delar upp våra tankar och känslor i två kolumner – ”okej” eller ”inte okej” vi blir ett tvådelat hus och förvirringen uppstår. Strävan är naturligtvis att vara ett helt tempel. Eller säg så här; frustrationen och stressen kommer av att du försöker att undvika eller fixa och dona med det som inte känns bra, det är kroppens reaktion på en negativ känsla.

Sinnet håller fast vid att ständigt se, döma och jämföra och det är ingen idé att försöka besegra sinnet. Det är liksom en match du inte kan vinna och du kommer att bli totalt utmattad, till ingen nytta. Varför inte pröva på att låta det vara som det är? Likt en flod full med skräp som du bara låter flyta förbi…

När vi kan se sinnet som något som finns utanför oss som bara fortsätter och fortsätter ger det oss en frihet att kunna leva i närvaro och se detta istället för att kämpa emot eller rätta in sig i något som i grunden inte är jag.

… jag hatar mörkret – det är okej; jag gillar att tända ljus – det är okej; jag ser ut som ett spöke – det är okej; jag sätter på lite rött läppstift – det är okej; å, jag har fått en finne på hakan – det är okej; satan vilken dålig hårdag – det är okej; men kan han inte torka av diskbänken ordentligt – det är okej; jag hinner inte äta frukost – det är okej; shit, jag har glömt att sätta på vinterdäcken – det är okej; jag tar cykeln – det är okej; rött ljus… det är okej; min mamma är sjuk – det är okej, eller det är ju egentligen inte alls okej men det är okej att jag känner att det inte är okej.

Den känslan av lugn, befrielse och lätthet som kommer med ”det är okej” är svår att beskriva. Den måste upplevas. Vad ska till för att du ska göra det?

aum-tecknet

Aum-tecknet är heligt och symboliserar den hinduistiska världssjälen eller universum.

Herregud vad skönt det var att vara tillbaka på mattan idag! Kroppen har skrikit efter att få röra på sig ett tag men sjukdom och ashtanga vinyasa yoga är en dålig kombo så jag har fått hejda mig. Idag var kropp och själ i balans och visade äntligen grönt ljus så det var bara att köra på.

Trots alla sjukdagar den senaste tiden kände jag mig lätt och stark i kroppen, den var med på alla övningar men visst, lite tröttare på slutet än vanligt. Tacksam över att se det och kunna anpassa mitt rörelsemönster utan frustration och forcering – att möta varje tanke som poppar upp i sinnet med ett ”det är okej” ger kroppen rätt signaler för att fortsätta göra sin grej utan negativ påverkan.

Så skönt att få sträcka ut muskler och leder, andas djupt in i kroppen och hitta nya motstånd att bryta igenom och känna värmen spridas i kropp och själ. Avslutande meditationen och vilan hjälper till att sprida all energi ut i varje fiber av kroppen så att det faktiskt känns som man går därifrån som en ny människa.

yogitoes skidless yogamatta

Jo, den är jadegrön!

Idag fick dessutom ett snyggt jadegrönt halkskydd följa med hem. Det är inte till badkaret utan används på hala yogamattor, lånade yogamattor och kan även användas som en reseyogamatta – så lämpligt, jag som snart ska ut och resa…

ashtanga serie 1

För ashtanga yogans hela serier behöver man lite mer tid på sig än ett lunchpass…

Om Shanti!

fläskpannkaka

Det här är liksom essensen av vad jag vill förmedla i den här bloggen – går det att förena yoga med den yttersta vardagen? Som i det här fallet får representeras av en fläskpannkaka.

Jag älskar fläskpannkaka och jag älskar yogan, och ja, det går faktiskt. Sedan kanske det kommer att ta lite längre tid för mig att nå total upplysning men hey, jag har ju hela livet – inte bara detta – på mig.

Såhär kan man också utöva yoga – i hallen, med jackan på, så fort man kommer hem. Då är man redo för resten av kvällen… Namaste!

yogapaus

Vaknade upp till denna grå novembersöndag – men inte vilken söndag som helst utan Fars söndag.

Minneslund Skogskyrkogården

Igår var jag på Skogskyrkogården och tände ett ljus för min pappa som inte finns mer, iallafall inte i denna andevärld.

Han var inte speciellt närvarande i mitt liv, min far. Med en skilsmässa mellan honom och min mamma tidigt 70-tal följde en plikttrogen far-dotter-relation som utvecklades till en icke existerande vuxen-tonåring-relation. Sedan blev jag också vuxen och fick svårare och svårare att sanktionera hans plats i mitt liv. När jag precis fått mitt första barn blev han allvarligt sjuk och ett år senare gick han bort. Då kom verkligheten ifatt mig och jag började jag fundera på vem jag var och hur det kunnat vara om jag hade haft en närvarande pappa i mitt liv.

Jag är förmodligen inte det enda skilsmässobarnet från 70-talet med en hopplöst tafatt 40-talistpappa, frånvarande i såväl yttre som inre liv. Det finns många historier som vittnar om detsamma: en pappa som är helt oförmögen till känslor och handling och ett barn som bara vill bli bekräftat. Och ju större ansträngning desto hårdare fall.

Där fanns absolut en mamma, men en mamma kan aldrig ta en pappas plats och resultatet blev en duktig flicka som bara kunnat existera i ett tillstånd av aktivitet, prestation och sökande efter bekräftelse. Från det vakuumet har jag har fått jobba hårt för att hitta mig själv och min egen väg och sätt att bekräfta mig själv. My Spirit Yogan och min yogalärare Minanda har hjälpt mig oerhört mycket på vägen och jag har genom djupa meditationer och processer kunnat se – och släppa taget om känslor som i grunden är kopplade till min barndom och förlusten av min pappa.

Jag har valt att säga adjö och släppa taget om tyngande känslor och kvar finns bara essensen – att han är min pappa. Det går liksom inte att bortse ifrån. Jag valde honom i min skapelseprocess och han är, och kommer alltid att vara, en del av mig och mitt allra innersta jag. Jag har förlåtit honom hans brister och bett honom förlåta mig för det jag gjorde honom och med det följde ett lugn och frid inom mig.

Jag gick igenom den frigörelseprocessen på en retreat i somras och efter meditationen låg jag ner i gräset och tittade upp i himlen och på molnens psykedeliska rörelsemönster. Plötsligt öppnades de vita molnkuddarna och ett stort hjärta uppenbarades på himlen och jag kände kärlek strömma emot mig. Jag började skratta och fick därmed beviset på att när man upplever en känsla totalt i 100% närvaro släpper den och omvandlas till glädje – Everything totally experienced converts into joy.

Det här låter kanske konstigt och lite luddigt men det är faktiskt så: Vi går runt i tillvaron och försöker undvika jobbiga känslor. Känner vi något så stänger vi gärna av för att hindra frustration och smärta. Det i sin tur leder till en massa undertryckta känslor och blockeringar. När man tar itu med dem och upplever dem helt och fullt släpper de taget om kroppen och lämnar utrymme för frid och glädje. Det är naturligtvis så att undertryckta känslor ligger i lager och där man hittar en finns det oftast mer att hämta… Men det man en gång släppt kommer inte tillbaka. Tack och lov!

En fantastiskt och djupt rörande bok om en liten flicka och hennes dubbelbottnade relation till sin pappa är Åsa Lindeborgs Mig äger ingen. Så mycket kärlek och så mycket smärta.

Till mina barn var jag picky och valde den mest fantastiska pappan och honom har vi firat ordentligt idag, med allt från hjärtformade pärlplattor till teckningar med glada fiskar och slutligen en brakmiddag med rådjur, rösti och bearnaise. Det var ett gott slut på den här helgen.

sås kött och potatis

… Han bakar surdegsbröd mest hela dagen, han bakar stora han bakar små, han bakar några med socker på.

Hans, som bagaren heter, öppnade Ett bageri för tre år sedan i en oansenlig butikslokal i vårt kvarter på Gärdet. Innan dess hade vi fått traska den långa vägen till Valhallavägen för att köa för gott bröd, nu blev det plötsligt väldigt mycket närmare. Då, i början, fanns det några olika brödsorter att välja på och vi blev snabbt en trogen skara som handlade vårt dagliga bröd på det mysiga lilla bageriet. Ryktet spreds snabbt och man fick vara ute väldigt tidigt på lördagsmorgonen för att slippa stå i kön som växte… och växte.

Idag har den första hetsen lugnat sig lite. Hans bakar på och har flera som jobbar i bageriet med honom. De har utökat sortimentet med frallor, bullar, bakverk och kakor och nu senast croissants och pain au chocolat – bien sûr! Man kan dessutom köpa urgott kaffe, te och marmelad med sig för en total upplevelse.

Bageriet är litet och erbjuder några få sittplatser. Har man tur får man en av dem och kan slå sig ner med en bryggkaffe på bönor från hippa kafferosteriet Johan & Nyström och en macka på  hembakt (!) valnötsbröd med västerbottenost och skinka eller typ världens godaste mumma-bulle.

Andra godsaker man inte bör missa är deras saffransbullar, semlor, chokladbakelse med lakritsfudge och valnötsbrödet, nämnde jag det?..

Denna lördag kliver jag som vanligt ur sängen, drar på mig kläder och går och handlar ett danskt rågbröd, två twistar och två rågsurbullar till familjens frukost. På frågan om det inte är bättre att baka sitt eget bröd är svaret… Näe.

Ett bageri utsidan

Låt er inte luras av utsidan. Här köper man stockholms godaste bröd.

Ett bageri interiört

Bland bullar och baguetter…

Ett bageri skorpburken

Här är skorpburken till alla små besökare. Grymt uppskattad!

ergonomisk pall

Yiihaa!

Tillbaka i sadeln – bokstavligen. För på mitt jobb har jag en sån här ergonomisk pall med sadelsits. Med den jobbar man med sin naturliga svank och magstöd för den har inget ryggstöd som man kan sitta och vila mot. Bra när man kommer ihåg att att hålla sina coremuskler. Inte lika bra när man säckar ihop och hänger som en ostkrok över skrivbordet… Hur som helst. Den har fått följa med mig på vägen sedan jag hade mitt diskbråck – min kära lilla ponny.

Kul att vara tillbaka på jobbet – igen. Många möten, intensiv och skön fredagsstämning. Avslutade med ett riktigt kul och peppigt fredagsmöte – både grät (!) och skrattade. Mina kollegor alltså. Dom är så fantastiskt begåvade!

Nu hemma och fredagskväll. Två fjärdedelar av familjen kollar X Factor och käkar popcorn, en fjärdedel jobbar och jag ska ta itu med mina yogaläxor. Nästa helg är det näst sista lektionstillfället på utbildningen. Bortsett från det faktum att året har flugit förbi snabbare än man kan säga y-o-g-a-l-ä-r-a-r-u-t-b-i-l-d-n-i-n-g så är det en hel del kvar innan jag har diplomet i min hand. Så från och med nu och en vecka framåt är det fullt fokus på boken Fältet.

Fältet Lynne McTaggart

Den har legat på mitt nattduksbord ett tag och nu ska det läsas och skrivas sammanfattningar av tre kapitel. Trots att den är otroligt intressant och upplysande så ska texten in i tanke och medvetande och processas runt ett tag innan den ska ut igen på papper med mina ord, så det gäller att ha huvudet på skaft (oerhört tacksam att den är nyutgiven på svenska så jag slipper läsa den engelska utgåvan).

Boken presenterar forskarna som, i många fall mot sitt bästa, drivit tesen att vi ingår i ett system, en ordning, som är större än oss själva – det enorma energifält som förenar allt i universum. Samtida vetenskaplig forskning visar dock på att vi har tillgång till denna livskraft om vi väljer att se och är närvarande.

Den gör det obegripliga mer begripligt och jag är djupt imponerad över författarinnan Lynne McTaggart som sammanställt det komplexa materialet.

Detta är varken lättläst eller lättsmält mina vänner, det är mycket att ta in och begrunda. Måste erkänna att det är en av de få vetenskapliga texter jag läst och den väcker  något därinne… Känslan när man upplever att man är något på spåret men så slinker svaret undan precis innan man fått fatt på det…

Men, jag har ju hela helgen på mig… Apropå detta – en klassiker!

Orkar inte ens beröra det faktum (fast nu gör jag det ändå…) att jag åkt på ytterligare ett virus, eller vad det nu är för något. Huvudet känns flera storlekar för litet och dunkar på ett riktigt otrevligt sätt och jag snorar och hostar – igen. Så otroligt trist och med den skiten i kroppen blir det varken speciellt mycket jogg, rehab eller yoga gjort vilket gör kropp och själ ännu skörare och ledsnare. Men det är bara att tålmodigt värka ut det – igen… Tänker att det är min utmaning just nu, att låta allt ha sin tid, att vara närvarande utan att reagera och kontrollera – vairagya kallas det på yogaspråk.

… Och så tänker jag på hur viktigt det är att få vara frisk och stark och hur glad och tacksam jag är att jag är det och att min familj är det. Vad är då lite snuva?..

Med mannen på fotboll och barnen hos sin farmor och farfar bjuder jag mig själv på det enklaste enkla i middagsväg – knäckemacka med mosad avokado och Trocomare, därtill ett glas färskpressad apelsinjuice med en hint av citron och såklart en kopp Drakens för de extra antioxidanternas skull. Sänder en bön upp till universum om att jag gärna vill bli frisk nu, tack.

avokado juice drakens

Och det är fler som hoppas… Idag kom Monika förbi med de här vackra rosorna och med all den positiva energin de sänder ut bara måste jag bli frisk!

rosor

… Vad hittar man då på med en rygg som förvisso är hel men som gör ont, och har gjort det ett tag? Jag har lärt mig att leva med att min rygg meddelar sig i olika grad av smärta och när det är dags att ingripa på riktigt.

Det som jag behöver få bukt med nu är en molande värk och någon sorts nervpåverkan i nivå med L3-L5 av lumbalkotorna, ländryggen även kallad. Går hos en naprapat specialiserad på löpning därför att jag fick för mig att det hade något med min joggning att göra. Det var en ganska världsfrånvänd diagnos av mig eftersom det visade sig att det mesta har med yogan att göra. Missförstå mig rätt, yoga är bland det bästa man kan göra för ryggen, om man använder den på rätt sätt och utgår från sin egen kropps begränsningar och möjligheter. Mina begränsningar är att jag i grunden är överrörlig i lederna och har för lite kärnmuskulatur kring ryggraden som kan hjälpa till att säga stopp och sätta gränser när kroppen vill röra sig ut i ytterlägen. Det är där jag måste passa mig, ha full kroppskontroll och vara närvarande i rörelserna. Att känna in kroppen och veta skillnaden på utmaning och överprestation. Man lär sig efter ett tag skillnaden på smärta – och smärta. I vissa positioner är känslan givande och smärtan är som ett gummiband som leder någon vart i takt med andningen. Andra positioner gör bara ont, stumt ont som att något inte vill ge med sig och håller på att gå sönder. Då är det stopp! Så djupa vridningar av ryggraden och Utthita Trikonasana (en favorit) som jag fått modifiera för att den gör så ont är förbjudna tills vidare…

Ett halvår har han sagt, Naprapaten Joseph, så får vi se vad det ger. Och samtidigt – tadaa – ska det jobbas upp coremuskulatur kring ryggraden, och löpsteg.

Tre basövningar har jag fått utöver det pilatesprogram som jag kört under flera år för att stärka mage och rygg.

1. Plankan. Armbågarna ska vara i position rakt under axlarna och nacken i rak linje med ryggraden. Rumpa, lår och mage ordentligt spända hela tiden.

Plankan

2. Excentriska sit ups. Som en vanlig sit up men benen är ordentligt böjda, får ta spjärn med tårna. Armarna hålls i kors över bröstet eller på axlarna och jobba bara på nervägen, men då väääldigt långsamt och kontrollerat medan man också håller mag- och rotlås (knip alltså).

sit up

3. Stå på alla fyra. I grundpositionen hålls nacken i linje med ryggraden och magen avslappnad utan att svanka. Sedan spänner man magen ”drar åt bältet ordentligt” och håller samma position i ryggen som utgångsläget och håller ca 30 sek.

på alla fyra

Och så varvar jag övningarna 1, 2 och 3, beroende på tid, lust och ork.

Har aldrig brytt mig om mitt löpsteg utan joggar för att det är skönt och ger en enorm energikick och frihetskänsla. Fick dock några små tips av Joseph som jag tar med mig ut i spåret;

1. Håll överkroppen upprätt i rak linje från rot till topp. Tippa varken bakåt eller framåt.

2. Håll rot- och maglås, dvs knip och håll in magen.

3. Istället för att som jag, skjuta på med bakfoten så att löpsteget blir som skutt framåt, ska låret dras upp i riktning mot magen så att benen bildar en 4:a från sidan (den syns när man speglar sig). Då blir det en bättre utväxling på löpsteget. Det här sista var lite överkurs, och ganska så jobbigt om man ska springa några kilometer men jag har börjat med att träna på detta någon kilometer och sedan varva med min vanliga skuttlöpning.

löpstegsövning

Med lite god vilja kanske man kan se 4:an som jag gör med mina ben.

Det, var det.

Kära ryggrad,
jag är så otroligt glad och tacksam för att jag idag har fått veta att du faktiskt är hel! Jag tycker att du krånglat lite väl mycket den sista tiden så för ett par veckor sedan fick vi ju lägga oss i en såndär magnetröntgenapparat och jag låg så stilla, så stilla för att bilderna av dig skulle bli så bra och tydliga som möjligt – och de visade att det inte är något fel på dig. Du är väl inte helt utan anmärkningar men så ser det ofta ut vid din ålder (sorry!)

Vi har varit med om en hel del, du och jag. Historien känner vi båda – du har fått bära en hel del, inte bara kilon, och jag har inte sett, inte velat lyssna och säkert kört över dig alldeles för många gånger och för det är jag ledsen och vill be om förlåtelse. Men jag har också kämpat för dig när du varit riktigt dålig. När du gick alldeles sönder för några år sedan märkte jag att det enda som funkade var att gå, så det gjorde vi, varje morgon i ur och skur… Kommer du ihåg den där morgonen när jag hade råkat ställa klockan en timme för tidigt så att vi var ute och gick redan kl 5 på morgonen? Det kan man ju skratta åt idag men då var det allvar. Det fanns bara inte att du inte skulle bli hel och frisk igen, och det tog ett halvår, av tårar, jävlar anamma, svett, inköp av olika sulor och fula MBT-skor och en rejäl omställning av livet, och vi grejade det till slut! Det är en bra erfarenhet att bära med sig när det värker lite här och där.

Och inte något ont som inte har något gott med sig för sedan dess har jag lärt mig att lyssna inåt, lyssna på när du säger ifrån. Nu vet jag att du inte vill att jag vrider och pressar för mycket när vi yogar och att jag ska träna upp lite kärnmuskulatur så att du har något att stödja dig emot. Lugn, bara lugn, det är under uppbyggnad med plankor och inverterade sit ups och allt vad det heter.

Andnings- och meditationsövningarna kan vi väl fortsätta med? Jag vet att du gillar att vara helt stilla och känna de djupa andetagen som susar kring dig i lugn takt och väcker dig till liv.

Jag skulle vilja göra en deal med dig, att om jag lovar att lyssna och ta hand om dig så hjälper du mig och bär mig under resten av mitt liv. Är det okej?.. Bra, då säger vi det. Var rädd om dig nu!

inspirillablog.wordpress.com/

Mat som älskar dig tillbaka

Malin Berghagen

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Naturligt Snygg

Just another WordPress.com site

Beauty Comes Clean

... Eller går yoga att förena med vardagen?

lilla.u

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Maria Helander

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Malin på ön

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Yoga, mat och meningen med livet

... Eller går yoga att förena med vardagen?

YogaLiv

En blogg om yoga och livet

Peppen - en blogg om veganism, yoga och hållbar livsstil.

En blogg om hälsa, hållbar livsstil och allmän pepp!