arkiv

My Spirit Yoga

aum-tecknet

Aum-tecknet är heligt och symboliserar den hinduistiska världssjälen eller universum.

Herregud vad skönt det var att vara tillbaka på mattan idag! Kroppen har skrikit efter att få röra på sig ett tag men sjukdom och ashtanga vinyasa yoga är en dålig kombo så jag har fått hejda mig. Idag var kropp och själ i balans och visade äntligen grönt ljus så det var bara att köra på.

Trots alla sjukdagar den senaste tiden kände jag mig lätt och stark i kroppen, den var med på alla övningar men visst, lite tröttare på slutet än vanligt. Tacksam över att se det och kunna anpassa mitt rörelsemönster utan frustration och forcering – att möta varje tanke som poppar upp i sinnet med ett ”det är okej” ger kroppen rätt signaler för att fortsätta göra sin grej utan negativ påverkan.

Så skönt att få sträcka ut muskler och leder, andas djupt in i kroppen och hitta nya motstånd att bryta igenom och känna värmen spridas i kropp och själ. Avslutande meditationen och vilan hjälper till att sprida all energi ut i varje fiber av kroppen så att det faktiskt känns som man går därifrån som en ny människa.

yogitoes skidless yogamatta

Jo, den är jadegrön!

Idag fick dessutom ett snyggt jadegrönt halkskydd följa med hem. Det är inte till badkaret utan används på hala yogamattor, lånade yogamattor och kan även användas som en reseyogamatta – så lämpligt, jag som snart ska ut och resa…

ashtanga serie 1

För ashtanga yogans hela serier behöver man lite mer tid på sig än ett lunchpass…

Om Shanti!

Vaknade upp till denna grå novembersöndag – men inte vilken söndag som helst utan Fars söndag.

Minneslund Skogskyrkogården

Igår var jag på Skogskyrkogården och tände ett ljus för min pappa som inte finns mer, iallafall inte i denna andevärld.

Han var inte speciellt närvarande i mitt liv, min far. Med en skilsmässa mellan honom och min mamma tidigt 70-tal följde en plikttrogen far-dotter-relation som utvecklades till en icke existerande vuxen-tonåring-relation. Sedan blev jag också vuxen och fick svårare och svårare att sanktionera hans plats i mitt liv. När jag precis fått mitt första barn blev han allvarligt sjuk och ett år senare gick han bort. Då kom verkligheten ifatt mig och jag började jag fundera på vem jag var och hur det kunnat vara om jag hade haft en närvarande pappa i mitt liv.

Jag är förmodligen inte det enda skilsmässobarnet från 70-talet med en hopplöst tafatt 40-talistpappa, frånvarande i såväl yttre som inre liv. Det finns många historier som vittnar om detsamma: en pappa som är helt oförmögen till känslor och handling och ett barn som bara vill bli bekräftat. Och ju större ansträngning desto hårdare fall.

Där fanns absolut en mamma, men en mamma kan aldrig ta en pappas plats och resultatet blev en duktig flicka som bara kunnat existera i ett tillstånd av aktivitet, prestation och sökande efter bekräftelse. Från det vakuumet har jag har fått jobba hårt för att hitta mig själv och min egen väg och sätt att bekräfta mig själv. My Spirit Yogan och min yogalärare Minanda har hjälpt mig oerhört mycket på vägen och jag har genom djupa meditationer och processer kunnat se – och släppa taget om känslor som i grunden är kopplade till min barndom och förlusten av min pappa.

Jag har valt att säga adjö och släppa taget om tyngande känslor och kvar finns bara essensen – att han är min pappa. Det går liksom inte att bortse ifrån. Jag valde honom i min skapelseprocess och han är, och kommer alltid att vara, en del av mig och mitt allra innersta jag. Jag har förlåtit honom hans brister och bett honom förlåta mig för det jag gjorde honom och med det följde ett lugn och frid inom mig.

Jag gick igenom den frigörelseprocessen på en retreat i somras och efter meditationen låg jag ner i gräset och tittade upp i himlen och på molnens psykedeliska rörelsemönster. Plötsligt öppnades de vita molnkuddarna och ett stort hjärta uppenbarades på himlen och jag kände kärlek strömma emot mig. Jag började skratta och fick därmed beviset på att när man upplever en känsla totalt i 100% närvaro släpper den och omvandlas till glädje – Everything totally experienced converts into joy.

Det här låter kanske konstigt och lite luddigt men det är faktiskt så: Vi går runt i tillvaron och försöker undvika jobbiga känslor. Känner vi något så stänger vi gärna av för att hindra frustration och smärta. Det i sin tur leder till en massa undertryckta känslor och blockeringar. När man tar itu med dem och upplever dem helt och fullt släpper de taget om kroppen och lämnar utrymme för frid och glädje. Det är naturligtvis så att undertryckta känslor ligger i lager och där man hittar en finns det oftast mer att hämta… Men det man en gång släppt kommer inte tillbaka. Tack och lov!

En fantastiskt och djupt rörande bok om en liten flicka och hennes dubbelbottnade relation till sin pappa är Åsa Lindeborgs Mig äger ingen. Så mycket kärlek och så mycket smärta.

Till mina barn var jag picky och valde den mest fantastiska pappan och honom har vi firat ordentligt idag, med allt från hjärtformade pärlplattor till teckningar med glada fiskar och slutligen en brakmiddag med rådjur, rösti och bearnaise. Det var ett gott slut på den här helgen.

sås kött och potatis

ergonomisk pall

Yiihaa!

Tillbaka i sadeln – bokstavligen. För på mitt jobb har jag en sån här ergonomisk pall med sadelsits. Med den jobbar man med sin naturliga svank och magstöd för den har inget ryggstöd som man kan sitta och vila mot. Bra när man kommer ihåg att att hålla sina coremuskler. Inte lika bra när man säckar ihop och hänger som en ostkrok över skrivbordet… Hur som helst. Den har fått följa med mig på vägen sedan jag hade mitt diskbråck – min kära lilla ponny.

Kul att vara tillbaka på jobbet – igen. Många möten, intensiv och skön fredagsstämning. Avslutade med ett riktigt kul och peppigt fredagsmöte – både grät (!) och skrattade. Mina kollegor alltså. Dom är så fantastiskt begåvade!

Nu hemma och fredagskväll. Två fjärdedelar av familjen kollar X Factor och käkar popcorn, en fjärdedel jobbar och jag ska ta itu med mina yogaläxor. Nästa helg är det näst sista lektionstillfället på utbildningen. Bortsett från det faktum att året har flugit förbi snabbare än man kan säga y-o-g-a-l-ä-r-a-r-u-t-b-i-l-d-n-i-n-g så är det en hel del kvar innan jag har diplomet i min hand. Så från och med nu och en vecka framåt är det fullt fokus på boken Fältet.

Fältet Lynne McTaggart

Den har legat på mitt nattduksbord ett tag och nu ska det läsas och skrivas sammanfattningar av tre kapitel. Trots att den är otroligt intressant och upplysande så ska texten in i tanke och medvetande och processas runt ett tag innan den ska ut igen på papper med mina ord, så det gäller att ha huvudet på skaft (oerhört tacksam att den är nyutgiven på svenska så jag slipper läsa den engelska utgåvan).

Boken presenterar forskarna som, i många fall mot sitt bästa, drivit tesen att vi ingår i ett system, en ordning, som är större än oss själva – det enorma energifält som förenar allt i universum. Samtida vetenskaplig forskning visar dock på att vi har tillgång till denna livskraft om vi väljer att se och är närvarande.

Den gör det obegripliga mer begripligt och jag är djupt imponerad över författarinnan Lynne McTaggart som sammanställt det komplexa materialet.

Detta är varken lättläst eller lättsmält mina vänner, det är mycket att ta in och begrunda. Måste erkänna att det är en av de få vetenskapliga texter jag läst och den väcker  något därinne… Känslan när man upplever att man är något på spåret men så slinker svaret undan precis innan man fått fatt på det…

Men, jag har ju hela helgen på mig… Apropå detta – en klassiker!

Orkar inte ens beröra det faktum (fast nu gör jag det ändå…) att jag åkt på ytterligare ett virus, eller vad det nu är för något. Huvudet känns flera storlekar för litet och dunkar på ett riktigt otrevligt sätt och jag snorar och hostar – igen. Så otroligt trist och med den skiten i kroppen blir det varken speciellt mycket jogg, rehab eller yoga gjort vilket gör kropp och själ ännu skörare och ledsnare. Men det är bara att tålmodigt värka ut det – igen… Tänker att det är min utmaning just nu, att låta allt ha sin tid, att vara närvarande utan att reagera och kontrollera – vairagya kallas det på yogaspråk.

… Och så tänker jag på hur viktigt det är att få vara frisk och stark och hur glad och tacksam jag är att jag är det och att min familj är det. Vad är då lite snuva?..

Med mannen på fotboll och barnen hos sin farmor och farfar bjuder jag mig själv på det enklaste enkla i middagsväg – knäckemacka med mosad avokado och Trocomare, därtill ett glas färskpressad apelsinjuice med en hint av citron och såklart en kopp Drakens för de extra antioxidanternas skull. Sänder en bön upp till universum om att jag gärna vill bli frisk nu, tack.

avokado juice drakens

Och det är fler som hoppas… Idag kom Monika förbi med de här vackra rosorna och med all den positiva energin de sänder ut bara måste jag bli frisk!

rosor

Kära ryggrad,
jag är så otroligt glad och tacksam för att jag idag har fått veta att du faktiskt är hel! Jag tycker att du krånglat lite väl mycket den sista tiden så för ett par veckor sedan fick vi ju lägga oss i en såndär magnetröntgenapparat och jag låg så stilla, så stilla för att bilderna av dig skulle bli så bra och tydliga som möjligt – och de visade att det inte är något fel på dig. Du är väl inte helt utan anmärkningar men så ser det ofta ut vid din ålder (sorry!)

Vi har varit med om en hel del, du och jag. Historien känner vi båda – du har fått bära en hel del, inte bara kilon, och jag har inte sett, inte velat lyssna och säkert kört över dig alldeles för många gånger och för det är jag ledsen och vill be om förlåtelse. Men jag har också kämpat för dig när du varit riktigt dålig. När du gick alldeles sönder för några år sedan märkte jag att det enda som funkade var att gå, så det gjorde vi, varje morgon i ur och skur… Kommer du ihåg den där morgonen när jag hade råkat ställa klockan en timme för tidigt så att vi var ute och gick redan kl 5 på morgonen? Det kan man ju skratta åt idag men då var det allvar. Det fanns bara inte att du inte skulle bli hel och frisk igen, och det tog ett halvår, av tårar, jävlar anamma, svett, inköp av olika sulor och fula MBT-skor och en rejäl omställning av livet, och vi grejade det till slut! Det är en bra erfarenhet att bära med sig när det värker lite här och där.

Och inte något ont som inte har något gott med sig för sedan dess har jag lärt mig att lyssna inåt, lyssna på när du säger ifrån. Nu vet jag att du inte vill att jag vrider och pressar för mycket när vi yogar och att jag ska träna upp lite kärnmuskulatur så att du har något att stödja dig emot. Lugn, bara lugn, det är under uppbyggnad med plankor och inverterade sit ups och allt vad det heter.

Andnings- och meditationsövningarna kan vi väl fortsätta med? Jag vet att du gillar att vara helt stilla och känna de djupa andetagen som susar kring dig i lugn takt och väcker dig till liv.

Jag skulle vilja göra en deal med dig, att om jag lovar att lyssna och ta hand om dig så hjälper du mig och bär mig under resten av mitt liv. Är det okej?.. Bra, då säger vi det. Var rädd om dig nu!

Innan jag började min yogalärarutbildning utövade jag yoga på västerländskt vis, dvs såg yogan som en träningsform och de andliga aspekterna hade jag väldigt lite koll på, och tid för. När vi fick i hemläxa att meditera varje morgon i minst 45 minuter varje dag gjorde jag ett snabbt överslag i huvudet och insåg att 1. Det där får jag göra på morgonen innan familjen vaknar, och 2. 45 minuter är galet lång tid att bara sitta stilla.

Vi åkte iväg på sportlov och första morgonen klev jag upp en timme tidigare än resten av familjen, tände ett ljus och valde en plats som kändes givande. Satte mig i skräddarställning, arrangerade händerna i en mudra (handposition), fokuserade på andningen och en affirmation och lät tankarna komma… och gå…

Och mellan tankarna fann jag stråk av stillhet inom mig och närvaron i nuet. Meditation är svår att definiera, den ska upplevas, men här är ett försök: Jag upplever det ofta som oceaner eller utrymmen som öppnar sig i mitt  inre som jag kan surfa på eller bara vila i, för att nästa sekund låta en tanke komma – för det gör dom – utan att värdera, och sedan gå in i djupet igen. I den medvetna närvaron fylls jag av prana – livskraft.

Med hjälp av min mudra och affirmation var inte så svårt den där morgonen och jag fixade 35 minuter utan problem. Resten av veckan flöt på men det visade sig att kroppen fick nog efter 20-25 minuter och signalerade att det var dags att sluta. Och efter ett par veckor hade morgonmeditationen blivit lika naturligt som att duscha eller borsta tänderna…

Ibland får den stryka på foten när jag väljer att gå ut och jogga istället men jag upplever att uppsidorna med att meditera är enorma. Ibland har jag t o m gått in på toan på jobbet och mikromediterat. Det är inte optimalt, men det funkar. Meditation i någon form funkar ju egentligen var som helst. Det som krävs är koncentration, att kunna vara klarvaket närvarande i nuet, och kontakt med andetaget – ditt ankare i tillvaron.

Vissa dagar funkar det inte alls och det är också okej, bara att acceptera utan att värdera.

Men när det klickar upplever jag klarhet, närvaro, lugn, kontakt med hela mig, en tydlighet i mig själv och att jag fylls av energi.

Vill du testa men vet inte var du ska börja så finns det guidade meditationer på CD, t o m i app-form. Jag började med att pröva olika mudras och affirmationer ur boken Mudras: Yoga in Your Hands av Gertrud Hirschi. Den är otroligt inspirerande!

Tiden då? Jag sitter inte några 45 minuter. Har kanske gjort det en gång i en mantra-meditation (då sjöng vi ett mantra samtidigt). Jag tänker att det var ett sätt att utmana oss att tänka lite utanför våra gränser och att vi skulle pröva oss fram. En övning i sig. Att kunna acceptera det som händer och att inte värdera det – det är okej, det som sker.

lotus ljuslykta

Vi har haft värsta sjukstugan här hemma de senaste dagarna. Världens tjotablängare och jag däckade i onsdags kväll och har typ inte kunnat röra mig sedan dess; ont i kroppen, dödstrött, snuva och hosta.

Vi blev erbjudna vaccin mot influensan på jobbet och jag tackade nej mot bakgrunden att min kropp är frisk och stark så nog ska den palla en släng av influensan. Det är t o m bra för den att kämpa sig till lite nya antikroppar då och då. Så tänker jag. Och där fick jag! Inte för att jag vet om det här var ”The Big One”, och inte för att jag gillar att vara sjuk (avskyr det) men nåt virusaktigt är det iallafall som fått mig på fall.

Intressant ändå, och vad tacksam jag är, över vad jag lärt mig, och tagit till mig, under yogalärarutbildningen; Lyssna på din kropp. Slå inte bort signaler utan gå på det du känner. Min historia är att jag INTE lyssnat på mig själv, jag har helt enkelt kört över kropp och känsla och låtit sinnet och egot bestämma; ”nej men jag kan inte vara sjuk”, ”nej men här kan jag ju inte ligga”, ”kom igen nu!”, ”ryck upp dig!”, ”borde inte du jobba/ta hand om barn/städa/fixa/dona” osv.

Har inte varit sjuk på ganska länge och handlade nu tvärt emot ovanstående och har legat i sängen i två dagar, ätit vitaminer och druckit Neem – ayurvedans svar på penicillinet. Men inte en enda Alvedon, inte en enda!

Idag vaknade jag och ville liksom, både bokstavligt och bildligt talat, slänga av mig det tunga, syrefattiga sjuktäcket så jag började med att bädda rent, duscha och tvätta håret (där försvann ungefär ett ton sjukdom), drack smoothie på mango och ananas. Hade liksom en känsla av att vilja ta hand om mig och boosta kropp och sinne med bra grejer.

smoothie, apelsin, mango, ananas

Dagens pick-me-up 1

Lunch blev omelett med spenat o chili och sedan hamnade jag i soffan med den andra sjuklingen och kollade film under eftermiddagen, en av tidernas bästa: Wall-e. Älskar allt med den filmen; känslan, budskapet, tonen – den är så fin!

wall-e

Dagens pick-me-up 2

Har nu avrundat dagen med att krascha i vardagsrummet med hela härliga familjen och kollat Så mycket bättre. Tjejerna gillade Darin och jag tyckte att Miss Li var bäst idag. Jaa, det är faktiskt så mycket bättre nu än igår och förhoppningsvis ännu lite bättre imorgon – Så God Natt!.. Och glöm nu inte att ställa tillbaka klockan!

Var sen till lunchyogan idag och hade inga större förväntningar på upplevelse. Visst, det är alltid skönt när man väl kommer dit men ofta kör man sitt pass från a till ö utan att ”det händer” något och utan någon djupare insikt.

Andra dagar säger det bara klick och man är på rätt frekvens, uppkopplad mot alltet och orden ”glöm det du kommer ifrån och dit du ska och landa bara här och nu” får en direkt innebörd. Andetaget visar vägen och hjälper mig in och vidare i rörelserna… Motstånd, andas, släpp taget, motstånd, andas, släpp taget…  Är fortfarande lika förundrad och tacksam när jag får uppleva sådana stunder, både när jag yogar och mediterar, att en ytterligare dimension öppnar sig och jag får ta del av det ljus och den energi och kraft som finns där och det bara flödar genom mig… Och när man är klar finns kvar en känsla av befrielse och enorm lätthet, som om kroppen kan bära mig igenom vad som helst. Namaste!

… Eller så var det bara en koffein-kick efter cappuccinon jag tog i förmiddags. Nej precis, jag dricker ju inte kaffe, men det är ju så gott att jag inte kan låta bli.

Varje torsdag den senaste tiden har jag tagit med mig några mattor, några vackra ljuslyktor, min telefon med skön musik i och ett noga planerat yogapass på en timme till mina svärföräldrars lägenhet där min tillfälliga yogasal ligger. Det låter ju som de bor väldigt spaciöst och grandiost och har ett rum över för mig och mitt yogautövande men så är det inte riktigt (synd). Dock har de bott i Thailand och inrett sitt hem med mycket österländska detaljer och deras vardagsrum går att användas till en yogasal för max 4 pers. Perfekt för min lilla grupp som består av svärmor, svärmors väninna och min mamma (dessutom behöver vi inte ta hänsyn till barn och män som vill göra andra saker än att yoga).

Nu handlar det nämligen om att få praktik, att öva, öva och öva lite mer på att planera pass, att hålla pass, att vara flexibel och kunna anpassa passet för det man möter där och då och att kunna leda sina deltagare på ett öppet, medvetet och tydligt sätt. Så det övar jag på.

Jag vill ju gärna dra iväg och köra Ashtanga för hela slanten men har fått lägga band på mig själv för att lära mig grunderna inom Jathis yoga, en lugnare yogaform som bygger på medvetna, rytmiska rörelser. Inte alla vill ju ha den fysiskt utmanande och fasta rörelseformen som Ashtangan erbjuder. Jathis-rörelserna masserar ryggraden inifrån och gör att du får kontakt med och öppnar upp hela kroppen inifrån och ut. Den ökar medvetenheten i kroppen och hjälper dig att finna din egen takt. Du känner det som en spirande energi och värme som tränger längre och längre ut i kroppen samtidigt som andningen blir djupare och längre och kroppen blir mjuk och avslappnad. Det är så finurligt ordnat så att den balanserar från läget där du befinner dig – om du är stressad så lugnar den systemet och om du känner dig låg, höjs energin.

Dessutom bjuds det på te och hemlagad lakritskola på dessa pass och sådant höjer ju alltid stämningen lite extra… Namaste!

te, drakens, pukka, kusmiJag dricker väldigt mycket te, och ännu mer de perioder jag inte dricker kaffe. Väljer grönt te och örtteer och allra helst Drakens te som är ett grönt ekologiskt odlat och varsamt hanterat örtte som innehåller mineraler, vitaminer och antioxidanter. Mineraler och vitaminer är näring för kroppen och för varje kopp får man bl a i sig en dos av kalcium, kalium, magnesium och järn. Rena rama näringsdrycken alltså! Räds icke hösmaken du förmodligen upplever som nybörjardrickare – det är en vanesak.

kawaii dinosaurie jackor

Här är ett par smådrakar som jag heller inte klarar mig utan i livet. Mina gulliga dinosar.

 

inspirillablog.wordpress.com/

Mat som älskar dig tillbaka

Malin Berghagen

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Naturligt Snygg

Just another WordPress.com site

Beauty Comes Clean

... Eller går yoga att förena med vardagen?

lilla.u

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Maria Helander

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Malin på ön

... Eller går yoga att förena med vardagen?

Yoga, mat och meningen med livet

... Eller går yoga att förena med vardagen?

YogaLiv

En blogg om yoga och livet

Peppen - en blogg om veganism, yoga och hållbar livsstil.

En blogg om hälsa, hållbar livsstil och allmän pepp!