Fars dag

11 november, 2012

Böcker, Familjeliv, My Spirit Yoga, Yoga, Yogafilosofi

Vaknade upp till denna grå novembersöndag – men inte vilken söndag som helst utan Fars söndag.

Igår var jag på Skogskyrkogården och tände ett ljus för min pappa som inte finns mer, iallafall inte i denna andevärld.

Han var inte speciellt närvarande i mitt liv, min far. Med en skilsmässa mellan honom och min mamma tidigt 70-tal följde en plikttrogen far-dotter-relation som utvecklades till en icke existerande vuxen-tonåring-relation. Sedan blev jag också vuxen och fick svårare och svårare att sanktionera hans plats i mitt liv. När jag precis fått mitt första barn blev han allvarligt sjuk och ett år senare gick han bort. Då kom verkligheten ifatt mig och jag började jag fundera på vem jag var och hur det kunnat vara om jag hade haft en närvarande pappa i mitt liv.

Jag är förmodligen inte det enda skilsmässobarnet från 70-talet med en hopplöst tafatt 40-talistpappa, frånvarande i såväl yttre som inre liv. Det finns många historier som vittnar om detsamma: en pappa som är helt oförmögen till känslor och handling och ett barn som bara vill bli bekräftat. Och ju större ansträngning desto hårdare fall.

Där fanns absolut en mamma, men en mamma kan aldrig ta en pappas plats och resultatet blev en duktig flicka som bara kunnat existera i ett tillstånd av aktivitet, prestation och sökande efter bekräftelse. Från det vakuumet har jag har fått jobba hårt för att hitta mig själv och min egen väg och sätt att bekräfta mig själv. My Spirit Yogan och min yogalärare Minanda har hjälpt mig oerhört mycket på vägen och jag har genom djupa meditationer och processer kunnat se – och släppa taget om känslor som i grunden är kopplade till min barndom och förlusten av min pappa.

Jag har valt att säga adjö och släppa taget om tyngande känslor och kvar finns bara essensen – att han är min pappa. Det går liksom inte att bortse ifrån. Jag valde honom i min skapelseprocess och han är, och kommer alltid att vara, en del av mig och mitt allra innersta jag. Jag har förlåtit honom hans brister och bett honom förlåta mig för det jag gjorde honom och med det följde ett lugn och frid inom mig.

Jag gick igenom den frigörelseprocessen på en retreat i somras och efter meditationen låg jag ner i gräset och tittade upp i himlen och på molnens psykedeliska rörelsemönster. Plötsligt öppnades de vita molnkuddarna och ett stort hjärta uppenbarades på himlen och jag kände kärlek strömma emot mig. Jag började skratta och fick därmed beviset på att när man upplever en känsla totalt i 100% närvaro släpper den och omvandlas till glädje – Everything totally experienced converts into joy.

Det här låter kanske konstigt och lite luddigt men det är faktiskt så: Vi går runt i tillvaron och försöker undvika jobbiga känslor. Känner vi något så stänger vi gärna av för att hindra frustration och smärta. Det i sin tur leder till en massa undertryckta känslor och blockeringar. När man tar itu med dem och upplever dem helt och fullt släpper de taget om kroppen och lämnar utrymme för frid och glädje. Det är naturligtvis så att undertryckta känslor ligger i lager och där man hittar en finns det oftast mer att hämta… Men det man en gång släppt kommer inte tillbaka. Tack och lov!

En fantastiskt och djupt rörande bok om en liten flicka och hennes dubbelbottnade relation till sin pappa är Åsa Lindeborgs Mig äger ingen. Så mycket kärlek och så mycket smärta.

Till mina barn var jag picky och valde den mest fantastiska pappan och honom har vi firat ordentligt idag, med allt från hjärtformade pärlplattor till teckningar med glada fiskar och slutligen en brakmiddag med rådjur, rösti och bearnaise. Det var ett gott slut på den här helgen.

En surdegsbagare han bor i staden

10 november, 2012

Familjeliv, Inspiration, Spaningar

Lämna en kommentar

… Han bakar surdegsbröd mest hela dagen, han bakar stora han bakar små, han bakar några med socker på.

Hans, som bagaren heter, öppnade Ett bageri för tre år sedan i en oansenlig butikslokal i vårt kvarter på Gärdet. Innan dess hade vi fått traska den långa vägen till Valhallavägen för att köa för gott bröd, nu blev det plötsligt väldigt mycket närmare. Då, i början, fanns det några olika brödsorter att välja på och vi blev snabbt en trogen skara som handlade vårt dagliga bröd på det mysiga lilla bageriet. Ryktet spreds snabbt och man fick vara ute väldigt tidigt på lördagsmorgonen för att slippa stå i kön som växte… och växte.

Idag har den första hetsen lugnat sig lite. Hans bakar på och har flera som jobbar i bageriet med honom. De har utökat sortimentet med frallor, bullar, bakverk och kakor och nu senast croissants och pain au chocolat – bien sûr! Man kan dessutom köpa urgott kaffe, te och marmelad med sig för en total upplevelse.

Bageriet är litet och erbjuder några få sittplatser. Har man tur får man en av dem och kan slå sig ner med en bryggkaffe på bönor från hippa kafferosteriet Johan & Nyström och en macka på hembakt (!) valnötsbröd med västerbottenost och skinka eller typ världens godaste mumma-bulle.

Andra godsaker man inte bör missa är deras saffransbullar, semlor, chokladbakelse med lakritsfudge och valnötsbrödet, nämnde jag det?..

Denna lördag kliver jag som vanligt ur sängen, drar på mig kläder och går och handlar ett danskt rågbröd, två twistar och två rågsurbullar till familjens frukost. På frågan om det inte är bättre att baka sitt eget bröd är svaret… Näe.

Låt er inte luras av utsidan. Här köper man stockholms godaste bröd.

Bland bullar och baguetter…

Här är skorpburken till alla små besökare. Grymt uppskattad!

Back in the saddle!

9 november, 2012

Böcker, Inspiration, My Spirit Yoga

1 kommentar

Yiihaa!

Tillbaka i sadeln – bokstavligen. För på mitt jobb har jag en sån här ergonomisk pall med sadelsits. Med den jobbar man med sin naturliga svank och magstöd för den har inget ryggstöd som man kan sitta och vila mot. Bra när man kommer ihåg att att hålla sina coremuskler. Inte lika bra när man säckar ihop och hänger som en ostkrok över skrivbordet… Hur som helst. Den har fått följa med mig på vägen sedan jag hade mitt diskbråck – min kära lilla ponny.

Kul att vara tillbaka på jobbet – igen. Många möten, intensiv och skön fredagsstämning. Avslutade med ett riktigt kul och peppigt fredagsmöte – både grät (!) och skrattade. Mina kollegor alltså. Dom är så fantastiskt begåvade!

Nu hemma och fredagskväll. Två fjärdedelar av familjen kollar X Factor och käkar popcorn, en fjärdedel jobbar och jag ska ta itu med mina yogaläxor. Nästa helg är det näst sista lektionstillfället på utbildningen. Bortsett från det faktum att året har flugit förbi snabbare än man kan säga y-o-g-a-l-ä-r-a-r-u-t-b-i-l-d-n-i-n-g så är det en hel del kvar innan jag har diplomet i min hand. Så från och med nu och en vecka framåt är det fullt fokus på boken Fältet.

Den har legat på mitt nattduksbord ett tag och nu ska det läsas och skrivas sammanfattningar av tre kapitel. Trots att den är otroligt intressant och upplysande så ska texten in i tanke och medvetande och processas runt ett tag innan den ska ut igen på papper med mina ord, så det gäller att ha huvudet på skaft (oerhört tacksam att den är nyutgiven på svenska så jag slipper läsa den engelska utgåvan).

Boken presenterar forskarna som, i många fall mot sitt bästa, drivit tesen att vi ingår i ett system, en ordning, som är större än oss själva – det enorma energifält som förenar allt i universum. Samtida vetenskaplig forskning visar dock på att vi har tillgång till denna livskraft om vi väljer att se och är närvarande.

Den gör det obegripliga mer begripligt och jag är djupt imponerad över författarinnan Lynne McTaggart som sammanställt det komplexa materialet.

Detta är varken lättläst eller lättsmält mina vänner, det är mycket att ta in och begrunda. Måste erkänna att det är en av de få vetenskapliga texter jag läst och den väcker något därinne… Känslan när man upplever att man är något på spåret men så slinker svaret undan precis innan man fått fatt på det…

Men, jag har ju hela helgen på mig… Apropå detta – en klassiker!

Krya på mig!

8 november, 2012

Familjeliv, Hälsa, My Spirit Yoga, Näring, Yoga, Yogafilosofi

Lämna en kommentar

Orkar inte ens beröra det faktum (fast nu gör jag det ändå…) att jag åkt på ytterligare ett virus, eller vad det nu är för något. Huvudet känns flera storlekar för litet och dunkar på ett riktigt otrevligt sätt och jag snorar och hostar – igen. Så otroligt trist och med den skiten i kroppen blir det varken speciellt mycket jogg, rehab eller yoga gjort vilket gör kropp och själ ännu skörare och ledsnare. Men det är bara att tålmodigt värka ut det – igen… Tänker att det är min utmaning just nu, att låta allt ha sin tid, att vara närvarande utan att reagera och kontrollera – vairagya kallas det på yogaspråk.

… Och så tänker jag på hur viktigt det är att få vara frisk och stark och hur glad och tacksam jag är att jag är det och att min familj är det. Vad är då lite snuva?..

Med mannen på fotboll och barnen hos sin farmor och farfar bjuder jag mig själv på det enklaste enkla i middagsväg – knäckemacka med mosad avokado och Trocomare, därtill ett glas färskpressad apelsinjuice med en hint av citron och såklart en kopp Drakens för de extra antioxidanternas skull. Sänder en bön upp till universum om att jag gärna vill bli frisk nu, tack.

Och det är fler som hoppas… Idag kom Monika förbi med de här vackra rosorna och med all den positiva energin de sänder ut bara måste jag bli frisk!

Rehab för ryggen

7 november, 2012

Hälsa, Rehab, Ryggraden

Lämna en kommentar

… Vad hittar man då på med en rygg som förvisso är hel men som gör ont, och har gjort det ett tag? Jag har lärt mig att leva med att min rygg meddelar sig i olika grad av smärta och när det är dags att ingripa på riktigt.

Det som jag behöver få bukt med nu är en molande värk och någon sorts nervpåverkan i nivå med L3-L5 av lumbalkotorna, ländryggen även kallad. Går hos en naprapat specialiserad på löpning därför att jag fick för mig att det hade något med min joggning att göra. Det var en ganska världsfrånvänd diagnos av mig eftersom det visade sig att det mesta har med yogan att göra. Missförstå mig rätt, yoga är bland det bästa man kan göra för ryggen, om man använder den på rätt sätt och utgår från sin egen kropps begränsningar och möjligheter. Mina begränsningar är att jag i grunden är överrörlig i lederna och har för lite kärnmuskulatur kring ryggraden som kan hjälpa till att säga stopp och sätta gränser när kroppen vill röra sig ut i ytterlägen. Det är där jag måste passa mig, ha full kroppskontroll och vara närvarande i rörelserna. Att känna in kroppen och veta skillnaden på utmaning och överprestation. Man lär sig efter ett tag skillnaden på smärta – och smärta. I vissa positioner är känslan givande och smärtan är som ett gummiband som leder någon vart i takt med andningen. Andra positioner gör bara ont, stumt ont som att något inte vill ge med sig och håller på att gå sönder. Då är det stopp! Så djupa vridningar av ryggraden och Utthita Trikonasana (en favorit) som jag fått modifiera för att den gör så ont är förbjudna tills vidare…

Ett halvår har han sagt, Naprapaten Joseph, så får vi se vad det ger. Och samtidigt – tadaa – ska det jobbas upp coremuskulatur kring ryggraden, och löpsteg.

Tre basövningar har jag fått utöver det pilatesprogram som jag kört under flera år för att stärka mage och rygg.

1. Plankan. Armbågarna ska vara i position rakt under axlarna och nacken i rak linje med ryggraden. Rumpa, lår och mage ordentligt spända hela tiden.

2. Excentriska sit ups. Som en vanlig sit up men benen är ordentligt böjda, får ta spjärn med tårna. Armarna hålls i kors över bröstet eller på axlarna och jobba bara på nervägen, men då väääldigt långsamt och kontrollerat medan man också håller mag- och rotlås (knip alltså).

3. Stå på alla fyra. I grundpositionen hålls nacken i linje med ryggraden och magen avslappnad utan att svanka. Sedan spänner man magen ”drar åt bältet ordentligt” och håller samma position i ryggen som utgångsläget och håller ca 30 sek.

Och så varvar jag övningarna 1, 2 och 3, beroende på tid, lust och ork.

Har aldrig brytt mig om mitt löpsteg utan joggar för att det är skönt och ger en enorm energikick och frihetskänsla. Fick dock några små tips av Joseph som jag tar med mig ut i spåret;

1. Håll överkroppen upprätt i rak linje från rot till topp. Tippa varken bakåt eller framåt.

2. Håll rot- och maglås, dvs knip och håll in magen.

3. Istället för att som jag, skjuta på med bakfoten så att löpsteget blir som skutt framåt, ska låret dras upp i riktning mot magen så att benen bildar en 4:a från sidan (den syns när man speglar sig). Då blir det en bättre utväxling på löpsteget. Det här sista var lite överkurs, och ganska så jobbigt om man ska springa några kilometer men jag har börjat med att träna på detta någon kilometer och sedan varva med min vanliga skuttlöpning.

Med lite god vilja kanske man kan se 4:an som jag gör med mina ben.

Det, var det.

Ett öppet brev till mitt inre

6 november, 2012

Hälsa, My Spirit Yoga, Ryggraden, Yoga

Lämna en kommentar

Kära ryggrad,
jag är så otroligt glad och tacksam för att jag idag har fått veta att du faktiskt är hel! Jag tycker att du krånglat lite väl mycket den sista tiden så för ett par veckor sedan fick vi ju lägga oss i en såndär magnetröntgenapparat och jag låg så stilla, så stilla för att bilderna av dig skulle bli så bra och tydliga som möjligt – och de visade att det inte är något fel på dig. Du är väl inte helt utan anmärkningar men så ser det ofta ut vid din ålder (sorry!)

Vi har varit med om en hel del, du och jag. Historien känner vi båda – du har fått bära en hel del, inte bara kilon, och jag har inte sett, inte velat lyssna och säkert kört över dig alldeles för många gånger och för det är jag ledsen och vill be om förlåtelse. Men jag har också kämpat för dig när du varit riktigt dålig. När du gick alldeles sönder för några år sedan märkte jag att det enda som funkade var att gå, så det gjorde vi, varje morgon i ur och skur… Kommer du ihåg den där morgonen när jag hade råkat ställa klockan en timme för tidigt så att vi var ute och gick redan kl 5 på morgonen? Det kan man ju skratta åt idag men då var det allvar. Det fanns bara inte att du inte skulle bli hel och frisk igen, och det tog ett halvår, av tårar, jävlar anamma, svett, inköp av olika sulor och fula MBT-skor och en rejäl omställning av livet, och vi grejade det till slut! Det är en bra erfarenhet att bära med sig när det värker lite här och där.

Och inte något ont som inte har något gott med sig för sedan dess har jag lärt mig att lyssna inåt, lyssna på när du säger ifrån. Nu vet jag att du inte vill att jag vrider och pressar för mycket när vi yogar och att jag ska träna upp lite kärnmuskulatur så att du har något att stödja dig emot. Lugn, bara lugn, det är under uppbyggnad med plankor och inverterade sit ups och allt vad det heter.

Andnings- och meditationsövningarna kan vi väl fortsätta med? Jag vet att du gillar att vara helt stilla och känna de djupa andetagen som susar kring dig i lugn takt och väcker dig till liv.

Jag skulle vilja göra en deal med dig, att om jag lovar att lyssna och ta hand om dig så hjälper du mig och bär mig under resten av mitt liv. Är det okej?.. Bra, då säger vi det. Var rädd om dig nu!

Helgen i bilder

5 november, 2012

Familjeliv, Skåne

Lämna en kommentar

Promenad till forsen

Här är forsen. Min man lyckades också komma med på bilden.

Inventering på Sandhammaren

Räfsa räfsa

Kasta kasta

Bara i Skåne

Fågelholk klar för inflyttning!

Pumpa anyone?

Han bor fint. Uffe.

Utsikt från Stenshuvud

Stens huvud från stranden

Höstlov!

3 november, 2012

Familjeliv, Skåne

Lämna en kommentar

Framme! Skåne visar sig verkligen från sin mörkaste sida på hösten. Det är som att släcka lampan när man kört igenom Ystad, förbi Nybrostrand och vidare ut på slätten – klick – och så blir det kolsvart!

Ungefär såhär mörkt.

Men det är så mysigt att vara här. Lika härligt som på sommaren men en annan känsla, andra färger, ett annat tempo; lugnare, klarare, sömnigare, friare. Bönderna har förstås fortfarande bråda dagar, betorna [bejdorrna] ska upp och man hamnar ofta bakom en traktor med flak. Och då vill det till att man gått ner på lågvarv, för det är så det funkar här – jilla läjget lissom.

Så vi taggar ner och åker till våra favoritställen som är så annorlunda i höstskrud; Stenshuvud, Knäbäckshusen, Haväng, Brösarps backar, Sandhammaren, bokskogen vid Forse Mölle… Vi fikar på Olof & Viktors där vi är ensamma – kors i taket! Käkar middag på Hammenhögs gästis (iggakauga mi flebb såklart!) Räfsar lite löv i trädgården, får det senaste byskvallret av grannen Ebba [Ibba], klipper ner en gren, petar ner en lök i jorden, sätter upp en fågelholk, leker med bästa sommarkompisarna – fast det inte är sommar, tänder eld i kaminen, dricker varm choklad och myser tillsammans. Det är gott att leva!

Det här är också Skåne. Med ljuset tänt.

Är vi framme snart?

1 november, 2012

Familjeliv, Skåne

Lämna en kommentar

Det är långt till Skåne. Relativt sett jättelångt. Men det stoppade oss inte från att köpa ett hus där för ett par år sedan. Vi hade hyrt hus i trakten i 10 år och var trötta på att kajka runt på våra alldeles för dyrbara semesterdagar, trötta på transferdagar, på att packa upp, packa ner, packa in och packa ut, fylla kylskåp, tömma kylskåp och städastädastäda – roligare saker kan man ha sina lediga dagar till. Så vi sänkte blicken och började studera Till salu-skyltarna som står längs vägarna i Skåne och hittade till nya platser som vi aldrig hade varit på tidigare. Och plötsligt dök det upp, vårt hus, ute på den österlenska slätten. Vi slog till och köpte en alldeles egen liten plätt av jorden och det har vi inte ångrat. Det är såå värt! Mamman är glad, pappan är glad och barnen är glada för de fick en studsmatta och sommarkompisar. Och det är till och med mysigt att packa in hela familjen i bilen med kaffe och smörgåsar och kunna dra iväg när vi vill. Att aldrig behöva dividera med mammor, pappor, systrar och bröder och fan och hans moster om semesterscheman. Bara det ordet är ju motsägelsefullt – semesterschema. Men vi köpte ett hus som är stort nog att rymma flera än oss så det är bara komma och hälsa på! Om nu inte avståndet avskräcker, för det är verkligen väldigt långt till Skåne.

Hej Huset!

Meditera mera

31 oktober, 2012

Andas, Ashtanga, Meditation, My Spirit Yoga, Yoga, Yogafilosofi

Lämna en kommentar

Innan jag började min yogalärarutbildning utövade jag yoga på västerländskt vis, dvs såg yogan som en träningsform och de andliga aspekterna hade jag väldigt lite koll på, och tid för. När vi fick i hemläxa att meditera varje morgon i minst 45 minuter varje dag gjorde jag ett snabbt överslag i huvudet och insåg att 1. Det där får jag göra på morgonen innan familjen vaknar, och 2. 45 minuter är galet lång tid att bara sitta stilla.

Vi åkte iväg på sportlov och första morgonen klev jag upp en timme tidigare än resten av familjen, tände ett ljus och valde en plats som kändes givande. Satte mig i skräddarställning, arrangerade händerna i en mudra (handposition), fokuserade på andningen och en affirmation och lät tankarna komma… och gå…

Och mellan tankarna fann jag stråk av stillhet inom mig och närvaron i nuet. Meditation är svår att definiera, den ska upplevas, men här är ett försök: Jag upplever det ofta som oceaner eller utrymmen som öppnar sig i mitt inre som jag kan surfa på eller bara vila i, för att nästa sekund låta en tanke komma – för det gör dom – utan att värdera, och sedan gå in i djupet igen. I den medvetna närvaron fylls jag av prana – livskraft.

Med hjälp av min mudra och affirmation var inte så svårt den där morgonen och jag fixade 35 minuter utan problem. Resten av veckan flöt på men det visade sig att kroppen fick nog efter 20-25 minuter och signalerade att det var dags att sluta. Och efter ett par veckor hade morgonmeditationen blivit lika naturligt som att duscha eller borsta tänderna…

Ibland får den stryka på foten när jag väljer att gå ut och jogga istället men jag upplever att uppsidorna med att meditera är enorma. Ibland har jag t o m gått in på toan på jobbet och mikromediterat. Det är inte optimalt, men det funkar. Meditation i någon form funkar ju egentligen var som helst. Det som krävs är koncentration, att kunna vara klarvaket närvarande i nuet, och kontakt med andetaget – ditt ankare i tillvaron.

Vissa dagar funkar det inte alls och det är också okej, bara att acceptera utan att värdera.

Men när det klickar upplever jag klarhet, närvaro, lugn, kontakt med hela mig, en tydlighet i mig själv och att jag fylls av energi.

Vill du testa men vet inte var du ska börja så finns det guidade meditationer på CD, t o m i app-form. Jag började med att pröva olika mudras och affirmationer ur boken Mudras: Yoga in Your Hands av Gertrud Hirschi. Den är otroligt inspirerande!

Tiden då? Jag sitter inte några 45 minuter. Har kanske gjort det en gång i en mantra-meditation (då sjöng vi ett mantra samtidigt). Jag tänker att det var ett sätt att utmana oss att tänka lite utanför våra gränser och att vi skulle pröva oss fram. En övning i sig. Att kunna acceptera det som händer och att inte värdera det – det är okej, det som sker.

—yogaforreal

… Eller går yoga att förena med vardagen?

Fars dag

En surdegsbagare han bor i staden

Back in the saddle!

Krya på mig!

Rehab för ryggen

Ett öppet brev till mitt inre

Helgen i bilder

Höstlov!

Är vi framme snart?

Meditera mera